Runt klostret

Jag gillar våra sommarvanor på hemmaplan. Är det skapligt väder blir det en kvällspromenad vid havet eller som här vid klostret. Ibland en rask promenad eller bara ett strövande och en packad fikakorg.  ❤

Vi sökte oss först till rosenträdgården. Där hördes behaglig ”munkmusik” från ett par högtalare på väggen.

Där fanns både knoppar och sådant som redan höll på att blomma över.

Det är trivsamt att spankulera och sticka ner näsan och se om rosorna doftar eller ej. För det skiljer mellan sorterna och det är lätt att få sina favoriter.

Efter att tittat på örtträdgården gick vi vidare till pionträdgården.

Här fanns det många vackra knoppar.

Liksom fantastiskt tjusiga utslagna.

Hemma i vår egen täppa har vi röda knoppar som snart slår ut.

Jag avslutar med en clematis. Tyvärr har vår egen dött.
Efteråt fick kameran vila på bröstet när vi flanerade in bland kvarteren med  gatuhus. En del hade rosor längs väggen.
Är ni laddade för en ny vecka?

Annonser

Tomtar på loftet

Jag trodde att jultomten var stressad den 21 december. Istället stod han och solade sig hela tiden som jag såg på.Ett

Även för tomtar är det rökförbud inomhus.

Två

Handlade det om vänsterprassel eller om en smitning från notan på Hotell Continental?

Tre

Det var spännande att se balkongtomtens val av väg.

Fyra

Jag blev så paff att jag inte hann ta kort när han likt Tarzan svingade sig över till andra sidan med hjälp av lianen. Du tror väl mig? 😉

Fem

Borde det inte varit tvärtom? Stjärnorna utomhus på himlen. Rosorna inne i stugvärmen.

Sex

Utanför klostret i Ystad blommade japanska körsbärsträdet för tredje gången i år.

Sju

Vackert, men känns ändå fel i tiden. Vad tycker du?

Åtta

Vad söt. Vill du följa med hem?

Nio

Jag gillar julen, men längtar efter ljuset ska komma tillbaka. När jag ser tulpanlökarna blir jag varm inombords. ❤

DSC_38160002

Jag önskar dig läsare en GOD JUL!

 

Tjuvlyssna på plats

 

Tjuvlyssna Tjuvlyssning

 

Bild ett

ldag är det dags att förena nytta med nöje. Min laptop ska följa med på utflykt. Har jag tur får jag höra ”hemliga” samtal från främmande människor. 😉 Annars är det dags för kåseri nummer elva. Mitt mål med att skriva trettio stycken kåserier under december månad går som på räls. Vilket av mina än så länge tio ”arbetsnamn” lockar dig mest? Eller är det fikat som drar mest? 😉 Ha en bra onsdag. Tänk om jag var en av bönderna i ”Bonde söker fru”. Då hade jag fått åka på resa ”ikväll”.

1. Den hemska upptäckten       2. Skadeglädje är den enda sanna glädjen
3. Vi skulle bara en bit              4. Grannen som stal energi
5. Knekt eller knäckt?               6. Post till de döda
7. I klostret fick jag ro               8. Ett blött äventyr
9. Jag kände mig väldigt liten
10. En halvtimme på Sandrews
 

 

En ljuvlig morgon

Inte många vakna. Bara vi och några morgonpigga fåglar i träden. Med några få pedaltag rullar jag och Solveig ner till centrum utför slingrande nerförsbackar. Det behövs inga ord. Det skulle nästan förta den magiska stämningen. Alla sinnena tar in intryck. Hörseln som lyssnar på suset i träden. Dofterna i Norra Promenaden från alla blommor och växter som slåss om uppmärksamheten. Smaken från det nybryggda starka kaffet som ryker när vi häller upp det från termosen. Känseln från de mjuka läpparna som alltid smakar hemma. Synen från all prakt som är gratis och som vi allt för lätt tar för givet eller som den stressade nutidmänniskan inte ser för alla måsten som växer upp som ogräs. Äntligen skiner solen behagligt och värmer huden på det rätta sättet. Den gula lampan hälsar oss godmorgon. Man önskar att man kunde stanna tiden. Så här vill jag alltid att det ska vara. Morgon efter morgon. Sova kan jag göra när jag blir gammal.

Alla blommor utanför de gamla välbevarade husen på de smala gatorna skänker njutning. Vi tar en paus vid Rosengården utanför Klostret. Genom en öppen port hörs gregoriansk musik. Kameran åker fram för att ge oss balsam när det är som mörkast i höstrusket. Allt känns så stort. Samtidigt kan jag känna mig liten i allt. En bricka i livets spel. Tacksam för att jag få vara med i pusslet. Ödmjuk för att det inte är självklart.
Vi cyklar runt som två turister i de mysiga kvarteren runt centrum. Endast några varutransporter stör framkomligheten. Pumpade med endorfiner fixar vi de tuffa uppförsbackarna till vår egen täppa. Redo för en ny dag. Hemma sover en ”gammal” trött tonåring. Men det är en helt annan historia. Tids nog blir även en tonåring morgonpigg och har lust att fånga dagen. Kanske inte mata änder med brödsmulor i dammen (som de älskade när de var små). Annars går livet i repris. Ofta ser jag äldre människor med en påse gammalt bröd. En skrynklig hand som strör ut smulorna och delar med sig av överskottet. Varje tid har sin charm…