Fönster mot naturen

Alfred Hitchcock var en fantastisk regissör, men jag har läst många trista saker som han gjorde eller ofina ord som han slängde ur sig.
”Skådespelare ska behandlas som boskap”, är ett av de klassiska citaten som han är pappa till.
En av hans många filmer som jag uppskattade var ”Fönster åt gården”, från 1954 med bland annat James Stewart och Grace Kelly i huvudrollerna som Jeff och Lisa.
Ni är säkert många som sett filmen. I sju veckor måste yrkesfotografen Jeff, efter en olycka, ha sitt ena ben gipsat och han sitter i rullstol. Snabbt blir han uttråkad och börjar spana med kikare från fönstret mot innergårdens lägenheter. Eftersom det är värmebölja är många fönster öppna …
Jag har själv lekt med samma syssla några gånger när vi bodde på hotell i större städer och jag blev lämnad kvar på rummet när damerna shoppade. Det gick ingen nöd på mig. Om sanningen ska fram älskade jag sysslan och kunde fortsatt och fortsatt för min fantasi hade inga gränser. Från hotellfönstret spelades det ena efter det andra fredagsnöjet upp. Allt utan reklamavbrott. Ibland hände det för mycket på för många ställen för att jag skulle hänga med. Jag lovar. Jag hade inte kikaren med mig. 🙂

Ibland tvingas personer skruva ner sitt livstempo temporärt. Det behöver inte vara något negativt. Alla människor som rusar genom livet skulle behöva komma till eftertanke med jämna mellanrum. I andra fall är det ålder och sjukdomar som bromsar det fysiska.

Dags för TJUGONIONDE UPPGIFTEN:
(Stängs klockan 19.59 onsdagen den 12 oktober)

Denna gång vänder mig till dig som har tid att upptäcka saker utanför ditt fönster. Jag syftar inte på eventuella mord som i filmen jag nämnde, utan andra vardagshändelser. Tillfällen som kan bli en mysig sekvens med guldkant mitt i vardagen, som de personer som springer i ekorrhjulet missar.
Poänguppgiften är alltså för dig som har tid att spana genom fönstret då och då under den tid som lekmomentet är öppet. Jag är inte det minsta intresserad av gamla bilder, nätbilder, insända bilder från kompisar och sådant, utan enbart vad som kan hända utanför DINA bostadsfönster.
Ett bra förslag kan vara att ha kameran/mobilen till hands så du inte missar ögonblicket. Ibland är det viktigt att ha tur.
Grundtanken är att jag denna näst sista gång äntligen vänder mig till lekkamrater som bor nära naturen. En bit från avgaser, neon, buller, stress och alla måsten.

Regler som jag vill att du följer:
Bara foton från dessa timmar som uppgiften är öppen. Alla kort ska tas genom ett fönster i den bostad som du är mantalsskriven i. Domaren ska kunna se vad som finns där ute. Det räcker inte med ord eller pilar.  🙂  Be älgen komma närmare. Locka på ormen med en påse ostbågar. Givetvis kan fotona inte bli lika bra, få samma skärpa, som om du hade öppnat fönstret.

dsc_00040091
Två gulliga ekorrar som lekte länge utanför mitt kontorsfönster.

samtal

Intressant samtal med Delfie och en för mig okänd katt.

dsc_00070004

Olika sorters fåglar ser jag ofta. Ibland solo, ibland i flock.

spindelnat

Spindlarna är flitiga byggare.

postbil

Ibland är de fortfarande gula, andra dagar är det blå bilar som gäller. Tidigare var detta ett cykeldistrikt.

Som ni kan se har jag själv inte så mycket att bjuda på. Men jag har sett igelkottar, harar och kaniner de sista veckorna.

Checklista/poäng:
Katt, 2 p. Fågel, 2 p. Rådjur, 3 p. Häst, 3 p. Ko, 3 p. Kanin/Hare, 3 p. Älg, 5 p.
Ekorre, 5 p. Räv, 5 p. Orm, 10 p. Varg, 10 p. Spindelnät, 2 p. Gul postbil, 2 p.
Blå postbil, 2 p. Traktor, 3 p. Sopbil, 3 p.
(Bor du inte i Sverige får postbilen har andra färger också)

Maxpoäng:
63 poäng.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i mitten av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 28 uppgifter)
1. Eva Rohlén, 353 p. 🙂
1. Ditte Akker, 353 p. 🙂
3. Znogge, 352 p. 🙂
4. Wiolettan, 343 p. 🙂
5. Gunilla Wahlberg, 325 p. 🙂
6. Villa Herberts/Lena, 302 p. 🙂
7. Anki Arvidson, 292 p. 🙂
8. Primrose, 278 p. 🙂
9. Ethel Hedström, 264 p. Står över. Bortrest. 
9. Comsi Comsa, 264 p. 🙂

11. Maria Bromander, 229 p. 🙂
12. Lma/Lisbeth, 199 p 🙂
13. Kicki Olsson, 191 p. 🙂
14. Mia J, 181 p. Står över. Hon läser i en kåseribok. 😉
15. Gun Britt Söderström, 148 p. 🙂
16. Gunnel Moberg, 93 p. 🙂
17. Sanna, 82 p.
18. Kersti, 77 p.
19. Tant Glad, 72 p. 🙂
20. Anne, 61 p.

