Från storstad till …

Om sanningen ska fram hade jag bara systemkameran tillhands vid två längre tillfällen under de fyra dagarna. Detta var ett av dem. Annars låg den ensam på hotellrummet.

Jag som trodde att vi skulle vara ett litet sällskap som lämnade Visby flygplats. Istället var planet fullsatt enligt flygvärdinnan.
Jag gick på som en av de första resenärerna. En fräsch kvinna satte sig på andra sidan gången. Hon tog också en fönsterplats. Då var det fortfarande ledigt på de flesta sittplatser som jag såg framför mig. Eftersom jag väntade på Solveig hade jag uppmärksamheten kvar bakåt åt den långa kön.
Först i kön var en lång man i 45-årsåldern. Jag beskriver inte mer av utseendet. 🙂 Däremot hörde jag hans raggningsreplik. ”Är det ledigt här?” Jag hörde bara att hon sa nej och några ord till. Konstigt att han inte därefter valde platsen framför henne. Istället gick han väldigt lååååångt fram. 🙂 Sedan kom en kvinna och satte sig på platsen mannen trånade efter.

Vi bodde på detta hotellet förra sommaren också. Det var då vi grät i sängen när vi såg dokumentären ”Den blå dörren”. Den här gången fick vi rum på 8:e våningen, halvvägs upp till toppen. Härlig utsikt över havet och Öresundsbron. Bra koll på allt som hände på gatan nedanför. Vilken puls det var på vägarna ex. klockan 17.10. När många människor slutat jobbet. Jag hade inte velat vara en av dem.
Det är sällan allt funkar på en resa med många tider. Men denna gång var det nästan för bra för att vara sant. ALLA tåg kom och gick i rätt tid! Flygbusschauffören stack 20 minuter för tidigt. Båda flygplanen lyfte tidigare än den angivna tiden. Berodde såklart på att alla var incheckade och fastspända ombord. Visst fick vi öka tempot i de två branta rulltrapporna vid Triangeln och lyfta de tunga resväskorna med jämna mellanrum för att hinna ner till tåget. Gubben är inte van längre vid att sprinta iväg på en perrong. Det var annat förr. Pust. Allt för tre minuters stående tågresa.
Lockelsen var en mysig familjemiddag på en restaurang. ❤
Jennifer hade tagit tåget ner från Halmstad där hon gör praktik medan lillasyster Lizette hade kortare resa. Härlig stund och god ofotograferad mat liksom vid de andra restaurangbesöken.
Måndagen var min solodag medan Solveig åkte iväg till ett annat hotell i centrum, där hon sedan var på en heldagskurs. Hon skickade SMS under dagen och var väldigt nöjd med alla ”föredrag” och fick många nya idéer inför framtiden. 😀
Visst kan det vara ensamt att gå och äta på restaurang. Men samtidigt är öron och ögon öppna för många intressanta intryck. 😉 Blev bara lite störd när jag fortfarande hade mat kvar på tallriken och med mening hade en tredjedel kvar av ölen i glaset. Då kommer ”hon” och frågar om det smakade bra och vips var tallriken i hennes händer. Visst hade jag lagt ihop besticken, men jag hade tänkt njuta en stund till och det fanns gott om lediga platser i lokalen. Nu bröt hon stämningen.

Sådant hade jag glömt när jag vandrade vidare i staden med puls.
Solen var i vägen så jag kunde inte fota hela befintliga huset.
Överallt byggs det. Häftigt att slänga på lika många våningar till. Hoppas det inte ramlar ner en extra blåsig dag. Något liknande hände nämligen med ett nybygge i vår gamla hemstad några mil bort. Tur att ingen då kom till skada.

Mätt och nymotionerad kom jag tillbaks till hotellet. Innan jag tog hissen upp tittade jag till mannen som låg där och spottade vatten i rondellen.

