Kan Tarzan, kan jag lika bra

Foto nummer 8
Leken är STÄNGD. 😀
Inlagd klockan 12.55-14.15
Deltagare: 10 st
Först blev: Lena Herberts

24 st julfoton i separata blogginlägg:
Lämna en kommentar; ex. glad gubbe eller vad som helst när ett ensamt julfoto dyker upp på bloggen under november.
Poängfördelning: 5-3-2-1-0 poäng. (Ettan, tvåan, trean, deltog, deltog inte.)
Jag skriver ordet STÄNGD som avslut. Tidigast en timme efter inlagd tid.

Annonser

Hon blev aldrig rädd

Foto nummer 6
Leken är STÄNGD. 😀
Inlagd klockan 18.39-19.52

Deltagare: 18 st
Först blev: Znogge

24 st julfoton i separata blogginlägg:
Lämna en kommentar; ex. glad gubbe eller vad som helst när ett ensamt julfoto dyker upp på bloggen under november.
Poängfördelning: 5-3-2-1-0 poäng. (Ettan, tvåan, trean, deltog, deltog inte.)
Jag skriver ordet STÄNGD som avslut. Tidigast en timme efter inlagd tid.

Tio röda sekunder hade jag på mig


Foto nummer 5

Leken är STÄNGD. 😀
Inlagd klockan 15.40-19.05 Vad skulle jag göra utan dig Lisbeth? 😉
Deltagare: 14 st
Först blev: Gunnel Moberg

24 st julfoton i separata blogginlägg:
Lämna en kommentar; ex. glad gubbe eller vad som helst när ett ensamt julfoto dyker upp på bloggen under november.

Han är inte farlig – han är min bror


Foto nummer 1

Leken är STÄNGD. 😀
Inlagd klockan 5.55-10.10
Deltagare: 14 st
Först blev: Ditte Akker

24 st julfoton i separata blogginlägg:
Lämna en kommentar; ex. glad gubbe eller vad som helst när ett ensamt julfoto dyker upp på bloggen under november.
Poängfördelning: 5-3-2-1-0 poäng. (Ettan, tvåan, trean, deltog, deltog inte.)
Jag skriver ordet STÄNGD som avslut. Tidigast en timme efter inlagd tid.
Härligt att november är igång. 😉

Barrtävlingen

Jag kommer från en familj där vi ofta lekte, tävlade och spelade spel. Inte konstigt att jag förde vidare dessa gener.

Solveig har många goda egenskaper. Jag önskar att jag hade hälften av dem. Men en sak som överraskade mig när vi flyttade ihop i Hjo var när jag skymtade en dålig förlorarsida i hennes personlighet. Absolut inte den värsta sorten. Inget skrikande, inget slängande, inga hårda och fula ord, möjligtvis en aning bortförklarande. Hon var ärlig redan från början och erkände att hon var lagd åt det hållet. I hennes hem hade det heller inte varit så mycket spelande. Nu fick jag egentligen inte se så mycket av denna sida. Spelade vi intelligensspel vann nästan alltid hon. Jag gratulerade henne och hon berömde mig för att jag var en så god förlorare. Vissa saker skalas av med tiden. Numera ser jag aldrig några sådana tendenser. Inte hos henne och inte heller hos våra barn.
När det var dags att städa ut vår första gemensamma jul dök tävlings-Bosse upp som en försenad jultomte.
”Ska vi tävla? Det blir mycket roligare då. Den som hittar flest barr vinner.”
Solveig lyssnade på mitt förslag och godkände reglerna. Jag hade en stund tidigare slängt ut den barrande granen i trädgården. Vi visste båda två att den hade barrat en hel del. Vi hade under några veckors tid fört vidare barren när vi gått omkring i den rymliga lägenheten. Barr borde finnas överallt, men givetvis mest där granen stått i vardagsrummet och på dess saliga väg ut genom lägenheten där den stött emot alla våra bokhyllor i korridoren.
Enligt de muntliga reglerna fick vi inte öppna ytterdörren. Bara ta barr som fanns inne i lägenheten. Vi hade en kvart på oss. Jag ställde äggklockan och sa några sista fraser.
”När den ringer häller vi ut våra plockade barr från fryspåsen. Må bäste MAN vinna. Den som förlorar får bjuda på en hemlig överraskning till helgen. Någon fråga?”
”Ha. Du slant visst på ett ord. Må bästa KVINNA vinna. Skyll dig själv. Jag slår dig lätt”, sa Solveig och vädrade något stort.
Solveig såg nöjd ut när vi möttes på golvet i en vrå en stund senare. Hon ville att vi skulle jämföra våra påsar. Log ett retligt leende och fnös åt min påse som jag var rätt belåten med.
”Vill du stoppa klockan? Så slipper du få storstryk”, kläckte hon ur sig en gång när vi möttes någonstans och där hon tyckte att vi skulle lägga ner tävlingstid på att pussas trots att vi tagit ner misteln.
De synliga barren var borta från vardagsrummet. Under tiden som jag plockade ett par belästa barr mellan några böcker hörde jag på avstånd hur det lät från köket. Solveig sjöng högt på ABBAS klassiker ”The Winner Takes It All. Då från ingenstans dök en tanke upp som växte och som fick det att börja bubbla i magen på mig. Fortfarande var jag inte helt säker på att det skulle ge napp när jag smög iväg mot…