21. Sussie, 48 p. 22. Gun Toresson, 38 p. 23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Annika Sohlin, 24 p. 25. Susjos 20 p. 26. Ninni, 19 p. 27. Ezter 17 p.
28. Susan Johansson, 11 p. 29. Mickan, 10 p. 30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p. 40. Pia Boman, 3 p.
41. Övriga 0 poäng.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
(Blir kanske inte så många denna näst sista gång)
– Det är alltid de som står för underhållningen.
http://tantglad.bloggo.nu/Smafolket-finns-visst-och-lite-annat/#comments
http://dammsamlare.blogg.se/2016/october/fonstertittare-2.html
https://ankistankar.blogspot.se/2016/10/bosses-tavling.html?showComment=1476274559676#c2800291208084033026
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Uppgift29/#comments
https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/10/fonster-mot-naturen.html?showComment=1476281937293#c3301006659424279573
https://egopyret.blogspot.se/2016/10/bosses-29e-uppgift.html?showComment=1476285679088#c6258544278930269924
http://akker.blogg.se/2016/october/fonster-at-gatan.html#post-comments
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/10/en-angels-talamod-eller-stor.html
https://villaherbert.wordpress.com/2016/10/12/bosselek-29/comment-page-1/#comment-1111
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/10/12/11374253-fonstertittare/
http://eva49.bloggo.nu/Utsikt-fran-mitt-fonster-1/#comments
https://znogge.wordpress.com/2016/10/12/den-dar-katten/#comment-202554
https://lma7.wordpress.com/2016/10/12/i-vantan-pa-postbilen/comment-page-1/#comment-13329
http://gunwah.bloggo.nu/Mitt-fonster-mot-naturen/#comments
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/10/bosses-tavling.html?showComment=1476337304633#c115819183665523991

 

 

 

Jag vet vad vi gör

”Jag vet vad vi gör. Vi tar in på hotell i Halmstad.”
”Du skämtar väl?”
”Nä. Varför inte?”
”Ta in på hotell i Halmstad. Fem mil härifrån. I min gamla stad. Aldrig i hela mitt liv att jag ska betala flera tusenlappar för att…”
Det sägs att det tar lite tid att förankra nya saker i mitt huvud. Solveig börjar bli van. Hon får ofta sina idéer när hon har lov från sitt lärarjobb. När hon varvat ner. Då dyker de upp. Gärna inredningstankar. Möblera om tankar. Köpa nya kläder till väggarna. När jag äntligen hittat till TV-soffan och den värsta ryggvärken från att flytta tolv Billyhyllor fulla med böcker till andra sidan väggen och sedan tillbaks igen har klingat av. Då händer det.
”Jag skulle bara se. Det blev inte bättre. Men om vi sätter Billyhyllorna därborta istället.”
Skojar du med mig eller med min rygg?”
Jag måste hålla med. Hon borde blivit inredningsarkitekt. Det blir alltid bättre och trevligare när hon lekt färdigt. Hon har sinne för detaljer. Men för mitt goda ryktes skull måste jag gnabba mot en stund. Helst när jag lärt mig att känna igen signalerna.
”Jag har tänkt på en grej…”
”Nej!” Brukar jag alltid för syns skull utbrista innan hon kommit vidare i texten och samtidigt hålla för bägge öronen. ”Vill inte höra. Vill inte höra.”

