Det blå huset

Igår när jag vaknade fanns Loreen i mitt sovrum. Undra om det hängde foton från andra artister, som uppträtt på Malmö Arena, i de andra sovrummen. Jag vågade inte knacka på och undersöka saken. Klockan var trots allt bara sex på lördagsmorgonen när min timer på mobilen bryskt väckte mig.

På natten gick jag upp och njöt av det blåfärgade tornet. Då var det tuffare än på denna bilden som är tagen innan kvällen helt hade mörknat.

Det var inte väder för att cykla utomhus. Tur jag hittade innecyklar.  😉

Som alltid är jag förtjust i att hitta detaljer som sticker ut. De gamla resväskorna ovanför entrédörren får pluspoäng av mig.

Såg du den hyllade och underbara brittiska drama/komedin Kalla fötter/Cold Feet på nittiotalet? Jag har alla fem säsongerna och det prisbelönta pilotavsnittet på DVD. 😀 Vi råkade på en betal-kanal hitta detta, som måste vara en fortsättning ”tjugo” år senare. Nu var det bara en kvart kvar av avsnittet, men vi såg fem av de sex dåvarande skådisarna. Numera äldre upplagor. Karen på fotot. Tur att inte Rachel hade återuppstått som Bobby Irwing i Dallas gjorde. Annars var hon min söta favorit. Adam var min klara favorit i serien som jag älskade på många sätt. Den hade många sköna poänger. Vem var din personliga favorit?

Vi bodde på femte våningen på det låga hotellet. Jag hade gärna bott på femtonde våningen.

Utanför fanns denna tuffa staty som jag sett från ett bussfönster för några veckor sedan.

Jag uppskattar Malmös seriösa taktik med att låta de färgade bussarna köra på sina egna distrikt/rundor. De gröna bussarna rullar där det finns gröna balkonger o.s.v. 😉

Axplock om trippen som inte blev som vi planerat:
(Ursäkta stavfel och andra fel. Jag är lite stressad just nu. Mycket ska hinnas med på kort tid)

Vi hade planerat att ta tåget klockan 17.00. Nå Hyllie innan 18.00. Gå och handla kläder på Emporia och avsluta med ett mysigt kvällsfika innan de stängde 20.00. Sedan på hotellet ställa timern på mobilen på 06:00. Äta frukost 6:30. Ta tåg till Malmö och därefter buss till platsen som jag ville både besöka och göra ett trevligt blogginlägg om, med fina foton. Förmiddagsfika på ett speciellt ställe. Hinna tillbaka till hotellet och hämta våra saker innan vi skulle bli utslängda. 🙂

