Varför ha tråkigt i onödan?

Vi tog med oss vår spargris till lilla butiken IKEA i Helsingborg för att spendera loss. 🙂
Av lagar och bokföringstekniska skäl blev det tight med tiden. För att vara på säkra sidan för att få dra av momsen, fick vi vackert vänta till årsskiftet. Därmed var det bara två månader tills allt skulle vara klart till premiärdagen 3/3.

De flesta människor vet hur det är att plocka upp påsar med smågrejer. Följa svårtydda skissar. Alla har sin egen stil. En del struntar i att räkna prylar och studera skisser. De kör bara rakt på. Vad är du för sorts person? 😉

Inte så många privatpersoner köper samma dag så många montrar och vitrinskåp som vi gjorde. Måste säga att vi blev proffs på att montera. För att det inte skulle bli tråkigt införde vi en tävling där det gällde i det här fallet, att få ihop en/ett ”Kryss” så fort som möjligt.

Jag blev riktigt, riktigt snabb på det. När det gällde segrar mot Solveig har jag för mig att jag förlorade alla matcher. Tur jag är en god förlorare. Tänk vad allt blir ljusare och roligare om man gör något kul av monotona sysslor. Istället för att gnälla.

När det gällde ”Nartorp” gjorde vi det smidigast om vi gjorde det tillsammans. Solveigs proffsigt ritade ”skalmodell” för att vi skulle veta exakt var alla saker skulle stå på golvet minns jag väl. Jag hade mätt för att vanliga rullstolar skulle komma in och fram överallt. Tyvärr kunde inte elrullstolar ta sig in i ”Blå rummet” eller in på toaletten. Vi var inget kommunalt eller statligt museum. Jag var nöjd med att vi inte hade trappor/två våningar upp till LSM och faktiskt hade en toalett för besökare. Själva hade vi två privata. 🙂

På tal om just WC. På toaletten i vårt museum var det totalt hjälmtvång. Ingen kom in utan en cykelhjälm på huvudet. Därmed slapp jag städa varje dag. 😉 Nu ska jag inte skämta. Vad tacksam jag var att det fanns en toalett i de ytor på nedre plan där museet skulle ligga. Så var det inte på de privata museum som jag besökte i Götaland för att få uppslag och idéer om hur vi skulle kunna göra vår grej bättre.

Tapeterna på toan var i någon gul/gult ful kulör/mönster.
Vår första tanke var att måla om väggarna.
Sedan kom den där idén. Varför inte utnyttja svärmors alla vykort. Temat fick bli Sverige. Vilken succé det blev. Konstigt nog hörde jag väldigt få diskret fråga om det fanns någon mer toalett. För besöken blev längre än vad som hade behövts. Vilka roliga episoder jag minns. 🙂 Hur de snabbt letade upp sitt sällskap för att berätta, släpa med dem tillbaka till WC för att visa. Ibland var det knökat på det lilla utrymmet i jakten på att försöka hitta kort från deras hemstad/ort.
Allra roligast var efterlysningarna. ”Min fru skulle gå på toaletten. Var ligger den? Det var ett bra tag sedan hon försvann iväg.” Ännu mer komiskt var männen som inte var intresserade, inte hade fått veckopeng den veckan, som istället befann sig utomhus medan deras fruar skulle titta på några gamla kaffekoppar som borde vara avklarat på högst en kvart.
Nu minns jag en försynt man som försiktigt öppnade ytterdörren och harklade sig.
Jag tyckte synd om honom och sa att han kunde få komma in och leta upp sin fru i något av rummen. Efter en stund kom han tillbaka och såg ut som en ledsen hund.
”Jag hittar inte henne någonstans. Finns det fler våningar?”
Jag var rädd för att han skulle börja gråta. Jag sa tröstande att hon antagligen var i ”Sverige-rummet.” och fick förtydliga att det var vår gästtoalett.

Slutet gott. Han fick tillbaka sin fru. En timme äldre sedan han sist såg henne. Men förhoppningsvis fylld av glada och nostalgiska intryck. 🙂

Jag svarar med en symbol på ev. kommentarer men läser VÄLDIGT gärna de som lämnar spår. Men min tid är begränsad denna intensiva månad.

