Film fyrtio av femtio

Skottår/Leap year
Genre: Komedi, 96 minuter, 2010.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 40/40
2). Bosse Lidén 2014: 111/120

Favoritkommentar: ”Om ditt hus brann och du hade sextio sekunder på dig, vad skulle du ta med dig?”

Egna ord: Denna filmkväll, den femte april 2011, under den femte säsongen, blev speciell. Som vanligt hade vi dukat fram något gott att äta och dricka, men glädjen för filmtittandet hade fått sig en törn de senaste fredagarna. Inköpen hade inte gett några höga poäng och filmerna hade inte hållit måttet. När jag stoppade i den okända filmen ”Skottår”, som visserligen fått fina rosor i några recensioner, var våra förhoppningar ytterst låga. Efter åtta minuter tänkte jag mörka tankar: Inte en amerikansk film till med kontorslandskap och stressade yrkeskvinnor med ytliga plastiga väninnor… Men det är just detta som är motsatsen till livet på Irland, som regissören så fiffigt använt sig av. I Boston sitter Anna Brady (Amy Adams) på en fin restaurang och är helt säker att det ligger en speciell ring i asken som hennes kardiolog till pojkvän sträcker fram emot henne. De har varit ihop i fyra år och hoppas få köpa en underbar lägenhet inom de närmaste dagarna. Livet tycks leka, ända tills Anna tvingas hålla masken när hon öppnar asken från den kända guldsmedsaffären och tittar ner på iskalla örhängen. Pojkvännen Jeremy Sloane (Adam Scott) åker iväg på konferens till Dublin strax därefter. Anna, vars pappa är från Irland, bestämmer sig för att följa en irländsk tradition från 400-talet, som innebär att kvinnor har rätt att fria den 29 februari – alltså bara vart fjärde år. Hon köper en flygbiljett i hemlighet och tänker ta sig till Dublin och Jeremy. Det som inte ingår i paketet är att det blir storm redan under första flygningen. Anna är van vid att få som hon vill. Hon tror på fullaste allvar att de ska rulla ut en röd matta eller åtminstone fixa ett direktflyg till Dublin från stället där de nödlandat. Efter en guppig båtfärd där hon ”strandar” uttröttad och blöt, når hon den lilla staden Dingle och kommer in på deras enda öppna pub. Den ägs av den cyniske och arroganta Decklan (Matthew Goode) och nu tar filmen fart på riktigt. 🙂 🙂 🙂 De sköna gubbarna bidrar till charmen. Det är milslångt mellan Anna och Decklan när det gäller precis allt. Om ni ser filmen kommer ni att skratta åt frasen ”Okej Bob” och många andra kommentarer och episoder som händer när de åker iväg i Decklans gamla ”skrotbil” för att nå Dublin innan det rätta datumet. Den som inte skrattar åt den här filmen har inte samma humor som familjen Lidén. För skojs skull tittade jag på betyg på filmen som de som hyrt DVD´n kan lägga in. Jag gissar på att fem var det högsta betyget. Av de åtta som lagt in var betyget tre högst. 😉 Någon hade en etta. 😦  Smaken är som baken.

Kuriosa: En av mina drömmar på min Bucket List är att få komma till Irland.

Dagens fråga: Vilken dröm står överst på din lista?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

Välkommen tillbaka – Tack för allt

 

Vad trevligt det var när Solveig berättade att Tamara McKinley var tillbaka i gammal stil i boken ”Eldhärjad”. Vi hade båda blivit förtjusta i Tamaras debutbok ”Matildas sista vals”, som kom 2000 och de närmast följande titlarna. Sedan tyckte vi att hon tappade i styrka och jag har hoppat hennes sista böcker.

”Eldhärjad” (2013) fångade mitt intresse direkt i första kapitlet, som inleddes i Brisbane 1946. Tempot skruvades upp i takt med eldens spridning och alla personer som befann sig på olika utsatta ställen. Mycket välskriven bok inom denna genre. Måste erkänna att jag satt ledsen vid köksbordet och Solveig berättade att handlingen inte var på riktigt. Hon vidareutvecklade och nämnde att det var som med Kurt Wallander. Då var det som om något brast. För Kurt är min vän och finns visst på riktigt och då måste xx och yy finnas och då vill jag inte att det ska hända något hemskt med… däremot får gärna otäckingen xxxx råka ut för eldens flammor.

Baksidetext: Tamara McKinley är tillbaka med en ny roman, fylld av dramatik, romantik och överraskande förvecklingar. Vi lära känna romanens rika persongalleri och fängslas av såväl fascinerande livsöden som Australiens storslagna landskap.

Baksidestexten lever upp till orden. Under lässtunden befinner jag mig i Australien och ser den otäcka brunormen framför min näthinna. Får också lära mig att ormar älskar att krypa ner i värmen från en människa som sover utomhus i en sovsäck…

Maeve Binchy har gett mig många trevliga stunder genom åren, som fått mig att längta och drömma om Irland. 20 böcker är översatta till svenska. Nu är det slutskrivet för den irländska författaren. Hon dog d. 30 juli 2012. ”Vinter i drömhuset” är helt klart läsvärd, men inte i klass med böcker som ”Nora O´Donoghues dröm”, ”Huset vid Tara Road” (som filmatiserats), ”Scarlet & Feather” och ”I själ och hjärta”. Jag läste att hon var gift med barnboksförfattaren Gordon Snell som fick sista tillägnandet i ”Vinter i drömhuset”. Vackra ord: ”Till käre, generöse Gordon som gör livet fantastiskt varenda dag.”