Sjätte nedslaget i årets nya kategori, Österlens bästa fik.
Nu ska jag se om de har någon Kurt Wallander bok. 🙂 Känner någon bloggläsare igen biblioteket? Här har vi varit flera gånger sedan vi flyttade till dessa sydliga trakter och jag har skrivit på bloggen förr om …
Olov Viktors är ett prisbelönat ställe som inte behöver någon närmare presentation. I år har de enligt White Guide fått utmärkelsen, att ha ”Årets Godaste Chokladboll” i sortimentet.
Jan Hedh har sagt någon gång att en del av deras framgångssaga bottnar i att de endast har stängt fem dagar om året.
Vad bra att jag har något att skylla på. Solveig fick ställa sig sist i den långa slingrande kön medan jag lekte bloggfotograf.
Jag började inomhus. Det vackra vädret hade fått de flesta gästerna att välja utomhusplatser. På verandan har vi aldrig suttit. Här brukar det ofta vara upptaget. Jag har aldrig sett Jill där. 🙂
Däremot denna gubbe. Är det sådant som kallas för blogglinslus?
Här finns många rum att fika i på sommaren. Både större och mindre.
Jag passade på att paxa ett litet bord i skuggan. Det är intressant att studera människor och lyssna på samtal. Många idéer dyker upp både till kåserier och längre texter. Tur att jag är totalt okänd i dessa trakter.
Här är den mysiga gården mellan de två husen.
Denna dörr leder till själva affären. Det är även där man köper fikat under lågsäsongen och …
… det är där jag trivs allra bäst och har nostalgiska minnen från när vi satt på vintern och tvättade texten till min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag minns med glädje den lycka som jag kände då när vi fick till ett textavsnitt. Den känslan vill jag gärna återkomma till inom en snar framtid.
Varje gång som vi kommer hit finns det alltid en ny lockande utställning i den gamla stallbyggnaden. Sådant förhöjer helhetskänslan vid fikastunderna.
För den sugne finns det många saker att köpa med sig hem. Både ätbart, drickbart och läsbart.
Jag har alltid varit svag för gamla hus historia och ägnar gärna stunder åt att försöka tänka mig tillbaka i tiden. Innan 1860 tillhörde ägorna Tosterups gods. Sedan under hundra år, fram till 1960-talet, var det ett Tegelbruk. Den siste tegelmästaren var en man vid namnet John Glemming. John kunde aldrig ana vad som skulle hända i dessa lokaler många år senare. Han hade säkert ingen White Guide mellan tegelstenarna.
Betyg: 5/5 😀
Bloggäventyr med Bosse Lidén 