Världen & Vardagstankar: 22 av 30

Tjugotvå

  1. Vilka tre kända personer skulle du vilja fika med? (Du får även ha med personer som inte finns i livet längre.)

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en fristående kommentar, strax innan nästa fråga.

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Ps. Idag kommer det TRE frågor för att skynda på kategorin, eftersom den tog sommarlov. Det gjorde vårt internet igår också. 😦

Annonser

Film åtta av femtio

CCI20131226_0002

Casablanca
Genre: Drama, 98 minuter, 1942
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 32/40
2). Bosse Lidén 2014: 109/120

Favoritkommentar: ”Here´s looking at you, kid.”

Egna ord: Jag ville gärna att våra döttrar skulle få se denna klassiker. Först berättade jag om bakgrunden till filmen och världsläget när den spelades in.
Jag kan förstå Ingrid Bergmans frustation när ingen av skådisarna ex. visste om hur filmen skulle sluta. Manuset var fortfarande under arbete under inspelningen. Intressant att känna till att repliken ”Play it again, Sam” aldrig sades. Det närmaste var ”Play it, Sam…” Även häftigt att inte fler retat sig på dimman i slutscenen. Det var omöjligt med tanke på att dimma inte förekommer i Nordafrika. Skälet var att dölja besparingen med att flygplanen var gjorda av papp och flygplansbesättningen var miniatyrer.

Den cyniske 37-årige Rick (Humphrey Bogart) är krögare i Casablanca, i Franska Marocko, som styrs av den med Tyskland allierade Vichyregimen i Frankrike. Rick försöker utåt sett vara neutral i allt som händer omkring honom. Då dyker norska Ilsa Lund upp (Ingrid Bergman) tillsammans med sin man Victor Laszlo, som är ledare inom motståndsrörelsen, och välter omkull allt.
Ilsa och Rick var förälskade under en kort tid i Paris innan tyskarna snabbt närmade sig den franska huvudstaden. Paret skiljde på sig några timmar för att enligt planerna återförenas på perrongen och sätta sig i säkerhet på ett tåg söder ut. Det kom ingen Ilsa i ösregnet… Detta kan förklara Ricks karaktär… ”En kvinna sårar dig och du hämnas på hela världen.”
Filmen har korta dokumentärklipp från andra världskriget. Vi får även återse vad som hände i Paris med underbara repliker mellan Rick och Ilsa. Casablanca är så mycket mer än ett triangeldrama. ”Ses vi i ikväll?” ”Jag planerar inte så långt fram”, slänger Rick ur sig till en blond kvinna. Denna svartvita film kommer jag alltid att högakta när jag tänker tillbaka på filmindustrin.
Casablanca belönades med tre Oscars statyetter. Bästa film, Regi och Manus baserat på tidigare verk. Ytterligare fem statyetter var filmen nominerad till, ex. Bogart till Bästa manliga skådespelare. Han fick vänta i ytterligare tio år på revansch när han fick en Oscar för Bästa manliga huvudroll i ”Afrikas drottning”.

Dagens fråga: Vem var bäst? Greta Garbo eller Ingrid Bergman?

Efterord: Bogart dog 1957 i strupcancer. Han hann med fyra äktenskap under sina 58 levnadsår. Mest känd av kvartetten kvinnor, var för mig Lauren Bacall.

Ingrid Bergman dog i bröstcancer på sin födelsedag 1982. Hennes namn finns inhugget på föräldrarnas gravsten på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Askan ströddes i havet vid Dannholmen utanför Fjällbacka. På denna ort finns en byst till hennes minne och torget är döpt efter henne. Ingrid var gift 3 gånger. Det blev en megaskandal när hon fick ihop det med Roberto Rossellini, samtidigt som de båda var gifta på var sitt håll. Under en tid var hon iskall som skådis i Hollywood. Ingen vågade ha med henne att göra. Hade hon ringt mig… men jag var inte född, inte ens påtänkt.
Ps. Det ser verkligen inte ut som Ingrid Bergman på DVD-omslaget.

