Bjuder in dig till mina privata siffror och tankar

Hemliga tävlingslistan 2016

u Uppgift Svar delta I-tid Segrare
1 Jobbig fisk? STÖR 14 18 Wiolettan
2 Vändbar man NATAN 17 18 Lena/Villa H
3 Bor på en öde ö INGEN 16 18 Åsa B
4 Bar på en tegelsten LJUNG 14 18 Åsa B
5 Angenäm illusion för bagare ÖNSKEDRÖM 2 F1 IngenVinnare
6 Sjunger ledig elev? LOVSÅNG 9 F2 Ethel
7 En nyans av grön ADVOKADOGRÖN 17 18 IngenVinnare
8 Risk för fisk DRAG 20 18 Wiolettan
9 Ledighet förr SKURLOV 18 18 Znogge
10 Kan vara öppet SÅR 21 18 IngenVinnare
11 En sagolik svansbärare LEGOLAS 18 F3 IngenVinnare
12 Med i ”Så mycket bättre” LALEH 23 18 Signhild
13 Sådan stil finns HALVFET 13 F4 IngenVinnare
14 Kan byggas bort BOSTADSBRIST 13 F5 Anki
15 Den är en skenbar uppskattning IRONIN 16 18 Wiolettan
16 Hon har namnsdag på våren MATILDA 19 18 IngenVinnare
17 Magkänsla PIRR 16 F6 Åsa B
18 Motsatsen till nattvila? DAGSPRESS 18 18 IngenVinnare
19 Han hotade med att hoppa GÄRDESTAD 16 F7 Åsa B
20 Svamp på låg nivå FOTSVAMP 19 18 Anki
21 Har varit ”Årets julklapp” SPIKMATTAN 18 18 Susan J
22 Homofon till skånsk kommun HÖR 18 18 Znogge
23 Löste brott på kanalö BERGERAC 14 F8 Znogge
24 Stad vid svenska kusten TROSA 22 18 Cecilia O
25 Har egen mun MAGE 19 F9 Znogge
26 Ligger under däck GATA 18 18 Åsa B
27 Skånsk kommun utan havsutsikt SJÖBO 11 F10 Znogge
28 Blir inte bättre med jubel IDIOTER 19 18 Cecilia O
29 Roman av Mankell KVICKSAND 16 18 Lisbeth/Lma
30 Annans ord i egen mun CITAT 22 18 Anki

 

Tillsammans blev det 496 st deltagare under de trettio uppgifterna. Synd det inte blev 500. 🙂

Privata tankar i korthet: Blir det en femte gång kommer jag att skippa helt egna tider. Istället göra en omröstning om vilken tid (15-20 min) som ni vill ha som fast tid hela månaden. Dessutom minska ner till 25 frågor för att skapa hål och möjligheter. Årets poängsystem tänker jag definitivt behålla. Kanske flytta en priskategori till plats 30-40 för att förstärka lekbiten. Alla behöver inte vinna. Sporadiska bloggbesök under månaden ska kännas ”ofarligt” och välkommet.

120 titlar med 27 olika segrare 2013-2016:
1. Signhild Hortberg, 16 st
2. Ingen Vinnare, 14 st
3. Åsa Bäcklund, 12 st
4. Anki Arvidson 11 st
5. Znogge, 8 st
6. Inger Börmark, Kerstin Cecilia, Cecilia Ottosson, 6 st
9. Lippe Forsberg, Göran Nilsson, Wiolettan ,5 st

3 titlar:
Annika Sohlin, Marie Kristoffersson och Susan Johansson

2 titlar:
Marianne Sturk, Susan Adelbrant, Susanne Pettersson, och Lena/Villa Herberts.

1 titel:

Pia Boman, Åse Holmander Mehlin, Monica Jelander, Torsten Larsson, Anitha Jacobsson Lechto, Gunilla Wahlberg, Greger Byskata, Ethel Hedström och Lisbeth/Lma.

Sedan har jag ännu mer statistik som ni slipper se. 😉

Signhild, Anki och Inger har varit bland de tio bästa alla fyra åren.
Znogge, Åsa, Lisbeth/Lma, Lena/Villa Herberts och Wiolettan har varit bland de tio bästa varje år som de deltagit i.

Okej! En och annan är kanske inte så intresserad av statistik och vill hellre se ett annat inlägg här. Håll ut. Jag är på gång. Bara en sista grej för att trötta ut dig rejält. Detta var mitt inlägg nummer 77 i november 2016. Jag ville roa besökare som INTE gillar tävlingar och jag ville tävla med mig själv och försöka slå det osannolika visningsrekordet från november 2015. Då körde jag med 3 timmars tävlingstid vilket var riktigt tufft, men lockade många att återkomma under tävlingstiden för att kolla läget.