Gissa vad jag köpte igår? Jag kunde bara inte låta bli. På kuppen blev jag spontankompis med man som var lite äldre än jag. Om du såg ett blogginlägg som jag la in i våras om en av alla saker som vi slängde, skänkte, sålde kanske du kan lista ut det. Kommer nog ett foto senare.

Igår kände jag julkänsla för första gången denna säsong. Det var råkallt och vi trodde det skulle börja snöa. Mycket folk i stan. Jag hade tur som hittade ett ledigt bord på ”Fiket”. Upptäckte senare att de även hade ett tiotal bord en våning upp. Det får vi testa en annan gång. Vid ett mindre bord däruppe fanns ett litet fönster. Närmare går knappast att komma Visbys Ringmur. Mindre än en linjal långt avstånd. Snart får jag ta med kameran igen. Tänk om jag fick komma in på bakgårdar och annat spännande. Om jag hade varit lite djärvare och lika snabb som förr, då skulle jag … 😉

Annonser

En djungel av olika märken – bloggtävling

DSC_40510008

Vad lätt det skulle vara för mig att hitta denna bilen utanför IKEA. Samtidigt skulle jag känna mig skyldig till olika sorts brott. Tur det går att försköna med ett W.  🙂

DSC_40530006

Jag har hela tiden gillat vår skylt. Solveig X Bosse. Hon är min fru nummer 206. Eller var det flickvän nummer 206? 😀
Snart ska vi skiljas från vår snabba vän. Jag kommer att sakna den starka motorn vid omkörningar. (2.0 motor). Den biten har alltid känts trygg.
Igår slog vi till efter allt letande i bilhallar och på andra ställen. Vi var tre med körkort som satte oss i ”provbilen”. Jag föreslog att Jennifers skulle börja köra. Hon var ju den enda som kört en bil med 6 stycken växlar (trafikskolans bil). Dessutom kändes det ovant för mig när jag fick reda på att vi inte skulle använda nyckeln, utan trycka på en knapp för att starta motorn.
En sak som är häftig är att vi aldrig haft samma färg på våra gemensamma bilar. Den trenden fortsatte vi med även denna gång. 🙂

DSC_41990001

Det blev inte denna tuffa sommarbil med ratten på rätta sidan. Som det var förr när jag lärde mig cykla.

Nu till bloggtävlingen. Här har du trettio förslag. Ett av dem är sant. Vilken bil köpte vi? Du får bara gissa på en bil och bara en gång. När jag har tid svarar jag fel eller rätt i en kommentar. Därefter färglägger jag ditt svar. Alla bilnamn som är röda till färgen är felsvar. Dumt av dig att välja ett rött namn. 🙂
Det rätta svaret kommer att bli blått. Den som först lämnar rätt svar vinner en lott som vanligt. Tävlingen är öppen tills jag lägger in nästa blogginlägg. LYCKA TILL!!!

1. Alfa Romeo
2. Audi
3. BMW
4. Citroen
5. Daihatsu
6. Fiat
7. Honda
8. Hyundai, Vi valde färgen Morning Glory. Stort GRATTIS till Regnbågen. ❤
9. Jaguar
10. Lada
11. Lexus
12. Lotus
13. Mazda
14. Mercedes
15. Mitsubishi
16. Nissan
17. Opel
18. Peugeot
19. Porsche
20. Renault
21. Rover
22. Saab
23. Seat
24. Skoda
25. Suzuki
26. Toyota
27. Volvo
28. Ford Ka
29. Ford Fiesta
30. Ford Mondeo

 

Idag är ingen vanlig dag. Idag är en ensam Bossedag

Idag är jag gräsänkling. Ingen trodde att jag ville följa med och vädra de nya Jojo-korten. Fem personer kan åka så mycket man vill med tåg och buss i hela Skåne efter att ha inhandlat två kort. Första resan skulle ha tre stopp: Malmö central. Svågerstorp. Hyllie station. Något litet möbelföretag med fyra bokstäver var visst inblandat, liksom ett litet affärscentrum med namnet Emporia. Efter att ha lyssnat på ”klädessnack” i några dagar insåg även jag själv att det var lugnast för alla parter om tuppen stannade hemma. Jag försökte spela rollen som övergiven hundvalp men lyckades bara sådär.

