Här kommer det muntliga svaret på min fjärde uppgift: Ljung (Martin) eller Viking som han kallade sig i detta scensammanhang.
Viking som bar på en tegelsten av orsaken, att han var för klen för att slänga bort den. Ta dig gärna tid att lyssna på monologen (ca 10 minuter). Härligt slut. En svensk humorklassiker som håller än. 🙂
Eller vad tycker du?
Martin Ljung hade en bakgrund inom gymnastiken och var vig långt upp i åldern.
Den här gången tog Jennifer hjälp av kompisen Rebecka. Tjejerna hade säkert riktigt kul när de var rumskompisar några veckor under Jennifers praktik på Våxtorp djurklinik. Här på hemmaplan igen håller Jennifer på att skriva egna låtar. Min och Solveigs julklappsönskan är en jullåt på Youtube med syskonen Lidén. Man måste leva på hoppet. 😉
Jag måste få göra reklam för triss i bloggar.
1. Jag är mycket förtjust i
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2014/12/lucka-1.html och luckorna som Gunnel bjuder på i december med temat Änglar. Bloggen Pantertantens passioner har jag uppskattat sedan jag såg den första gången hösten 2012. Har ni inte gjort det förr så titta gärna in där. 🙂
2. Denna kvinna har ovanan att göra långa bloggpauser. Nu har Lotta Modin varit tillbaka ett tag. Jag älskar Lottas humor där hon ofta bjuder på sig själv och hittar ämnen som triggar igång mig. http://lottamodin.se/ 🙂
3. Något som jag uppskattar extra mycket under mörka, blåsiga och regniga dagar är att följa när Ditte är nere i Spanien. (Hon är lika läsbar när hon huserar i Stockholm.) Hon bjuder på fina bilder, intressanta texter och som den gamla lärare hon är, lyckas hon ofta lära mig saker på ett positivt och stimulerande sätt. En gratis trevlig bloggguide säger jag inte nej till. http://akker.blogg.se/.
Dittes pappa var Sveriges kändaste inom ett spännande område. Det får ni forska vidare på själva. 😉 När jag hittat någon ny intressant blogg gör jag gärna djupdykningar bakåt i bloggens historia. Gör du också det?
Jag önskar er en fin helg och trevlig tredje advent. ❤
Jag tror att jag går bet på det här. Varför somnade jag på kursen när jag läste till ornitolog? Vilken art ska jag bocka av på listan? Gulsparv tror jag är mindre och ser annorlunda ut på magpartiet. Jag frågade nyss en dam, men hon tittade bara konstigt på mig och sa ”Glad Påsk”. Antagligen rör det sig inte om någon flockfågel för den kom in ensam från Bornholmshållet. Den åkte heller inte med Vingresor. Kanske är den sjuk eller skadad. Sådant här gör mig bekymrad.
”Solveig! Kan du ringa en veterinär och…Va? Har vi bråttom hem?” 😉
Jag läste i dagens Ystad Allehanda att grundvattennivån i södra Sverige inte varit så låg på 20 år, som den är just nu. Det krävs ordentlig med nederbörd så att den kan fyllas på och stiga innan vintern kommer på besök igen.
Mitt humör är också lågt sedan förra fredagen. Både jämnt och lågt. I en annan artikel står det, att idag är det FN:s internationella dag, då fattigdomen ska bekämpas. Detta kan man göra med att Fika rättvisemärkt under dagen.
Själv känner jag mig torrlagd, utfrusen och fikar istället egoistiskt efter ett frysskåp. Det börjar bli tufft att leva utan. Jag fryser inombords på något vis. Hur vänder man en sådan dyster novembertanke redan i oktober? Ett sätt är att tänka på förr. Två generationer tillbaks var det ovanligt med både kyl och frys. Alltså går jag och klappar vårt kylskåp, det utan handtag och tittar inte med arga blicken mot frysskåpet som står med en dörr på glänt till tomheten. Det gick sådär.
De ringde i tisdags från Elon. En hurtig försäljare berättade att handtaget till kylskåpet hade kommit. Vi är sura på Elon. Har därför inte gjort resan dit. Dörren går att få upp ändå.
Igår kom elektrikern som servar Electrolux produkter och deras nya namnsläktingar.
