Väljer vi själva vår dags tankar?

Vad möts mina ögon av på morgonkvisten när jag…

…plockar in ”frukosttidningen” med sina svarta förstasida bokstäver? Vad följer sedan med mig under dagen?
Frukosten ger mig förhoppningsvis energi och bygger upp kroppen för dagen. En mörk sida av mig menar att detta mer förmörkar min vardag. Kanske starkast på hösten. Det är tur att jag har effektiva redskap att ta till och har ett stabilt skyddsnät. Jag önskade att speglingen blev mer jämn mellan ”ljust och mörkt”. Vi människor är alla olika. Vilket  oftast är utvecklande. Hur reagerar du på rubriker på morgonkvisten? Här får du 24 från senaste tiden. Vilken gör dig argast? Mest ledsen? Mest rädd? Mest förvånad?

Gotlänningar missar 7000 vårdkontakter
Myggplåga på norra Gotland
Ungdomshem stängs trots kritik från skolor
Hittills lugn sommar för Gotlands poliser 😀
Helikopter besköts med laser
Rekordvittring efter förra årets storförlust 🙂
Barn dog på lasarettet efter brister i vården
Spår av kokain på varannan krogtoalett
Stor prishöjning för gotlänningar på färjan
Barn på förskola utsattes för sexuella kränkningar
Tillbaka med arbetsglädje 😀
Tusentals i lång kö till bostäder som saknas
Riskera fylla 65 som bostadslös
Nästan hälften kan få gå från Storugns
Rederiet kan höja färjepriser ytterligare
Socialnämnden vill ha fler privata utförare
Problemen i Herrvik stoppar anslutningar
Psykofarmaka till barn ökar kraftigt på Gotland
Ökat intresse för vaccin mot TBE
Skjuts till skolan kan vara hälsorisk
Missnöjda med öns vårdcentraler
Campingarnas gästnätter färre för fjärde året i rad
Dåligt klimat tvingar Konstmuseet att stänga
Klartecken för bygge på 100 miljoner kronor 🙂

 Efterord:
Jag kommenterar med en symbol som bevis på att jag läst din kommentar. Jag är inne i en intensiv period där jag förbereder tre tävlingar till november. En på varje blogg och en på Facebook. På denna sida går det att läsa om mina planer. Men mest längtar jag just nu efter att få se och få krama våra döttrar på fredag.
https://gotlanduppochner.com/tavlingar-november-2019/

 

Annonser

Hoppade jag upp som en groda?


Ögonblicksbild; nitton

En solig septemberdag tog vi bilen upp till Göteborg. Där gick vi med många andra fackmänniskor på bok & biblioteksmässan. När benen började tappa tempo och magarna kurrade drog vi oss upp till avenyn för att äta en mustig lunch ihop med gamla kurskamrater. Nästa etapp blev ett besök på ett känt museum vid Götaplatsen. 😉

Du ser fotot och jag kan berätta att jag ALDRIG var närmare väggen och fotot, som jag tycks studera i detalj. Tyvärr minns jag inte motivet. Bildens motiv syftar jag på. 😉
Jag erkänner. Kvack, kvack. Jag hade ätit kryddstark internationell mat. De bruna ögonen kan ha glott intensivt. Men fingrarna lämnade inga fingeravtryck på tavlan. På heder och samvete. Möjligtvis ett knä eller låravtryck. 😉
En stund senare reste jag på mig och anslöt till kompisgruppen som stod i en bredare korridor en liten bit bort. Jag hann delta i konversationen en stund innan vi hörde en duns. När jag tittade åt ljudets håll såg jag att … just den tavlan låg på golvet. Sedan är minnet helt blankt. Vilken metod valde jag? Gick jag och kollade om det gick att sätta upp den igen? Om något gått sönder? Försvann jag diskret iväg till Poseidon? Alla dessa dimmiga minnen av dammiga tavlor som jag gjort genom åren. Vissserligen med stor variation.

Fotnot: Igår hämtade jag den nya systemkameran. Varje gång vi åker till det utlämningsstället tänker vi samma sak. Den där gamla muren. Är den på riktigt? Bor vi verkligen i Visby? Eller Wisby som de försökte bokstavera på tolvhundratalet, när de inte hade lego, utan fick roa sig med annat bygge. 😀

Jag har ägnat flera timmar åt Novembertävlingen. Hoppas du som är intresserad kommer att gilla min fasta inlämningstid på 30 minuter. Gissa på bilmärke är utbytt mot att komma på rätt årtal på fotot. Sedan tillkommer en lek där jag helt väljer tider på dygnet. 😉 Mer om detta kommer i en inbjudan om ca en månad. Vad tiden rusar iväg.

Inom en snar framtid ska vi flyga iväg. Jag ser med spänning fram emot när vi landar på Gotlands flygplats. Ja du läste rätt. Förhoppningsvis kommer jag att njuta och uppleva det, som när vi kom till Svarte och jag såg havet och visste att det bara var en tågstation kvar till gemytliga Ystad, efter flera timmars vistelse i en större stad med mer puls. Dunk, dunk. Borta bra men hemma bäst.
Måtte den underbara känslan gå i repris. ❤

Jag önskar dig besökare och läsare en fin septemberhelg.