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014.
https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

Min bror var trollkarl

Visst minns du när du var liten och önskade att världen skulle förändras till det bättre om du blundade några sekunder? Du hade gjort något dumt. Ångrade dig genast.
Ville kunna trolla tillbaks tiden.

Min storebror Dan satt i vardagsrummet och tränade på pianoläxan. Vi var ensamma hemma. Jag sökte mig till klinkandet. Var Dan på rätt humör kunde jag beställa en låt som han tog ut på gehör. Denna gång var jag mest ett störande moment, som en not för mycket. Alltså sökte jag närkontakt. Började kittla honom i magen. Han var känslig för den sortens beröring och spottade ut sitt favoritord.
”Sluta!”
Jag hade vaxproppar i öronen. Trodde att han menade att jag skulle fortsätta. Denna gång en aning mer intensivt. Det var en ojämn kamp. Han var nio år äldre. Hade mer hår på armarna. Jag fick en knuff. Golvlampan kom i gungning. Någon av oss fick tag i lampan, men kunde inte hindra att skärmen med en vass kant under tyget, gjorde en utflykt till soffbordet.
”Sluta! Titta nu vad du gjort!”
Dan pekade på ett jack i det nyinköpta valnötsbordet med svängda ben. ”Idiot!” slängde min bror ur sig och marscherade in på sitt rum.

Med gråten i halsen lufsade jag in på mitt eget rum. Solen hade gått i moln. Jag funderade djupt på livets orättvisor. Försökte efter en stund att intala mig att problemet inte var så stort. Första intrycket kunde varit fel. Likt en pyroman sökte jag mig tillbaks till elden. Jag hörde en Beatleslåt från Dans stängda rum. Med dystra steg nådde jag brottsplatsen och noterade att lampskärmen var på plats igen. Jag blundade några sekunder. Sände iväg några ord i en slags bön. Därnäst flyttade jag sakta blicken neråt. Till slut nådde blicken till bordet som till min stora glädje såg ut precis som jag bett om i bönen. Ändå litade jag inte helt på synen. Jag tog till några extrablinkar innan jag försiktigt strök med fingret längs med bordets jämna kant. Livet var för bra för att vara sant. Min ringa erfarenhet av livet tänkte på trä som kan andas. Hade inte pappa pratat om det? Skadan läktes självt på något konstigt sätt efter en stund. Som när man ramlar och slår sig. Solen kom fram igen på min barnhimmel.
”Kom fort!”
Jag ryckte upp dörren till Dans rum där Paul sjöng Yesterday. Min bror vände på det fingrade LP-omslaget. Lyfte inte ens blicken.
”Vad är det nu du har slagit sönder?”
Ännu var jag inte så bra på att förstå ironi.
”De… det finns inget jack längre på bordet.”
”Visst. Tror du på jultomten också?”
Med släpande steg följde han med till vardagsrummet. Nöjd pekade jag på bordet och insisterade på att han själv skulle känna efter. Dan spelade med och lät en hand glida längs kanten. Pokerfacet var påkopplat. Det var en cigarrettfimp i mungipan som skiljde honom från Humphrey Bogart.
”Vad märkligt” sa han stilla.
”Där ser du. Det var inte så farligt. Jag provade en trollformel när jag la tillbaka lamphatten”, kvittrade jag och hade svårt för att stå stilla.
”Gjorde du? Vad häftigt. Var det Abrakadabra?”
Nu började jag komma upp i varv. Gjorde indiansteg på mattan. Det återstod sekunder innan bomben skulle brisera. Dan gjorde en huvudrörelse mot fönstret.
”Dansa över till andra sidan av bordet pysen.”
En bit av min barndom dog i ett nafs när jag återfann det djupa jacket. Den otäcka historien var tillbaks på ruta ett. I samma sekund som jag förstod min brors smarta schackdrag hördes en nyckel i låset.

Otroligt nog tog det lång tid innan brottet upptäcktes.
”Rune! Kom och titta. Det är ett djupt märke i vårt nya soffbord. Vid fönstersidan. Högst märkligt.”
Bokstäverna började dansa i min läxbok på köksbordet.

Brottet var preskriberat när sanningen flera år senare kom upp till ytan. Då skrattade mamma gott åt historien.