Den första gången förslaget om hotellnätter i Halmstad dök upp var det av ett speciellt skäl. Vi skulle kunna hälsa på och hjälpa min mamma som låg på ett sjukhem lite extra, för att slippa åka fram och tillbaka flera gånger på helgen. Det var under den mörka årstiden och ljuset försvann rätt fort från himlen. Mina tre damer passade på att göra Halmstad city några timmar. För att ha extra trevligt parkerade de mig på hotellrummet. Hotellfönstret låg inåt en liten mysig gård nära centralen. Runt om hotellet fanns det flera fyravåningshus. Nästan direkt gick min nyfikenhet och fantasi igång. I den mjuka fåtöljen satt jag och spanade och började mer och mer trivas i min roll. Snabbt drog jag jämförelser med James Stewart i Alfred Hitchcocks ”Fönster mot gården”. Inte så att jag slängde mig nerför hotelltrappan för att bryta benet eller stack och köpte en kikare men ni som sett filmen förstår vad jag menar. Jag spanade. Behövde ingen bok, tidning eller något spel på telefonen. Jag hade allt i mitt vuxna dockskåp. Vilken sekund som helst skulle något superintressant inträffa. Hände det inget så fantiserade jag vilt. Ju mörkare det blev utomhus ju bättre såg jag vilka som var hemma och vad de gjorde i de rum som hade tänt. Människor kom hem från jobbet. En del hade hämtat sina barn. Jag såg hur de lyfte av dem från cykelsitsen. Jag försökte sedan gissa i vilket fönster som det snart skulle tändas en lampa. Började tävla med mig själv. En gammal tant tände en stark lampa vid en lässtol. Hon satt med något slags förstoringsglas och kämpade antagligen med texten. Ett yngre par började pussa på varandra. Han drog av henne tröjan och de gled iväg till ett annat rum. Ett rum åt andra hållet. Och där till vänster var det visst ett annat par. Fast de två kunde inte vara lyckliga. Vänta lite. Knuffade han inte på henne? Jag spände blicken. Funderade på om jag skulle ringa polisen eller avvakta. De låg definitivt inte på samma våglängd. Tur att de särade på sig och just nu befann sig i två olika rum. Mannen höll på med något i köket. Tänk om det var en skarp köttkniv. Jag spanade mot huset till vänster. Det var inte lätt att välja. Inga reklamavbrott. Vad gulligt. Två äldre människor dansade omkring i ett rum. De såg samspelta ut. Undra´ vad det var för låt. Hur länge de varit gifta. Under deras lägenhet strosade en man med en kalaskula runt naken. Byt kanal Bosse. Takvåningen. Läckert med snedtaket. Där skulle jag ha velat bo. Något slags fest pågick. Ballonger fastknutna lite överallt. Tvärt vände jag blicken igen till det bråkande paret. Såg mannen gå in till tjejen. Vänta. Höll han inte något bakom ryggen? Köttkniven? Hon backade inte. Höll fram en hand. En försoningspresent? Något litet försvann in i hennes hand.
Klick. Klick som i ordet stör. Hotelldörren bakom min rygg öppnades med kortet.
”Pappa. Titta vad jag köpt.”
”Har du haft det tråkigt gubben? Här får du en present. Hoppas att du vinner en miljon.”
”Tråkigt. Jag har haft det bästa sällskap.”
”Tog du inte i lite väl mycket nu. Eller var det blondinen vi mötte vid hissen?”
”Pinsamt. Hann hon inte iväg. Jag såg er komma genom fönstret och…”
”Vill du att vi ska gå igen?”
”Jag ska fundera på det. Vänta!” jag höjde avvärjande på en hand. ”Det är lugnt. De kysser varandra nu.”
”Du har väl inte suttit och spanat på folk? Vi kommer att bli vräkta.”
”Nejdå. Jag är alltid försiktig när jag är på uppdrag.”
”Nästa gång stannar du hemma. Du är värre än den där Wallander.”
”Han finns inte på riktigt.”
”Va! Kom det från din mun?”
”Det kom i alla fall inte från Lisa Fremont eller Grace Kellys mun.”
”Vilken Lisa?”
”Hissblondinen. Du får inte slänga den kudden. Kan vara hotellchefens älsklingskudde.”

Vi gjorde fyra sådana hotellresor till Halmstad. Bodde två gånger på detta hotell och lika många gånger på ett hotell vid Norre Katts park. Riktigt trevligt att vara turist i sin gamla barndomsstad. Bara att få komma ner till ett välförsett frukostbord är guld värt. Dessutom brukar alltid jag och Lizette utforska varje millimeter på de hotell vi bor på. I smyg. Ibland gör vi riktiga fynd.

I förra veckan handlade det inte om några fem mil till Halmstad. Den här gången skulle vi kombinera med flera ärenden. Först lämnade vi av våra flickor på landet. För första gången i sitt liv skulle de bo ensamma utan några vuxna en hel mörk höstnatt. Resten av tiden fanns det vuxna i villan. Spännande såklart. Sju tjejer som inte träffats på ett tag. Antagligen lugnare i en hönsgård. Över sjuttio timmars kackel och säkert lite spackel. 🙂
Det är lika bra att vi tränar på att vara två igen. Snart sluter sig cirkeln…