Kändes som en vårdag

Jag städade bostaden i torsdags. Igår efter lunch, när jag satt och väntade på Solveig, tröttnade solen på att inte få stå i centrum. Efter nästan två veckors gråhet och regn bestämde sig den gula lampan för att göra ett finbesök. Då gjorde det inget att det upplevdes i vardagsrumsluften, som om jag inte hade städat, på grund av det starka ljuset som letade sig in i varje vrå.

Vi parkerade bilen vid hamnen. Höll andan när vi passerade en stank från en slamsugningsbil, innan vi lämnade in de lästa böckerna på bibblan för att få lättare promenadbagage.
Överallt såg vi soltörstiga människor som njöt av det som kändes som en vårdag. Själva kände vi oss nyförälskade och som vi var iväg på en weekendresa till Visby. ❤ Runt Almedalen strosade personer i alla åldrar. Men det var fler gräsänder och måsar än tvåfotade individer. Orsaken var några småbarn som matade fåglarna. För första gången var vi framme vid bänkarna som stod på rad framför scenen. På bänkryggarna stod många välkända politikernamn från alla tider. Sorgligt att läsa namnet Anna Lindh på en namnplatta. Såg att statyn var tillägnad Olof Palme. Får göra ett bloggreportage om det i framtiden. Hela tiden upptäcker jag nya intressanta saker.

Fotot taget med Solveigs mobilkamera.
 Det är en rejäl bit uppförsbacke det hållet på Hästgatan. (Gatan till vänster som fortsätter slingrande en bra bit till höger) Spontant bestämde vi oss för att prova ett nytt fikaställe. Jag hade läst på en sajt att KA:Feit (gutemål?) var utsett till ett av Visbys tio bästa fikaställe. Vi gillade det. 🙂 En annan gång tar jag med kameran och frågar om jag får ta kort. Jag är förtjust i detaljer i inredning. Även när de piffar till toaletten med små medel.
Sedan var det nerförsbacke till bibblan. Tur jag hade broms på benen så jag inte hamnade på Öland. 😉
Betyg på de lästa böckerna. Första gången Peter May inte får en femma av mig. lite sorgligt. Skälet skulle jag kunna hålla en föreläsning om eller skriva en avhandling om. Under minst 200 sidor höll han sin vanliga höga klass. Naturbeskrivningar på de karga öarna är hans hemmaplan. Där har han få ”övermänkvinnor” bland skrivande författare.

3/5

 

 

5/5

 

Ska bli spännande att läsa hur Håkan Nesser löst det när han sammanfört Van Veeteren med Gunnar Barbarotti i sin senaste tjocka bok.

Det finns många åsikter om Björn Ranelid. Sex ord vill jag skriva: Han är de små människornas röst.  ❤ Själv har Björn svårt att säga/skriva bara sex ord. 🙂 Jag önskar dig en fin lördag.

Annonser