Så blev det inte riktigt. Femtåget inställt och ersatt med buss som åkte in på alla orter. Lät inte lockande. Okej. Vi tog istället 17.30 tåget. Kom iväg på ett knökat tåg där jag fick sitta baklänges som jag inte gjort på minst trettio år. Tågföraren berättade i Skurup att han fått meddelande om att tåget inte körde vidare. Alla skulle slåss om platser på ersättningsbussarna. Vilken lång resa. Tur jag älskar att lyssna på samtal. En vinpåverkad kvinna i 80-årsåldern inledde ett flirtigt samtal med sin manlige granne som smörade på rejält. Han hade en ungdomlig röst. Därför tog jag fel på hans ålder som visade sig vara i 75-årsåldern. Undra hur många gånger han sa ordet trevligt om allt. Hon vindrickare. Han öldrickare. Det var hack i skivan om det och de lät som två fnittriga femtonåringar. Lustigt när han hamnade på det stillastående tåget i Svedala nära mig igen. Nu hade han en helt annan röst när han satt bredvid sin manlige kompis. 🙂 Då berättade han om den jobbiga kvinnan på bussen. Tack för alla repliker som jag kan ha nytta av i kommande manus. 😀
Vi var två timmar försenade. Emporia stängt. När jag vaknade av timern dagen efter såg jag att det ösregnade ute och var helt grått. Inte helt oväntat. Jag hade följt en app de sista dagarna. Hotellet var redan betalt så det fanns inte utrymme för att avboka. Tur vi är smidiga av oss och alltid har kul ihop på våra små resor.
Ofta när vi kommit ner till hotellfrukostar som öppnar tidigt har det varit folktomt. Ibland inte ens färdigframplockat av personalen. Här var det ett annat läge. Det ilade fullt med asiater omkring i lokalen. Troligen skulle de med ett par turistbussar till flyget. Jag störde mig på män som trängde sig in framför mig på flera ställen. Precis som de skulle slänga sig på ett pendeltåg på hemmaplan. 😦 De väluppfostrade kvinnorna var inte så. Jag och kvinnorna tog våra brickor och följde det naturliga ”spåret” runt varje ”matbord”.  Tog en sak i sänder. Vilken retlig stil tänkte jag flera gånger. Blåbärsfläcken på mina nytvättade ljusa jeans ger jag en speciell asiat skulden för. 😦  Funderade på att ta av byxorna och be honom tvätta bort den fula fläcken, men var för blyg för att visa mina manliga underbyxor. Fast de också var nytvättade och rena. Eller så var jag rädd för att han skulle spilla hallon på dem. 😉
Det blev några slapptimmar på rummet i sängen (stör mig på att de inte har råd att ha två fåtöljer i ett tvåbäddsrum) innan vi tog Emporia på lördagen istället när de öppnade klockan tio.
Vi hamnade i en underbar dokumentär från Småland med namnet ”Det blå huset”. Vi älskar att ibland se sådana här stillsamma skildringar. Fotograf var Kalle Segerbäck.Han hade som liten grabb bott i ett stort fint gult hus. Han hade då en rik och framgångsrik pappa. Men äktenskapet mellan föräldrarna var inte bra. Pappan var glad i sprit. Därför sökte sig Kalle till det blå huset på andra sidan ängen. Där fick han trygghet och fick synas hos familjen Persson. Där blev han ompysslad och fick goda bullar och annat gott. Bertil och Ulla hade en son i slutet av tonåren. Jens var urstark och kunde lyfta upp en bil i en ända. Det skulle han inte kunna göra nu eller efter han var 33 år. Då var han med i en ”halkbilolycka” där tre människor dog. Själv blev han förlamad i en kroppssida.
Kalle hade filmat under 20 år. Ville göra en personlig film om det enkla livet och vad som verkligen betyder något. Ville berätta om de vanliga människorna som enligt filmaren inte får så mycket uppmärksamhet. Själv tror jag att han ville hylla dessa snälla människor som betydde så otroligt mycket för honom när det blåste storm i hans föräldrahem . En vacker gest som han lyckades med perfekt enligt min åsikt.
Det rann tårar på mina och Solveigs kinder som alltid när vi ser sådana här program. Mamman Ulla fyllde 90 år. Jens drömde om att träffa en kärleksfull kvinna i framtiden. Jens och Ulla tog sig med fram med sina ”bockar” och hjälpte varandra. ❤ Jag blir så rörd av allt sådant. Sådan är jag/vi.

På Emporia rann det istället svettdroppar. Ändå hade jag det fint i det trånga provrummet. Både Solveig och en vänlig expedit kom med byxor till mig. Glädjande var att jag minskat med två storlekar sedan i våras. Härligt när situps ger resultat. Jag ”fick” både snygga byxor och en tuff jacka.

När vi kom hem med tåget efter bara 55 minuters tågresa utan stopp och bussturer letade jag upp ”Det blå huset” på SVT play och så såg vi början av filmen som vi missat.

