Film sju av femtio

Sömnlös in Seattle

Sömnlös i Seattle/ Sleepless in Seattle
Genre: Romantisk komedi, 101 minuter, 1993
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 104/120

Favoritscen: Daten med kvinnan som hade ett iskallt romantikerdödande hästskratt.

Egna ord: Det har gått tjugo år sedan jag såg filmen på bio för första gången. Till skillnad från många andra skulle jag aldrig få för mig att återse den i en reklamkanal. Därför slits inte filmer på samma sätt. Filmen har åldrats, men charmen har bestått. Dessutom finns en äldre film i filmen där Annie Reed (Meg Ryan) och bästa väninnan gråter syndafloder när de återser klassikern ”Allt om kärlek” från 1957 med Cary Grant och Deborah Kerr, samtidigt som de äter glass direkt från förpackningen.
Jag inser att ni är få som inte sett ”Sömnlös i Seattle”. Antagligen allt för många gånger. Därför drar jag inte handlingen. Däremot ville jag ha med den bland mina femtio filmer. Nora Ephrons blev plötsligt ett känt namn i filmkretsar. Ofta valde hon Meg Ryan till en av huvudrollerna. Ett framgångrikt recept som gav fina utmärkelser.
Sven Nykvist stod som fotograf till denna film.

Samtalet kom till en direktsänd radioshow några dagar innan julafton.
”Ett samtal från Seattle.”
”Hej, jag heter Jonah.” (Pip)
”Säg inte ditt efternamn Jonah. Hur gammal är du?”
”Jag är åtta år.”
”Du är uppe sent.”
”Det är inte sent i Seattle.”
”Du har givetvis rätt. Vad önskar du dig?”
”Det är inte till mig. Det är till min pappa. Jag tror att han behöver en ny fru.”
Gillar du inte hans nuvarande?”
”Han har ingen.”
”Var är mamma?”
”Hon är död.”
Annie Reed hör detta sena samtal från bilradion tillsammans med de 2000 kvinnor som sedan ringer in och vill ha adressen. Annie blir efter ett tag besatt av Sam. Ett av hennes stora problem är att hon är förlovad med en annan man.
Med tanke på ett rött hjärta på Empire State Building borde jag istället ha haft med denna film förra veckan.

Framsidetext: Tänk om någon du aldrig har mött är den enda rätta för dig?

Dagens fråga: I vilken film tycker du Meg Ryan gjort sin bästa rollprestation? ”When a man loves a woman” är en stark kandidat för mig.

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014.