Mannen var jättetrevlig. Jag var ärlig och sa.
”Min önskan är faktiskt att du inte ska kunna laga det så att vi får ett nytt.”
Efter att vi pratat om lite av varje lämnade jag honom i fred en stund. Efteråt förstod jag att han provat alla möjligheter som fanns.
”Din önskan slog in. Det är stendött.”
Jag tog inte tiden. Men det rörde sig om högst femton sekunders tillfredställelse, som inte hann sprida sig långt. En kort tid då jag tänkte att chansen att vi skulle råka ut för ett måndagsexemplar till var minimal.
”Är det du eller jag som beställer nytt?”
”Det är jag som tar kontakt med Elon.”
”Får vi det snabbt? Det har varit tufft sedan i fredags. Man märker hur bero…”
”Det går inte att skynda på. Inte säkert att ni får det i nästa vecka heller.”
Där försvann min glädje ner på golvet och ut ur bostaden genom en springa vid tröskeln. Jag la inte ens ner tid på att avsluta med en fråga med neutral röst.
”Tror du att det blir innan jul?”
Jag har alltid hävdat vikten av att det är nyttigt att sakna saker. Ting som de flesta av oss i Sverige tar för givet. Jag känner mig som en falskspelare. Trött på bröd som blir torrt. Saknar mina blåbär, hallon som jag alltid har på min frukosttallrik. Kunna välja och vraka i vår frys som oftast brukar innehålla en bra variation av utbud. Därför åkte jag iväg i det grå ösregnet för en stund sedan. Målet var att ”skämma bort mig” en stund. Vart och med vad? Använd er egen fantasi.
Ibland kan humöret vända ganska snabbt. Solveig skrev ett vädjande mail sent i går kväll. Det gav resultat. När jag kom hem ringde det. Det var från Elon. Ett nytt frysskåp fanns i Sjöbo. Var jag hemma och kunde ta emot det? Såklart! 😀
Ha en fin oktoberhelg. Kram
Att det ska vara så svårt att hitta tio ynkliga ord. Jag kräver inte omöjliga elva. Det ser så enkelt ut och det känns som om jag ska lura småbarn på godis när jag tar fram ett mynt och börjar skrapa. Självförtroendet är på topp.
Först hade jag mått dåligt en stund. Det var när Solveig sa att det inte behövdes något mynt. Istället började hon skrapa otäckt med en nagel. Jag hatar det ljudet och minns läbbiga stunder från svarta tavlan i klassrummet där det skrek i mina öron. Snabbt trollade jag fram en turkrona. Trodde jag. Vi turades om. Jag lät Solveig börja. Sedan skrapade vi en i taget. Samma gamla visa. Vi blev lottlösa. Eller… egentligen skrapade jag fram en massa bokstäver precis i mitten av spelplanen. Solveig sa att de inte gälldes.
”Varför inte då?”
”Det fattar du väl?” fick jag till svar.
Dumt att bråka om små bokstäver men tänk om hon har fel för en gångs skull. Även
Sol-veig har sina fläckar. I så fall har vi missat väldigt ofta ”D-i-n-a b-o-k-s-t-ä-v-e-r”.
Nu är jag ensam. Det regnar och humöret är relativt lågt. Fram med kronan. Här ska skrapas klart… och sedan ska jag ringa till Visby. Eller ska jag vänta på att de ska ringa? Vänta på att gräset ska växa… nix, jag ringer. Åker gärna till min favvo-ö och hämtar en check. Där skiner säkert solen likt i Karlstad. För en mille får man fortfarande rätt mycket. En bra investering borde vara att köpa lotter för pengarna. Man vinner på var tredje… 😉
Polisen: Ni körde alldeles för fort!
Kvinnan: Oh, jag förstår.
Polisen: Kan jag få se körkortet!
Kvinnan: Jag skulle gärna ge er det, men jag har inget.
Polisen: Har ni inget?
Kvinnan: Jag har förlorat det fyra gånger, för att ha kört onykter.
Polisen: Kan jag istället få se registreringsbeviset!
Kvinna: Tyvärr inte.
Polisen: Varför inte?
Kvinnan: Jag har stulit bilen.
Polisen: Stulit den?
Kvinnan: Jaa, och jag har dödat ägaren och styckat honom i bitar.
