Vi har inga små barn längre

Barnen i våra trakter har höstlov denna vecka. Det har varit en hel del klagomål så jag gissar på att det nya bara blir ettårigt. Nästa år är säkert lovet tillbaka på veckan 44 igen. Annars är det inte så dumt att fylla år på ett lov. Lizette kan i lugn och ro leka med sina dockor, studera alla teckningar som pappa gjort till henne. Eller… 🙂
Åren går. Den första bilden tog någon av dagispersonalen. Lizette gick på Fiskebyn i Torekov.

0010001

DSC_0052

GRATTIS LIZETTE PÅ 16-ÅRSDAGEN!
Om ni är nya läsare kan ni få läsa ett kåseri som jag la in för två år sedan om den speciella oktobernatten, när någon ville ut från Solveigs mage.

https://bosseliden.wordpress.com/2012/10/12/maste-du-kora-sa-langsamt/

Annonser

Nu vill jag ha sommarlov

Livet är fullt av orättvisor. En av de största måste vara att jag inte längre har sommarlov. Det borde vara varje människas fulla rättighet att få behålla denna återkommande händelse, en gång om året. Som barn hade jag en strategi. Under slutet av vårterminen strök jag över datumet, dag för dag, och räknade ner som vid en raketuppskjutning. Så var jag äntligen där – skolavslutning. Augusti kändes som en utopi. Ett oändligt hav av oupptäckta, skimrande dagar låg framför mig. Så länge det var juni och inte ens midsommar fanns det plats för alla planer i hela världen. Gräset var grönt, havet var blått och huden hade redan fått en gyllenbrun färg. Det var samma underbara goa känsla som inför semesterresor. Väntan har alltid varit den största kryddan för mig. Planerna. Drömmarna. Inte ett moln fanns på himlen vid dessa dagdrömmar. Möjligheter att fylla tomma luftiga scheman med vad man ville. Långt från läxor och tvång. Fast mamma brukade tycka att mitt sommarschema var betydligt tuffare än det jag hade i skolan.
”Hur orkar du? Ska du verkligen iväg och spela tennis också? Du har ju bara varit hemma i en kvart och slängt i dig maten. Har du inte spelat fotboll hela eftermiddagen? Skönt att du snart börjar skolan igen och kan vila upp dig”, skojade mamma medan jag stående sköljde ner mackan med mjölk.
Jag hann nästan inte svara där jag stod med munnen full av smulor. Stressade iväg för att hitta racketen. Det var långt innan utbränningsuttrycket uppfunnits.
Ett speciellt sommarlov minns jag med vemod. Det var första gången jag blev kär. Tjejen hade jag aldrig träffat personligen. Ändå var jag upp över öronen tokkär. Hemligt såklart. Inte ens bästisen Stefan visste ett knyst. Jag hade inte hennes adress, men det gjorde inget. Däremot visste jag att hon var två år yngre än jag. Det fick räcka än så länge. Dessutom visste jag att hon var född i Sandefjord i Norge. I hemlighet hade ett nyfiket pekfinger letat upp orten i Nordens Atlas. Någon gång i framtiden skulle det bli Anita och jag. Anita. Så hette hon i förnamn. Varje lördag och söndag den sommaren sjöng hon rakt in i mitt rena naiva pojkhjärta så jag fick pytteskinn på armarna. Håret reste sig när refrängen ljöd i min mörkbruna transistorradio.
”Mitt sommarlov vad underbart mitt sommarlov ska bli. Med bad och sol och jordgubbar och glass”, knastrade det i apparaten från Luma.
Min hemliga flickvän lystrade till efternamnet Hegerland. Nittonhundrasjuttio låg hon sju veckor i rad på Svensktoppens förstaplats. Det var innan Sanna Nielsen ens var påtänkt. Anita Hegerland var nio år när hon klättrade in på listan och fick mina hormoner att galoppera. Har elvaåringar hormoner? Något vulkanaktigt var det i alla fall inombords.
Mitt hjärta gick inte i tusen bitar när hon flyttade ihop med en annan av mina idoler, Mike Oldfield, i mitten av åttiotalet. Mitt hjärta hade redan tickat för många töser under de förlorade åren.
Jag förstår att det finns personer som inte klarar av chocken, när någon oförsiktig person berättar att nu är det sista gången. Inte konstigt alls att de drabbade tar till sista halmstrået och gör vad som helst för att ta sig runt dilemmat. Undviker att skiljas från sommarlovens navelsträng och väljer den säkra vägen. Vägen som börjar med att söka en lärarutbildning. Då är abstinensen under kontroll fram till sextiofem års ålder. Får chefen för vårt land bestämma kan det bli tjugo år till. 😉
Vänta lite nu. Det finns något som är än värre än missade sommarlov och missade flickvänner. Höstlov! Mina döttrar har höstlov, en hel vecka. Just när det är som mörkast i Norden. Jag vill också ha. Det har jag aldrig haft. Vad fuskigt. Men jag har faktiskt gått i skolan på lördagarna, i ett helt läsår. Så det så. Det har inte min unga fru gjort.

