Vem är min största tvillingsjäl på Blogglandia?

”Det måste blivit fel?”
”Vad då”, frågade jag Solveig.
”Du borde varit son till min mamma.”

Vilken ekorre jag är. Ändå har jag minskat på både det ena och det andra under de senaste åren. Slängt VHS band, hundratals kassetter och gamla minneskläder. För att inte tala om stora pjäser. Den processen började redan när vi packade ihop Lidéns Samlingsmuseum. Det gjorde ont i själen. Sved till. Metoden att tänka på annat kunde funka. Vi sålde, skänkte, slängde och sparade favoriterna. Undra hur många hundratals kända och okända personer som frågat oss den utslitna frasen genom åren:
Vad har ni gjort med alla kopparna?
Men det är inte samma sak med personliga saker. De som jag tagit med mig in i äktenskapet. Mina hemligheter. Livets skatter och minnen. Har jag mage att slänga ett endaste brev? Kommer jag att läsa om dem? Kommer mina döttrar att sluka dessa privata ord i framtiden? Knappast!
Att brevskörden inte ökar är given. Jag lever ett annat liv idag. Förr skulle jag aldrig trott att även vykorten skulle minska så drastiskt. Skälet vet vi, både du och jag.

Ryktet finns kvar där. Ibland känns det som om jag måste leva upp till mitt gamla smeknamn, Bosse Ekorre.
Den här bloggen är min. Men om du är en medekorre till mig har du en stor fördel i denna sista lek som snart startar. Du som inte är en ekorre ska sluta läsa efter det att jag berättat om reglerna och istället satsa på de stora bonuspoängen. Reservutgången för dem som är motsatsen till ekorrar. Några genvägar är inte populära hos domaren. Inga ärenden till antikvariat eller inomhusloppisar m.m. De poängen kan knappast kännas behagliga för samvetet.
Tyvärr finns det inte utrymme för mig att bjuda på textminnen till mina bilder. Synd tycker jag som drar mig till minnes både det ena och det andra. Vem vet. Jag kanske börjar med en ny bloggkategori. NOSTALGI.

VÄLKOMMEN TILL FINAL! – trettionde lekuppgiften.
(Sista inlämningstid är måndagen den 31 oktober kl. 20.00)

Jag kommer kontinuerligt att ändra i tabellen, om jag är tillgänglig, så att spänningen går att följa för alla intresserade. Alla som får färg på sitt namn har lämnat in uppgiften och nått sin slutpoäng.

Checklista/poäng:
OBS! Titta på mina foton med bokstäver som motsvarar checklistan. Då vet du vad jag är ute efter. (Allt ska vara sådant som är DITT och som DU sparat.)
Jag vill inte ha för mycket efterarbete därför saknas bild på S hos mig. De finns rullade med annat och har mycket bubbelplast omkring sig. T äger jag ingen. Kan bli aktuellt inför 2018. Q. Dessa böcker är inte mina utan Solveigs och skulle inte ge mig några poäng. V. Glömde ta kort på vanliga ettårsdagböcker. Y skulle inte gällas för den ingick i en bloggtävling för två år sedan. Men jag ville visa att jag fortfarande vågar bjuda på en selfie. 🙂

Givetvis får du 4 poäng om du har fyra rullband, 3 poäng om du bara hittar 3 st singlar, 1 poäng om du bara har ett vanligt fotoalbum kvar osv. Siffran efter texten är maxpoäng för varje bokstav. Själv hade jag fått 105 poäng vid en sammanräkning.

A. Fem vanliga fotoalbum. 5 p.
B. Fem boxar med diabilder. 5 p.
C. Fem rullband. 5 p.
D. Fem kassettband med EGEN inspelad musik. 5 p.
E. Fem köpekassettband med olika grupper/artister. 5 p.
F. Fem VHS-band där du spelat in filmer/serier själv. 5 p.
G. Fem VHS-band med köpta filmer. 5 p.
H. Fem julkort. 5 p.
I. Fem vanliga vykort. 5 p.
J. Fem privata brev med stämplade frimärken, som är adresserade till just dig. 10 p. (Ni som har ett alias får skyla era namn).
K. Fem LP-skivor. 5 p.
L. Fem singlar. 5 p.
M. Fem filmstjärnor, män. 5 p.
N. Fem filmstjärnor, kvinnor. 5 p.
O. Fem filmstjärnebilder med musikgrupper/artister. 5 p.
P. Fem stycken Femböcker av Enid Blyton. 5 p.
Q. Fem stycken Kittyböcker av Carolyn Keene. 5 p.
R. Fem konsertbiljetter som du sparat. Gamla eller nya från i år. 5 p.
S. Fem posters från din ungdom som du hade på ditt flickrum. 5p.
T. Tioårsdagbok. Får vara ny. Bevis på att du skriver fortfarande. 10 p.
U. Femårsdagbok. Får också vara ny. 5 p.(Behövs bara en bok)
V. Fem stycken dagböcker som du skrivit i under åren. 5 p.
X. Fem adressböcker som du sparat trots att det är många överstrukna adresser/telefonnummer. 5 p.
Y. Tre stycken klädesplagg som du sparat från din ungdomstid. Du ska ta på dig plaggen och bjuda på färska selfies för att få full poäng. 30 p. (3×10 poäng) Väljer du att bara ta kort på tre plagg får du 3 x 5 poäng.

