En trevlig avslutning och en lyckad början

Om det handlade om mitt privata liv skulle jag vara i fas ett och se fram emot fas två som förhoppningsvis startar upp, i nästa månad. Den som lever får se…

Nu rörde det sig istället om två intressanta trilogier i böckernas värld. 😀
Jag har precis avslutat tredje delen i ””Livet efter dig-trilogin”.
Den här gången reser Louisa Clark till stora staden New York. Efter kassasuccén ”Livet efter dig”, som var lika bra som film som roman, tyckte jag Moyes hade svårare att fånga mig i början på andra boken. (Den tog sig någonstans på mitten) Det är givetvis svårt att toppa en sådan framgång. I denna avslutande roman var mina förväntningar inte lika höga. Därför tog jag tacksamt emot alla skratt och lustigheter som servades när Clark var i sitt esse. I bakgrunden finns seriösa tankar/ämnen att diskutera i en bokcirkel. Mina betyg för böckerna blir 5, 3+ och 4.
Titeln måste Moyes ha lånat från mitt manus som jag skrev för x antal år sedan. Jag förlåter henne mer än väl. 😀

Vad mysigt det har varit att hitta små luckor i vardagen, där jag kunnat gå ut en stund. Lässtunder då jag glömt allt annat slit och allvar.

Egentligen började jag med första boken i en annan trilogi. Anna Fredrikssons första bok ”Mellan himmel och hav” fångade mig och jag ser redan fram emot de andra två delarna.
Jag har läst alla Annas andra böcker. Denna nya handlar om tre generationer kvinnor. Sally 51 år. Hennes dotter Josefin 23 år. Josefins mormor Vanja 72 år. Jag är förtjust i Annas lågmälda berättartempo, som enligt förlaget kallas ”Feel real”. En hel del av innehållet är tydligen självupplevt. Extra mysigt att handlingen mestadels är förlagd till vackra Kivik-trakten på Österlen. Tyvärr glömde jag scanna framsidan – innan jag lämnade tillbaks romanen. 😦

Idag var jag på bibblan och hämtade hem min näst sista bokbeställning. En roman som utspelar sig i min favoritstad Umeå. Annars har dagen mest bestått av ”soptippsrunda”, skänka saker till Antikvariatet och till en Second Handbutik.
Hur många ton/kubikmeter har lämnat vår bostad de sista fyra månaderna? Ändå är vi inte klara med den biten. Visst är det roligare att plocka upp än ner? Frågan är om allt som vi har kvar kommer att få plats i tältet på Gotland. Säkrast att jag bokar en rauk eller grotta också. 😉
Nu kom min ena dotter hem. Hon har besökt Falsterbo Horse show och bland mycket annat tittat på en häst som hoppade två meter i höjd. Dagens Patrik Sjöberg skulle varit chanslös. 🙂
Dags att plocka ner tunga böcker i en flyttkartong. Ha en bra fortsättning på helgen. Jag låter andra sommarfrågan vara öppen ett tag till. Passa gärna på att deltaga. Någon kommer att vinna en Skrap-kryss innan juli är slut. Jag gissar på att det blir en kvinna.
Kram Ystadbon Bosse ❤

 

En mors bekännelse

 

”En mors bekännelse” av Kelly Rimmer

– Fem stjärnor av fem…

Häromdagen städade jag i en låda och i den hittade jag ett ”manus” till ett av de föräldramöten jag deltog i under min tid som barnbibliotekarie. I min text hade jag hämtat inspiration från en bok av Jan Nilsson (f.d. mellanstadielärare, författare m.m.) där han berättade om varför barn ska läsa böcker: Böcker ger kunskaper och insikter om hur andra människor har det, om världen vi lever i och hjälper läsaren att förstå verkligheten omkring. (Tror att citatet är från hans bok: ”Barn, föräldrar, böcker”)

Jag har aldrig upplevt hur det är att bli slagen och aldrig behövt dölja blåmärken eller andra skador. Därför vet jag inte hur det känns. Inte heller kan jag förstå, grundat på egen erfarenhet, vad det är som gör att man väljer att stanna i en relation där man blir slagen. Det mest logiska vore väl att fly direkt efter det första slaget? Nu när jag läst ”En mors bekännelse” av Kelly Rimmer känns det som att jag fått en viss insikt i hur en kvinna kan välja att stanna kvar hos en man som, trots att han säger sig älska henne, behandlar henne som en ägodel som han inte behöver vara det minsta rädd om.

