Utsikt från en filt

Under sommartid går det mycket fortare att cykla än att köra bil till centrum eller stranden i vår lilla mysiga stad. Efter en härlig fläktande cykeltur hamnade vi på vår medhavda filt i Norra Promenaden.
Många gånger genom åren har vi fikat och ätit mat på restaurangen i parken. Idag var den stängd. Men det gjorde inget för vi hade redan ätit en god lunch på balkongen och hade eget fika med oss.

1

Här är baksidan till den nya utomhusscenen de har till allsången på sommaren. Gissa om det var trångt när Hasse Andersson sjöng om sina guldgröna skogar förra sommaren. 🙂

2Många hinner passera ”vår filt” under denna stund. Norra Promenaden är populär av många orsaker.

3

4

Jag hade det bra där jag låg på rygg. Solveig läste högt ett roligt parti från sin bok. Hon har en fantastisk berättarröst och jag levde mig in i handlingen.

5

För några dagar sedan läste hon om en vit man i Sydafrika som ”talade” med elefanter. Det var riktigt spännande, roligt och sorgligt när de tog hand om en nyfödd elefant som inte kunde gå. Tänk att ha en elefantunge på 120 kg inomhus. De fick åka och handla nytt porslin flera gånger. 🙂
Inte bara jag uppskattade högläsningen.

6Snart tog mamma gräsand täten mot vår filt och fick med sig sin make Edgar.

7

8

9
Jag funderade på om de skulle lägga sig på filten och lyssna. För det var väl berättelsen som de fängslades av och inte något annat oväsentligt?  😉
11
Girigt behöll vi allt för oss själva och de gav motsträvigt upp. Edgar muttrade något om småsnål. 😀
10

Annonser

Ord eller bokstav?

Bosse minns…

Jag har så många ljusa minnen kvar från våra döttrars uppväxt. Dessutom är jag tacksam för att jag skrivit dagbok och gjort en minnespärm vid varje års slut.

En stor fördel är att jag ofta befunnit mig på ”hemmaplan”. Visst hade jag mycket att göra vissa år, men många dagar försökte jag jobba undan när de var i skolan eller i förskolan. Sedan kunde de alltid gå ner till mig om det var något viktigt. När jag sprang in i väggen blev det helt nya förutsättningar. För mig. Däremot skulle jag vilja hävda att tjejerna var de enda som tjänade på det. De fick ännu mer av min tid. Inget ont utan att det kan ha någon gott med sig. Jag såg till att jag sovit och vilat när jag var ensam hemma på dagen. När de kom från skolan möttes de av fika, pedagogiska personliga lekar där jag lekte in kunskaper och någon som hade tid att lyssna på deras äventyr. Ofta mötte jag och Texas dem vid busshållplatsen.

Lever vidare

Kanske var det inte mig de längtat efter mest.  😉

DSC_37910074

DSC_37940077

DSCN877500290001

Denna lärande lek har säkert många föräldrar haft med sina barn genom åren under bilturer. Där barnen lärt sig läsa på bilarnas plåtar. Ett mycket pedagogiskt och roligt sätt. Ett av många. Endast fantasin sätter den osynliga gränsen, enligt mig. Jag brann för att försöka komma på egna metoder och stimulerande uppgifter som jag kompletterade med pedagogiska dataprogram och annat skrivet material. Många morgnar hade jag högläsning en stund innan töserna skulle iväg till bussen. Det var inga problem med att få dem att äta upp frukosten, klä på sig, packa skolväskan osv. Helst inte om det var en riktigt spännande bok som väntade. Då kunde de prata om den redan på kvällen vid läggdags. Jag fick ställa äggklockan så att ”vi” inte missade skolan under lässtunden. 🙂

Bilen med ett B

Jag måste erkänna att jag inte var det minsta glad när reglerna ändrades i Sverige.  Beslutsfattarna tog inte hänsyn till min inkörda lek från familjens bilsemestrar.  😦
Där hade jag suttit i baksätet utan bälte i den blå Ford Austin, som var vår första bil, och haft spännande tävlingar mellan de olika bokstäverna på skyltarna. Tidigt hade jag lärt mig var i Sverige de kom ifrån. (Det län som vi åkte igenom deltog inte i tävlingen) Pappa brukade ha åsikter om någon förare med en bil med ett A eller B inte gjorde som han ville. Så fort vi lämnat Halland och mötte en bil med ett N brukade förarna tuta och heja på varandra. Sådant kan jag sakna? Har du också upplevt det?