Därefter tog vi itu med alla underbara råd från min expert och vän Kerstin när det gällde provboken ”Minnen som stannat kvar”. Sent på kvällen kunde jag skicka in mina anvisningar på de ändringar som jag ville ha i de två PDF-filerna, omslag och inlaga. Vem vet. I nästa vecka kan jag kanske göra den slutliga beställningen till Danmark. 😀

Jag önskar dig läsare, som eventuellt tagit dig ända ner hit i texten, en fin söndag och en trevlig ny vecka. Nästa resa ska vi ta med bil istället för tåg. Våra jojo sommarkort går ut 15:e augusti. Hoppas vår bil inte blir försenad och vi måste ta med den upp på en buss. Vet inte om det är helt okej heller. 😉
Kram Bosse Lidén

 

Annonser

Alla tåg var inställda en sträcka

Typiskt att det varit kalasväder hela denna fredagen. Det var annat förra fredagen när vi skulle åka ner till stationen. Ösregn. Alla tåg inställda en sträcka hela helgen, på grund av spårarbete. Vårt första tåg hade tekniska fel. 😦
”Ska vi hoppa av och strunta i resan?” frågade Solveig.
”Never. Jag är halvsmålänning. Vi har redan betalt det dyra hotellrummet”, svarade jag med torr stämma. 🙂

Torrheten berodde på efterdyningar av min maginfluensa. Jag var inte sugen på att äta fint ute någonstans. Aptiten var låg. Min shoppinglust lägre. 😉  Därför skickade jag gärna ut Solveig på en egen solotur. Själv hade jag annat att göra.

 Vi har bott på detta hotell tidigare. Suveränt hotell i närheten av Knutpunkten. Första gången som vi har havsutsikt från rummet. Vilka minnen som dök upp i mitt huvud när jag såg det gamla stationshuset som de bevarat och numera har andra aktiviteter i. Hur många gånger har jag vistas i lokalen? Ibland har jag legat på någon bänk och sovit i väntan på första morgontåget till Halmstad. 

Vi brukade variera oss. Antingen stanna kvar på SJ-tåget som rullade på SJ-färjan. Ibland åkte vi vidare till Köpenhamn. När vi kom till Berlin var vi tvungna att betala halva summan på biljetten. Samma sak i hela Europa. Annars var allt gratis för oss som hade en pappa som arbetade på SJ. Oftast gick vi de två hundra meterna till de större LB-färjorna som hade ett större utbud. Andra gånger tog vi flygbåten till Köpenhamn. Vissa gånger ”Turade” vi mellan Helsingborg-Helsingör och gick aldrig i land. Det hände att vi inte visste om vi var i hamnen i Sverige eller Danmark. 🙂 Det kan lätt bli så när man inte är säker på om det sträcka tolv eller tretton.

När det blev mörkt njöt jag av de upplysta båtarna som gled fram på Öresund.

En ful ovana jag har är att ta kort på de ”hotellrumsnummer” jag gillar. Det händer att vi bokar samma rum ett annat år. Gör du också så? Vilken suddig bild. Kameran är kanske sjösjuk. 😉

På kvällen slog vädret om och det blev varmare i luften. Nästan som en idealisk svensk sommarkväll. Mysigt att se alla åldrar av människor flanera omkring och äta ute. Från hotellrummet såg jag det mesta. En helikopter stod stilla i luften länge i jakt på något.

Nu lämnade jag hotellrummet för en mysig kvällspromenad. Härligt att jag inte har ont av att åka glashissen längre. Det tyckte jag var lite läbbigt första gången som vi bodde här. Ändå åkte jag upp till översta våningen redan då för att fotografera.

Gamla Kärnan längst upp.

Pulsen är hög i Helsingborg en fredagskväll på sommaren. De gula bilarna står inte stilla länge. Motorn stängs inte av.

Här är vårt sovställe. Jag hade svårt för att bestämma mig om jag skulle gena över vattnet eller gå en omväg. 🙂

Svårt att slita sig från fönsterutsikten. Men en kvinna ropade att badkaret var förberett med skum och annat mys pys ❤

Vilka sängar. Jag sov utan avbrott i sex timmar. Händer numera nästan aldrig hemma. Vet inte om jag har lust att släppa detta rummet till någon främling. Hoppas det funkade att jag bytte lås. 😉

Helt otroligt. För första gången på elva dagar hade jag aptit vid frukosten. Vilken tajming. 😀
Jag önskar dig läsare en trevlig sista julihelg.

