Plastpåsen med danska mynt och sedlar

Ögonblicksbild, nio

Sommaren 1994 kom på midsommardagen och värmen höll i sig långt in på hösten i de södra regionerna.
Vi bestämde oss för en familjedag i september på favoritön Ven. Tre bilar skulle sammanstråla på Hallandsåsen. Jag och Solveig bodde i Hallands inland och hade startat resan tidigt på morgonen. Jag som alltid vill ha tidsmarginaler nådde Hotell Rasta i god tid. Den andra bilen kom fem minuter innan bestämd tid. Eftersom vi riktat in oss på den första färjan fanns det inte breda motorvägar av tid. I en dåtid utan mobiler gick det därför inte att kontakta min bror och hans familj. Minuterna tickade iväg. Fortare och fortare.
Till slut kom bilen. Efter några korta fraser rullade de tre bilarna snabbt iväg ut på E6:an för att jaga ikapp den flyende tiden.
Ombord på färjan rann stressen av längs relingen och hamnade i Öresund. Jag fick lite egen-tid med min bror. Jag tog en behaglig klunk av den kalla lättölen och kisade mot solen. Njöt av stunden och såg fram emot gemenskap, god restaurangmat och mycket annat.
”Vad sena ni var förresten.”
”Vi var tidiga från början. Sedan kom jag på en sak som vi alltid annars glömmer när vi åker till Köpenhamn. Därför tog jag av vid nästa avfart på E6:an. Åkte tillbaka hem och hämtade den välfyllda påsen med både sedlar och mynt som vi samlat på oss från alla gamla besök i Danmark genom åren.”
”Vad smart du var.”
”Rena Einstein. De andra tyckte att vi skulle strunta i det eftersom tiden började rinna iväg.”
Jag lät orden sjunka in en stund. När jag såg att vårt sällskap var på väg mot oss var det dags att fälla bomben.
”Inte för att jag vill låta som en lördagslärare, men du vet väl att Ven är en svensk ö?”
”Skojar du? Är den inte dansk? För sjutton. Säg inget till de andra. De kommer att driva med mig resten av livet.”

När ögonblicksbilden tas frågar jag fotografen om han ska betala lunchen med kort eller plastpåse? Minns att jag tog alla chanser som jag hade i smyg. Alla pikar var gratis. Kul hade vi. Helst jag.

Ps. Har du läsare aldrig varit på Ven kan jag varmt rekommendera Öresunds-ön. Men du ska välja en solskensdag utan storm. ❤
Från: ”Flicka från Backafall”
Känn att det blott är din gosse som sänder
hälsningen att han som bärgad kapten
landar en gång under Backafalls stränder
– allt medan månen går vakt över Ven.”

Ps 2. Fotograf: Bror
Ps 3. Det är väldigt länge till nästa vinter-OS. 😉

Annonser

Jag lever i en fotbollsfri zon

Skrivet 2006.

Tolv år har passerat revy. Ändå minns jag det som om det var igår. När jag tänker tillbaks på sommaren 1994 blir jag nostalgisk till sinnet. Jag och Solveig hyrde en stuga på Myrvägen på ön Bornholm. De sexbenta insekterna levde upp till gatunamnet även inomhus. På dagarna upptäckte vi den gemytliga danska ön, både med bil och med cyklar på de asfalterade cykelstråk, som en gång i tiden utgjort järnvägsnät på ön. Under hela vistelsen levde jag ett dubbelliv. Inte hemligt för min fru. Solveig tolererade det, så länge som det inte gick ut över vårt gemensamma dagliv. På nätterna satt jag fastklistrad framför dumburken med ljudet lågt på, mer och mer exalterad ju längre in i turneringen Sverige tog sig. Jag syftar naturligtvis på när mina och Tommy Svenssons fotbollsgrabbar grävde ”brons” i USA. Det blev en vana att ladda upp några timmar före matchstart. Läsa in mig på statistik och dagsform. Viktigast var att ta på sig t-shirten med fototrycket av Jonas Thern på bröstet. Dessa ensamstunder var guld värda. Fast det var fjärran från ungkarlstiden. Då när vi träffades hela den brokiga skaran. Vi slogs med ord, gafflade med domaren och prasslade med chipspåsarna. Vi visste mest och bäst. Våra känsloliv var som den gamla hederliga berg-och-dal-banan på Liseberg.