Det finns en chans att jag hinner slå det innan klockan 00:00. Vad ska jag locka med? Ojsan! Här ligger uppgift 31 av 100 och skräpar.  😀

Nu lunch & korsord. Sedan dagens motion. Få se om gubbkroppen vill ställa upp på det sistnämnda. Nästa vecka blir det cortisonspruta/sprutor för Triggerfingret.

 

 

 

Får det möjligen plats en till?

Ironiskt nog sägs det att vi lever i landet LAGOM.

DSC_06340013

Jag ser att grannen har lagt ut en flyktväg på sin balkong. En flygande matta. 🙂

Jag missade min stora chans…

När jag var allvarlig i tisdagens Funderingar i den här veckan, kom ämnet upp att en del olyckliga människor inte är på rätt plats. Det kan vara tillfälligt, men det kan även vara så illa att de valt helt fel yrke. Jag själv går inte ofta och grubblar över mina misstag och tabbar bakåt i tiden. Alltför mycket energi går då åt till fel saker. Så här på rak arm är det kanske bara en utbildning som jag tackade nej till som jag i efterhand har funderat på om jag borde ha tackat ja till. Men då hade inte andra trevliga saker hänt i mitt liv. Jag försöker att se det som att allt har en mening.
Jag ljög för er. Gled på sanningen låter mycket mer behagligt att skriva. Eller så kom jag på det just nu? Nä! Jag har faktiskt gått och grunnat i flera veckor. Ända sedan jag såg bilden. Varför? Hur kunde jag vara så korkad att jag inte gick vidare… när jag visade sådan supertalang? Det hade räckt om någon klok person gett mig en fingervisning. Visat på vägen som låg öppen mot…
”Bosse! Du måste utnyttja dina möjligheter. En sådan chans kommer aldrig tillbaka. Leta upp rätt kontakter och skaffa dig en agent. Annars kommer du att ångra dig hela livet.”
Modell. Klädesmodell. Ett modelejon som går på Catwalk. Synts i modemagasin. På reklampelare. Bussar. Bioreklam. Överallt. Där hade jag platsat och blivit den lysande stjärnan. Är helt övertygad om det, eller vad tycker ni? 🙂 Låter jag skrytig?

DSCN7756

Ingen. Ingen retade mig. Ingen sa något negativt. Vad tjejerna sa bakom ryggen vet jag inte. Eller gick alla killar omkring så? Vilken klass? Nian? Min älsklingskusin gick säkert inte i skolan ännu. Hon är tio år yngre än jag. Vilken härlig färgkombination. Tänk nu kan hela världen se denna bild. Äntligen har jag fått min stora chans. Eller har jag blivit helknäpp som bjuder på detta? Tyst. Nu hörde jag Solveig börja nynna på ledmotivet till Rosa Panternfilmerna. Precis som hon gjorde i kåseriet ”Nu ska vi ha möte”. Då gällde det min ursnygga skjorta. Snart tar hon säkert en paus och säger något trevligt.
”Och dig är jag gift med.”
Jag måste suga på den kommentaren en stund. Smakar den surt, sött eller beskt? Jag har precis läst en pedagogisk bok. Vet hur man bemöter sådant.
”Jag älskar dig precis som du är, gammal, f…”
i vilken ordning var det nu Solveig sa de laddade orden i onsdags? 😀
(ni som läste inlägget vet bättre än jag)

En enda chans

Ibland får man bara en chans att välja rätt replik. Ganska läbbigt när man tänker efter.

Posten var sen i onsdags. Det var inte förrän det drog ihop sig till fika som jag såg brevbäraren. Jag hämtade vår tjocka bunt och ropade att fikat var klart. Snart satt vi där hela familjen. Jag och mina tre damer. Familjestund. Myspys. Ändå kändes det som om bara min kropp var där. Jag själv kände mig utanför. Som en katt bland hermelinerna. Det bläddrades febrilt i de nya tjocka katalogerna. Repliker om fult, mode, storlekar och färger studsade runt kaffekopparna och sötsakerna. Ingen hade tid med mig och min nytttiga smörgås med grönsaker på.
”Vet ni om att Kikkan Rendall fyllde 30 år på självaste nyårsafton?”
”Är hon modell pappa?”
”Kunde hon lätt varit. Vet ni vem som ligger sjua efter tre etapper i Tour de Ski?”
”Gunde Svan.” ”Tomas Wassberg.” ”Björn Ferry.”
Jag hade haft mer behållning av att prata med väggen eller bananflugorna.

