Film fjorton av femtio

Message in the bottle

Kärleksbrev / Message in a bottle
Genre: Drama, 126 minuter, 1999
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 31/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Så det är du som är jackan.”

Egna ord: Ni som följt min blogg kommer ihåg att jag skojade för några veckor sedan om att det låg ett brev till just mig i en flaska på stranden. Det var från denna film mitt skämt kom till.
Det finns en plats på jorden som står på min Bucket List. Cape Cod. Det är på en strand där som journalisten Theresa Osborne (Robin Wright-Penn) joggande hittar en flaskpost nerstucken i sanden. Kärleksbrevet är till en Catherine och är signerat ”G”. Theresa är frånskild efter att mannen har prasslat. Hon känner sig ensam och övergiven. Brevet blir en start på något helt nytt som kommer att förändra hela Theresas liv. Väl tillbaka på tidningsredaktionen Chicago Tribune, blir både kollegorna och Theresas chef involverade i jakten på brevskrivaren. Filmen bygger på en novell av en av mina favoritförfattare, Nicholas Sparks. Fyrbarnspappan som kan få vuxna män att gråta. Kevin Costner spelar den manliga huvudrollen. Den person som glänser allra mest för mig är Garrets pappa, som spelas av den cyniske Paul Newman. En riktigt briljant skådespelarprestation av denna veteran. Jag är även förtjust i Gabriel Yareds stämningsfulla musik som taktfullt följer filmsekvenserna.

Dagens fråga: Måste en film sluta lyckligt för dig?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

Annonser

Den här gången kan jag inte fly

Kan det vara så illa att jag förtränger saker? Att jag ljuger mig själv rakt upp i ansiktet? För någonstans måste sanningen vandra i solskenet. Under en sten ligger antagligen svaret till att jag och Solveig flyttat så ofta. Om jag för en gång skull kunde vara ärlig åtminstone mot mig själv. Jag byter efternamn. Kallar mig för andra smeknamn. Varierar mellan studier långt upp i norr och sadlar om inom yrkeskårerna. Slutar kasta paket och dela ut kärleksbrev. Börjar visa upp vackert porslin vid en halvö. Far omkring med böcker till gamla och sjuka på slätterna. Försöker lära småbarn allt om datorer. Vad rymmer jag ifrån? Vad var det som brände under fötterna i min hemstad? Tankarna tar ljusets hastighet och nålar fast mig vid tapeten som viskar samma mantra. ”Du var inte snäll i lågstadiet Bosse liten. Du var inte snäll i lågstadiet Bosse R…”

Snart ska jag till tandläkaren. Tänk om tiden hunnit ifatt mig. Jag hade en maratonmardröm i natt.  Pyjamasjackan dröp av svett. Tänderna hackade i otakt och Herr Ågren trummade mot mina tinningar.

Tandläkaren