Återigen känner jag att temperaturen håller på att höjas minst en halv grad varje dag som fotbolls-VM börjar närma sig. Så finns det små stunder när tempen snabbt sjunker ner mot nollstrecket och det börjar dofta frost i luften. Som när Solveig dammar av sin klassiker från 1994.
”Är det Ravioli som vaktar kassen som vanligt?”
Jag hinner inte peta i frågans alla felaktigheter innan lillasyster Lizette inflikar.
”Vad fuskigt. En del spelare har bara en siffra på ryggen. Jag skulle ha haft hela mitt telefonnummer ifall jag sprang vilse på plan.”
”Varför är inga tjejer med och spelar?”
Storasyster Jennifer är redan för kvotering i alla sammanhang. Pratar de om det redan i förskolan? Det märks så tydligt att de redan gått i mammas maffiaskola. Skolan som inte stavas f-o-t-b-o-l-l-s-s-k-o-l-a.
Idag hade jag tur och hittade en uppmjukningsmatch i en reklamkanal. En träningsmatch med dussintals reklamavbrott inbakade. Under en sådan uppsökte jag toaletten, men råkade stanna där för länge. Missade målet. Så är det alltid. Snart måste jag skaffa en kateter. Kan man köpa dem på Tradera?
”Det blir säkert ett mål till pappa”, tröstade Lizette och gav mig en kram så att glasögonen hamnade på sniskan.
”Ja. Mellanmål”, skojade storasyster.
”Ge dem var sin boll.”
Den vuxna kvinnorösten kom från köket.
Lizette hade rätt. Det blev ett mål till under de nittio minuterna. Jag hade tagit en klunk hett örtte och glasögonen immade effektfullt igen sikten just då. Jag fick nöja mig med reprisen. Det blev mål då med. Tur att det inte var en norsk repris. Solveig gled upp i soffan likt en katt och strök mig över nacken.
”Vilka spelar de mot?”
Jag hann aldrig svara innan följfrågan kom.
”Vilka är Sverige?”
En snabb titt på de luriga gröna ögonen och jag mötte med en egen fråga.
”Vill du ha hjälp på traven?”
”Visst. Annars har jag trots allt femtio procents chans.”
”De blå är Kamerun. Blir det lättare nu?”
”Den svartklädda mannen viftar med ett gult kort. Det måste vara flugor eller värmen som knäckt stackaren. Varför har han inget grönt kort? Lägg inte energi på att svara. Jag vet. Tio procent av män är färgblinda. Kan inte skilja på grönt och rött. That´s life. Det är väldigt mycket feltänk i att ha på sig svarta kläder i den värmen. Har han ingen fru?”
”Jag vet inte hans CV.”
”Sådant är mycket mer intressant. Ska vi kramas mer?”
Jag svettas och inser att det inte kommer att bli några lugna ensamstunder framför TV:n sena kvällar och nätter. Den här gången är de tre mot mig. Det känns övermäktigt. Men bollen är trots allt rund.;)

Åtta år senare är det snart dags igen. Vill ni vara med och tävla på min blogg i en ”enkel” tävling scrollar ni ner en bit till tisdagens inlägg. Önskar er en trevlig nationaldag och glad Pingst. Hoppas på fint utflyktsväder. Min Frozen Shoulder behöver värmas upp. 😉

De tre vinnarna är…

Vad trevligt att så många skrev kommentarer under de tio dagarna och att det trillade in 24 tävlingsbidrag.

Det var IFK Göteborg-tröjan som jag sparade. Samma tröja vann också, med liten marginal över Kalle & Hobbe, när det gällde fråga två; vilken tröja som ni skulle ha sparat. Nio av er tjugofyra svarade rätt trots att jag försökte locka er att välja ett annat alternativ och slog några slag på känslosträngar. Tänk att hela åtta av tio plagg fick röster. Endast Jonas Thern och Ayia Napa blev utan röster på både fråga ett och två. Nu kom jag på en knasig sak. Egentligen borde jag lottat ut och skickat tröjorna som jag slängde, till de som valt att spara just den tröjan. En känsla säger mig att Solveig INTE gått med på det, även om jag strukit lite snällt på dem. Tröjorna alltså. 😉

Den hårda men rättvisa domaren drog först de två vinnarna efter de ”stenhårda” reglerna. 🙂  Sedan mjukande han till för att det var så roligt att dra lappar i den fina kristallskålen och bestämde sig för att köpa en lott till. Han klippte därför ut och vek ihop lappar med namn på de som missade tiden, men hann lämna svar innan han besökte bloggen imorse och lät dem vara med i extralottningen. Det finns ju t.ex. några timmars fördröjning mellan Ystad och Singapore och mellan Ystad-Uppsala & Fagersta. 😉

Stort GRATTIS till Skogsfen, Regnbågen och Petronella. Se nu till att vinna på era lotter. Det festliga var att alla tre valde rätt plagg som jag sparade.
Ps. Jag har kvar era adresser och ”bättre postnamn” från när ni köpte ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Titta lite extra noga i er postlåda på onsdag.

Tack till alla er som deltog i tävlingen. Ni är välkomna till den tionde tävlingen en annan gång. Först tänkte jag pröva på att ha en månadstävling på Facebook.
Hänger mina vänner på den har jag redan klart en annan till november, som ligger långt in till vänster i min skruvade hjärna. Syftet är att dra mitt strå till stacken för att lysa upp höstmörkret.

Imorgon ska jag bli ytterst seriös i mitt inlägg. Hoppas att ni är med mig då…

Tävling, Plagg FEM; Jonas Thern

5C5

Jag har lagt in ett kåseri tidigare om hur jag lovade Solveig att vara pigg, trevlig och sällskaplig under dagarna på Bornholm, trots att jag satt i den hyrda stugan och tittade på VM i fotboll sent in på nätterna. Det gick bra både för mig och för grabbarna som grävde brons i USA, sommaren 1994.

Det kan vara inbillning men jag tycker att lagkaptenen Jonas har åldrats om man jämför tavelbilden och tröjbilden. 😉
Vi hade stannat tandemcykeln utanför Alice Lyttkens sommarhus på ön Ven, när min bror tog kortet. Denna helt underbara lilla ö där jag letade hus både till att bosätta sig i och bygga upp Lidéns samlingsmuseum. 🙂
Stängs en dörr öppnar man ett fönster.

Tävlingsregler: Se tröja ETT till TRE. På söndag är det tävlingsdags.