 

Norges stora dag

Bobo minns

0020008

Det var en kväll i början av augusti. Jag och en kompis hade sett en biofilm. Vi gick och snackade om filmen när vi promenerade längs med Nissan mot bilen. Då blev vi avbrutna av två tjejer som pratade norska. De ville veta var ett speciellt motell låg. Av en slump råkade det ligga precis mot parkeringen där jag hade min lägenhet, tre-fyra kilometer från centrum.
Först trodde de inte mig när jag berättade sanningen och föreslog att de kunde följa efter oss med sin bil. Det lät antagligen för bra för att vara sant, eller så var de säkra på att det låg inne i city. Tur att det var en ljus sommarkväll.
Lotsningen gick bra och jag och Kim körde in på motellets parkering med den norskregistrerade bilen i släptåg.
Mitt sjätte sinne berättade för mig att jag skulle avvakta en stund. Under tiden som tjejerna gick in på Motellet stod jag och Kim och småpratade. När de kom ut en stund senare frågade jag om det gått bra.
”Fanns det något ledigt rum?”
Jag fick något svåruttalbart svar innan de började prata med varandra. Till slut kunde jag inte låta bli. Jag frågade djärvt om det var för dyrt. De berättade att de hade tänkt köra hela vägen hem till Oslo, men var för trötta och att tältet var genomblött.
”Ska ni sova i bilen?”
Jag tittade på den fullastade inredningen.
”Jag har ett bättre och billigare förslag. Ni kan sova i min stora hörnsoffa. Det ingår frukost och kvällsfika, helt gratis. Jag bor i husen där borta.”
Jag pekade mot husen på andra sidan motellets parkering, som jag upplevde som ganska ofarliga. I alla fall på håll och med mina bruna ögon.
Stackars väluppfostrade tjejer som säkert fått sina visdomsord innan resan från sina mammor och väninnor.
”Hva dere enn gjör jenter så stol aldri på en svensk gutt!”
Jag fick lägga på all charm som jag kunde gräva fram. Avgörande tror jag var, att jag skickade iväg min kompis som gärna stannat kvar och hade börjat vädra damäventyr. Jag berättade att jag sommarjobbade som brevbärare och skulle upp klockan halv fem. Trude pluggade till socionom och Signe var lokalvårdare.

Vi hade mysigt där vi satt i mörkret på balkongen och åt scones och drack kvällste. De var mycket trevliga båda två. Jag älskar att lyssna på norska och har alltid varit svag för språket. Ungefär som med franska. Synd bara att det är så mycket lättare att förstå bokmål än nynorsk. Jag förstod det mesta som Signe sa, men hon fick ofta vara tolk mellan mig och Trude. Ibland tog vi till det neutrala engelska språket.

Vilken fördel, att jag på sommaren kunde klara mig med ett par timmars sömn. När jag kom tillbaks efter rundan nästa morgon, där jag sprungit i trapporna, sov de fortfarande. Jag överraskade med en hotellfrukost och var glad för att jag storhandlat någon dag tidigare. Tur var också att jag inte börjat ”riva” lägenheten. Redan veckan efteråt flyttade jag nämligen från min barndomsstad. För att börja ett nytt liv som student, i en annan stad. En stad utan hav.
Jag tror varken jag eller Trude & Signe glömmer vårt ovanliga möte. Efter det blev vi brevvänner. Det var spännande när jag fick brev i Borås och Umeå från Norge. Vi pratade om att träffas igen.
Trude
Världen har varit liten förr. Jag har fått oväntade hälsningar på mina blogginlägg via mail och brev från olika håll under dessa snart fyra år. Ofta har det varit personer som läst min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Människor som jag inte träffat på flera år. Så man vet aldrig.
Hoppas jenterna haft ett bra liv och firar 17 maj rejält. Hoppas även att de har överseende med att jag lämnar ut deras personliga rader från en av mina gästböcker.