”En mors bekännelse” berättas från två olika perspektiv, dels Olivias som berättar i nutid med många tillbakablickar och dels Ivys, Olivias svärmor, som berättar om tiden innan David föddes och vad som hänt under hans barn- och ungdomstid. Boken blir därför som ett pussel, där de olika bitarna sätts samman och gör att man inser, undan för undan, hur allt hör ihop.

När boken börjar har David nyss dött och Olivia saknar honom, på samma gång som hon verkligen hatar honom. Dottern Zoe är bara en liten bebis och hon är den enda anledningen till att Olivia inte kryper ner i ett hål och försvinner för gott.

Olivias man, David Wyatt Gillespie, var 37 år, satt i kommun-fullmäktige och hade en blomstrande bilfirma i en småstad i Australien. Han var 183 centimeter och hade tjockt svart hår. Under gymnasietiden var han killen som alla tjejer drömde om. När Olivia träffade honom gick de båda på universitetet och hon trodde inte att det var sant att den attraktive och charmige David kunde bli intresserad av henne. Men så blev det. Olivia utbildade sig till veterinär och ville egentligen stanna kvar ytterligare ett år för att vidareutbilda sig, men eftersom David var bra på att övertala valde hon att strunta i sitt extraår och flyttade istället ”hem” och gifte sig med David.

Trots att Ivy från början var bäst i sin årskurs, högpresterande, lärarnas favorit och hade planer att fortsätta på universitetet blir livet som hemmamamma perfekt för henne. Hon bygger upp sitt liv runt sonen och målar upp en bild av en helt underbar liten pojke som när han väl kommit till världen blev den som gjorde henne fullkomlig. Alla tecken på att David kanske inte helt är den ängel som Ivy beskriver honom som väljer hon att hitta bortförklaringar till.

I samtalen med terapeuten Natasha målar Olivia upp sin bild av David. En man som övertygar Olivia om att det helt och hållet är hennes fel att han slår henne. Hon som är så vacker och så briljant att hon driver honom till vanvett. En David som förklarar att hans kärlek till Olivia är så intensiv att den får honom att tappa kontrollen.

Den bild som Olivia målar upp för Natasha får Ivys bild att krackelera, men som läsare inser man istället att det är den berättelse om Ivy berättar som förklarar varför David är den han är.

Som barn gillade jag att lägga pussel. Som speciallärare gillar jag att göra pedagogiska kartläggningar, mycket eftersom det är ett sätt att pussla ihop en hel bild av hur en elev har det i skolan. Kanske är det en förklaring till att jag tycker så mycket om den här boken. En annan förklaring är att Kelly Rimmer är otroligt duktig på att skriva så att boken berör. Ett kriterium för att en bok ska få fem stjärnor av fem är att jag tänker på handlingen även då jag inte har boken i handen. Att bokens karaktärer blir så verkliga så att det känns som om de finns på riktigt. Så är det med ”En mors bekännelse”. Olivia, Ivy, David, Natasha m. fl. Jag har verkligen lärt känna dem och levt med dem under berättelsens gång.

I författarporträttet, på bokens bakre flik, jämförs Kelly Rimmer med Jojo Moyes och Nicholas Sparks, två av mina favoritförfattare. Därför är det kanske inte så konstigt att jag gillar hennes sätt att skriva…

Har jag gjort dig tillräckligt intresserad nu? I så fall – bege dig till närmaste bibliotek och leta upp den här boken. ❤

M v h Solveig Lidén, gästbloggare

 

 

 

 

 

 

 

Steget från roman till film

En regnig sommarkväll slog vi till och bokade två biobiljetter.

Valet av film var enkelt för mig och Solveig.

Skylten till salongsnamnet må vara halvbelyst, men väl i de mjuka sköna fåtöljerna lyste allt på duken starkare än starkt. ❤

Jag gav högsta betyg till boken ”Arvet efter dig” av Jojo Moyes (2012). Precis som med den svenska filmen ”En man som heter Ove” har de ansvariga i filmteamet lyckats med det svåra momentet att hitta rätt nivå för att göra boken rättvisa i rörliga bilder. ”Me before You” gör inga stora utsvävningar utan alla som läst boken känner igen sig.