Extra: Ta gärna en extrabild på T, U, V och X med lite text så domaren ser att boken är använd.

Teoretisk maxpoäng:
155 poäng + 15 bonuspoäng = 170 poäng.

Tjat!
För allas trevnad. Jag förutsätter att nostalgin är dina egna saker. Inga nätbilder, inga gamla bilder, inga lånade saker/bilder från vänner och släktingar. Inga nyinköp inför denna lek. Jag är bara intresserad av vad DU som deltar har SPARAT som minne från en tid som varit. Jag ser gärna att du har samma bakgrund/duk till bilderna där det är möjligt. Detta är en ”hemma hos dig” lek.  🙂

Bonuspoäng för inlämning:
15-12-10-76-54-3-21. Poängskörden till de tio snabbaste.

Du måste ha lämnat in minst en poänggivande bild på din blogg för att få tillgång till några bonuspoäng.

Bosse Ekorre önskar lycka till med ”grävandet”.  😀

Här kommer foton A-Y som följer checklistan. Därefter tabell och länkar när någon redovisat på sin egen blogg och berättat det i en kommentar i DETTA INLÄGG. Precis som vanligt. 🙂

A:
a
B:
b
C:
c
D:
d
E:
e
F:
f
G:
ga
H:
h
I:
i
J:
j
K:
k
L:
l
M:
m
N:
n
O:
o
P:
p
Q:
q
R:
r
R:
ra
R:
rb
R:
rc
R:
rd
U:
u
X:

x

Y:
y

Slutabell: (Färgknappen borttrollad)
1. Wiolettan, 491 p.
2. Ditte Akker, 487 p. ❤
3. Eva Rohlén, 482 p. ❤
4. Znogge, 475 p. ❤
5. Gunilla Wahlberg, 429 p. ❤
6. Primrose, 416 p. ❤
7. Villa Herberts/Lena, 369 p. ❤
8. Anki Arvidson, 359 p. ❤
9. Ethel Hedström, 331 p. ❤
10. Comsi Comsa, 297 p.

11. Lma/Lisbeth, 286 p ❤
12. Kicki Olsson, 284 p. ❤
13. Maria Bromander, 278 p. ❤
14. Mia J, 254 p. ❤
15. Gun Britt Söderström, 210 p. ❤
16. Gunnel Moberg, 137 p <3.
17. Sanna, 82 p.
18. Kersti, 77 p.
19.Tant Glad, 74 p.
20. Anne, 61 p.

21. Sussie, 48 p.
22. Gun Toresson, 38 p.
23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Annika Sohlin, 24 p.
25. Susjos 20 p.
26. Ninni, 19 p.
27. Ezter 17 p.
28. Susan Johansson, 11 p.
29. Mickan, 10 p.
30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p.
40. Pia Boman, 3 p. 41. Övriga 0 poäng.

Passa på att för sista gången njuta av dina lekkamraters inlägg. : ❤
https://egopyret.blogspot.se/2016/10/bosses-30e-uppdrag.html?showComment=1476467067496#c3220343713484803707
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/10/15/11375327-nostalgitripp/
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/10/bosses-tavling-slutspurten.html?showComment=1476555069734#c460021175906022763
https://ankistankar.blogspot.se/2016/10/sista-uppdraget.html
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-uppgift-nr30/
http://minsoltrappa.se/2016/10/16/lange-sen/#comment-431
https://tittelina.blogspot.se/2016/10/bosses-sista-deltavling.html?showComment=1476696396333#c3034196178570677077
http://akker.blogg.se/2016/october/oj-sa-mycket-det-finns.html#comment
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/10/bosses-final-uppgift-nummer-30.html#comment-form
https://lma7.wordpress.com/2016/10/19/finalen-i-bosse-uppgifter/comment-page-1/#comment-13345
http://dammsamlare.blogg.se/2016/october/slutspurten-for-bosses-tavling.html
https://znogge.wordpress.com/2016/10/27/le-grand-finale/#comment-203396
https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/10/samlarmani.html?showComment=1477646389107#c6497893752410285909
https://villaherbert.wordpress.com/2016/10/30/bosselek-nr-30-sista-for-denna-gang/comment-page-1/#comment-1126
http://eva49.bloggo.nu/Minnesbilder/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/Pa-minnets-stigar/#comments

