Abbekås och julklappsspelet

Vi har skapat en del familjära julaftontraditioner sista åren. En av dem är att åka iväg och gå en runda efter jullunchen. Denna gång valde vi Abbekås.

Ett

Eftersom sommarcaféet inte var öppet vandrade vi vidare.

Två

Otroligt. Det var flera år sedan sist som jag såg TVÅ brunormar samtidigt. 😉

Tre

Tänk att jag och Solveig satt och fikade på den bänken i slutet av oktober. Det var så skönt i solen den stunden att jag kunde ta av jackan. ❤

Fyra

Någon vinterbadare har jag aldrig varit. Kan bero en del på att jag alltid varit en badkruka.

Fem

Det blev en riktigt lång och uppfriskande promenad. Till slut blev jag törstig. Då kom jag att tänka på Pippi Långstrump. Vilken tur att sockerdricka-kiosken var öppen …

Sex

… bara för mig. 😉

Sju

När vi kom hem fortsatte vi med en annan ny tradition som vi började med förra julen. Julklappsspelet. Denna gång bestämde vi att det var en femma som gällde för att få välja/sno någon av de andras paket.

Åtta

En enda paket av de arton hamnade hos mig. Inte berodde det på att de var elaka mot mig som förra året, då de ofta valde att ta från min stora hög. Nej. jag lyckades med det svåra att inte få en enda femma på alla kast under tio minuter. Ett rekord bara det.

Nio

Vilken tur att jag fick fler efter Kalle Anka när paketen under granen delades ut, utan att en dum tärning bestämde. 🙂 Istället gick det efter vem som varit snällast under året som gått och då vann givetvis … 😀
Undra om den här söta tjejen vill vara med på bild på bloggen?  Dumt att fråga. Risken är stor att …
Tio
Idag gjorde vi som förra året. Ställde klockradion och kom iväg på en stämningsfull julotta i Marsvinsholms stora kyrka klockan 07.00. ❤ Trumpetsolot efter klockringningen var lika magiskt vackert som jag minns det 2014.

Förra året snöade det under bilfärden dit. I morse var det istället en vacker fullmåne som ledde oss hela vägen till alla marschaller utanför kyrkan och vid grusparkeringen. När vi kom hem kröp vi ner i den obäddade sängen igen. Gäsp.
God fortsättning på julen. ❤
Hoppas Solveig snart tar paus från pluggandet så vi kan titta vidare på den engelska filmen.

 

Annonser

En värmande julotta för en skock frusna flockdjur

Är så tacksam för att vi kom iväg. Förra året orkade vi inte. Året innan härjade influensan i vårt hem. Inramningen med snö regnade tyvärr bort på natten. Under de tre minuterna från bilparkeringen till S:ta Maria kyrka i Ystad blåste det rejält. Jag var glad för att jag hade varmt under. Blev förvånad när vi möttes av frusna människor utanför de bastanta dörrarna. Jag som insisterat på att det är bättre att gå upp tidigare, komma dit i god tid, få sittplats, få platser intill varandra och kanske till och med kunna välja bänkrad och sida. Efter att ha fått stå, eller sitta på pinnstolar långt ifrån de mina genom åren, har jag en del referensramar i bagaget.

