Världen & Vardagstankar: 20 av 30

Tjugo

  1. Vilket datum kommer du aldrig att glömma eftersom du förknippar det så starkt med något som hände dig eller som hände i världen? Om du inte vill berätta varför räcker det med att skriva datumet.

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en fristående kommentar, strax innan nästa fråga.

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Ps. Idag kommer det TRE frågor för att skynda på kategorin, eftersom den tog sommarlov. Det gjorde vårt internet igår också. 😦

Annonser

Fiffiga lösningar

Jag funderar ibland på vem som är smartast egentligen. Är det verkligen säkert att vi små människor är den intelligentaste varelsen på jorden? Vi slösar bort så mycket energi på smutsiga saker som krig, miljöförstörelser, girighet, förtryck m.m. – istället för att bygga broar mellan människor kan vi ex. fånga dem i så kallade mobbingnät på internet. Den här boken lånade jag av fröken Solveig. Jag tycker att det inte bara är hennes skolbarn som ska lära sig roliga saker. 😀

Lätta fakta om spindlar av Rebecca Gilpin och är utgiven av Berghs förlag

0030001

Siffror kan lätt smittas

När nyårsafton närmade sig med stormsteg dök mitt nyårslöfte upp mitt framför näsan i en tidningsartikel. Artikeln handlade om en yngling som höll på med en speciell hobby. Rubriken var: På skyltspaning i vardagen. I tre veckor hade denne Andreas letat efter sifferkombinationen två-tre-sju. Den engelska beteckningen är Platespotting – Jakten på det rätta numret, d.v.s. att se numret på bilarna i rätt ordning. Från 001 till 999. Jag som gillar både siffror, bokstäver och tävlingsmoment blev eld och lågor.
Mitt val var med ens busenkelt. Jag funderade aldrig på att börja röka för att plötsligt sluta på nyårsdagen. Alternativt planera fler vita veckor verkade menlöst med tanke på mitt redan vita samvete på den fronten. Däremot blev Solveig orolig när jag avslöjade hobbyn i förskott.
”Du menar det inte på fullaste allvar? Det vill jag inte vara med om. Snälla. Skona mig.”
Framför sin näthinna såg hon olycksbilder och extra bilturer där vi skulle köra omkring med den allt mer tinande maten gata upp och gata ner.
Till saken hör att jag ofta har läst på bilskyltar. Inte har jag kommenterat och börjat skratta högt åt en skylt med siffrorna 842. Möjligtvis smålett åt agent 007. Nej, innan var det läsbara trebokstavsord som tilltalade mig. Ett utmärkt sätt att lära barn att snabbläsa och att ha kul under bilresan.
”Pappa! Den bilen är inte GUL. Varför kör de omkring och ljuger.”
”Titta! Den bilen är MIN. Hit med den då.”
”Kolla. Det står JUL på bilen mitt i sommaren.”

Jag hade några veckor på mig att i lugn och ro förbereda mig.
Solveig hade det också trivsamt. Hon trodde att jag hade glömt allt dumt. Istället cyklade jag runt och memorerade i närmiljön. I ett speciellt block förde jag diskret in nummer från 001 till 100. Bara sådana bilar vars ägare jag trodde bodde i husen. Som jag visste stod kvar när jag behövde dem. Med andra ord planerade jag den första tiondelen av min uppgift.
På nyårsdagen insisterade jag på att vi skulle ta en skön familjepromenad vid hamnen i Båstad. Solveig är inte född i farstun. Hon slet till sig mitt hemliga block i en snabb svepande rörelse.
”Vad läser du för något? Det kan inte vara sant. Är det därför du ska dra ut oss så tidigt på det nya året?”
Årets första promenad blev givande. Vilken inre tillfredställelse det var när den röda Saaben stod parkerad just där jag sett den tidigare. Jag mumlade tyst 001 för mig själv. Sedan glittrade mina ögon när jag såg 002 på hemvägen.
”002”, sa Solveig och Jennifer i talkör.
Jag hade ju redan sett det eftersom det var en mötande bil. I ett svagt ögonblick hade jag lovat att inte vrida huvudet runt sin egen axel när jag var bilförare. Reglerna var också så att den som tävlar måste se talet själv. Det hjälper inte om någon ropar det i bilen. Jag smålog i smyg åt att min hobby redan hade smittat av sig på minst två i familjen. Lizette var inte tillräckligt gammal för att vara helt pålitlig och Texas slickade mest runt.

Vi tog in på ett motell i metropolen Ullared en helg i januari. Solveig och barnen gick in på Gekås och shoppade i flera timmar. Äntligen förstår jag vad G:et står för i företagsnamnet – G som i guld. Det var rena julafton för mig. Min cykel var med på resan. Jag var garanterat den enda i samhället som cyklade omkring på de stora fotbollsplansparkeringarna i denna vintermånad. Det gällde bara att se upp för alla trilskande överfyllda kundvagnar med sina gula plastpåsar och trötta människor. För mig var det som att stjäla godis från småbarn. Endast en söndagseftermiddag på IKEAS parkering hade kunnat konkurrera.
Efter en natts sömn var det samma schema. De tre damerna gick in redan klockan åtta på Gekås och jag cyklade ut och gjorde mina fynd helt gratis. Kostade inte en droppe bensin. Frisk luft och motion fick jag på köpet.
Med min nya hobby tvingas jag såklart att planera i förväg. Ska vi gå på bio med barnen fyller jag bilen i god tid för att hinna med att åka slalom på Maxis parkering innan filmen. Lite oljud börjar höras från vissa medpassagerare.
”Du lovar att titta på vägen. Jag tar höger och Jennifer tar vänster sida.”
Säger någon rätt sifferkombination saktar jag farten och suger in nästa tal. Väl hemma går jag in på Platespotting-sidan på Internet och registrerar mina nya nummer och tittar i tabellen hur jag ligger till. Just nu är det ett tusen fyrahundra åttio anmälda. På en särskild lista har jag skrivit in mina okända vänner. Jag har valt att tävla med människor som bor i närheten. Automatiskt förs deras aktuella siffror in. Det som jag upplevt som häftigast är åldern på deltagarna. Fördomsfullt hade jag förväntat mig mest grabbar i tonåren. Så visade det sig vara helt fel. Alla åldrar finns och nästan hälften är flicknamn. Visst måste det vara en fördel att bo i en storkommun med all sin trafik.
”Ska du börja om när du kommer till 999 om några år?”
Solveig undrade med orolig stämma.
”Självklart inte. Så tråkig är jag inte. Fantasilöst. Omoget.”
Löjligt, tänkte jag bakom ryggen på min enda fru. Däremot skulle det vara kul att köra baklänges. 999, 998, 997…

Blev du sugen? http://www.platespotting.com. Där finns fakta och regler. Det duger inte att ha sett rätt nummer på en bil på bio. Endast nummer som spelaren själv sett live räknas.
Jag själv slutade tvärt när våren kom. Insåg att jag skulle missa alla underbara vårtecken. Insikten kom när jag cyklade omkring i Laholm och glodde på bilskyltar och var på gränsen till en trafikfara. Däremot brukar jag skrämmas i familjen varje gång jag ser en 001. Det finns minst två stycken i Ystad.
”Nu börjar det klia igen… Ska jag? Ska jag inte? ”
”Inte! Absolut INTE!”
”Vi kunde göra det allihopa. Tävla inom familjen.”
”TÄNK INTE ENS TANKEN!!!”