Glad av Lycke

Det är mycket mörker i januari trots att snön vackert lyser upp vårt södra landskap sedan en tid tillbaka. En sida av mig vill ut och göra snöänglar och snögrottor. En dystrare sida väntar på ett besked från en främmande röst. Tillkortakommanden sägs göra en människa stark. Jag vet inte. Fick jag välja lyfter jag hellre känslolöst skrotvikter upp och ner för att stärka den rustning som syns av omgivningen. Den inre rustningen är jag numera rätt skicklig på att mata med en kombination av behagliga ting som jag mår prima av och som bildar balsam för min själ. Samtidigt kan allt bli bättre. Vissa saker mår bäst av att ta sig fram på slingrande äventyrliga stigar runt hemliga hörn. Andra borde åka på breda autostrador utan pardon.

Igår såg jag en härlig film som kommer som filmtips på bloggen så småningom om jag får bestämma över livet. Solveig som har fullt upp som heltidsarbetande student hade gjort en kort paus och glidit in på min blogg. Hon är alltid min bästa granskare och livsvän.
”Har du läst att du fått respons på din bok från någon som heter Lycke?”
”Nä. Gillade hon den?”
Solveig läste högt från sin pall vid köksön och jag sände en visuell kram till Lycke i Norrland, samtidigt som jag drogs mot datorn. Direkt blev jag begeistrad av en bokbladsvägg som växt fram i Lyckes hem. Vilket romantiskt projekt. Helt i min stil.
”Kan inte vi också ha det så i ett rum? Varför inte gästtoaletten?”

Det här lånade jag från bloggen till-vidas-ara på blogspot.se.
… så har jag äntligen hunnit läsa ut din underbara bok Bosse.. *** vet inte varför jag blev så förvånad över hur mycket jag älskade den, så länge som jag följt dig och läst på din blogg ändå. Alltid tyckt om dina ord, men boken din gav både tankar och lösningar jag själv snuddat vid, men nu fick som en present i klarspråk, slog an strängar, där det verkligen behövdes. Fantastiska beskrivningar av vardagssituationer i ett ungt 70-tal, som jag själv fick fortsätta i spåren av 10 år senare… minnen av glädjen och nyfikenheten blandat med allvaret som smög sig in, och varför slutade jag med sport? Hur kul var det inte att spela innebandy på gatan med grabbarna… bildspråket, citaten som körde E-4:an rakt in i mitt hjärta. mina favoritsidor kommer här:
s 66, 80, 217, 235 (klockrent), 239, 241, 247, 264…Tranströmers underbara jag själv så ofta gått och tänkt på:
” Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som går vilse. ”…nu måste jag rusa..
kramar Lycke  http://till-vidas-ara.blogspot.se/

Ps. Undra om någon av mina sidor kommer att pryda en vägg i ett hem i Norrland. 😉

Annonser