Jullottan skulle börja klockan sju. Vi var där 6.33. Undra´ hur länge det femtontal personer som stod och huttrade nära entrén hade varit där? Efter ett par minuter såg jag en man rycka förgäves i dörren. Vår familj försökte söka lä bakom en utbyggnad. Hjälpte inte. Den elaka vinden letade upp oss ändå. Det rann i ögonen. Tiden gick långsamt. Vi diskuterade orsaker samtidigt som vi såg att det i alla fall lyste därinne. Någon var vaken. Under tiden dök det upp nya hukande, frysande medmänniskor från olika hörn. En del stod stilla i små grupper. Andra försökte hålla värmen med att röra sig inom en liten area. Givetvis blir det så att man tränger sig inte på. Därför vågade jag inte säga.
”Ursäkta. Släpp fram en tvivlande man.”
Även om det var i sitt rätta forum och sammanhang vid en plats nära Guds hus.
Plötsligt var det en kvinna som klev fram till dörren, och tryckte till mot dörren. Den gick genast upp. Den numera stora flocken försökte samsas fast alla ville in först. Prästen Lars Rubin tog emot inne i kyrkan. Utan att räkna insåg jag det omöjliga när jag kom in i den vackert belysta kyrkan. Alla som satt därframme kunde inte varit de som gick in före mig. Porten hade varit öppen hela tiden. Människor är som flockdjur. Har en ledare konstaterat att det är låst följer alla de andra snällt efter i mönstret med att stå kvar på kö eller diskret runt dörren i en väntande, växande skara.

Vilken vacker timme vi fick uppleva. Första beviset på det är att jag aldrig tittade på klockan eller lät mina tankar sväva iväg till något helt annat. Endast två gånger stördes mina sinnen. Kom på villovägar. Det första gled iväg lika fort som det kom när jag konstaterade att det var inte Björn Ranelid som satt framför mig. Möjligtvis en bror eller sämre kopia. Andra gången var under avslutningspsalmen när något av glas gick sönder bakom en pelare. Antagligen en glaskåpa över ett ljus.
Jag tror inte ett enda elektriskt ljus var tänt i hela den vackert dekorerade byggnaden. Levande ljus överallt. En duktig präst som startade med ett ordskämt som fångade mig direkt. En fin koppling i predikan till en bibeltext om att leva i nuet. En lagom lång predikan som jag också alltid uppskattar. Jag tänkte i skrivande stund på ett par präster jag hört på julottor genom åren, som utnyttjat den fullsatta kyrkan med att kasta sten på besökarna. Ge dem dåligt samvete för att idag duger det, annars kommer det bara ett fåtal till gudstjänsterna. Vilket intryck får de av högtidsstunden och vad tar de med sig för ringar på vattnet till andra som inte ens var där då? Jag förstår prästernas dilemma och tankar men de är så totalt fel att tillämpas muntligt i det känsliga läget.

Man skulle kunna tro att jag hade lämnat in en egen önskelista över vilka psalmer och körsång jag ville höra denna jullotta. ”Var hälsad sköna morgonstund”, ”Stilla natt” ”Dagen är kommen” och ”O du saliga, o du heliga”. Över min rygg framförde den duktigt och  samstämda S:ta Maria kyrkokör ”Herdarna”, ”Betlehems stjärna” (Gläns över sjö och strand) och avslutade med ljuvliga ”Jul, jul”.

Jag tänkte på det efteråt när vi nöjda la oss som pusselbitar under en filt på den bäddade sängen. Det fanns en mening med flockfrysandet. Kontrasten mot att komma in i en varm kyrka blev så mycket mer påtaglig. Ramade in tavlan och budskapet med julen. Hoppas det blir fler gånger jag får äran att få sitta nära mina kära på samma kyrkbänk. Just det. Man ska leva i nuet.

Tillägg ett: Efter att ha levt mestadels utanför datorns värld ett tag tittade jag in på en av mina favoritbloggar som har sina rötter i Norge. Jag vet inte om jag är värd alla snälla ord som jag fick i en ”Fem i tolv-skål”. Besök gärna denna förträffliga och mångsidiga blogg. Jag gillar den bloggen skarpt sedan jag av en slump råkade hitta dit.

http://siotiumest.blogspot.se/2012/12/fem-i-tolv.html#comment-form

Tillägg två: Det är fortfarande fem dagar kvar på min tävling som jag la in 23 december. Ett sista tips är att ni letar svaren på MÅNAD istället för kategorin kåserier. Det går mycket fortare. På måndag kommer de rätta svaren och namnen på vinnarna. Avslutningsvis kan jag berätta att förra tävlingens vinnare vann på sin lott.