https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

Annonser

Mina blogginlägg på torsdagar 2014

Familjen Lidén har under tio säsonger haft ”Filmmys i TV-sofforna”. 185 st filmer har vi tittat på. Några säsonger har vi fått välja var sin gammal favorit som fått en ny chans. De sista säsongerna har vi inte haft någon speciell veckodag, eftersom tjejerna blivit mer och mer självgående. Efter varje film har vi satt var sitt betyg mellan 1-10. Smaken har ibland varit riktigt skiftande, andra gånger inte. Endast en film har fått 40 poäng. Den gången hade vi inte ens några förhoppningar. Filmtiteln var helt okänd. Underbart att bli överraskad åt det hållet.
Nu tänkte jag under 2014 återse de filmer som jag själv gav 9-10 poäng.  På torsdagarna (om jag hinner) kommer jag att lämna ett filmtips. En del filmer är redan jättekända. Jag kommer att ge filmen ett slutbetyg som jag summerar efter att ha tagit hänsyn till 12 st personliga kategorier som finns längst ner i inlägget. Maxpoäng är 120. Ni får gärna kommentera, men jag har inte lust att försvara elaka sågningar. Detta är en ”Snällblogg”. 🙂
När det gäller denna kategori på bloggen kommer jag endast att svara med en glad gubbe som visat att jag uppskattat din kommentar. Efter femtio filmtips kommer jag att avsluta med en tävling. Ni får då välja tre av mina femtio bidrag som ni tycker är bäst. Ska bli spännande att se vilken film som vinner när ni får bestämma. Hoppas många lämnar in bidrag i december. Ni kan ju hela tiden scrolla i kategorin ”Filmtips” under året.
Jag låter denna text följa med som en ”svans” i början av året. Sedan kapar jag efterhand orden och hänvisar till tidigare inlägg.  Precis som jag gjort vid mina andra tävlingar.
Här har ni mina tolv kategorier med damerna först. 🙂
Jag har satt ett betyg mellan 1-10. Max 120 poäng.
1= Kvinnlig huvudroll; rollprestation, trovärdighet, charm och utseende.
2= Manlig huvudroll; samma som ovan.
3= Bakgrundsmusik.
4= Biroller; prestationer, intressanta, roliga, betydelsefulla för handlingen, ev. barnskådisar. Rätt barn. Får inte läsa repliker.
5= Regi. Röda tråden, storyn. Filmens handling. Fångar den mig som tittare? Trollbinder? Givetvis den viktigaste av kolumnerna.
6= Den romantiska biten. Kemin mellan Honom och Henne.
7= ”Spänningen” i storyn. Från filmruta ett till den sista.
8= Repliker; sköna klassiska kommentarer som sitter kvar efteråt, eller meningar som ger mig något.
9= Komiska situationer som lockar till skratt.
10= Tilltalande miljöer. Utomhus, inomhus, spännande platser. Blir jag sugen på att resa dit, eller tvärtom? Platser jag längtar tillbaka till.
11= Kameraspråk.
12= Slutscenen. Inte reta mig på att det är en cliffhanger. Istället tänka mig att jag är sugen på en tvåa. Eller fantisera vidare själv.

 

 

 

 

 

Hopelessly devoted to you

Grease

I måndags var vi föräldrar bjudna till skolans aula för att se Grease. Vår yngsta dotter Lizette spelade en roll i musikalen. Hon är med i teaterprofilen på fredagar. Hon går i åttan och det är alltid niorna som har huvudrollerna i årets stora framträdande. Mina tankar gick till en tid då jag var kär upp över öronen i världens sötaste blondin…