Filmen är 1 timme och 50 minuter. Vart de 110 minuterna tog vägen vet jag inte.

Emilia Clarke är briljant och sätter direkt tonen. Kortväxta (1.57 cm) charmtrollet från Ipswich måste ha fått sitt stora genombrott inom filmbranschen med denna roll. Hon är trovärdig, rolig och träffsäker med en mimik som jag är svag för.

Lou (Louisa) Clark är den bärande rollen. Sam Claflin som Will känns däremot för snäll och tam för att bära upp bokens Will. Detta har jag ingen större svårighet att acceptera eftersom han inte är oäven som skådespelare. Jag är som alltid svag för brittiska skådespelare som nästan alltid håller en mycket hög klass.

Jag älskar att lägga märke till spännande kameravinklingar och miljöer. Här möts jag av ögongodis i startscenerna och är belåten med fantasin och leken med kamerorna.

Jag noterade att näsdukar användes flitigt i salongen och tror inte det handlade om en kollektiv förkylning. 🙂

När mina salongskompisar försvann från lokalen när texterna började rulla satt givetvis vi kvar för att smälta de första slutintrycken och smekas av musiken. Det sistnämnda var av mycket hög klass och jag ville läsa vad låtarna hette.
Gillade du boken – se filmen.
Har du inte läst boken – se filmen och njut av stor underhållning. Detta är en film som är svår att stå emot. Den dröjer sig kvar på näthinnan och det finns många viktiga saker att diskutera. För eller emot dödshjälp är naturligtvis huvudfrågan.

Personligen uppskattade jag hur de valt att avsluta filmen. Inga långa utdragande scener. Istället ett sätt som harmoniserade med helheten. När vi kom ut från biografen sken plötsligt sommarsolen och Solveigs kinder torkade snabbt, men inombords stannade filmen kvar hela natten för oss båda två. En fullträff på biohimlen.

Betyg 5/5. ❤

 

Önskelistan till Sommartomten

För ett tag sedan gjorde vi våra sommarbeställningar till biblioteket. Jag tänkte i efterhand ge mina/våra betyg, om vi läst klart böckerna. Då blir det också en scannad bild på omslaget. Därför är du välkommen tillbaka till detta inlägg – som naturligtvis finns i min bloggs kategori BOKTIPS.

Här är titlarna/författarnamn/ och genre om det stod i katalogerna:
Jungstedt, Mari. Det andra ansiktet. Kriminalroman.
Rosman, Ann. Vågspel. Spänning.
Haag, Martina. Det är något som inte stämmer.
French, Tana. En hemlig plats. Kriminalroman.
Olsson, Vibeke. Drömmen om Elin. Roman.
Neuhaus, Nele. Snövit ska dö. Kriminalroman.
Moyes, Jojo. Arvet efter dig. Roman.
Abrahamson, Emmy. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske.
Mattsson, Set. Så länge min bror andas. Historisk roman.
Webb, Katherine. Sanningen om Alice. Roman.
Baldacci, David. Den skyldige. Kriminalroman.
Martin-Lugand, Agnès. Lyckliga människor läser och dricker kaffe.
Chase, Eve. Black Rabbit Hall.
McFarlane, Mhairi. Det är inte jag, det är du. Roman.
Mackintosh, Clare. Jag lät dig gå. Psykologisk thriller.
Hornby, Nick. Funny girl. Roman.
Anthony, Lawrence. Mannen som talade med elefanter. Roman.
George, Elizabeth. Oanade konsekvenser.

Mina förhoppningar:
Jag hoppas få läsa minst 5 st böcker som får fem glada gubbar  😀
och 5 st böcker som får en fyra i betyg av fem möjliga. Några romaner kommer jag inte att läsa själv. Några kommer jag att droppa om de inte fångat mig de första femtio sidorna. Ibland känner jag ”nej tack läsning”, långt tidigare.  😦

Författarnamn i färg = Boken har varit och hälsat på i vårt hem.  🙂
Vill du läsa mer om böckerna och författarna får du googla titlar och namn.