Annonser

Den sista resan

Först lämnade vi vår äldsta dotter vid stationen med sin packning. Några timmar senare skulle hon flyga iväg mot Medelhavet.

DSC_39700139

Två timmar senare blev det ett annat avsked. Lite vemodigt lämnade vi vår Volvo helt ensam åt ett öde vi inte vet något om. Kommer den nya ägaren att vara snäll?
Okej. Sista tiden har vi mest gnällt på den ”fyrbenta” familjevännen. Innan dess hade vi många trevliga mil och bilår tillsammans. Det är de vi ska minnas. De lyckliga stunderna. Volvon har varit vår klart bästa bil genom vårt gemensamma äktenskap. Den kom in som en frisk fläkt efter ett stormigt förhållande med en röd, trött och klumpig Saab.

DSC_39720137

Det kändes som om Volvon kände på sig att den skulle puttas ut från familjen. Det började med utträde från garaget för några veckor sedan. På de sista dagarna har den fått göra några arbetsresor till soptippen med garderober i tvättstugan som vi ska byta. Det gäller att passa på medan utrymme finns. Den sista dammsugningen gjorde vi med omsorg.

DSC_39730136

Ajdå! Jag glömde plocka ur kassetten med Per Gessle och Gyllene Tider. 😦

DSC_39770133

I denna ännu namnlösa bil finns inga hål att stoppa in ”stenkakor” från förr. Tur jag fortfarande kan spela CD. Den nya tekniken får vi lära oss av våra teknikbarn. De flesta skulle fått lyster i ögonen av möjligheterna. Jag och Solveig blev mest trötta av all multimediainfo från den trevliga bilförsäljaren Rasmus Björk.

Rasmus

Vad bortkommen jag kände mig under jungfruresan hem i tät semestertrafik. Har jag verkligen haft körkort i 39 år? Kändes mer som 39 sekunder. Jag trodde nya bilar doftade godare. Som belgisk choklad. Eller tillverkar man inte choklad i Sydkorea?

Instruktionsboken är tjock som en tegelstensroman. Jag är inte helt säker på att den kommer att konkurrera ut de två romaner som vi just nu läser i. Vi får ta det pö om pö. Vi är inga bilfreaks. Bilar ska rulla och fungera. Då är plåtföremålen bra att ha. Annars är de inga investeringar på sikt. Istället sägs det att de tappar många dystra tusenlappar bara genom sträckan från bilhallen till det egna garaget. När jag tittade i backspegeln såg jag inte några sedlar fladdra iväg… Berodde säkert på att allt går med kort nuförtiden och plastleksakerna är kanske helt fladderfria.
När vi nådde hemmaplan började den blå saken att krångla. Ville absolut inte stå i garaget eller vid staketet. Den stretade emot och vägrade att uppföra sig. Precis som vi hämtat hem en baby på sjukhuset. Eller tänkte jag fel? Ska den ammas och … ?

DSC_39810129

DSC_39820128

Av en slump har vi aldrig haft samma färg två gånger. Även denna färg är ny. Inte den snyggaste om vi fått välja fritt. Men det ska jag inte tala högt om för att förstöra den nya sköra bekantskapen. Nu gäller det att vara snäll mot vår nya familjemedlem. Hur vet man om det är en han eller hon? I min värld är det i alla fall ingen höna. 😀
Vi går och klurar på vad vi ska ge den för smeknamn. Har du något bra förslag? Helst inget elakt. Det finns ingen ångervecka liksom.  😉

Närmaste tiden:
Vi ska ”åka blått” imorgon också. Pågatåg till en skånsk stad som jag alltid gillat. Jag ser fram emot att träffa en känd katt som inte gör reklam för en matkedja.
Måtte vi slippa tågförseningar och få en sittplats. Det fick vi inte när vi åkte hem från Emporia. Däremot fick jag fina kläder och härligt god kycklingfilé på vår favoritrestaurang. Efterrätten var inte sämre. 😀

”Sex mil hemifrån” lockar och pockar. Vi väntar in rätt väder och att de ska öppna för säsongen på ett ställe som vi aldrig varit på förr. Snart nollar jag mätaren och vi far iväg på sjätte resan i denna kategori som Solveig kom på förra året. Är det någon som vet var man drar försiktigt i sommarbromsen? Redan inne i andra sommarmånaden. Allt går för fort.