OBS! Detta var sista kåseriet i sommar på bloggen. Jag kör med en repris från förra sommaren och har kåserifritt utåt sett. Annars snickrar jag ihop kåserier riktigt duktigt de sista veckorna.

Ni trettio personer som deltar i Fotbollstipset kan gå in på Bosses Tävlingar (under min header) och följa händelseförloppet. Redan på tisdag kväll kan första laget vara klart. Jag färglägger de personer som har rätt, med rött. Dessutom finns en tabell efter gruppindelningen som ni kan följa. Bli inte otåliga om jag ligger ett steg efter någon dag. Kan bero på att jag lever ett datorfritt liv.

Nästa söndag, 22 juni, fyller min blogg 2 år. Det kommer jag att fira med att lägga in en snabbtävling. När jag noterat att någon svarat rätt på mina två frågor stänger jag tävlingen och gratulerar vinnaren till en Trisslott. Hoppas någon fixar det under rätt dag. Tänk om jag får en lång oväntat bloggpaus, ”ett alldeles eget sommarlov”.

 

Höstens sista månad

För en stund sedan var hon chaufför. Första gången som jag gav henne bilnycklarna redan utanför vår bostadsdörr.
”Här. Kör mig till något varmt ställe där solen lyser och värmer mina kinder.”
”Då får jag nog köra långt pappa.”
Lektionen gick riktigt bra. Solveig fick åka med i baksätet och såg framstegen sedan förra gången hon var med. Det är riktigt kuperat i vår hemmiljö. Därför blev det bra träning, på start i backe. Än så länge är dock Jennifer bäst på att sjunga. Men en vacker vårdag är hon kanske racerförare. Hon är redan en baddare på att backa, efter sin traktorkörning i skolan. Önskar er en fin helg. Kram alla läsare och lyssnare. 🙂

Höstlov och Höstlöv

ÄVEN EN BLOGGARE VILL HA HÖSTLOV!!!

Vecka 44 blir det inga nya inlägg, men nu när du ändå är min bloggäst får du gärna bläddra runt bland mina tio kategorier, läsa OM MIG eller välja en månad. Är du ny kan du ta från hela smörgåsbordet. För dig som tittar in sporadiskt finns det säkert något ”nytt” att läsa bland mina 128 inlägg. Skoj & allvar, blandat & bilder, musik & boktips. Smaken är olika.

Lämna gärna en kommentar om det är något du uppskattar extra mycket. 😀
Är det första gången så tänk på att du inte behöver fylla i någon Webbadress. Endast namn och din mailadress behövs för säkerhetens skull. Däremot kan inte nya lämnare läsa sina kommentarer förrän jag godkänt dem. Så tappa inte sugen för att du inte ser något genast. Ni som lämnat tidigare får däremot in era kommentarer direkt.

Vem du än är. Jag är glad för att du läser detta. Det betyder att du gett mig av din tid. Ha en skön höstvecka. Jag är ytterst tacksam för varje besökare jag har på min blogg. Det är tråkigt att det inte finns fotspår efter alla så jag vet vilka som hälsar på. Jag ligger fortfarande och grubblar på vem det är på Malaysia som besökt min blogg. 😉

Hösten vidgar horisonten. Man ser längre mellan de nakna
träden än mellan de tunga bladmassorna.
BO BERGMAN

Rykten eller sanningar?

