Världen & Vardagstankar: 30 av 30

The Holiday

Jag tjuvstartar denna vecka med att avsluta mitt tema 2015. (sista ”kommentarräknartid” är 23.59) Bilden har inget med mat att göra, men är en mysig film som vi alltid ser vid jultiden. Tack till alla ni över hundra personer som deltagit med trevliga kommentarer under året. <3. Nu ska jag åter igen läsa igenom alla era ord.

30. Vilka tre saker får inte fattas på julbordet i matväg?

 

Fast text: Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en fristående kommentar etfteråt.

 

Annonser

Film fyrtionio av femtio

The Holiday

The Holiday
Genre: Romantisk komedi, 128 minuter, 2006.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 107/120

”Favoritkommentar”: ”Sedan jag träffade dig har det varit ett äventyr.”

Egna ord: En film som jag förknippar starkt med vår familjs jullov. Inte konstigt alls. Filmen hade världspremiär i december och utspelar sig under tiden runt jul och nyår. Humor, värme, kärlekens alla labyrinter, förvecklingar, duktiga skådisar och kontrasternas miljöer är några av de saker som fängslar mig. Under två timmar blir jag rejält underhållen. Det är både trevligt och sorgligt att se Eli Wallach göra en suverän större biroll och samtidigt tänka på vad tiden rusar. Det känns som om det var igår jag smet in på den barnförbjudna spaghetti-westernfilmen ”Den gode, den onde, den fule”, där Eli W spelade den ”den fule” Tuco. Eli Wallach var 90 år när han spelade in ”The Holiday”. Jag har även en film som heter ”The Ghost Writer” där Ali hade en biroll. Då var han 94 år. Jag läste att han dog i somras, 98 år gammal.

Baksidestext: Möt Iris (Kate Winslet) och Amanda (Cameron Diaz). Två kvinnor som inte kunde vara mer olika – den ena bor i en mysig, engelsk stuga och den andra i en vräkig villa i Hollywood. Deras enda gemensamma nämnare är dåliga erfarenheter av män. I ett desperat behov av att komma bort möts de på nätet och bestämmer sig plötsligt för att byta bostad. Detta leder dem båda till något som de varken önskat eller förväntat sig – en ny romans – och de upptäcker att en ny adress verkligen kan förändra ens liv.

Kuriosa: Jag uppskattar när Dustin Hoffman dyker upp i en videoaffär och säger en replik som bara ”vi” hör. ”Ingenstans får man vara i fred.”

Dagens fråga: Vem av Cameron Diaz eller Kate Winslet tycker du är den bästa skådespelaren?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

Fotnot: Imorgon kommer sista filmen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skarp-Eriks skatt i Kråkbergets gruva

DSCN7849

Ibland kan traditioner uppstå av en slump. Fram tills för några år sedan brukade jag läsa högt för våra tjejer en stund innan de skulle med skolbussen. Detta höll jag på med i flera år. (Eftersom jag kopierade fram o baksidan på böckerna vet jag hur många olika böcker det blev till slut.) Därför var det aldrig några problem med frukosten och toalettbestyren. Syskonen puffade på varandra.
”Snabba dig och ät så vi får reda på hur det går för Eddie.”
I takt med att de blev äldre ändrades bokval. Fast Jennifer och Lizette lärde sig läsa tidigt själva uppskattade de gärna att bara få lyssna och känna närheten i vår mysiga läsvrå. En höst läste jag ”Kråkguldet”. På cdon.com kom jag över DVD:n av Leif Krantz och Olle Mattson som vi därefter såg strax innan jul samma år. Efter det skapades det en ny tradition som har hängt kvar genom åren. Var givetvis en passande tid på året eftersom filmhandlingen är förlagd till december. I år tänkte jag att det var lagom att sluta med tittandet. Jag trodde att minst en tjej växt ifrån det. Därför sa jag inget om saken. Vid läggdags i förra veckan kom Lizette nerspringande till vårt sovrum.
”Pappa. Vi måste se Kråkguldet! Har du glömt det?”
”Har du inte tröttnat?”
”Nej. Annars blir det ingen riktig jul. Sista avsnittet ska vi se på avslutningsdagen.”
Eftersom det skiljer 2.8 år på våra döttrar kunde jag förstå att jag och Lizette skulle ha något sista år när bara hon och jag såg de sex avsnitten. För att vara helt säker ringde jag Jennifer på mobilen. Hon satt på skolbussen från Ystad Djurpark.
”Det är klart att jag ska se. Jag kommer om en kvart.”
Tidigare blev alltid Lizette rädd när kråkorna lät i slutet av signatursången och hon vågade aldrig se hur slaktaren lägger sin tjocka näve runt Åkes nacke i källaren på slutet av tredje avsnittet.
Barnet inom mig tycker att den populära ungdomsserien från 1969 är härlig nostalgi och fortfarande håller kvalitetsmässigt. Staffan Hallerstam var en otrolig barnskådespelare. Han utbildade sig till läkare som vuxen. Maria Lindberg blev fotomodell. Vi som är äldre minns Åke Grönberg, Tommy Johnson, Arne Källerud, Gun Arvidson och flera andra kända skådespelare med både värme och glädje från vår barndom.

Har du som läsare något som du eller familjen bara MÅSTE göra eller se, som inte har just med de vanliga julförberedelserna att göra? Dela gärna med er i en kommentar. Vår familj brukar även se filmerna ”The Holiday” med Cameron Diaz och Kate Winslet och ”Medan du sov” med Sandra Bullock och Bill Pullman. Jag minns hur jag och Solveig brukade gnabbas om våra darlings. Det började när vi såg filmen på bio i Borås, en gång när vi sov över på Hotell i vår gamla utbildningsstad. Jag svärmade för Bill… skojade bara. Tvärtom såklart.