Vackert i mörkret

Ett

Mörkret tar mer och mer av dygnets ljusa tid. Många har svårt för det. Samtidigt finns det nu utrymme för aktiviteter som kommit i skymundan under en lång tid. Själv har jag alltid läst mest på höstarna.

Två

Dessa foton togs i förra veckan. I den ljumma kvällen var det inte svårt att trivas. Flera personer hade fortfarande sommarklädseln på sig.

Tre

Även fula byggnader kan bli vackra. Ursäkta räcket som ville vara med på bilden. 😉

Fyra

När jag kom hem från hamnområdet ville jag ha mer. Därför fortsatte jag till fots till de två …

Fem

… svamparna som varit blåa ett tag. Undra vad konstnären ska sätta för färg på dem nästa gång. Hoppas fler kommuner lånar den briljanta idén. Eller vad tycker du? Egentligen vet jag inte vem som var först.

Livet kan vara stenkul

 

DSC_07290012

Mitt liv har varit stenkul de senaste tjugo timmarna. 😀 Jag hade samma känsla för tre veckor sedan. Då varade känslan i sjuttiotvå timmar. Sedan dånade det till och solen gick i moln. 😦 Nu hoppas jag på bättre tur. Jag ska berätta i ett blogginlägg senare vad det handlar om.
Ser ni att det är jag och Solveig på bilden? Vi fick stenarna när vi gifte oss. Det är Solveigs svägerska som målat dem.
Vilket härligt vårväder vi haft i några dagar. Igår var jag rädd att jag skulle missa  strandpromenaden som jag riktat in mig på. Orsaken var att en äldre man befann sig i mitt sovrum. En annan lång yngre man i vardagsrummet. Själv satt jag i köket och skrev på Månadens kåseri. Utanför köksfönsterna sprang det både män och kvinnor som emellanåt gick in i hallen och hade konversation med övriga gänget. De verkade ha problem under några förmiddagstimmar. Aldrig har jag känt mig så uttittad som när jag åt lunch och en kvinna och man stod precis utanför fönstret under hela måltiden. Jag kunde inte med att dra ner persiennerna eller flytta iväg mat och kropp. 🙂 Orsaken var att de skulle se om fibernätet funkade efter två veckors grävande runt om våra tjugo bostäder. En grunka sattes upp på väggen i sovrummet. Snart är Telia en old story.

De lyser så vackert …

En av många saker som jag uppskattar med min lilla mysiga hemstad är de två vattentornen.

Bild 2

De lyser så vackert i mörkret under våra promenader i närmiljön.

bild 1

Vi behöver bara ta några steg ut från vår bostad för att se dem.

Bild 3

När vi åkt iväg utanför staden och börjar närma oss Ystad i mörkret hälsar de oss välkomna hem.

Bild 4

Vi har nyfiket undrat hur många färger ”konstnären” har möjlighet att välja.

Bild 5

Här har ni några av dem vi fått njuta av den senaste tiden.

Bild 6

Ändå är det denna bild som gör mig mest längtansfull. Både på grund av blommorna och eftersom den visar vår äldsta dotter, som just nu prövar sina vingar genom att praktisera på en smådjursklinik i Halland. Mina tankar är hos dig Jennifer. ❤

Bild 7

”Bee Nice” är långt ifrån ”Äppelkriget”

 

Ibland när jag känner mig blyg brukar jag fråga bilar istället för ”rattmänniskor”. ”Är årets äppeltavla i Kivik en BRA eller en dålig årgång?” 🙂

Bild ett

Sedan kan man inte alltid lita på gamla bilar. Denna Ford Anglia sa att temat på årets tavla var gamla filmer.

film

Det visade sig att det inte var sant. Sanningen var att ”snällhet” var temat 2014.

bild tre

Himmelskt gott med äpplen.

DSC_23910017

Här har ni Sveriges största äppeltavla ”Bee Nice”. Skapad av konstnär Emma Karp Lundström med 35 000 äpplen. Följande ord var hennes motivering:
”För vår fortsatta existens behöver vi vara lite mer rädda om både våra bin och varandra. Helt vanligt snälla, helt enkelt BEE NICE.”

DSC_23880018

I visningstältet visas mängder av äppelsorter upp. De låg på rad i alfabetisk ordning.

alf

Både jag och Solveig blev rörda när vi kom till äpplen på S.