Jag hoppas att alla mina bloggvänner och bloggbesökare har det bra.

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del tio

 

CCI20140511_00010001

Ungdomsboken ”Sebastian och Lena” hamnade i karantän. Vi sålde vårt stora hus på 3 x 160 kvm och köpte en liten söt gul skokartong på 97 kvm. Jag slickade mina sår. Havet och solnedgångarna såg vi inte längre från altan och fönster, trots att vi hade närmare till havet (900 m). Någonstans där vaknade tanken på att börja skriva igen. Solveig tyckte att jag skulle satsa på att förbättra ”Jonas – fantasins mästare” som är hennes favorit av mina manus. Istället gungade jag fram andra möjligheter i mormors gungstol, (som jag med stolthet placerade i manuset) möjligheten att göra om handlingen i ”Sebastian & Lena” till en vuxenbok. Jag sa inget till Solveig. Ville först se hur ringrostig jag var.
Det första jag gjorde var att göra om manuset från tredje person till jagform. Denna metod var möjlig tack vare att jag bestämt mig för att ”öka” antalet viktiga personer i handlingen. Vilken fördel det var att skriva med vuxna ord. Det tog inte lång stund innan jag hade prologen och första kapitlet i hamn. Dessa skickade jag till min vän Kerstin som jobbar på en tidning som redigerare. Tillbaks fick jag proffsiga sidor som såg ut som en riktig bok. Dessa lät jag ligga framme på skrivbordet några dagar. Dagar då jag hoppades att Solveig skulle snubbla över dem, eftersom vi delade skrivbord. Men hon höll mest till i köket eller vardagsrummet när hon kvällsjobbade just dessa väntande dagar. Jag var helt övertygad om att min älskade fru skulle tycka skrivandet var jättedåligt.
Det tog tid. Jag minns hur jag låg på den bäddade sängen en kväll, när jag upptäckte att hon läste från papperna.
”Vad är detta för något?”
”Vilket då?” (lätt nonchalant ton)
”Vem har skrivet detta?”
”Är det dåligt?” (min röst var så neutral som det gick)
”Nej. Verkligen inte. Vem är författaren?”
”Det är jag. Starten på min nya bok.”
”Jag känner inte alls igen din stil.”

Ett beröm från Solveig i dessa lägen betyder mycket mer än snälla ord från någon som tycker om mig. Hon är lektör sedan över tjugo år på BTJ. Hon är godheten själv när det gäller mycket, men aldrig att hon öser kompissnällhet över mitt skrivande. Där tror jag hon bedömer mig hårdare än kända författare. 😉 Just nu minns jag förra vårens ”slitande” på alla hennes lov. Där vi gick igenom varenda stavelse och försökte hitta alla eventuella fel i manuset ”Mina fotsteg i ditt hjärta.
”Kan du inte någon gång säga att något är bra?”
”Det är inte därför jag offrar ännu ett lov.”
Jag spelade ledsen cockerspanielhund. Ingen svår roll efter hundratals timmar med att hitta svagheter och fel i något jag lagt ner tusentals timmar på.
”Visst är det mesta bra. Kom så får du en puss sedan läser jag högt igen så vi märker att texten flyter.”

Solveig var alltså van vid att läsa och redigera mina barn och ungdomsböcker. Hon hade även läst min självbiografi. Hon kunde med andra ord min skribentstil. Trodde hon. 😉 Tänk att hon inte kände igen sin egen mans stil. Det är kul att överraska. Åt det hållet.

Från den lilla stugan som finns på bilden strömmade det ofta ut sjuttiotalsmusik, när jag satt där inne med min laptop och en stor hög med gamla kassettband som jag letat fram från gömmorna. Den där natten då jag vaknat och kommit på den nya titeln ”Mina fotsteg i ditt hjärta” har en speciell plats i min minnesbank. När temperaturen och väderleken tillät det satt jag gärna i skuggan under ett fruktträd. Livet skulle varit som i min innersta dröm – om vi lämnar min hälsa utanför inlägget.