Kan du gissa vilken riktning detta blogginlägg kommer att ta nu? 😀

DIN ANDRA UPPGIFT kommer här:
A. Gå ut och ta kort på TRE ord på registreringsskyltar. (Inga ”lånade” bilder från Google.)
Om du lyckas hitta tre ord på tre bokstäver som tillsammans bildar en mening blir det ett bonuspoäng. Ex. HAN HAR ONT, HON SER BRA, DET SKA BLI.
Du får även ett bonuspoäng om ett fordon har bara två hjul. (m-cykel)
Regler: Bara svenska ord, inga förkortningar, namn är tillåtna (om det finns namn?)
B. Lägg in ett inlägg på din blogg med de tre bilderna.
C. Skriv därefter ner orden i en kommentar i detta inlägg. (Då vet de som kommer efter dig att orden redan är tagna. Du måste göra B före C.)
D. Jag kommer att gå in på din blogg och kika. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” i kommentaren hos mig kan både jag som domare snabbt se ditt blogginlägg och andra av mina bloggkommentarläsare kan också nå din blogg snabbt. Därmed kan du få nya bloggvänner.
E. Den som är först med ett ord (du får inga poäng för mina tre val eller om någon annan hann före dig) får poäng i mitt svar på din kommentar. Maxpoäng denna gång är fem. Ett poäng för varje EGET ord. En bonuspoäng om du lyckas bilda en mening eller hittar ett ord på en motorcykel. Jag vet att det inte är säsong för att vara ute med bågen. F. Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd.
G. Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna/orden du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in, bara jag kan läsa orden på skyltarna.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul.
OBS! Du får alltså bara använda egna bilder tagna med mobil eller kamera. Följande ord är redan tagna och ger inga poäng längre: FOT, LAX, TON, HOS, KAM, SYR, BRA RUM MOA, ASP, ROS, ALM, KEN, MAN, ARM, JAG SER OSS, SAL, NAR, ONA, TYG OCH ULL, BOD, LUT, BOL, SNO LOK GUN, LYX, MAL, MYT, HEJ ADA AXA, GEL, WOK, (38 ord)

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Varje uppgift pågår tills jag lägger in en ny uppgift.
Just nu vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Jag kommer att informera när jag vet lite mer om livet. 🙂 Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Tabell:
1. Wiolettan, 7 poäng
1. GunBritt, 7 poäng

3.  Ethel Hedström, 6 poäng
3. Ditte Akker, 6 poäng
5. Anki Arvidson, 4 poäng
5. Mia, 4 poäng
5. Kersti, 4 poäng
8. Gunilla Wahlberg, 3 poäng
8. Eva Rohlén, 3 poäng
8. Maria Bromander, 3 poäng
8. Znogge, 3 poäng
8. Gerd Lindblom, 3 poäng
8. Comsi Comsa, 3 poäng
14. Susanne, 2 poäng
15. Övriga  0 poäng. 🙂

Andra uppgiften är ÖPPEN – minst till 19 januari. Det skulle vara kul om fler nappade på denna udda och lite dolda ”lek”, som jag kom på mitt i inlägget om yrken på gravstenar.

Här är länkar till de som hittat ord på plåtskyltar: (hälsa gärna på och skaffa dig nya bloggkompisar.) 🙂

http://tittelina.blogspot.se/2016/01/bosses-tavling-registreringsskyltar.h
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/01/12/11249868-skyltning-pa-gang/
http://akker.blogg.se/2016/january/att-soka-ar-inte-alltid-att-finna.html#post-comments
http://dammsamlare.blogg.se/2016/january/bilskylts-lek-2.html#comment
http://lillafridhem.blogspot.se/2016/01/ordlek-med-regskyltar.html?showComment=1452875571570#c7701398633742151614
https://znogge.wordpress.com/2016/01/15/ord-och-inga-visor/#comments
http://ankistankar.blogspot.se/2016/01/runt-runt.html
http://gerd-geddfish.blogspot.se/2016/01/ok-jag-kor-ordleken.html
http://minsoltrappa.se/2016/01/16/nar-jag-var-liten/#comment-82
http://egopyret.blogspot.se/2016/01/bosses-registreringsskyltar.html?showComment=1453043770432#c4820498569333751309

Ord

http://kolonilotta1.blogspot.se/2016/01/promenad-och-ordlek.html?

 

Då var det dags för ett nytt kapitel…

Denna vecka går i kopieringens tecken. ”Mina fotsteg i ditt hjärta” ska ut och resa. Fjorton hundra vita sidor ska fyllas med svart text. Noga kontrolleras. Alla trettiofyra kapitlen ska få ett svart gem i hörnet. Helst på lite olika ställen för att jämna ut trycket.

Jag kom på att jag inte är odödlig. Om jag skulle skicka till alla förlag, bara ett i taget, och de förhalade det hela skulle jag förmodligen inte hinna med alla förlag i Sverige innan jag trillade av pinn. Därför har jag bestämt mig för att fyrdubbla. Denna gång ska papperna inte till djupaste Småland utan till vår huvudstad. Ni vet den som också börjar på bokstaven S. Hoppas att det INTE dröjer nästan 7 månader och behövs två välskrivna påminnelsebrev för att de ska plocka fram den oöppnade dammiga Jiffypåsen. Trots att det stod på hemsidan att svar skulle lämnas inom två månader. Det skulle även vara trevligt om mottagarna verkligen läste något ur den tjocka bunten av papper. Inte bara har den där behagliga tonen på hemsidan. Har du ett manus får du gärna skicka det till oss. Jag har trots allt lagt ner några timmar på arbetet. Minst fyra och en halv. 😀  Då vill jag gärna ha en ärlig chans.

