Från storm till familjemys

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi parkerade bilen bakom denna tuffa DUK på Visby flygplats långparkering och båda bilarna stod kvar när vi kom hem igen.
Vi lämnade också ett soligt Visby och hamnade i ett stormigt Skåneland. På skånsk mark tog vi flygbussen till Triangeln och därefter snabbt två rulltrappor ner till tåg mot Hyllie för ett möte med lillasyster. Detta var ett spontanmöte. Kvartetten skulle träffas i Helsingborg nästa dag.

På vårt hotell fanns det olika båtar på väggarna och utanför vårt hotellfönster såg vi färjor som kämpade mot kraftig vind under sina turer från och till Danmark och Sverige. På tal om båtar och färjor. Det kommunikationssättet skippade vi. Annars åkte vi bil 2 ggr, flyg 2 ggr, flygbuss 2 ggr, taxi 2 ggr och olika sorters tåg 4 ggr. Hiss med glasfönster x ggr och rulltrappor x ggr. Inte konstigt att vi är reströtta men – ”familjenöjda”.

När vi bor i Helsingborg tar vi gärna in på vårt favorithotell. Det var tur att födelsebarnet denna gång var storasyster. För första större missen i Malmö/Hyllie var att vi inte kunde få något ”bord” på restaurang. Vi tänkte inte på att det var Mello-yra som rådde i Skånes största stad inför sista delfinalen. Allt var bokat. Restauranger och säkert hotell också. Eftersom vi skulle träffa lillasyster igen hela lördagen tog vi ett snabbt beslut och hann med ett knökat tåg norr ut. Andra missen berättade en yngre kvinna för oss två utbildade bibliotekarie, som satt och skrattade åt något. ”Ursäkta! Detta är tysta vagnen.”

Vilket oväder det var när vi äntligen lyckades komma ut från allt byggandet vid Knutpunkten. Där ska de tydligen hålla på att fixa ända till sommaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avslappande att sitta på en inre balkong och njuta av en välspelande pianist. Samtidigt hade jag mina 12000 steg/dygnet att fixa. Då är det bra med ett ”runt våningshotell”. 🙂 Jag smälte bra in bland flera utländska kamptävlande ungdomar i sportkläder som ”drällde” lite överallt. Det var tydligen en stor tävling den helgen i Helsingborg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid varje frukostbord fanns det en ”riktig” Gerbera med lite vatten i den söta vasen.
Vi älskar att sitta vid ett fönsterbord och i lugn och ro njuta av allt det goda. Denna gång längtade vi inte ut till ovädret. Ändå tänkte vi ta en ”kortis” när vi ändå var här. De vanliga affärerna var ju ännu inte öppna.

i medvind flög vi nästan fram. Undra om inte ex. en liten hund skulle blåst bort. I motvinden var det precis tvärtom under vår morgonpromenad. Två steg fram och ett tillbaks i en uppfriskande kastvindsdans.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen var sugen på att ta en trapptävling upp till toppen på Kärnan.

Fortsättning på förförra fotot. Inga mer besök här. Trist. 😦

Hit in bar heller inte stegen. Istället gick vi ner en bit och tog en taxi mot en nybyggd stadsdel där vi sedan tillbringade många trevliga familjetimmar med skratt, mat, dryck, spel, seriösa samtal, presentprassel m.m. För även ett annat lite äldre februaribarn uppvaktades. Men de fotona är privata. 🙂 Skönt att slippa släpa på systemkameran.

Riktigt busväder. Men konstigt nog funkade alla ”åktider”. Både på marken och i luften. Min sista tabbe var vid sista kontrollen på flygplatsen. Först ”slängde”  jag en oöppnad söt cola och en halv fylld ramlösa. Höll duktigt reda på att plocka av pump, lägga fram mobil, två mätare och en flaska insulin i plastpåse, som fick åka egen plastkorg.
Min livrem låg i resväskan. Min plåtburk med druvsocker hade fått stanna hemma. Två gamla misstag skulle inte upprepas. Ändå blev det som vanligt. Jag drog till mig uppmärksamheten. Kvinnan var på väg att ge sig när jag vänligt förklarade att det inte borde finnas något olämpligt… hon började tro på mig när jag för syns skull letade runt i den nya ryggsäcken. Därför vände hon sig om mot den sittande mannen och sa. ”Är du säker på att det var hans väska?” Han svarade tvärsäkert ”JA”. Därför gick hon djupare på problemet och stack ner en bestämd hand i min väska och rotade. Hokus pokus tog hon fram en oöppnad Loka flaska. Ingen trodde såklart på mitt svammel. ”Där var den. Vi trodde den ramlat ur väskan eller till och med blivit… ”