När jag tog detta kortet en stund senare hade jag ingen aning om att en berättelse föddes i min hjärna och tog form. Orsaken till det var mannen innanför fönstet som både fängslade och inspirerade mig. Vilken arbetsflit. 🙂 Han blev min hemliga kompis följande dagar. Jag skrev och jag tittade ut med jämna mellanrum från hotellfönstret. Tiden gick otroligt fort till Solveig kom hem. Då var det bråttom. Vi var bjudna hem till en mysig studentlägenhet och hade med oss tjugo paket. Tack Lizzan för allt gott. ❤
När vi sent i mörkret åkte hem därfrån bytte vi ut tåg och buss mot en taxichaufför eller var det en racerförare? Vi hade ett fast pris så vi tjänade inte in några pengar, men fick behålla våra liv.
Jag är glad för att vi i tisdags hann med en solig tågresa till vår förra hemstad. Där tog jag fler bilder. Visas i nästa blogginlägg. Nu ska här städas. Vi ska ha trevligt helgbesök. Ute är det sommarvarmt.

 

Annonser

Älskade barn… eller älskade vuxen?

CCI20140201_00020001
3 februari 1996. En kall solig vinterdag. Plats: BB på Varbergs sjukhus. Jag minns den där tiden kristallklart. När du skrämdes och din mamma fick åka ambulans. Att du hade så bråttom ut veckan efteråt, fast du borde växt till dig i minst tre veckor till i mammas mage. Att du bara var tyst om du låg på pappas bröst på nätterna den där första veckan på BB. Mamma var snittad och hos henne var du bara när du besökte mjölkbanken.

Ända sedan nyår har dina barndomskompisar smidit planer för att lura dig. Bildat en hemlig chattgrupp. Lillasyster som föreslog att du och hon ensamma skulle ta tåget till Emporia i Hyllie tidigt i lördags. Att du skulle få välja present. Lizette som plötsligt ville prova en tröja på New Yorker… valde fel storlek med flit … skickade ut dig för att byta till en mindre storlek. När du kom tillbaka och drog undan draperiet möttes du av fem välbekanta tjejer från förr som hurrade för dig. De hade rest från sina studieorter. En av bästisarna går på orienteringsgymnasiet i Eksjö. De andra kom från Laholm, Halmstad, Hasslöv och Våxtorp. Du fick gå omkring med en stor rosa heliumballong med tyngd på och ett glittrigt band med texten ”Birthday girl” som lockade till sig tittare. Ni hade några trevliga timmar tillsammans innan ni tog ett stressigt avsked på perrongen, när kvintetten hoppade på ett tåg till Malmö. Du tyckte det var sorgligt att de inte kunde stanna längre när de rest så långt. Kanske inte så konstigt med tanke på att Kajsa hade långt att åka genom Småland och hade berättat hur extremt mycket hon hade att göra.

Äntligen fick du din present av lillasyster på Guldfynd. En stund senare tog du och Lizette ett lila Pågatåg mot Ystad. Du satt och lyssnade på musik i din mobil och var både glad och lite ledsen över att tiden hade gått alltför fort när ni i glada gänget suttit på restaurangen. Lizette höll på med sin mobil och ni bytte inte så många fraser. Vad hände då i tågvagnen? Lizette ryckte ut din hörlur och gjorde dig uppmärksam på fem tjejer som kom gående mot er. Denna gång med sina stora väskor som de hade haft inlåsta i skåp i Malmö. Superstressade hade de hunnit dit med ett tåg, sprungit till förvaringsskåpen och sedan tagit rätt tåg tillbaka. Du blev dubbellurad. 🙂

På hemmaplan fick vi smyga med allt på morgonen. Bad Jennifer att inte komma upp eftersom vi hade köpt hemligheter. Hon trodde att det var presenter, men vi var ju tvungna att gömma undan all mat, godsaker och två tårtor som skulle ha avslöjat en hel del.  Efter det att den vita taxin hämtat två lass med tjejer på stationen blev det en happy repris på hur det varit de tre somrar som vi bott här på gränsen till Österlen och haft ”scoutläger”. En massa tjejsnack blandat med fnitter långt in på nätterna. Hoppas att ni vad som än händer i era liv, fortsätter att umgås. Gläds och gråter med varandra. Stöttar, skojar, skvallrar och hittar på en massa roligt bus. Gammal vänskap har en speciell lyster som är svår att kopiera, trots att det är trevligt att göra nya bekantskaper.

Imorgon ska jag berätta om en helt enkelt suverän app. På torsdag blir det mat i veckans filmtips och på fredag handlar mitt kåseri om kakor. Min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” funderar på att åka både utomlands och till en annan känd svensk. Jag går och funderar på vilket jag ska börja med. Det får ju inte bli fel med så här känsliga saker. 😉