Arvet efter dig. Intressant att få läsa en fortsättning på succén ”Livet efter dig” som jag hade haft som en fullpoängare. Här når Moyes enligt mig inte upp till samma höga nivå. Men en mycket läsvärd bok om kärlek och sorg. En speciell härlig humor på gränsen till svart, genomsyrar hela romanen.
Bosse: 4/5. Solveig: 4/5

Snövit ska dö. Det var länge sedan jag läste en tysk kriminalroman i klassisk pusselform, med många misstänkta. Nele Neuhuas var en trevlig nykomling för mig. Berättartempot skruvades upp rejält på slutet och var avgörande för min betygssättning. Istället för att gå igång ännu mer (som jag hade gjort för tjugo år sedan) går tankarna till att läsupplevelsen hamnar farligt nära gränsen mellan känslan av äkta spänning och en hopsnickrad text. Det tenderar till att bli för mycket på för kort tid.
Bosse: 4/5. Solveig: 3/5

Det är något som inte stämmer. Jag brukar vara väldigt förtjust i Martinas böcker. Hennes speciella humor gränsar till min egen. Här tappade hon mig på slutet. Vissa saker rinner ut i sanden. Men boken är helt klart läsvärd.
Bosse: 3/5.

Jag lät dig gå. En fängslande psykologisk thriller där det görs en hel del överraskande vändningar i handlingen. Två dominerande teman är sorg och skuld. Den brittiska författaren har jobbat tolv år som polis. Det finns några svaghetspartier som lyser genom, där författaren har mer att lära för framtida projekt.
Bosse: 4/5.

Det är inte jag, det är du. Detta är tredje boken av författaren som är född i Skottland.
Så här gick det till: Jag friade. Paul sa ja. Sedan tog livet en helt annan vändning.
Det gjorde det för mig som läsare också. Efter trettiosex sidor slog jag ihop boken.
Bosse: Ej utläst.  😦

Mannen som talade med elefanter.
En dag får Lawrence Anthony ett telefonsamtal: vill du ta hand om en mindre elefanthjord? Det är besvärliga elefanter, de är aggressiva, flera i den ursprungliga hjorden har haft ihjäl människor och de misstror och attackerar dem. Du har en dag på dig att bestämma dig annars skjuts de.
Solveig: 4/5

En hemlig plats. En febrigt tickande roman om grymt intrigerande och mörka hemligheter, men också om svindlande ung kärlek och en magisk stark vänskap.
Första kapitlet slutade på sidan tjugosex. Då skiljdes vi åt. Berättartekniken tilltalade mig inte alls.
Bosse: Ej utläst. 😦

Den skyldige. Detta är fjärde boken om den stenhårde, men också sympatiske hjälten Will Robie.
Svårt att sätta betyg på denna ojämna bok som tenderar att bli overkligt naiv i vissa lägen och ett frossande av våld i andra lägen. Samtidigt finns det en spänning inbakad som jag kommer ihåg från några gamla höjdarromander av Baldacci. Jag har även gett upp någon av hans tidigare böcker. Just nu minns jag inte på vilket svensk bokförlag de andra tjugo titlarna låg. Redigeraren på Bokfabriken skulle aldrig fått redigera mina böcker.
Bosse: 3/5.

Tillbaka till Rabbit Hall. En roman om kärlek och familjehemligheter.
Solveig: 5/5

Oanade konsekvenser. Den nittonde bladvändaren med Thomas Lynley och Barbara Havers. I denna tegelsten får det omaka paret en mindre plats än vanligt bland de 612 sidorna.
Bosse: 4/5 Solveig: 3/5.

Drömmen om Elim.
Solveig: Ej utläst. 😦

Funny Girl. Fornby tog mig med storm med boken ”Om en pojke”. Han höll sitt grepp om mig med böckerna ”High fidelity” och ”Fever Pitch”. Även om de inte nådde samma höjd. Sedan blev jag besviken på några romaner. Detta var hans sista chans att övertyga mig om hans storhet. Vilket pladder.
Bosse: Ej utläst. 😦 Gav upp efter sidan 93. Jag ville så gärna ge Hornby en ny chans.

Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Denna franska bok började som en egenutgivning och har sålt i 350 000 exemplar i Frankrike och ska bli film.
Berättelsen som startar i Paris fortsätter i lilla byn Mulranny på Irland. Diane bär på en årslång sorg som ingen borde få uppleva. I en bilolycka förlorade hon både man och femårig dotter. Efter att ha snabbt kommit in i handlingen och njutit av romanens format i mina händer började jag drömma om en femma i betyg. Det fanns alla förutsättningar för att uppfylla drömmen. Då kom den ena rökbomben efter den andra. Jag störde mig på alla giftpinnar som tog upp textutrymme och en rival som inte kändes trovärdig. Det sistnämnda kunde gjorts mycket bättre. Ändå fanns det många lysande stycken. Ämnet sorg passade såklart författaren som arbetat som psykolog. Där lirade hon på hemmaplan och texten fick nerv.
Bosse 3/5 Solveig: 2/5

Det andra ansiktet är den trettonde boken om Kriminalkommissarie Anders Knutas på Gotland. Här räknade jag snabbt ut vem den skyldige var. Mari är bra på hantverket men kanske var jag denna gång lite för snäll i betyget. 🙂
Bosse:4/5

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske. En kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder.

Bosse: 3+/5 Solveig: 3/5

Sanningen om Alice. Två starka kvinnor riskerar allt för att få fram sanningen om vad som hände Alice.
Solveig 3/5

 

Så länge min bror andas. Den kritikerrosade författaren skildrar judarnas flykt och krigets brutalitet, men även människornas förmåga till förtröstan och längtan i ett nattsvart mörker.

Bosse: 5/5.

Bosse: Fick hoppa denna bok på grund av tidsbrist.

 

 

 

Veckans tre böcker

 

Vår beställningslista på bibblan är lång. Vissa titlar är det rejäl kö på. Det är alltid lika kul när Solveig kommer hem med ”presenter” från Tomelilla Bibliotek. Vilken hade du börjat med? Om en stund ska jag byta ”Bosse Lidén läser just nu” bild. Då kan ni se mitt val. 😉

Karthago trevar djupt ned i psyket hos en man som hemsöks av fasansfulla krigsminne, medan historien om en flicka rullas upp, en flicka vars väg bort från familjen inleddes långt innan hon försvann från dem.
En historia om våld, kärlek och förlåtelse. Ett mörkt och fängslande familjedrama.

Ett hundra mil är en roadtrip genom Storbritanniens klassamhälle, en skildring av en familj som försöker behålla hoppet – och en annorlunda kärlekshistoria.

Fruktans tid är den avslutande delen i Set Mattssons kritikerrosade trilogi om Douglas Palm och Malmö på 1940-talet. Jag är ganska säker på att Set Mattson kommer att ge ut en ny bok på ett större bokförlag den närmaste tiden. Här behöver de stora elefanterna inte jobba för att hitta ett guldkorn efter Ondskans pris (2012) och Svekets offer (2013). Jag noterade att Sets mellanson heter Douglas.

Carin Gerhardsen lurade mig rejält när det gällde att gissa mördare i hennes sista bok Tjockare än vatten. Nu ska jag byta den scannade bilden som jag missade att redigera färdigt, mot den bok som Bosse Lidén läser just nu, enligt höger mall på min blogg …
Hoppas ni hade sol och fick sköna vårkänslor igår. ❤

November – Läsmånaden nummer ett för mig

Fyra deckarförfattare, men bara tre deckare på mitt nattygsbord. Hur går det ihop? Kan det vara så enkelt som att Björn Hellberg har hoppat av spåret och börjat skriva en pedagogisk bok om blyghet? Eller har Peter Robinson satsat på en politisk bana? Sanningen vet säkert några av er. Har någon läst Anna Janssons trendbrott där hon lämnat Maria Wern, men stannat kvar på min favoritö Gotland? Jag noterade att en trevlig bloggerska lovhyllade ”Livet efter dig”. Solveig började läsa boken på bussen och fastnade direkt för den gripande handlingen.

 

Dagens första fråga utan pris. Framför vilken av dessa fem författares bostäder står våra döttrar poserade? En bild som blev månadsbild på en almanacka ett år.

Vilken av dessa fem böcker skulle du ha läst först? Vilken hade du inte läst?

För mig är det julafton att läsa böcker på hösten.
Jag önskar alla bloggläsare en fin vecka.