Detta var både min mammas och Solveigs pappas favoritsort.

Mammas & svärfars favorit

Vilken är din favoritsort bland alla svenska äppelsorter?

Alla tidigare äppeltavlor fanns som vanliga tavlor runt om i tältet. Från 1988 och framåt. Denna var från 1994.

DSC_23990013

Det blev ingen äppelkaka eller ”Aromadrink” för mig när vi avrundade vårt Österlenbesök på Backagården.

Inte gift

Oj det där var inte bra. Nu blir jag inte gift. Lite pinsamt var det att jag från serveringsbordet plockade åt mig en morotskaka på ett jättefint fat och gick med den till vår bricka vid kassan. Sedan fick Solveig rädda situationen eftersom hon redan tagit en bit till mig. Jag har gjort större tabbar än så. Vänta bara ni som ska läsa ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Vad har jag gett mig in på? Det var betydligt lättare att gömma sig bakom en fiktiv bok och skylla på Sebastian Rosander. 😉

Fakta: Äppeltavlan är 108 kvm stor. Skapad av 35 000 äpplen och av 8 sorters äpplen för färg och form. Emma målar med äpplen. 70 000 spik fäster äpplena. 14 tavlor har Emma gjort. Tidigare var det hennes pappa Helge Lundström som stod för ”tavlorna”. 😉

Ljus på flera sätt

Det är en ljuvlig tid just nu. Jag gläds och är tacksam åt många saker. Flyttfåglar kommer i stora stråk från söder och flyger in över havet. Vårblommorna tävlar med varandra om att dra till sig uppmärksamheten. Det är flera veckor sedan snödroppar och vintergäck tjuvstartade. Fortsätter värmen kommer allt rekordtidigt. På gärdena såg vi igår hur bönderna jobbade på med vårbruket. Ljusets återkomst uppskattar jag otroligt mycket. Mer och mer för varje säsong. Kan det ha med åldern att göra? Precis i skarven mellan sportlovet och nystart på vårterminen brukar det märkas markant i dessa breddgrader på båda hållen. Ljust vid frukosten med fågelkvitter utanför. Ljust vid kvällsmiddagen. Finns det inget negativt? Jag funderar några sekunder och kommer fram till att prata emot mig själv. Ljuset. Färgerna. Spänningen att inte veta vilka färger när vi startar våra kvällspromenader från husdörren… går genom tunneln under Dag Hammarskjölds väg… och tittar upp mot Nya Vattentornet för att se vilka färgtoner som konstnären valt för denna natt. Fortfarande har vi inte registerat hur många färgkombinationer vi sett under dessa snart tre år vi bott här. Däremot varit tacksamma och glada när vi varit utanför stadsgränserna och börjar närma oss vår hemstad under den mörka säsongen. Precis som om vi blev välkomnade hem. Önskar er en fin söndag.

bild 3bild 2bild 1

Liv och död

Jag gillar att göra olika sorters roadtrips. Efter en smaskig fika i närheten styrde vi vidare mot Löderups kyrka. En vacker kyrka där de äldsta delarna, långhuset och det breda västtornet härstammar från 1100-talet.
Löderups kyrka

Inte riktigt lika gammalt träd på kyrkogården, men säkert med många år ”på stammen”.

Löderuptvå

Ett långt människoliv som var fyllt av vad?

Löderuptre

Två korta människoliv som lämnade två långlivade föräldrar alltför tidigt. Allt sedan jag precis lärt mig läsa har jag tyckt om att gå fridfullt på en kyrkogård och läsa på gravstenar. Förr tillsammans med mina föräldrar då jag ställde en massa frågor. Som vuxen tycker jag att det är rogivande och får mig att vända mina tankar inåt. Berikar min själ. En del får säkert ont av det och blir dystra till sinnet. Själv drabbas jag mest av en  tacksamhet över livet. Ger mig andlig energi.