0030007

Fotnot:
Tack till min bloggvän Tove Olberg för hjälpen med den norska repliken. ❤

Dags för NITTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00, onsdagen den 18 maj)

Moment ett:
Ett YouTube klipp på en låt med en norsk artist. 2 p.
(Artisten får sjunga på vilket språk som helst)

Moment två:
Ett foto som du tagit på en Norsk författares bok under dessa dagar som leken pågår. Boken får tas från egen bokhylla, på bibblan, i bokhandel, hos kompisen. Men absolut inte via sociala medier. Har du läst och gillat boken är det trevligast. För då blir det som ett boktips till oss andra. 2 p.

Moment tre:
Fem foton som du förknippar med vårt härliga grannland Norge som på tisdag firar sin nationaldag. Dina bilder behöver inte handla om nationaldagen. Du har helt fria ”rödblå” händer för att låta din fantasi få utrymme. Min tanke är INTE att driva med landet utan hylla det. (Spar dina Norgehistorier)  😀
Du får gräva i ditt bildarkiv/fotoalbum och ex. låta oss få ta del av gamla semesterminnen. Kanske finns det mer norsk historia i din hemtrakt än du har en aning om. Perfekt tillfälle för att vara detektiv och lära känna nya och nygamla medmänniskor. 5 x 2 poäng. OBS! Nätbilder ger inga poäng.

Sammanfattning:
A. Lägg in foton och YouTube klipp i din blogg.
B. Lämna en kommentar till mig att du är klar på din blogg i detta inlägg.
C. Jag delar ut poäng och redovisar en ny tabell i nästa lekmoment, när denna lekuppgift är avslutad.
Maxpoäng 14 poäng.

Stänkare:
Nästa gång kommer jag att berätta om när jag inte blev trodd.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 18 uppgifter)
1. Ditte Akker, 181 p.
2. Eva Rohlén, 177 p.
3. Wiolettan, 172 p.
4. Znogge, 166 p.
5. Gunilla Wahlberg, 159 p.
6. Villa Herberts, 146 p.
7. Anki, 144 p.
8. Ethel Hedström, 135 p.
9. Comsi Comsa, 121 p.
10. Primrose, 110 p.

11. Mia, 105 p.
12. Maria Bromander, 97 p.
13. Lma, 94 p.
14. Sanna, 82 p.
15. GunBritt, 81 p.
16. Kersti, 77 p.
17. Kicki Olsson, 62 p.
18. Gunnel Moberg, 49 p.
19. Sussie, 48 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. Gun Toresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Susan Johansson, 11 p.
25. Ezter, Mickan, 10 p.
27. Anne, 5 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.  😀

Färg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen. 
https://egopyret.blogspot.se/2016/05/bosse-lidens-nittonde-uppgift.html?showComment=1463063678009#c6221133480506987776
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/05/12/11312654-landet-i-vaster/
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/norge-bosses-deltavling-19.html#comment-form
http://akker.blogg.se/2016/may/norge-i-mitt-hjarta.html#comment
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/norge-tema-hos-bosse.html?showComment=1463160675245#c2840590273771393720
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/norge-tema-hos-bosse.html?showComment=1463160675245#c2840590273771393720
https://znogge.wordpress.com/2016/05/14/jag-maste-erkanna-att-jag-skams/#comment-194119
https://ystadtillabisko.wordpress.com/2016/05/12/norge/
https://tittelina.blogspot.se/2016/05/bosses-bloggtavling-om-norge.html?showComment=1463414493713#c1693376798938961793
http://dammsamlare.blogg.se/2016/may/bosses-lek-4.html
http://eva49.bloggo.nu/Grattis-Norge/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/17-maj/#comments
https://ankistankar.blogspot.se/2016/05/oss-grannar-emellan.html?showComment=1463503383932#c2786255866443386974
https://lma7.wordpress.com/2016/05/17/syttende-mai/comment-page-1/#comment-12967
http://minsoltrappa.se/2016/05/18/ett-norskt-svenskt-belgiskt-aventyr/#comment-235
https://villaherbert.wordpress.com/2016/05/18/norge-lek-nr-19/comment-page-1/#comment-950

Vi tog in på Sveriges äldsta hotell

Ett

Vi kände oss förra helgen överflödiga på hemmaplan, där det var stor fest på gång.
(Absolut inte bortkörda.)  Därför kom Solveig med det utmärkta förslaget för några veckor sedan.
”Vi tar in på hotell och har det mysigt.”
Jennifer körde ner oss ända till entrén och vi kände oss härligt bortskämda.