Sanningen: Jag trodde två dagar tidigare att flaskan var stulen av en ficktjuv. Solveig som alltid vill tro gott om alla, att den ramlat ur hennes öppna handväska. Så var sanningen att hon gett den till mig vid något tillfälle och jag stoppat ner den i ett tredje fack, som jag aldrig använt tidigare. (Ett kardband som agerade lås) Därför köpte vi en ny dricka när vi skulle hem två dagar senare. Den drack jag några klunkar i innan den åkte i papperskorgen. Vi ärliga människor måste betala för vad onda människor ställt och kan ställa till med i världen. Det är bara att ”gilla läget”.

Vi packar alltid upp allt direkt när vi kommer hem. Hur trötta vi än är.
Här är min nya kollektion. Till höger ligger Solveigs. 😉 Undra om det hänt förr när vi åkt iväg till två städer med många shoppingmöjligheter. Att hon inte köpt med sig något i klädväg. Hade hon inte fått rejält skoskav i båda hälarna av sina vinterskor skulle hon provat ett par fina och tuffa skor som jag hittat i ett skyltfönster.
När butikerna öppnar klockan tio en söndag på Emporia njuter jag av att titta på kläder och annat. Annat var det på samma ställe i trängseln på fredagseftermiddagen. Hoppas nu ingen börjar kalla mig för Palm-Bosse. 😉

Nu har vi redan bokat en fin lägenhet i Lund och nya flygbiljetter. Bäst att passa på innan de tar slut. Visst är det billigare att flyga först till Stockholm och därifrån byta plan, men det är inget vi vill göra om vi slipper. Därför finns det bara en möjlighet om dagen att välja på. Nästa gång tar vi flygbuss till universitetsstaden Lund för att fira en kriminolog. 😀

Ps. Glöm inte att välja favoritlåtar på Disc 4.

 

Alla tåg var inställda en sträcka

Typiskt att det varit kalasväder hela denna fredagen. Det var annat förra fredagen när vi skulle åka ner till stationen. Ösregn. Alla tåg inställda en sträcka hela helgen, på grund av spårarbete. Vårt första tåg hade tekniska fel. 😦
”Ska vi hoppa av och strunta i resan?” frågade Solveig.
”Never. Jag är halvsmålänning. Vi har redan betalt det dyra hotellrummet”, svarade jag med torr stämma. 🙂

Torrheten berodde på efterdyningar av min maginfluensa. Jag var inte sugen på att äta fint ute någonstans. Aptiten var låg. Min shoppinglust lägre. 😉  Därför skickade jag gärna ut Solveig på en egen solotur. Själv hade jag annat att göra.

 Vi har bott på detta hotell tidigare. Suveränt hotell i närheten av Knutpunkten. Första gången som vi har havsutsikt från rummet. Vilka minnen som dök upp i mitt huvud när jag såg det gamla stationshuset som de bevarat och numera har andra aktiviteter i. Hur många gånger har jag vistas i lokalen? Ibland har jag legat på någon bänk och sovit i väntan på första morgontåget till Halmstad. 

Vi brukade variera oss. Antingen stanna kvar på SJ-tåget som rullade på SJ-färjan. Ibland åkte vi vidare till Köpenhamn. När vi kom till Berlin var vi tvungna att betala halva summan på biljetten. Samma sak i hela Europa. Annars var allt gratis för oss som hade en pappa som arbetade på SJ. Oftast gick vi de två hundra meterna till de större LB-färjorna som hade ett större utbud. Andra gånger tog vi flygbåten till Köpenhamn. Vissa gånger ”Turade” vi mellan Helsingborg-Helsingör och gick aldrig i land. Det hände att vi inte visste om vi var i hamnen i Sverige eller Danmark. 🙂 Det kan lätt bli så när man inte är säker på om det sträcka tolv eller tretton.

När det blev mörkt njöt jag av de upplysta båtarna som gled fram på Öresund.

En ful ovana jag har är att ta kort på de ”hotellrumsnummer” jag gillar. Det händer att vi bokar samma rum ett annat år. Gör du också så? Vilken suddig bild. Kameran är kanske sjösjuk. 😉

På kvällen slog vädret om och det blev varmare i luften. Nästan som en idealisk svensk sommarkväll. Mysigt att se alla åldrar av människor flanera omkring och äta ute. Från hotellrummet såg jag det mesta. En helikopter stod stilla i luften länge i jakt på något.