Löderupfyra

Denna altartavla fick oss att återvända. Denna gång med kamera. Jag skrev på sportlovet om att vi av en slump hamnade i denna kyrka när vi väntade på att Lizette skulle bli klar med sitt lantliga spa. Den gången halkade vi på flera isfläckar utanför kyrkan. Det var svårt att ta sig fram.
Det går inte att få fram storheten med min gamla digitalkamera. Man måste se mästerverket i verkligheten. Otroligt skickligt målad. Konstnären hette Carl Bloch. En dansk välutbildad målare som levde mellan 1834-1890. Han gjorde många kända verk inom olika områden. ”Christus consolator” heter altartavlan som han gjorde 1875 som sedan kopierats på flera håll.

Löderupfem

Jag är även svag för gammal svensk stavning. Framför allt när jag läser äldre poesi. Finns det någon mer än jag som gillar det?
Löderupsex

Jag är svag för Solveig och rapsfält också. Tur att jag skrev det i rätt ordning. 🙂

Löderupsju

Vi passade på att gå över till andra sidan också, till den nya kyrkogården. Nästa vår är det ”rosa havet” på rätt plats igen. Allt har sin tid.
DSCN86200021

Allt leva också. Fin dikt av en av Sveriges stora skalder.

Löderupnio

Livet består också av gläntor. Är man bara nyfiken och vaken så kan man hitta dem precis var som helst. Även på en kyrkogård.

Löderuptio

Ännu en av många saker jag är svag för. Staket. Snygga staket menar jag. Utan taggtrådar. Det svarta i kombination med det gula tilltalar mig. Hade det varit en blå himmel hade det varit pricken över i:et. Man kan inte få allt.

Löderupelva

”Himlen har landat
på ett grässtrå,
därför darrar det.”
Bo Setterlind

OBS! Om du vill lämna någon kommentar EFTER det att du läst ”Mina fotsteg i ditt hjärta” så var snäll och gör det genom att trycka på fliken SolBo Förlag längst till höger under Gotlandsbilden/Headern. Avslöja helst inga viktiga detaljer för dem som ännu inte läst boken. Vill du hellre skriva något privat går det bra till mejladressen som står på samma ställe.
Ska du köpa boken glöm inte att läsa instruktionerna under fliken: Köp boken. Försök få dit för- eller efternamn på bankens snåla utrymme, 12 tecken, där det står meddelande till mottagaren. Det är viktigt för oss så att vi kan pussla ihop pengarna med rätt adressuppgifter och slipper gissa.

Under sommaren kommer jag att lägga in inlägg som jag gjort tidigare. Dock inte varje dag. Om det händer något roligt som har ett samband med min debutroman kommer jag givetvis att lägga in det. Annars blir det samma mix av saker som tidigare. Kåserier, funderingar, bilder på Skånes smultronställen, månadens boktips, tävlingar och andra lite halvgalna saker som jag kommer på. Naturligtvis kommer jag med intresse att följa alla mina favoritbloggar. Ni blir fler och fler till antalet.
Jag önskar er alla läsare av denna blogg en skön sommar. Var rädda om er. Bry er om varandra. Njut av livet så gott det går. Ta varje dag som en gåva. Kram Bosse.

Piet Hein

Jag är förtjust i mångsysslaren Piet Hein och hans berömda grukar, små korta dikter med sköna filosofiska vardagstankar. Han hann med hela 20 gruksamlingar. Piet Hein föddes i Köpenhamn 1905 och dog 1996. Han var en dansk vetenskapsman, matematiker, filosof, författare och konstnär. Piet har tillsammans med arkitekten David Helldén formgivit Sergels torg i Stockholm.
Tillsammans med kände möbelarkitekten Bruno Mathsson utformade Piet Hein det klassiska bordet superellips.
Piet Hein hann även med att vara gift fyra gånger. En gång med en svensk skådespelerska med namnet Gerd Ericsson. 1932-68.
Denna underbara gruk och hälsoråd hade vi på väggen på Lidéns Samlingsmuseum. Enligt mig behöver han bara några få ord för att få sagt det som många behöver ha sidor för att förklara. Visst har Piet rätt? Man känner sig väldigt fjollig. 🙂

Bloggfredag

Vill ni ha hjälp med danskan? Flöde=vispgrädde, vaegt=vikt, nedad=neråt, föler=känner, sidder=sitter.  Malene! Skrev jag rätt? 😀
Tryck en gång på bilden om du vill ha texten större.

Ha en fin helg. Vi ska ha trevligt med släkt och vänner. Lizette ska konfirmeras imorgon i Mariakyrkan i Ystad.