Runt klostret i Ystad

Så många underbart härliga sommardagar vi har haft i ett sträck, här nere i södra Sverige. Nästan alla våra inomhusprojekt har fått stryka på foten. Däremot har vi hunnit med de saker vi ville göra i vår lilla trädgård denna sommar. Stunderna framför datorn har fått ge vika för helt andra aktiviteter. Ofta har vi gett oss ut tidigt på morgonen med cyklarna på bilen, eller rullat iväg direkt från garaget, vädrat våra jojokort på tåg och buss, tagit med hela familjen i en fullastad bil. Stränderna har vi mestadels besökt när de flesta andra åkt därifrån. Då har det fortfarande varit precis lagom varmt i luften och havsvattnet har blivit uppvärmt av ännu en het soldag. Vi leker en lek med badstränderna i Ystad. Det finns nio nerfartsvägar mellan Sandskogen och Nybrostrand. Vi betar av dem en efter en. Tänk att så mycket kan vara så olikt på en strand och i omgivningen, om man bara flyttar sig några hundra meter bort. Ju längre från Ystad Saltsjöbad, ju mer exotiskt upplever jag det. Idag får ni följa med bildmässigt på en cykeltur vi gjorde innan tuppen var vaken. Endast några få hundägare och vilsna turister mötte vi, när vi njöt i Klosterträdgårdarna i Ystad. En samlingsplats för många. En stilla plats där man kan ta paus från mediabruset. Sedan tidigare finns den vackra rosenträdgården, apelträdgården, kålträdgården och örtträdgården. Det senaste tillskottet är pionträdgården, som är skapad i trädgårdsarkitekten Emma Lundbergs anda. Här får ni åtta smakprov. Kan ni se vilken som är vår älsklingsblomma? 🙂 Tittar ni riktigt noga kan ni se en häftig detalj på ett foto. Ett stort spindelnät. Ha en fin torsdag.

Målande inomhusprojekt

Det opålitliga svenska sommarvädret har sina fördelar. Nu gick inte mina sympatier till alla resebolag som gnuggar händerna extra mycket när restresorna går åt som smör i solskenet (det utländska solskenet) utan jag tänkte mer på att vi i vår familj brukar sätta igång med inomhusprojekt istället. Denna gång är det tvättstugan och en gästtoalett som behöver en viss uppfräschning när det gäller färgen. Vi har bara bott här i ett år och det sticker i ögonen varje gång jag gör ett besök i tvättstugan. Mina tankar går visserligen tillbaks till glada dagar på sjuttiotalet, men det är inte så jag vill återuppleva den tiden. Starkt orange uppåt hela väggarna. Klatschigt kanske för den som gillar retro. Man slöar inte till vid åsynen direkt. Snarare dras jag åt medicinskåpet för att lindra den snabbt uppkomna huvudvärken. När vi är klara är vår förhoppning att det ska vara turkosblått nertill och vitt där uppe. Det finns just nu också en störande rosa rand på kaklet på toaletten som behöver trollas bort.

På gästtoaletten är det alltså kakel halva väggen. Förra ägarna hade satsat på ”snusbrunt” över kaklet. Tillsammans kom vi fram till att lila i samma ton som handdukarna vi brukar ha där skulle bli suveränt. Därför tog Solveig med en handduk till Färgbutiken för att det skulle bli rätt nyans på den lila färgen. Extra skönt att vi snabbt hittade färgrutan bland färgkartorna som kändes som en tjock tegelstensroman. Det är bra när saker flyter på. Men när färgen skulle blandas till var det slut på flytet. Färgblandaren tjurade och expediten kom på att just den färgen gick inte att bryta. Hon föreläste en bra stund om brytningar av våtrumsfärger och olika baser, så jag var tvungen att ta upp vattenflaskan och kyla ner mig med en rejäl klunk. Fram åkte färgkartorna igen och vi fick tänka om. Det fick bli plan två. En lite diskretare lila ton.

Ganska snabbt hittade vi rätt turkosblå färg till tvättstugan. Fick ett bra tips om att köpa blå maskeringstejp som kan sitta på längre och som inte drar med sig fel saker när man tar bort det. Det kändes skönt att veta att vi bara hade ett ärende kvar. All vit färg som vi skulle ha till tak och överdelen i tvättstugan. ”Så ska vi ha rätt mycket vit färg.”

”Vilken variant? Kritvit? Gräddvit? Kalkvit? Kolsvartsvit?” Där någonstans tappade jag tråden och hoppades att Solveig var med på noterna. ”Vi tar Kalkvit”, avbröt jag matt innan mitt eget ansikte antagit den tonen.

Tvåtusen kronor fattigare, trots 25 % rabatt, bar vi ut alla hinkar till bilen och önskade att en målare ingått i priset…