Klockan ringde från diskbänken. Det blev samling kring köksbordet. Stolt la min fru sin fryspåse på julduken.
”Och vad har min bäste herre funderat på att överraska sin segrande fru med till helgen?”
”Ska vi inte räkna först? Hur många har du?”
”Säkert hundra mer än du. Orkar inte räkna alla. Vi kan väga om du är blind. Ta fram din skvätt nu fegis.”
”Om jag är blind kan jag heller inte se vikten på vågen. Måste erkänna att du ser extra gullig ut med den minen.”
”Tack. Du ser inte så dum ut heller. Dessutom är du som vanligt en god förlorare.”
”Förlorare? Du har inte sett min påse?”
”Du gubben. Jag såg dina få barr innan. Jag darrade inte av skräck precis av synen.”
”Det var ju för flera minuter sedan” sa jag och tog sakta upp min välfyllda gröna fryspåse samtidigt som jag sökte ögonkontakt. ”Ska vi inte i alla fall räkna för rättvisans skull? Snälla älskling.”
Hon flyttade blicken till påsen och jag kunde nästan höra hur det skramlade runt i hennes huvud. Sedan kom orden i blixtens hastighet.
”Du har fuskat. Vi fick inte gå ut. Hur har du hunnit det?”
”Jag har inte varit ute. Följde bara spelreglerna. Alla barr i lägenheten.”
”Du har fuskat. Du som aldrig fuskar annars…”

Vi hade bara tagit fram 1-literspåsar. Jag hade lätt kunnat fylla en större påse. Solveig fortsatte i flera år efteråt att hävda att jag fuskade, när vi skojade och berättade om det för kompisar. Vad tycker du som läsare? 

Här kommer förklaringen: Inomhus i vår hall stod julgransfoten kvar. Så grön och vacker. Inte bara på utsidan. Jag kunde ta skopvis med stickiga barr under tiden som jag kände segerns sötma växa i munnen. 

Den elaka tomten

 

Nästan alla barn längtar efter jul och ser fram emot att få träffa jultomten. Det gjorde inte jag. Alla hans jobbiga frågor gjorde mig osäker och lite skraj.