Två

Förväntansfullt klev vi in i Sveriges äldsta hotell som invigdes 1829. Från lobbyn såg vi en marmortrappa, tre kristallkronor och blyglasfönster.

Tre

Från andra hållet såg det ut så här.

Fyra

Eftersom vi beställt solsken och meteorologen lovat det på TV …

Fem

Såhär illa var det inte och vi gick inte vilse i dimman. Vi behövde inte låna paraply när vi gav oss ut på weekendäventyr i medeltidsstaden Ystad.

SexJag kände det direkt när vi gick ut på Hamngatan, men sa inget till Solveig. Efter femtio meter blev det hon som frågade.
”Känner du det?”
”Ja. Helt otroligt. Det är samma känsla som när man ger sig ut från ett hotell på en plats, som det var länge sedan man besökt. Precis som vi var på semester långt bort. Läckert och samtidigt overkligt.”
Detta förstärkte vi med att besöka butiker och fikaställe som vi aldrig varit i förr.

Efter några timmar lämnade Solveig in mig på Contan igen. Hon hade antagligen hemliga planer. Jag lydde skylten och satte säkerhetsbälte på cigaretten.  😉

Sju

Dessutom var jag i säkerhet. Hotellet hade egen hundvakt.

Nio

Jag blev aldrig riktigt klok på var livvakten satt. Ni ser honom i spegeln i spegeln.
”Bosse Lidén! Så sitter man inte vackert i en antik stol. Är du en gammal cowboy?”

denna

Snart hade jag glömt bort att jag hade en fru. Jag var fullt upptagen av mina manliga kompisar. Ole Einar Björndalen är en legend inom skidskytte. 42 år gammal. VM på hemmaplan i Oslo. Han har nu fler VM-medaljer än hans ålder, 44 st.
Åtta

När jag tittade mot den tuffa klockan blev jag middagssugen. (kortet hade jag tagit tidigare)

Tuff klocka

Vad tror du hände när jag med bestämda steg gick mot ett ledigt bord? Det stod en skylt på bordet med något namn på en snubbe och Solveig tyckte att vi istället  …

Tio. Middagsbordet

Visst känner man historiens vingslag både i väggarna och vid en betraktelse av blyglasfönsterna som fanns på flera ställen.

Jäpp

Vi sov skönt i sängarna och saknade inte ens bambukuddarna. Rummet var inte speciellt stort. För mig är det självklart att det ska finnas två mysfåtöljer i ett dubbelrum för det priset. Inte en och därtill en hård enkel skrivbordsstol.  😦

Dags för Hotellfrukost. Den fick däremot högsta betyg. 😀
Min favoritFrukost

Jag såg att det bästa bordet var ledigt och satte full speed med min fullastade …

Frukostbordet

Frukostbokat

Inte denna gång heller. Vem sjutton är Kurt Wallander som varje gång tycks abonnera på det bästa bordet? Stammar han eller?
Vi tog en lång söndagsfrukost och njöt samtidigt som jag spejade och undrade när den där Wallander skulle dyka upp. Säkert en sur gubbe som kör med personalen.
Solveig åt goda pannkakor som efterrätt.

