Jag såg ett naturens mirakel

Tänk så snabbt livet kan skifta från oro till att få beskåda ett naturens mirakel.

Hallon

Först var jag dyster och nedstämd för att jag antagligen inte skulle få fler färska hallon till frukosten under 2015. 😦

Lilla söta lila blomman

När jag stod och betraktade den lilla lila …

Lykttändaren

… hörde jag ett knäppande ljud. När jag snabbt vände mig om såg jag hur en japansk lykta tändes. Helt fascinerad stod jag och såg ett naturens mirakel. ❤ Jag måste erkänna att jag inte hade en susning om att lykttändaren hade åtta ben. 😉 Vad lite jag vet om livet.

DSC_37350038

Jag var rörd från topp till tå och tårarna började rinna nerför mina höstkinder. Vilket underbart jobb att ha. Fem sekunder senare hade lykttändaren svingat sig upp till översta lyktan och tänt den också. Jag njöt så mycket av upplevelsen att jag glömde ta fler kort. Ni får tro vad ni vill, men jag såg det med egna ögon och de är inte det minsta naivt blå. 😉 Vad vig den var när den samtidigt vred både på ben, kropp och lykta.

Ps. Detta blogginlägg hamnade på kategorin Lite galet. Jag vet inte varför. Vet du?

Annonser

Ord som berör mig; 13

Gunilla Wahlberg

Det är en av livets vackraste kompensationer
att ingen kan uppriktigt försöka hjälpa en annan
utan att samtidigt hjälpa sig själv.

J Pearson Webster

Kloka ord från en för mig okänd person.
Vi har vandrat in i sista höstmånaden. Det är både märkligt och fantastiskt att fortfarande kunna se blommor på balkongen och i trädgården. Igår satte vi in några för att få njuta av dem en sista tid. Ljuvligt att kunna se Sommardahlior, Potatisblomman (med en ynklig blomma kvar), Marguerite och Afrikansk Marguerite, även kallad Stjärnöga, förgylla höstmörkret och få oss att känna tacksamhet. I trädgården har vi kvar de tuffa Japanska lyktorna, Lobelia, Ljung och Höstaster som färgklickar i det grå. Levande bevis på små under.

Nu ska jag planera nästa veckas marknadsföring för ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. En syssla som jag mer än gärna bytt ut mot att skriva på något nytt spännande bokprojekt. Min hjärna är fylld av idéer, men måste hela tiden bromsas för att det inte finns någon annan som gör vissa sysslor. SolBo Förlag har ingen stab av folk som passar upp. Inte ens någon käck sekreterare som pinglar när kaffet är klart. Istället får jag ta på arbetskläderna, rulla upp skjortärmarna och gilla läget. Drömmen är en bra recension hos BTJ. Då kommer beställningar från biblioteken att droppa in. Skulle vår hemliga upplaga ta slut kommer vi inte att trycka upp ny. Sådant är inte lönsamt i liten skala. Skylten, helst en söndag, 😉 om att titeln är slutsåld skulle få mig att småle inombords. En hemlig önskedröm. Du sladdrar väl inte? 😉 Livet är fullt av beslut. Små som stora. Jag ser fram emot December med få sociala besök (Facebook helt stängd) och massor av funderingar om allt mellan himmel och jord. En vit månad, förutom att bloggen och SolBo Förlags mejladress måste hållas öppen för bokköp av våra två titlar. Det är inte speciellt betungande. Jag kör gärna och lämnar gröna paket på Kvantum varje dag, så länge halkan håller sig från våra vägar. Butikspersonalen som har hand om posten känner igen oss vid det här laget. Trevliga kvinnor allihop. Det är trevligt att byta små fraser, leenden och skratt som gärna får gå utanför de vardagliga affärsreplikerna. Vissa ord väger mer än andra. Kram på dig som nått hit ner i min söndagstext. ❤