Jag vet att man inte ska ha några fördomar. Samtidigt måste man få tänka sitt. Ibland tänker jag för mycket. Ni ska veta att det inte är så lätt att vara överintelligent. Då och då är jag tvungen att lätta på trycket. Annars svämmar det över. För visst är det märkligt. Hur kan folk vara så olika? Fast vi bor så nära varandra geografiskt sett.

Vi svenskar har vårt smarta sätt att tänka. Varför finns det så konstiga människor i vårt grannland till väster? På ett vis kan man tycka att de är snälla och roliga. Jag är mer orolig för deras mentala hälsa. År efter år kommer det vetenskapliga larmrapporter om episoder som hör ihop med norska medborgare. Visst stämmer det inte alltid med de norska vänner jag fått genom åren. Det är klart att det alltid finns undantag. Har man flyttat över till svenska gränsen finns det ett hopp, ett litet hopp, att det kan reda upp sig. För att inte bli av med mina underbara norska vänner lämnar jag Moltas Erikssons nidvisa, Norgesången, om vad man ska göra med dessa norrmän utanför dagens inlägg. Kan ni inte klara er utan får ni besöka Tuben och lyssna på inslaget från Mosebacke Monarki 1968. Dra inte in mig i det bara. Jag har inga som helst fördomar om mina grannar i väst. 😉
Listan över märkvärdiga norska medborgare är så lång att mitt utrymme på WordPress inte räcker till. Jag ringde och kollade med Mr WordPress. Fick det dystra beskedet att jag var tvungen att nöja mig med fyra saker. Det var inte lätt att välja fyra nålar i höstacken. 😉

Läste att en norsk eldslukare fick ställa in för att han fick halsbränna. Men hur så svårt kan det vara. En runda in på Apoteket så upptäcker man snabbt hur många produkter som helst som botar problemet på några få sekunder. Jag tänker inte sitta här och skriva upp alla och ge gratis produktreklam. Jag jobbar inte på Apoteket. Appolut inte. Så sjuk är jag inte. Ännu.  

En norska tog med sig bildörren när hon åkte till Sahara bara för att kunna veva ner rutan ifall det blev för varmt. Sådant stör mig. Syftar på ordet IFALL. Det är klart att det är varmt i öknen. Tvekar hon kan hon kolla på Webben eller någon annan internationell väderleksrapport. I dagens moderna samhälle går det att ställa in rätt väderlek överallt. In i minsta regndroppes molekyler.  

En norsk gutt hällde vatten över datorn för att surfa på internet. Hallå där! Köp norska blåbär! Snacka om att bara tänka så långt näsan räcker och inte det minsta långsiktigt. Hur kul är det att surfa runt i en halv minut och sedan börjar allt att hacka och låsa sig. Man måste tänka smart som en Svensk tiger. Ställa in vattenspridaren så det kommer ett jämnt flöde hela tiden man är uppkopplad. Han var så knäpp så jag vill inte prata mer om det. En spann, jösses…

En söt norsk brunett kastade brödrosten i en älv för att den skulle rosta bättre. I en älv. Hur korkad får man vara på en skala från nio till åtta? Fattade hon inte vilka farliga strömmar det kan vara i en norsk älv? Finns det inga stillsamma små sjöar i deras land? Hon riskerade livet och hur sjutton skulle hon hitta den igen med alla strömmar som finns just i en norsk älv? Brödrosten kunde fått bucklor när den slog emot någon vass sten. Tänk om det var den där fina röda från OBH Nordica.

Nu måste jag lugna ner mig och ta på mig mjukistofflorna när jag går en runda på stan. Vill inte gärna väcka sömntabletterna när jag passerar Apoteket vid Stora Torget. 😉 Nej kära läsare. Jag jobbar inte där men jag har min fulla rätt att passera förbi utan att legitimera mig.

Jag lovar. Jag ska bli mer seriös redan imorgon. Då ska jag lägga in musik från en klassisk duo och berätta en lite vemodig historia till. På fredag är det dags för kåseriet ”Jag hatar min närmaste kompis.” Nästa vecka är det höstlov. Även manliga bloggare kan behöva höstlov. Kanske blir det en eller ett par rundor till Norge. 😉