…När jag kom ut från biografen Röda Kvarn var jag mer än nöjd. Jag var så belåten med filmen att det fick bli en repris två veckor senare. Fjorton nätter där jag drömde ljuvliga drömmar om Sandy Olsson från Australien. Den söta blondinen på Rydell Highschool i USA.
Engelska Olivia Newton-John hade varit popstjärna i fem år när hon fick rollen som Sandy i filmen ”Grease”. Den numera klassiska filmmusikalen blev en kult världen över. Det dansades på diskoteken till hitsen så att golven gungade. Sandy tänkte på Danny Zuko när hon gick ut från Frenchys hus med brevpapper och penna i handen. Hon lutade sig mot räcket på verandan. När hon började sjunga balladen ”Hopelessly devoted to you” sjöng hon rakt in i mitt pojkhjärta i mitten av biosalongen. Mitt är nog inte det första hjärta som krossas. Mina ögon är inte de första som fäller en tår.
Det var det oskuldsfulla som tilltalade mig. Hon såg ut precis som flickan jag hade drömt om. Jag kan inte tänka klart. Min hjärna säger: glöm honom dummer, men hjärtat säger: släpp inte taget. Du måste hålla ut.
Vi skulle gå barfota hand i hand längs strandkanten. Tillsammans titta på eldklotet, som gick ner i horisonten bakom Tylön i Tylösand. Lekfullt stänka vatten på varandra. Därefter skulle jag jaga ikapp henne. Avslutningsvis skulle vi utforska varandras kroppar tills stjärnorna lyste upp himlavalvet. Jag kunde känna den salta smaken på hennes mjuka läppar. Se det blöta tyget på hennes blus som avslöjade hemliga konturer.
För mina kompisar vad det precis tvärtom. De föll pladask för Sandy när hon i slutscenen hade tuffat till sig för att impa på Danny. Tände till på hennes trånga läderbrallor, att hon rökte en cigarett, att hon hade en helt annan look. Jag vet inte om de var mogna nog för min åsikt om att man ska vara sig själv. Inte spela en roll som inte var äkta. Inte förändra sin personlighet bara för att vinna tillbaks en kille som inte förstått vilken pärla han hade haft i sin hand. Om hon valt mig skulle hon fått vara den tjej hon innerst inne var.
Av en kompis lillasyster fick jag en posters. Från den dagen tittade Olivia på mig varje gång jag stängde dörren till gillestugan, där jag hade mitt pojkrum. När jag flyttade hemifrån flyttade givetvis Olivia med. Hon tog plats på mitt kylskåp. Kanske var hon ett kallt inslag när jag hade dambesök. Som om det lyste rött för upptaget till ett personligt rum. Vet inte om det hade varit bättre med John Travolta (jag får ringa Jonas Gardell och reda ut det). Lite salt i såret var åldersskillnaden. Det var Staffan som kom med ovädret. Glädjedödaren. Tack Staffan. 🙂
”Olivia Newton-John är en bit över 30 år.”
”Skämtar du?”
”Visste du inte det?”
Jag trodde bergis att det handlade om avundsjuka. Min Olivia kunde inte vara en dag över 18 år. Det var jag som hade fel. Jag bläddrade fram det hemska i en biografi på biblioteket. Med tunga steg vandrade jag hemåt i höstblåsten.
Tiderna förändras. Livet går vidare på något vis. Tar nya svängar. Jag gifte mig inte ens med en äkta blondin. Ändå kunde jag inte låta bli att köpa DVD:n. Vet att det kan vara direkt livsfarligt att se om en film man älskat för länge sedan. Det är nu som det kommer fram om det är en klassiker som ex. ”Casablanca” eller en kalkon. Musikalpjäsen på Broadway som blev en biofilm har fortfarande bra musik och dansnummer. När jag såg om Grease 2012 tyckte jag att storyn var rätt tunn som biofilm. Men hon i läderbrallor… hon gick inte av för hackor. Hon var kittlande tuff och läcker. 😀

Tack Lizette för en fin föreställning och ljuva tonårsdrömmar.

DSC_16430017

OBS! Om du vill lämna någon kommentar EFTER det att du läst ”Mina fotsteg i ditt hjärta” så var snäll och gör det genom att trycka på fliken SolBo Förlag längst till höger under Gotlandsbilden/Headern. Avslöja helst inga viktiga detaljer för dem som ännu inte läst boken. Vill du hellre skriva något privat går det bra till mejladressen som står på samma ställe.
Ska du köpa boken glöm inte att läsa instruktionerna under fliken: Köp boken. Försök få dit för- eller efternamn på bankens snåla utrymme, 12 tecken, där det står meddelande till mottagaren. Det är viktigt för oss så att vi kan pussla ihop pengarna med rätt adressuppgifter och slipper gissa.
Under sommaren kommer jag att lägga in inlägg som jag gjort tidigare. Dock inte varje dag. Om det händer något roligt som har ett samband med min debutroman kommer jag givetvis att lägga in det. Annars blir det samma mix av saker som tidigare. Kåserier, funderingar, bilder på Skånes smultronställen, månadens boktips, tävlingar och andra lite halvgalna saker som jag kommer på. Naturligtvis kommer jag med intresse att följa alla mina favoritbloggar. Ni blir fler och fler till antalet.
Jag önskar er alla läsare av denna blogg en skön sommar. Var rädda om er. Bry er om varandra. Njut av livet så gott det går. Ta varje dag som en gåva. Kram Bosse.

