Jag har gjort mina försök – del fyra

En miniserie i fyra delar: ”Mitt liv som mobilägare”

Några hävdar att jag spelar dubbelspel. Att jag gjort mina försök att skiljas från min leksaksmobil. Att jag till och med slängt … 😉

Jag blev både överraskad och nyfiken när jag fick post från polisen. Har jag gjort något förbjudet utan att jag vet om det? Vi hade varit på polisstationen när Lizette tog kort till sitt pass. Men passet kunde väl inte vara klart redan. Med stor förväntan tog jag bilen till polishuset och hoppades att Kurt Wallander bjöd på kaffe och en ”mordig” pratstund.

Polisen0001

Någon vänlig själ hade hittat denna antikvitet och lämnat in den. Jag tackade den kvinnliga polisen och motsträvigt åkte vi hem i bilen. Inte jag och polisen. 🙂
Istället gömde jag tydligen laddaren till mobilen någonstans för jag har inte hittat den. Mobilen har också på nytt rymt iväg. Hoppas inte polisen hör av sig igen. Den här gången borde ingen hitta den nergrävda  … 😉

Om några dagar har det gått exakt ett år. Fortfarande har jag inte bestämt mig hur jag ska fira det. Fylla på med ett Bosse Flinta år till? Köpa en tuff modern smartvariant? Börja med Instagram i smyg? Jag tror jag frågar Esmalie som är yngst av tolv syskon och bor tillsammans med sin ensamstående mamma i Etiopien. Jag hoppas hon orkar svara på min viktiga I-fråga, trots att hon inte ätit någon mat på fyra dagar och inte druckit något friskt vatten på länge. Annars får jag höra med vårt fadderbarn. Allvarligt inre samtal med mig själv där jag ibland kan stanna till och bli djup och mörk när jag tänker på teknikberget, alla bilar, utsläpp och vår miljö som vi gemensamt borde ta hänsyn till. Någonstans finns en osynlig gräns där jorden inte fixar mer skräp och miljöonyttiga prylar. 😦

De gånger jag lånat tjejernas leksaker och de skrattat åt hur jag kört fast i kletandet med fingrar på skärmen, hamnat fel och låst funktioner, har fått konkurrens av den erfarenhet jag snabbt fått från oväntat håll. Sedan jag fick Libra förra månaden (FreeStyle Libre) och scannar mig själv sysslar jag med pekandet direkt på skärmen många gånger varje dygn. Jag trivs med att navigera mellan olika skärmbilder och diagram med mina små smidiga fingrar.
”Jag kan själv.” 😉
Fingertopparna är skönt mjuka och har inte varit så fina på tjugofem år. Tack Libra för att sex fingrar inte längre ser ut som nåldynor. Jag borde kanske lägga upp bilder på Insta … och visa hur fingrarna såg ut innan och nu. Asch! Det känns naket och en smula peka finger-aktigt. 😉

Det här var den avslutande ”appen” i en text som jag haft ett tag i ett Worddokument och som jag inte visste om jag skulle slänga eller lägga in. Solveig fick fatta beslut.
Imorgon blir det en språkfråga i ”Världen & Vardagstankar” och på fredag månadens tävling. Missa inte den. På lördag får jag inte glömma att bilen ska ha sommarskor inför utflykten på söndag. På måndag blir det säkert problem överallt när vi inte finns på Telia längre. Jag bävar inför detta som jag inte bett om.
Njut av våren. Går säkert att göra även med näsan i vilken smart fån som helst. 😉
Retkram från Bosse Flinta.

Annonser