Abstrakt konst eller bara en vissen tulpan?

Jag brukar tänka på H C Andersens saga om ”Kejsarens nya kläder” ibland när jag läser i tidningen att ett konstverk av en känd konstnär klubbats bort på en auktion för flera miljoner. Eller när vi är ute och cyklar och stannar till vid ett konstverk, stort och mäktigt, fast egentligen bara en bit metall som böjts till och svetsats samman med en annan bit. När det sedan satts på ett betongfundament och signerats betingar det plötsligt en prislapp som är minst femsiffrig, kanske mer… om det bara är ”rätt” person som böjt till de där metallbitarna såklart. Inte vem som helst… Så vad säger vi då om ovanstående macrobild? Är den bara ful eller finns det något som tilltalar betraktarens öga? Ja svaret på den frågan kan säkert vara, mest ful, men också lite speciell. Jag valde att inte radera den eftersom jag gillar färgerna i bakgrunden.

Här blir det lite mer spännande att stanna till och titta nära. För visst ser det ut som om någon sytt i olika nyanser av gult och mörkt rosa?

Återigen tilltalas jag av bakgrundsfärgerna. Troligtvis bara en tulpanstjälk som lösts upp till en diffus rand, men i kombination med de andra färgerna blir det plötsligt ett mönster.

Tänk som det kan bli när jag istället för att slänga den vissna tulpanbuketten tog fram kameran med macroobjektivet och en stor låda att placera den stadigt på. Sedan var det bara att leka en stund vid köksbordet. Vad tycker du? Blev det konst eller bara konstigt?

Text och bild: Solveig Lidén

En skön promenad bland 31 Miljoner ord

Vi kom på att vi inte varit i Marsvinsholms fina slottspark sedan vi fotograferade rapsfält i våras. Därför åkte vi dit förra lördagen. Välkommen med in.

Humor i min smak. Har du svårt att läsa spegelorden? Vi har satt upp en spegel här vid entrén, så att Ni som tar Er in, kan se hur Ni tar Er ut. 

Det nya tornet som inte lutar fick de dit i våras. Måste varit ett riktigt höjdarjobb. Synd att slottet är privatägt. Jag vill in och upptäcka …

Efter det att vi sett den röda klonade golftjejen fick vi syn på denna höga trave av böcker …

… som föll två gamla bibliotekarier i smaken. ”31 Miljoner ord” av Per Ivar Ledang stod det på skylten. Har Pelle räknat alla orden för hand? Något facit lär inte finnas till hands.

”Aviatore/Birdman” av Richard Brixell.

Här ser du ”Tillbedjan” av Bertil Englert.

Nu är frågan vart vi ska gå. Alla vägar bär till … skulptur. 😉

”Philosopher surfing on a wave of future”. Det lät trevligt. Richard Brixell igen.

När vi kom in i skogen kändes det tryggt att vi var skyddade av detta röda gäng. ”Guardians” av Klas Sundkvist.

Mitt i allt grönt omkring oss dök det plötsligt upp något spännande blått och något rött som var som en katt bland plockepinnet. ”Återanvändning” (material av tidigare skulptur.) Jag lovade Solveig att inte gå för nära och av misstag sätta igång en snabb rivning. 😉

Naturens under, skapt helt utan konstens alla regler. Oslagbart enligt mig. Rosenbusken blommar så underbart fint i slutet av september och det känns gött att leva.

I vår egen trädgård har en lavendelbuske börjat blomma igen. Har du blommor i din trädgård eller på din balkong? De läckra japanska lyktorna berättar samtidigt vad som väntar runt hörnet. Dit har jag ingen brådska. Trevlig helg. ❤

Den röda sporten

Upplever du aktiviteten som en relativt färglös sport?

Det kan jag lätt ändra på. 😉

Vilken sving hon har.

Är kjolen ett nytt mode eller flera tusen år gammalt, med tanke på sköldpaddorna? En sak är säker. Mode är en konst för sig.

Ser ut som fotvänliga Ecco-skor.

Hade det varit jag som skulle slå iväg golfbollen hade jag gjort det krokodilsnabbt för att inte riskera ett nafsande i mina vader.

Tror du att den är så röd för att den är extra arg? För i normala fall bör den vara grön. Tänk att vara tandläkare. ”Kan du vara snäll och öppna munnen lite större .. nä … kan du vara snäll och stänga munnen och sluta kräla omkring i undersökningsstolen.”

Den här skylten stod bredvid. Vilket häftigt efternamn. Jag och Solveig skulle ta en skön promenad i slottsparken vid Marsvinsholms slott i lördags. En extra bonus att flera av sommarens skulpturer var kvar. Du får ta del av andra skulpturer i ett senare blogginlägg. En del riktigt fräcka. 😀 Ha en trevlig torsdagskväll.

 

För femton år sedan

I vår familj är det jag som håller reda på datum av olika slag. Igår var en speciell dag för oss. Då var det exakt 15 år sedan som Solveig klippte av snöret utanför Lidéns Samlingsmuseum, i Ängalag mellan Båstad och Torekov, på Bjärehalvön.
Vi lekte på den tiden med siffror. 3/3-99. 3 333 st olika sorters kaffekoppar, 666 st äggkoppar, 33 kr i entré för vuxna, 11 kr för ungdomar osv. Ofattbart att det kom personer ända från Stockholm till vår premiärdag. På ett vis är det som det aldrig har hänt. Ändå. Vilka härliga minnen vi har kvar… och några stressdroppar.
 

Vi firade gårdagen med att öppna en annan dörr i våra liv.

Ni som är Österlenälskare känner säkert igen innergården. Om några veckor kommer det att vara fullt med sittande och njutande besökare. Både här och runt om i trädgården.

Jag är svag för änglar. Även änglar behöver fika.

Svårt att välja. Det finns mycket som lockar en diabetiker. ”Du väljer så fotar jag vidare”. Vad smart jag är, för då slipper jag att… 😉

Vilka fina utmärkelser Olof Viktors har fått. Ursäkta blixten. Se den som en extra hyllning till prisen.

Lätt hänt att man får med sig andra godsaker hem. Tänk om jag haft rätt kontakter och inte varit så blyg. Då kunde de fått äran att sälja ”Mina fotsteg i ditt hjärta” bredvid de andra böckerna.

Vågar jag mig fram nu trots min blyghet?

”Hej allihopa. Hjärtligt välkomna till min bloggbild. Jag både ser och förstår att ni brinner för att komma med på ett hörn. Inte rymma iväg till ett hörn eller gömma er under borden. Det är inte så många tusen som tittar in på bloggen.” 🙂

Jag är även svag för snygga fönster.

De har gott kaffe här.

Bara en bild till först.

Va! Har en närsynt kaffetjuv druckit upp allt… varför tog tjuven inte något bett? 😉

Dags för demaskering. Vem är den skyldige?

Det finns alltid konst i olika former till beskådande och försäljning. ”Är det inte dags för mig att få köpa en tavla?”

”Vi behöver inga fler tavlor hemma. Det räcker så gott med dem som du gör varje dag.”
Vad exakt menade hon med det? Ibland är jag glad för att inte alla getterna är hemma hos mig och att inte alla besticken ligger och vänslas i lådan.

”Ska vi ta bilen eller jogga hem?”

”Jag har ett bättre förslag. Du joggar av dig det som låg överst på din morotskaka och jag tar bilen.”
Denna underbara kvinna är min före detta klasskamrat… om jag minns rätt var hon lika retlig då som nu.