Jag slipade på svaren under flera veckor. Försökte komma på vad tomten frågat förra julaftonen. Det kändes som om vårt hus var bevakat. Som om det fanns en spion som berättade saker för honom. De första jularna hade varit frid och fröjd. Då hade en snäll och givmild tomte kommit på besök. Varje gång brukade han dock fråga om jag ätit upp min gröt till frukost. Mamma hade hotat med att berätta om, när jag inte ätit upp under året. Var jag inte snäll kom ofta tomten på tapeten. Helst på höstkanten.
”Bosse. Är du inte snäll så ringer jag tomten.”
Ändå sa mamma inget när jag ljög ett självsäkert JA på julafton. Visst hade jag ätit min gröt. Varit from och snäll i alla väder. Men den elaka tomten som kommit efter honom gick längre än så. Han gav sig inte. Berättade att han på omvägar hade hört talas om att jag minsann krånglat. Inte en gång. Det kunde han acceptera. Utan många gånger hade min grötportion hamnat i vasken.
Först var jag rädd för honom. Sedan blev jag trött på tjatandet. Till slut så arg på gubben att jag funderade på att springa in på rummet och låsa om mig. Struntade totalt i julklapparna. Skulle antagligen ändå bli utan, nu när jag var avslöjad.
”Vi lämnar den viktiga gröten en stund”, brummade han vidare bakom skägget. ”Har du varit snäll mot dina syskon?”
Det var en ny fråga. Den hade han aldrig ställt tidigare. Kände han till att jag brukade tjata hål i Dans öron för att få spela en ishockeymatch till?
”Ja”, pep jag.
Mamma kom till undsättning.
”Tomten har väl mycket att göra. Han ska säkert vidare till andra snälla barn.”
Just då tyckte jag att jag hade världens bästa mamma. Detta höll i sig i tre underbara sekunder.
”Vill tomten ha en karamell innan han går?”
”Ja. Hemskt gärna”, sa elakingen i grått och rött.
”Bosse. Du kan väl hämta en godisskål?”
Det var då jag såg min chans. Äntligen skulle jag få min hämnd. Det stod två skålar i rummet. Jag hade fått stränga förmaningar om att inte röra något sött innan vi ätit mat. Titta fick jag. Jag hade gjort ett tiotal inspektionsrundor. I en skål låg hårda äckliga karameller som jag varit med om att tillverka. Jag hade tagit fel sirapsmängd och gjort några andra smärre småfel. I den stora fruktskålen låg twistkarameller. Jag älskade dem. Jag tyckte om alla sorterna, men hade min favorit. Lakritsen med svart randigt papper. Problemet var att min storasyster hade samma favoritsort. Därför låg favoriten längst ner i skålen.
Det var inget svårt beslut. Jag struntade i att man ska vara extra givmild på julen. Dumma mamma som varit på väg att äntligen bli av med tomten. Jag sträckte artigt fram skålen med det hemmagjorda godiset. Då såg jag den stirriga blicken. Jag skulle kunnat svära på att en djup rynka tillkommit i pannan. Det måste jag ha inbillat mig, för på den tiden visste jag inte att en ansiktsmask var inblandad i jultraditionerna. Rynkan satt längre bak än så.
”Vad är det här för konstiga saker?”
Tomten pekade med sina fingervantar direkt på en karamell. ”Har ni inget godare?”
”Nä”, svarade jag.
”Har ni inte twistkarameller?”
Det var bara att lomma iväg med svansen mellan benen och byta skål. Mina ögon såg uppgivet hur tygfingret likt en magnet sög tag i ett svartrandigt papper.
Min 15 år äldre syster njöt säkerligen av huvudrollen. Jag vet inte om jag förlåtit henne än. 😉

Årets sista val – en kortnovell

Snöflingorna ramlade ner som dasslock på vindrutan i taxibilen. Torkarna  kämpade tappert på övertid under årets sista timmar. Ovädret hade kommit snabbt. Nu var det kaos i trafiken. Tryggve satt stelt i passagerarsätet och tänkte logiska tankar. Det var dags att knyta ihop säcken. Nu eller aldrig. I smokingfickan höll han krampaktigt den skrynkliga lappen. Framför näthinnan fladdrade de svarta bokstäverna till på den vita bakgrunden:
Älskling!
Jag ser fram mot årets sista dag. Tack för alla hemliga stunder.
                                                                                                    Din T.