Hade den gula lampan varit snäll idag i Ystad så skulle jag behållit bilen hemma och gjort en spännade soloresa. Efter att ha tittat ut i mörkret imorse gav jag upp de planerna. Bilen får stå på stationens parkering och jag slapp kliva upp. Om bilen står kvar i kväll tror jag att den kommer att lastas med massor av kassar från olika affärer som inte finns i vår mysiga stad. Jag tror inte att jag kan namnet på en ENDA butik trots att jag hört dessa namn hundratals gånger. Däremot kan jag rabbla Göteborgs laguppställning från 1982 när de vann den stora cupen i Europa… nähä. Ni var inte intresserade.
Dagen ska jag ägna åt att minska på mejlberget som växt till sig. Jag får ofta dåligt samvete men borde inte ha det. Det sista året har det hänt så mycket och under den sista tiden har det accelerat riktigt ordentligt. Visst är det jättekul att få mejl och mysiga meddelande på FB och även att skriva själv. Det är bara så svårt att få tiden att räcka till. Nu måste SolBo Förlag även ligga i med att marknadsföra ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Måste erkänna att jag mycket hellre sitter och skriver på en ny roman. Det passar mig otroligt mycket bättre. Tänka djupt. Gräva i mitt inre. Fantisera. Skapa. Göra resor. Både yttre och inre. Inte tjata om samma sak. ”Jag har skrivet en bok som heter… är ni intresserade av att…”

Var tvungen att se om Solveig hade rätt som vanligt. Vi var i den gemytlga hamnorten en solig men kall söndag i början av maj. Jag la in ett kort på Facebook. Tyvärr har jag slängt bilden. Min älskade fru hade rätt. Trädet levde. Här är bildbeviset på ”Lutande trädet i Abbekås.”
DSCN87370027

I söndags var jag och Solveig på en bilresa efter lunch mellan skurarna. Såg lika trevligt ut som jag sett på min bloggvän Åses sida. Men hennes bilder var mycket snyggare. Klicka här och njut. http://schnauzeraxl.wordpress.com/2013/06/16/skona-sondag/

Entrén till Marsvinsholms slott.

DSCN87130003

Det privatägda slottet.

DSCN87190009

Gårdskatten kom och hälsade på. Den berättade lite skvaller som jag inte vill dra här. En del var inte rumsrent och annat ytterst privat. 😉

DSCN87210011

För att inte gå vilse tog jag med denna skylten. Jag lovar. Jag ställde tillbaks den senare. 😉

DSCN87300020

Det var svårare att rätta till huset (det gamla tvätteriet) som Solveigs höft kom emot lite dumt. Tror ingen såg den lilla fadäsen. Måste ha varit dåligt byggt eller sankmark under. 😉
DSCN87250015

Varje sommar sedan 1996 ordnar Ystads stående teaterverksamhet populära utomhus-teaterföreställningar här. Sommarens giv heter ”Evigt ung” och hade premiär igår. Föreställningen bjöd visst på skratt och värme, men vädret var kallt. Teatern spelas alltid under bar himmel – i ur och skur. Publiken får låna filtar och regnkappor.

DSCN87310021

Nu åker vi vidare till nästa slott. Är man på Slottsturné så är man. Här blev vi portade direkt. Privat. Fick hålla oss på avstånd från Charlottenlunds slott.