Polisen: Vad har ni gjort sa ni?
Kvinnan: Delarna av honom ligger i plastpåsar i bagageutrymmet, ifall ni vill kolla.
Polisen tittar på kvinnan, backar långsamt därifrån och ringer efter förstärkning. Inom några minuter kommer ytterligare fem polisbilar och ett polisbefäl närmar sig med dragen pistol.
Polis 2: Kan ni gå ur bilen!
Kvinnan: Är det något problem?
Polis 2: Min kollega har sagt att ni har stulit den här bilen och mördat ägaren.
Kvinnan: Mördat ägaren?
Polis 2: Ja, kan ni vara snäll och öppna bagageluckan!
Kvinnan öppnade luckan, men där fanns inget.
Polis 2: Är det här er bil?
Kvinnan: Naturligtvis, här är registreringsbeviset.
Polisen är alldeles tyst.
Polis 2: Min kollega säger att ni inte har något körkort.
Kvinnan gräver i handväskan, tar upp sin plånbok och räcker sedan över körkortet.
Polis 2: Jag måste medge att jag är konfunderad. Min kollega har berättat att ni inte har något körkort, inget registreringsbevis, att ni har stulit bilen och mördat ägaren!
Kvinnan: Jaha. Snart påstår han väl att jag körde för fort också.
Själv råkade jag ut för en nitisk polis i natt som sa att jag inte var mig lik. Jag förstod inget. Jag hade aldrig sett honom förut. 😉
Humor är ett vitt begrepp. Det finns så många olika sorters humor. En person kan skratta så hon blir tårögd medan hennes gubbe skakar på huvudet åt henne och tycker att det var det fjantigaste han hört och sett på TV på länge.
Solveig har svårt för John Cleese i rollfiguren Basil Fawlty i ”Pang i Bygget” men hon gladdes när hon hörde mig gapskratta åt avsnitten efter det att jag fått diagnosen utbränd. Jag vet inte hur många gånger jag sett de tolv avsnitten. Tyvärr har jag dem bara på VHS men måste snart köpa DVD filmerna för att få min dos igen. Vår kombinerade DVD/VHS-spelare som vi behållit som komplement gick nämligen sönder för ett tag sedan.
Det är samma sak med historier och vitsar. Smaken är delad. På gott anser jag. Denna historia tilltalar mig. Hur är det för dig som läsare? Jag har hört den förr men läste den på nytt för ett tag sedan i en Karin Brunk-Holmqvist bok.
Ett par skulle ha gäster och de diskuterade vad de skulle bjuda på. Hustrun föreslog stek med svampsås. De hade gott om svamp som de själva plockat. Mannen menade att de inte var så vana svampplockare och var orolig för att gästerna skulle bli dåliga av svampen.
”Vi kan testa på hunden först. Överlever den kan det inte vara någon fara”, sa hustrun.
Hunden fick av svampen och verkade hur pigg som helst så de bestämde sig för att tillaga såsen med sin egen svamp. När gästerna ätit huvudrätten kom hembiträdet in och viskade till värden:
”Hunden är död.”
Nu blev det bråttom. På gränsen till kaos. Alla fick snabbt åka till sjukhuset och bli magpumpade. När värdparet sent om sidor kom hem igen flög hembiträdet på dem.
”Han har varit här.”
”Vem?”, frågade mannen både matt och trött.
”Han som körde ihjäl hunden.”
Denna tisdag ska jag skriva klart ett hundratal julkort. Inser att jag är sent ute. Eller inte. Dessa kort kommer att hamna överst i postlådan och sedan överst i julkortscontainern och därmed resa iväg först i lyxig förstaklass. 🙂
Jag har lagt fram en bunt julskivor som ska få mig i rätt stämning. En klunk av glöggen hjälper också till skapa gemyt. Synd att det börjar bli mer grönt än vitt utanför mitt fönster. Jag som hade beställt en vit jul. Det måste ha blivit fel någonstans. 🙂
”Jag såg mamma kyssa tomten jag”, sjunger Troll från den röda CD:n från Absolute Christmas. På fredag kommer kåseriet ”Den dumma tomten”. Jag ska bara ”Trolla” lite med bokstäverna först. Musikminnet på torsdag är hämtat från en kultfilm.
Bloggäventyr med Bosse Lidén 