”Sa du Gyllene Skeppet?”
Tryggve vaknade tvärt från sin kvällsdröm.
”Visst. Du kan parkera på baksidan. Jag tänkte dyka upp som en försenad jultomte”, sa han torrt och vände sig mot taxichauffören. Han noterade vagt att hon var blond och hade håret i en fläta.
Taxichauffören sjöng med i Linda Bengtzings gamla dänga ”Jag ljuger så bra”. Flätan gungade i takt till musiken.
”Kan du vara snäll och stänga av radion.”
”Sure. Gillar du inte Linda?”
”Hon är söt men inte just nu.”
Han vägde för och emot. Var han bara svartsjuk? Fanns det en tjusig förklaring? Hur han än vände och vred på detaljerna fick han inte ihop pusslet. För många bitar saknade rätt form och rätt motiv. Den avgörande biten dök upp när han hörde refrängen på ”Jag ljuger så bra” igår kväll. Helen stod i duschen och hennes nalle låg på diskbänken. Orden som visades på displayen var bara tre till antalet, men skar som en skalpell rakt in i hans hjärta. Jag älskar dig.
Han hade hunnit krypa under sitt duntäcke innan Helen var klar för sängen.
”Sover du Älskling? Synd att du missar nyårsbalen på Gyllene Skeppet”, viskade hon in i pyjamasryggen på den man som hon varit förlovad med i fem år.

Sladden kom snabbt. Taxin flög som en bländad hare innan den bestämde sig för att kana av vägen en bit från Gyllene Skeppets parkering. Motorn tvärdog och taxameterns sifferdisplay tonade bort.
”Just ett snyggt sätt att sluta det nya året på”, stönade taxiföraren. ”Jag som behövde extrapengar till skolstarten.”
”Stanna kvar här i fem minuter.”
”Driver du med mig lustigkurre?”
”Nej! Det är bilen som är i drivor.”

Tryggve rättade till flugan. Ett hånglande par med var sin cigarett, som de lekfullt och med vissa besvär stoppade in i den andres mun, la inte märke till honom när han gled in bakom dem. I köket blev frestelsen för stor när han såg ett silverfat med skalade räkor på. Han stoppade in en räka i munnen i och la tankspritt en i smokingfickan. Likt en hök tog han sikte på kvinnan i den lila balklänningen.
”Vem är T?”
”Vad gör du här”? kvittrade Helen.
”Fel. En chans till.”
”Tant Hjördis. Vad menar du? Leker vi charader typ? Varför är du så tjurig? Jag kan väl inte hjälpa att du var tvungen att jobba på en nyårsafton. Chilla ner?”
”T som i Tom i huvudet. Den stilige engelsmannen på din annonsavdelning som du lovordat i flera veckor.”
Han upptäckte Tom, som stod lutad mot en pelare med ett vinglas nonchalant i ena handen.
Tryggve vände Helens haka upp mot sitt ansikte.
”Första gyllene regeln. Köp en mobiltelefon som är vattentät. Andra regeln. Printa aldrig ut ett personligt mail. Han tog demonstrativt upp den skrynkliga lappen och nynnade syrligt på ”Jag ljuger så bra”, som Helen låtit installera som ringsignal på sin mobiltelefon.
Han parkerade orden och armbågade sig genom trängseln väster ut mot England, medans högerhanden mötte något kyligt på vägen.
”Happy New Year”, sa han och stoppade en oskyldig räka in genom en ledig näsborre.
Tryggve gick ut samma väg som han kom. När han plumsade ut i snön med lågskorna var det som om det han nyss varit med om aldrig hade inträffat. Årets sista val var gjort. Lättad till sinnet satte han kurs mot en blond hästsvans som fladdrade sexigt i vinden.
”Behöver du hjä…”
Frågan avbröts när färgsprakande raketer bredde ut sig på den stjärnklara natthimlen. Kyrkklockan slog tolv slag och Tryggve gjorde en nostalgisk resa bakåt i tiden. Han slängde sig ner på rygg och började veva med ben och armar likt en ängel i nysnön.
”Drömmer jag? Jag som tyckte du verkade vara en stel figur. Du är en riktig smokinglirare.”
”Det var änglalikt sagt. Vad heter min favorittaxichaufför?”
”Angelica, sa hon och vände två smaragdögon mot honom. Har du någon flickvän?”
”Förra året”, sa han med ett klurigt leende fullt av möjligheter.

Fotnot: Denna lite banala novelltext skickade jag till en tävling i en veckotidning för några år sedan med temat Nyår och med ett angivet högsta antal bokstäver. Vann givetvis inte. 🙂
Efter att ha byggt pepparkakshus med hjälp av Willy, eller om det var Willys byggsats är det dags för att halka ner till stan efter lunch och gå på julmarknad på Per Helsas gård. Det utlovas en gammaldags julmarknad med vacker inramning av hantverkarna.