DSCN87450035

DSCN87430033

Överkurs för Slottsintresserade:

Marsvinsholms slott: Ligger 12 km från Ystad. Söder om E55:an och norr om järnvägen till Malmö. På sommaren stannar tåget vid en speciell station när det är teaterföreställningar. Slottsparken har en skulpturutställning sedan 1997 som förnyas varje år.
Själva slottet uppfördes  mellan 1644-1648 av Otto Marsvin på pålar i en liten insjö. Det bildar en fyrkant i fyra våningar och är försett med ett torn i fem våningar i nordvästra och sydöstra hörnen. I slutet av sjuttonhundratalet gjorde greve Erik Ruuth en genomgripande restaurening av slottet. Sjuttio senare fick en dansk arkitekt äran att göra om slottet i Kristian IV:s stil.
Genom arv och försäljningar har slottet tillhört släkterna Thott, von Köningsmarck, de la Gardie, Sjöblad, Ruuth, Piper, Tornérhielm och Wachtmeister. Utrikesministern greve Carl Wachtmeister sålde 1854 allt till baron Jules Stjernblad. Idag ägs slottet av Tomas Iacobaeus.

Charlottenlunds slott. Ligger 8 km väster om Ystad. Nås via kustvägen 9. Slottet byggdes 1849 i medeltidsromantisk stil, med en öppen ljusgård med galleri.
Från början tillhörde Charlottenlund Marsvinsholms gods och hette då Snårestads säteri. Sedan avstyckades gården och köptes av greve Arvid Posse 1848. Det var denna man som lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. 1902 köptes godset av danskfödde Jacob Lachmann. Det ägs fortfarande av ättlingar till honom.

Nu ska jag fortsätta med mejlen samtidigt som jag ska njuta av en ensamfika. Ni inser väl att jag håller på att gaska upp mig. Man vill ju inte känna sig som den ensamma vita spaden. Jag har det rätt bra egentligen. Inget lurigt vatten som snart tar mig. Stackars barn som säkert grät sig till sömns igår kväll. Men mister du en spade, en vän eller en familj kan du alltid skruva ihop en ny på IKEA. 😉
DSCN87710026

Siffror kan lätt smittas

När nyårsafton närmade sig med stormsteg dök mitt nyårslöfte upp mitt framför näsan i en tidningsartikel. Artikeln handlade om en yngling som höll på med en speciell hobby. Rubriken var: På skyltspaning i vardagen. I tre veckor hade denne Andreas letat efter sifferkombinationen två-tre-sju. Den engelska beteckningen är Platespotting – Jakten på det rätta numret, d.v.s. att se numret på bilarna i rätt ordning. Från 001 till 999. Jag som gillar både siffror, bokstäver och tävlingsmoment blev eld och lågor.
Mitt val var med ens busenkelt. Jag funderade aldrig på att börja röka för att plötsligt sluta på nyårsdagen. Alternativt planera fler vita veckor verkade menlöst med tanke på mitt redan vita samvete på den fronten. Däremot blev Solveig orolig när jag avslöjade hobbyn i förskott.
”Du menar det inte på fullaste allvar? Det vill jag inte vara med om. Snälla. Skona mig.”
Framför sin näthinna såg hon olycksbilder och extra bilturer där vi skulle köra omkring med den allt mer tinande maten gata upp och gata ner.
Till saken hör att jag ofta har läst på bilskyltar. Inte har jag kommenterat och börjat skratta högt åt en skylt med siffrorna 842. Möjligtvis smålett åt agent 007. Nej, innan var det läsbara trebokstavsord som tilltalade mig. Ett utmärkt sätt att lära barn att snabbläsa och att ha kul under bilresan.
”Pappa! Den bilen är inte GUL. Varför kör de omkring och ljuger.”
”Titta! Den bilen är MIN. Hit med den då.”
”Kolla. Det står JUL på bilen mitt i sommaren.”