Sedan behöver de inte göra som en förlagschef gjorde en gång. Den varma eftermiddagen höll jag på att måla grå stenar vita på altanen. Då kom Solveig ut och sa att det var telefon till mig. Med kladdiga vita fingrar greppade jag luren. Jag bekräftade att jag verkligen var Bo Lidén. Däremot var jag inte så säker på att kvinnan hette det hon sa att hon hette. I mitt huvud virvlade det runt tankar. Vem av alla mina tjejkompisar är det som driver med mig. Hon berättade att hon satt på sitt skrivbord, hade precis läst fyra kapitel av mitt manus Simon – Fantasins Mästare och baaaara måste ha reda på vem denne okände Bosse Lidén med all sin fantasi och berättarglädje var.
Jag kom på mig själv att börja tala på ett nytt sätt. Halvstammande. Mumlande. Jag försökte vinna tid. Ville fly ut till mina tysta men pålitliga stenkompisar. Mina hjärnceller hade kaosmöte. Detta är ett skämt. Kan man ha ”Dolda luren” också? Eller… det låter som Tina… vänta… det är Boel. Jag lovade rösten att vi skulle träffas på Bokmässan i Göteborg ett par veckor senare. Kunde det finnas en förlagschef i Sverige som satt på ett skrivbord. Ska man inte läsa allt noga först. Ventilera. Analysera. Diskutera på ett manusmöte om manuset överlevt första omgången. Möjligtvis skicka ut till en utomstående lektör.

I efterhand tror jag att jag hade fått ut tre barnböcker på det förlaget om jag inte försökt flirta med Norge. För egentligen skrev jag manuset till en nordisk tävling på ett annat förlag. En jury från Sverige, Danmark och Norge skulle kora vinnarna. Vinnande manus skulle ges ut i de två grannländerna. Därför kryddade jag min egen story. Jag la till en extrahandling som handlade om två barn som skulle fixa en ny fru till pojkens pappa. De satte in en kontaktannons och en norska ”råkade” svara. Det var min flirt till Norges jury. Min dumma flirt. Jag visste inte att man inte fick skriva en bok om hästar om det redan fanns en bok om hästar. Nu överdrev jag för att förtydliga. En alltför känd barnbok som även gått på bio, TV, video och radioföljetong hade också den ingrediensen om två barn som i hemlighet skaffar en ny kvinna. Jag kände väl till boken. Älskade den. Men hade inte stulit en rad eller ett ord i den. Så dum var jag inte. Varenda läskunnig människa kände till den starka författaren. Däremot hade jag utgått från en pojkes fantasi när min idé till manus föddes. Jag satt längst bak i ett klassrum och lyssnade roat på grabbens historier en måndagsmorgon. Log i smyg åt när klasskamraterna gick på att han hade klappat en delfin i trädgården den helgen. Att han och hans pappa hade jagat en björn som stulit deras tvätt som hängde ute. Björnen hade ätit upp hans bästa byxor. Klasskamraterna satt där med gapande munnar och var avundsjuka på allt han varit med om på helgen. Sådant hände aldrig hemma hos dem.

När jag var klar med mitt manus tog jag kontakt med ett par skolor som låg på andra orter. Lärarna blev eld i lågor över möjligheten att få en ny färsk bok som högläsning. Därefter bjöds jag till klasserna efter att deras fröken läst min bok högt och barnen fick ställa kluriga frågor till mig. Med andra ord har jag fuskat och lekt författare förr. Men det skulle vara trevligt om leken var slut snart. Jag vill hemskt gärna lämna lekplatsen och komma ut på fältet. 😀

Den här gången handlar det om ett vuxenmanus. Inte heller så lätt att stjäla. Jag är som elefanterna. Jag glömmer inte dumma saker. När Solveig kom hem med nya böcker från skolbiblioteket och jag upptäckte MIN bok blev jag inte glad. Visserligen var namnet utbytt men i stort sett hela texten var min. Bara åtta sidor. Precis lagom för en nybörjarläsare. Jag tillverkade sådana ”böcker” på löpande band under några veckor. Jag satt hemma på kvällarna och fantiserade så att jag nästa morgon kunde komma med något nytt till grabben som jag jobbade med. Han älskade detta och kunde dessutom impa på de andra klasskamraterna. Jag skickade de bästa till ett förlag eftersom jag visste att de höll på med en serie om djur. Minns att de berömde tre stycken titlar. Sa att de tyvärr inte kunde ta emot något. På en bokmässa på hotellet i Tylösand blev det mer påtagligt när boken stod på en hedersplats över en monter. Då var mina ögon inte bruna längre utan gled över till svart. Jag fick lyfta min blick så att jag såg ut över havet mot Tylön en lång stund för att behärska mig från att slita boken i strimlor. 😛  Sant är att jag under en riktigt lång tid tappade sugen på att förse förlag med idéer till kvinnor som satt på flera stolar och som hade idétorka. Aldrig mer. Så pålitlig är jag. Även en old elephant får ändra sig. 🙂