Nu lämnade jag hotellrummet för en mysig kvällspromenad. Härligt att jag inte har ont av att åka glashissen längre. Det tyckte jag var lite läbbigt första gången som vi bodde här. Ändå åkte jag upp till översta våningen redan då för att fotografera.

Gamla Kärnan längst upp.

Pulsen är hög i Helsingborg en fredagskväll på sommaren. De gula bilarna står inte stilla länge. Motorn stängs inte av.

Här är vårt sovställe. Jag hade svårt för att bestämma mig om jag skulle gena över vattnet eller gå en omväg. 🙂

Svårt att slita sig från fönsterutsikten. Men en kvinna ropade att badkaret var förberett med skum och annat mys pys ❤

Vilka sängar. Jag sov utan avbrott i sex timmar. Händer numera nästan aldrig hemma. Vet inte om jag har lust att släppa detta rummet till någon främling. Hoppas det funkade att jag bytte lås. 😉

Helt otroligt. För första gången på elva dagar hade jag aptit vid frukosten. Vilken tajming. 😀
Jag önskar dig läsare en trevlig sista julihelg.

 

Novembers bakgata

 

1Så här har du aldrig sett mig visa Ystad förr på bloggen.

2

En stad som är novemberklädd under vår promenad i Sibirien. (Denna del av Ystad heter så)

3

Sönderkladdad av amatörkonstnärer med sprayflaskor som ropar på uppmärksamhet på sitt provocerande sätt. ”Här är jag. Ser ni mig? Älska mig!”

5

Det finns skräp överallt. Saker som flutet i land. En svart mamba ligger hösttrött på klipporna till höger på bilden. Två fåglar äter skrattpiller för att orka stå ut.

4

De små kolonistugorna är hösttrötta, sorgsna och övergivna. Hade jag orkat stå kvar en kvart till skulle du sett att de alla blivit grå till färgen. Jag frös efter att konstaterat att de gula, gröna och lila blivit grå bara på två novemberminuter.

6

Vem ska trösta knytet?  Finns det inget hopp? Kommer novemberdepressionen att nagla sig fast och slå rot eller …

7

… ett ljus finns där alltid.  Även om vi hävdar att vi famlar i mörkret på olika plan.

8

Det finns ett hopp om en nalkande horisont med det vi saknar – ljuset. Till dess gäller det bara att stå ut och ta ett steg i taget. Fyra år kan gå fort. Kanske redan nästa år bestäms det från högre ort i väster att vi skippar november. Hoppar direkt till galen tunna – förlåt december.
En del hjälper till på sitt sätt att piffa upp det gråa. Är det så hos dig med? Ganska häftigt tycker jag.

dsc_41010039

dsc_41030037

piggar-upp-ett

piggar-upp-tva

De sista fyra bilderna har jag tagit i Helsingborg och i Ystad centrum.
Måste medge att det är riktigt vackert på himlen just nu. ❤

Sista turen med Jojo sommarkort 2015

2

Jag behövde inte åka till Gärsnäs eller till Island när mina favoritlakritsbitar var slut. Istället blev det ett återbesök i Lakritsbutiken i Helsingborg. Lockelserna var många. En av påsarna som inköptes hade givetvis följande text: Lakkris Djöflar. Mjuk saltlakrits fylld med salmiakkräm, doppad i salmiakpulver. Mycket salt! Jag är rädd för att jag blivit missbrukare. Gillar du lakrits eller ogillar du det?

1

Detta var mitt trevliga resesällskap förra lördagen. Lizette hade åkt iväg till Bakken i Danmark. Vi andra tre hade också tänkt åka till Danmark. Men vår resa började lite dumt. Lokföraren hade blivit akut sjuk och tåget var inställt och skulle ersättas med buss. Den kringliga turen ville vi inte åka med när vi skulle utnyttja våra Jojo sommarkort för sista gången sommaren 2015. (De gäller 15 juni-15 augusti.) Istället vandrade vi tillbaka till bastubilen, (ska lämnas in på måndag) åkte hem och tog det lugnt en stund och tänkte om rutten.

3

Gissa var jag tog kortet? På toaletten på Olsons Skafferi.
”Pappa! Visste du att det gick att tända?”
”Jag är ingen pyroman. Skojar bara. Klart att jag visste. Men det var mycket mysigare så här. Vi borde ha det så här hemma också.”

4

Någon var helnöjd med sin lasagne. Någon annan var mer missnöjd med sitt matval. Vi har ätit godare mat på denna italienskinspirerade restaurang genom åren. Vi satt utomhus och det blåste rejält. När det kom en kastvind skramlade det till högt vid sidan om oss. Orsaken var ett stort tungt parasoll från en grannrestaurang som blåste iväg. Kastvindar är inte att leka med.