Jag hade några veckor på mig att i lugn och ro förbereda mig.
Solveig hade det också trivsamt. Hon trodde att jag hade glömt allt dumt. Istället cyklade jag runt och memorerade i närmiljön. I ett speciellt block förde jag diskret in nummer från 001 till 100. Bara sådana bilar vars ägare jag trodde bodde i husen. Som jag visste stod kvar när jag behövde dem. Med andra ord planerade jag den första tiondelen av min uppgift.
På nyårsdagen insisterade jag på att vi skulle ta en skön familjepromenad vid hamnen i Båstad. Solveig är inte född i farstun. Hon slet till sig mitt hemliga block i en snabb svepande rörelse.
”Vad läser du för något? Det kan inte vara sant. Är det därför du ska dra ut oss så tidigt på det nya året?”
Årets första promenad blev givande. Vilken inre tillfredställelse det var när den röda Saaben stod parkerad just där jag sett den tidigare. Jag mumlade tyst 001 för mig själv. Sedan glittrade mina ögon när jag såg 002 på hemvägen.
”002”, sa Solveig och Jennifer i talkör.
Jag hade ju redan sett det eftersom det var en mötande bil. I ett svagt ögonblick hade jag lovat att inte vrida huvudet runt sin egen axel när jag var bilförare. Reglerna var också så att den som tävlar måste se talet själv. Det hjälper inte om någon ropar det i bilen. Jag smålog i smyg åt att min hobby redan hade smittat av sig på minst två i familjen. Lizette var inte tillräckligt gammal för att vara helt pålitlig och Texas slickade mest runt.

Vi tog in på ett motell i metropolen Ullared en helg i januari. Solveig och barnen gick in på Gekås och shoppade i flera timmar. Äntligen förstår jag vad G:et står för i företagsnamnet – G som i guld. Det var rena julafton för mig. Min cykel var med på resan. Jag var garanterat den enda i samhället som cyklade omkring på de stora fotbollsplansparkeringarna i denna vintermånad. Det gällde bara att se upp för alla trilskande överfyllda kundvagnar med sina gula plastpåsar och trötta människor. För mig var det som att stjäla godis från småbarn. Endast en söndagseftermiddag på IKEAS parkering hade kunnat konkurrera.
Efter en natts sömn var det samma schema. De tre damerna gick in redan klockan åtta på Gekås och jag cyklade ut och gjorde mina fynd helt gratis. Kostade inte en droppe bensin. Frisk luft och motion fick jag på köpet.
Med min nya hobby tvingas jag såklart att planera i förväg. Ska vi gå på bio med barnen fyller jag bilen i god tid för att hinna med att åka slalom på Maxis parkering innan filmen. Lite oljud börjar höras från vissa medpassagerare.
”Du lovar att titta på vägen. Jag tar höger och Jennifer tar vänster sida.”
Säger någon rätt sifferkombination saktar jag farten och suger in nästa tal. Väl hemma går jag in på Platespotting-sidan på Internet och registrerar mina nya nummer och tittar i tabellen hur jag ligger till. Just nu är det ett tusen fyrahundra åttio anmälda. På en särskild lista har jag skrivit in mina okända vänner. Jag har valt att tävla med människor som bor i närheten. Automatiskt förs deras aktuella siffror in. Det som jag upplevt som häftigast är åldern på deltagarna. Fördomsfullt hade jag förväntat mig mest grabbar i tonåren. Så visade det sig vara helt fel. Alla åldrar finns och nästan hälften är flicknamn. Visst måste det vara en fördel att bo i en storkommun med all sin trafik.
”Ska du börja om när du kommer till 999 om några år?”
Solveig undrade med orolig stämma.
”Självklart inte. Så tråkig är jag inte. Fantasilöst. Omoget.”
Löjligt, tänkte jag bakom ryggen på min enda fru. Däremot skulle det vara kul att köra baklänges. 999, 998, 997…

Blev du sugen? http://www.platespotting.com. Där finns fakta och regler. Det duger inte att ha sett rätt nummer på en bil på bio. Endast nummer som spelaren själv sett live räknas.
Jag själv slutade tvärt när våren kom. Insåg att jag skulle missa alla underbara vårtecken. Insikten kom när jag cyklade omkring i Laholm och glodde på bilskyltar och var på gränsen till en trafikfara. Däremot brukar jag skrämmas i familjen varje gång jag ser en 001. Det finns minst två stycken i Ystad.
”Nu börjar det klia igen… Ska jag? Ska jag inte? ”
”Inte! Absolut INTE!”
”Vi kunde göra det allihopa. Tävla inom familjen.”
”TÄNK INTE ENS TANKEN!!!”