På kvällen befann jag mig tillsammans med Solveig i badrummet. Någon trängde sig lite fult fram till spegeln så att jag inte hann lämna några spår efter min tandborstning på spegeln.
”Nu är man bara gammal, ful, fet och finnig”, sa Solveig som säkert hade tankarna på sin födelsdag om några dagar.
”Du är väl inte finnig?”
Min replik var spontan, blandad med en portion av ironi, bus, sanning och några kryddor till.
”Vad sa du? Det där var inte rätt replik.”
”Stämmer det inte?”
”Det var väl inte den repliken jag ville höra, dummer.”
”De andra sakerna vet väl både du och jag att de inte är sanna. Var det inte 26 du ska fylla?”
”Försök inte att rätta till det nu. Har du ringt och grattat Kikkan, eller har hon också blogg?”
”Hörde du det i allt bläddrande?”

Vi ensamma och stackars män har det inte alltid lätt. Mina tankar gled över till storyn om mannen som fick två slipsar av sin svärmor i julklapp. När han kom hem till henne nästa gång var han smart nog att ta på sig en av dem.
”Och vad var det för fel på den andra?” sa svärmor redan i dörren.

En dröm av guld

”Pappa! Lova mig en sak. Reta inte mig sedan idag. Lovar du på hedersord?”

Jennifer hade studsat ner från sin loftsäng. Hon var påklädd fast klockan inte var mer än halv sex på torsdagsmorgonen. Jag hann inte svara. Såg bara att det glittrade i de grönblå ögonen. Kinderna var redan sommarbruna och näsroten busigt fräknig.
”I natt drömde jag om Erik.”
”Gjorde du. Vad mysigt.”
Det var svårt att hålla styr både på stämbanden och på tungan. Jag ville inte på några villkor förstöra ballongen. Gömde därför snabbt undan nålen fylld med ironi.
”Ja”, sa hon kort med en närhet som jag ville spara för alltid.
Min oförstörda nioåring dansade ut ur rummet. Jag tänkte på att hon var lik mig i att vakna långt innan väckarklockan ringde om det var dags för en heldagsutflykt med klassen. Den där underbara glädjen som försvinner någonstans på vägen i alltför många människors liv. När man är tillfredställd med att ha en bulle, en yoghurtburk och en Festis med sig i ryggsäcken. Då bussen bara ska åka till en plats som ligger någon mil från skolan och närmiljön. Man njuter av att ha bästisen på sätet bredvid sig. Det stora äventyret ligger runt hörnet och bara väntar på att bli upplockat.
Den skrivande sidan av mig fiskade efter fler detaljerade beskrivningar om nattdrömmen. Eller var det den beskyddande pappan som värnade om sin förstfödda dotter? Båda bor i samma kropp. Jag fick en kort stund i köket innan övriga familjemedlemmar vaknade till liv.
”Vad gjorde ni tillsammans, du och Erik i drömmen?”
”Vet inte men det var en mysig känsla. Inte som när jag var liten och gick i förskolan. Då jag gick hand i hand med Jaylord.”
”Du blev retad då. De som retade er var bara avundsjuka.”
”Ja. Antagligen. Vi slutade efter en gång. Gjorde det bara i smyg. Då drömde jag ofta om honom på nätterna. Varför drömmer jag olika nu?”
”Din hjärna utvecklas i takt med att du blir äldre. Minnet blir större. Du lär dig mer. Får större erfarenhet helt enkelt”, svarade jag levnadsvant.
Jag tittade på köksklockan, försökte med en bedjande blick stanna livet. Jag njöt över denna ljuvliga individ som är så omtänksam och samtidigt så sårbar mot orättvisor. Jag önskade att jag kunde lova henne ett underbart liv. Samtidigt ville jag inte att hon skulle bli äldre i nästa egoistiska tanke.
”Erik är så bra. Han retas inte. Varken med killar eller tjejer. Han är duktig på allt. Både i matte och på idrotten. Hans lag vinner alltid. Alla vill vara med hans lag. Sedan är han som jag. Slår sig stup i ett. Gråter inte. Grimaserar bara och fortsätter som vanligt”, bubblade Jennifer.
”Det låter som en toppenkille. Du får bjuda hem honom.”
Jennifer fick en rynka i pannan.
”Tror du att han drömmer om mig?”
”Kanske det. Eller så drömmer han om monstrerna från Finland. Undrar om han kom till sin mammas och pappas säng som du efter melodifestivalen?”
Jag pussade Jennifer på kinden och önskade henne en trevlig utflykt. Inombords tänkte jag mycket djupare än så.

Timmarna gick. Klockan blev två och skolbussen anlände. Jennifer hann knappt innanför dörren förrän hon kastade sin ryggsäck och rusade till mitt kontor.
”Pappa! Pappa! Fröken delade ut nya snällappar. Gissa vem som fick mitt namn?”
”Kan det vara ett pojknamn på fyra bokstäver?”
”Duktigt pappa.”
”Hann Erik göra något bra?”
”Han sa att jag var snäll. Jag tror att han menade det också.”
”Givetvis. För du såg väl inga fingrar i kors?”
”Jag vågade inte tit… fröken har sagt att vi inte får ljuga”, sa Jennifer med bestämd röst.