Pannkaka

Innan vi tog farväl av hotellet läste jag på den tavla som de hade hängande vid lobbyn. Många kändisar hade bott här genom åren. Flera kungar och prinsar. Prins Wilhelm 1918. Gustav den sjätte Adolf 1967. Karl den sextonde Gustaf 1975. Tage Erlander när han var statsminister. Dag Hammarskjöld när han var Generalsekreterare i FN, Stig Malm, Bengt Westerberg och Bertil Ohlin. Författarna August Strindberg, Ivar Lo Johansson, Fritjof Nilsson ”Piraten”, Artur Lundkvist och Bosse Lidén  😉  som jag väntade med att skriva dit med min personliga signeringspenna, tills Solveig gått ut på trottoaren. Varför förstöra en fin och ovanlig weekend. Allt behöver jag inte berätta. Dessutom var jag snäll och väluppfostrad som inte frågade om jag fick släcka kristallkronorna i fem sekunder medan jag tog denna bild. Därför blev resultatet därefter.
Slutbild

Jag minns att jag skrattade rått den gången som Solveig föreslog att vi skulle ta in på hotell i Halmstad. Då bodde vi fem mil därifrån och jag tyckte det lät löjligt. Vad fel jag hade. Både den gången och alla de andra gångerna som vi bott fint i min gamla barndomsstad. Därför skrattade jag inte när Solveig kom med Contan-förslaget. (Trots att det var första gången som vi bott på hotell i den stad som vi annars bor i.) Jag såg det istället som ett utmärkt tillfälle att få uppleva stämningen/ta kort inför den Kurt Wallanderhyllning som jag håller på med på bloggen. Kurt tycker det är dyrt, men ibland unnar han sig att gå till det anrika hotellet och äta. Synd att han inte var där samtidigt som jag. Jag skrev ordet jag för …
… Solveig säger att han inte finns på riktigt. Ibland är hon tråkigt sann. Men jag älskar henne ändå. ❤

 

Kort och gott

Ibland behöver man inte krångla till det. Men allt handlar såklart om var man är mantalsskriven?

På somrarna brukar vi nappa på ett erbjudande från Hemmets Veckotidning. Med glädje leker jag gärna med ord och bokstäver i deras då extra tjocka korsordsbilaga. Platsen kan vara på stranden, i trädgården, på balkongen eller något annat lämpligt ställe. Vissa av korsorden är rätt lätta när man blivit varm i kläderna som man kan bli på sommaren. 🙂  Jag behöver knappt skaffa hjälp från hjärnan i familjen – Solveig. Nej. Mitt största problem var istället fram till i fjol, att fylla i den lilla lappen som skulle med de lösta korsorden. En ynklig pytteliten ruta som skulle klippas ut. Först satte jag kryss vid rätt korsord jag löst. Skrev namn, gatuadress och postnummer. Nu började molnen hopa sig på himlen och jag fick ta fram skohornet på pennan. Försöka skriva med så små bokstäver som möjligt. Hopplöst svårt att få plats med SKUMMESLÖVSSTRAND. 17 bokstäver. Finns det ett längre namn på en bostadsort i vårt land? Tydligen lyckades jag plita i dem rätt för det hände ibland att vi vann. Vann till och med på lotterna vi fick hemskickade.
När vi letade bostad i Ystad förra året fick vi göra en del resor hit ner för att gå på visningar. Tyvärr var det i januari-februari när vägarna ofta var luriga. Vi brukade först plocka upp våra döttrar på deras skolor och välja vägen genom inre Skåne. Ljuset faller snabbt på vintern. Plötsligt hajade jag till bakom ratten.
”Såg du?”
”Nä.”
”Det stod bara He på den blå skylten.”
”Du såg såklart fel. Måste ha varit någon lustig en som klippt av skylten. Du håller väl inte på att somna? Ser halva skyltar…ska vi byta?”
”En trött mot en halvsovande? Mitt i farten? Det stod faktiskt He. Där vill jag bo och lösa korsord.”
”Nu har du blivit helt knasig. Stanna vid nästa parkering. Vi byter chaufför.”

Efter en ny träff med en mäklare med mer fantasi än min och med en vidvinkelkamera som heter duga bar det iväg hemåt efter ytterligare en smaskig hotellfrukost på vårt favorithotell Prins Carl på Hamngatan.
”Fem poäng till mig.”
”Vadå? Vi spelar väl inte Alfapet?”
”He! He! Vad skojig du är. ”

DSCN7583