5

Ska jag raka mig eller köpa tjugo glassar för pengarna? Svårt beslut? Eftersom jag fastnat med skägget i brevlådan var valet enkelt. 🙂 Psst … titta noga. Visst ser det ut som om jag varit på kursen? Mitt vänstra ben måste ha kommit väldigt nära kniven. För det är otäckt smalt. Frågan är om det kommer att hålla ihop en enda meter till. Det ser läbbigt och främmande ut. Bäst jag tröstar mig med en glass.

6
Efter en god glass tog vi trapporna upp till Kärnan. Utsikten från Kärnan i rätt väder är alltid värt trappstegen. Men ingen av mina bilder kan jämföra sig med detta rörliga bildspel.

Titta in på denna länk och gå ner en bit och tryck igång ”filmen” och njut av utsikten mot Danmark under några minuter. Läckert. ❤ http://helsingborg.com/karnan-hjartat-i-helsingborg/ Visst är Helsingborg en mysig stad?

8

Men det är klart. Jag har en sötare ”förgrund”. Tillverkad för bara tjugo år sedan. ❤

7

Tänk om jag inte varit en sådan fegis. Då kunde jag klättrat på utsidan av det 35 m höga tornet och vinkat till danskarna. 🙂 Tornet är byggt på 1310-talet och är den sista resten av medeltida Helsingborgs slott. Dumma Karl X som skulle bestämma allt i vårt land. Kunde han inte ägnat sig åt någon lugnare aktivitet? Nu kom jag att tänka på att jag inte får glömma att skicka in ett bidrag till Mello nästa år. ”Lyckliga slottet finns inte mer. Salarna har försvunnit och balerna är slut. Borta är steken och champagnen har svalnat.” Jag vill inte bli rakad … förlåt diskad så bäst att sluta där. Ifall Christer Björkman tjuvläser här på bloggen. 😉

9

Varför ligger Anita Ekbergs badmössa och BH och guppar i gröna vattnet? 🙂

10

Varför ville ingen spela fotbollsspelet med mig? Jag växer aldrig ifrån sådana spontana begär. Nu när jag varit  snäll och varit inne i sjuttioelva klädes- och skoaffärer. Ärligt talat var det skönt att komma in i luftkonditionerade butiker.

12

Jag träffade nya kompisar. En var rätt stel och framför allt fåordig. Den andra berättade att de hette Stehlander i efternamn.

13

Den här var mer glad av sig och klär i hatt.

Fast jag var mer road på loppisen som fanns på en mysig bakgård innanför promenadstråket. Tyvärr går det inte att släpa hem allt på ett tåg.
Några kvarter bort såg jag något gult spännande …

11

”Skäms du Jennifer om jag klättrar upp en bit? Det är fuskigt att det finns så många häftiga saker nu som inte fanns när jag var liten grabb.”

14

Man får inte vara dum. Min taktik lyckades. 😉 Äntligen fick jag gå in på Fahlmans Konditori och dricka Latte och äta … gissa vilken kaka som är min?
”Vill ni se en stjärna. Se på Bosse Lidén”. Blev det för lätt?
15

Detta var tredje gången i sommar som vi besökte det anrika fiket från 1914 som ägts av samma familj. Fantastiskt! Det utsågs 2011 till Årets konditori” av stiftelsen Sveriges Bästa Bord. Tänk om väggarna kunde tala. Hur många kändisar har inte suttit här genom åren? Vilka bankkupper har planerats? Sedan 1921 har det legat på samma plats, vid västra hörnet av Kullagatan och Stortorget. Numera kallas det mest för ”Fahlmans hörna” eller ”Fahlmanska huset”. Jag minns att ägarna köpte några kartonger kaffekoppar av Lidéns Samlingsmuseum när vi stängde vårt museum. Undra var de blev av?

Hemresan var i hetaste laget. Ändå hade vi tur som fick sitta på tåget. Många fick stå. Orsaken var Malmöfestivalen som lockar mängder av människor. Det var så varmt och jag blev så klibbig att ”knappen” som jag har på min överarm lossnade. 😦 Tur att vi var nästan hemma i Ystad. Jag har kommit ifrån det där med att titta på bloddroppar sista månaderna och det finns inga mer blodfläckar på kläder och överkast. Hallå bloggläsare! Du har väl inte somnat? Jag är klar nu. I nästa blogginlägg kommer ”Månadens kåseri”. Du är välkommen på återbesök.