Den elaka tomten

 

Nästan alla barn längtar efter jul och ser fram emot att få träffa jultomten. Det gjorde inte jag. Alla hans jobbiga frågor gjorde mig osäker och lite skraj.

Jag slipade på svaren under flera veckor. Försökte komma på vad tomten frågat förra julaftonen. Det kändes som om vårt hus var bevakat. Som om det fanns en spion som berättade saker för honom. De första jularna hade varit frid och fröjd. Då hade en snäll och givmild tomte kommit på besök. Varje gång brukade han dock fråga om jag ätit upp min gröt till frukost. Mamma hade hotat med att berätta om, när jag inte ätit upp under året. Var jag inte snäll kom ofta tomten på tapeten. Helst på höstkanten.
”Bosse. Är du inte snäll så ringer jag tomten.”
Ändå sa mamma inget när jag ljög ett självsäkert JA på julafton. Visst hade jag ätit min gröt. Varit from och snäll i alla väder. Men den elaka tomten som kommit efter honom gick längre än så. Han gav sig inte. Berättade att han på omvägar hade hört talas om att jag minsann krånglat. Inte en gång. Det kunde han acceptera. Utan många gånger hade min grötportion hamnat i vasken.
Först var jag rädd för honom. Sedan blev jag trött på tjatandet. Till slut så arg på gubben att jag funderade på att springa in på rummet och låsa om mig. Struntade totalt i julklapparna. Skulle antagligen ändå bli utan, nu när jag var avslöjad.
”Vi lämnar den viktiga gröten en stund”, brummade han vidare bakom skägget. ”Har du varit snäll mot dina syskon?”
Det var en ny fråga. Den hade han aldrig ställt tidigare. Kände han till att jag brukade tjata hål i Dans öron för att få spela en ishockeymatch till?
”Ja”, pep jag.
Mamma kom till undsättning.
”Tomten har väl mycket att göra. Han ska säkert vidare till andra snälla barn.”
Just då tyckte jag att jag hade världens bästa mamma. Detta höll i sig i tre underbara sekunder.
”Vill tomten ha en karamell innan han går?”
”Ja. Hemskt gärna”, sa elakingen i grått och rött.
”Bosse. Du kan väl hämta en godisskål?”
Det var då jag såg min chans. Äntligen skulle jag få min hämnd. Det stod två skålar i rummet. Jag hade fått stränga förmaningar om att inte röra något sött innan vi ätit mat. Titta fick jag. Jag hade gjort ett tiotal inspektionsrundor. I en skål låg hårda äckliga karameller som jag varit med om att tillverka. Jag hade tagit fel sirapsmängd och gjort några andra smärre småfel. I den stora fruktskålen låg twistkarameller. Jag älskade dem. Jag tyckte om alla sorterna, men hade min favorit. Lakritsen med svart randigt papper. Problemet var att min storasyster hade samma favoritsort. Därför låg favoriten längst ner i skålen.
Det var inget svårt beslut. Jag struntade i att man ska vara extra givmild på julen. Dumma mamma som varit på väg att äntligen bli av med tomten. Jag sträckte artigt fram skålen med det hemmagjorda godiset. Då såg jag den stirriga blicken. Jag skulle kunnat svära på att en djup rynka tillkommit i pannan. Det måste jag ha inbillat mig, för på den tiden visste jag inte att en ansiktsmask var inblandad i jultraditionerna. Rynkan satt längre bak än så.
”Vad är det här för konstiga saker?”
Tomten pekade med sina fingervantar direkt på en karamell. ”Har ni inget godare?”
”Nä”, svarade jag.
”Har ni inte twistkarameller?”
Det var bara att lomma iväg med svansen mellan benen och byta skål. Mina ögon såg uppgivet hur tygfingret likt en magnet sög tag i ett svartrandigt papper.
Min 15 år äldre syster njöt säkerligen av huvudrollen. Jag vet inte om jag förlåtit henne än. 😉