Jag såg inget tåg däruppe

Efter vi köpt vår bostadsrätt den andra maj 2011 åkte vi för att äta lunch. Mäklarfirman låg relativt nära en restaurang som vi besökte under semestern på Österlen 2007.

Det har därefter blivit en trevlig tradition att åka till Jaktpaviljongen när de öppnar sommarsäsongen första maj och äta lunch.

Som vanligt brukar Solveig skoja med mig.
”Du tar väl en Oscar? För köttbullar kan du få vilken dag som helst hemma.”

Hon fattar inte. Det är lyxigt att få nyskjutna köttbullar.  😉

Dessutom är de supergoda. ❤

Det blev ingen glass till efterrätt. Bara ett vykort. Inte heller någon strandpromenad.

Usch vad det blåste kallt från havet. Vi vände direkt och gick in i Sandskogen bland stugorna.

Här var det lä. Vackert med grönskan som är på frammarsch.

Den vita mattan finns kvar ett tag till.

Snacka om falskskyltning.  😀

Jag tittade och tittade upp och såg bara en ekorre som inte ville vara med på bild.

Vilken tur att vi inte blev överkörda av första maj tåget. Hade vi kommit en halvminut senare… 😀

Annonser

Grönt mötte brunt i årets fight

Ett

I söndags var det dags för årets minigolffight. Under sommaren 2015 var det inte lätt att få ihop en dag som passade alla fyra familjemedlemmarna Lidén. Först tänkte vi tanka oss med en lunch i historisk miljö.

innan två

Det är denna vandringsbuckla som vi tävlar om. Sist vann de grönögda Solveig och Jennifer på Bornholm. Den gången hann vi precis bli klara innan det kom en rejäl åskskur.

Två

Solveig såg en aning segersäker ut. Själv längtade jag till spättan som var så god när vi besökte restaurangen i våras. Jag hade sett på nätet att restaurangen var öppen för sista dagen denna säsong.

Sven Dufva tre

Ser ni fästningsvakten i nypressade vingar och med sträng blick? 😉 Sven Dufva ställer alltid en fråga till alla manliga inkräktare. Med näbben kastade han ner en glasspinne med denna fråga: Hur många ben finns det i en abborre? Vilken tur att det inte stod strömming. För där finns det må … inga alls såklart. Jag är väl inte tappad bakom fiskbilen.
”2 st b:n” ropade jag högt och tre kvinnor låtsades att de inte kände mig. Pust vilken tur! Då slipper jag bli …

Fyra

… inlåst i den mörka fängelsehålan…

Fem

… eller instängd här i trettiosex timmar med vatten och surdegsbröd.

Sex

Vilken osis! 😦 De brunögda tog köttbullar och de grönögda satsade på kalla rätter.

Sju

Jag satt snällt och dinglade med benen och uppförde mig skapligt civiliserat. Inte en enda köttbulle slängde jag ner på golvet.

åtta

Inga sura miner här, trots att matchen var avklarad när bilden togs. Årets match levde ända till sista hålet, vilket var extra spännande. Vädret var underbart skönt. Ingen kylig vind från havet denna sista sommarhelgsdag. ❤ Egentligen hade jag tänkt mig att vi skulle ta fighten på Ven, men tjejerna har rest utomlands, jobbat och tycks ha aktiviteter och kompisar i varje hörn och vädret var inte ö-vänligt några veckor i juli sommaren 2015.

niotio

Teateraporna slog till på sista hålet. 😉

elva

Det kändes behagligt att ta tillbaka den här ”klenoden” och ställa den på en strategisk plats, på pianot. Jag har redan fått en pik om att den stått  i ett vitrinskåp sista året och att den aktuella lappen inte kom dit speciellt snabbt.

Ps. Om sanningen ska fram fick jag komplettera med segrarna de sista TRE ÅREN för att kunna ta detta foto. Jag tycks ha lagt av mig. Håller jag på att bli gammal och tråkig? Hemska tanke. Den tanken gömmer och glömmer jag.

Ska du göra något speciellt trevligt i helgen? Jag har lite att göra imorgon så därför blir det ett andra inlägg idag. Det handlar inte om en date med månen. 😉 som gått och blivit nästan halv noterade jag i natt.

En rullande klassiker

Bild ett

DSC_35180164

I 40 år har de nuvarande ägarna, från april till skolorna börjar, drivit det anrika stället Fritidsbaren i Ystad. (Hatten av för det). Ägarna siktar på att fira 50 år. Många återkommer troget varje säsong för att fika eller äta hos Ingvar ”Hallå hallå!” Persson och hans familj.
Annars är det ingen riktig sommar, anser de trogna stamgästerna.
Trots att Fritidsbaren har mycket att välja på står fortfarande deras omtalade wienerbröd (hemligt recept) och köttbullarna för 70 procent av beställningarna.
Idag var det vår tur. 🙂

DSC_35270155

Medan köttbullarna skulle rullas och rödspättan nappa på kroken gick jag och Solveig en vända längs strandavenyn. Endast några grabbar var ute i vattnet.

DSC_35280154

DSC_35200162

Solen lekte kurragömma. När den kom fram var det behagligt. Annars isande kallt i vinden. Till och med stugorna verkade ha krympt ihop under den kyliga sommaren 2015. 😉

DSC_35220160

Den här bilden är jag extra förtjust i. Detta är sommarlov för mig som grabb. Notera sandalerna framför cykeln. 🙂

Hallå

”Hallå hallå! Lidéns mat är klar.”
Eftersom solen var framme för tillfället valde vi utomhusbord.

mat på fat

Efter den goda maten beslutade vi oss för att gå in i Strandskogen, där blåsten inte kom åt. I skogen ligger många fina sommarhus i olika storlekar. Jag tror inte många av dem bebos hela året om. Festligt att det känns som man är i en djup skog fast vi bara var högst hundra meter från havet.

DSC_35530132

DSC_35540131

DSC_35500134

Den täta trafiken från Österlen, antagligen hade en färja precis lagt till, fick mig att välja att köra ut från Ystad istället för att köra vänster mot centrum. Oväntat hittade jag en smal spännande väg en liten bit bort. Efter några slingrande kilometer var vi tillbaks mot Ystad igen. Snart såg jag gamla vattentornet. Vi var nöjda med vår utflykt fylld med frisk luft, god mat, glass och både skogs och havsenergi. Dumt nog tog jag den närmaste vägen hem. Då åker man genom tre rondeller och är hemma på fem minuter. Precis när jag körde in i den första rondellen noterade jag att ett par bilar framför började köra sakta.
Då var det redan försent. 😦
Med vajerstaket mellan vägbanorna fanns inget alternativ. En timme tog det oss att komma hem. Vi hade ingen aning om vad som hänt. Ibland kunde vi flytta oss fram femtio meter. Gubben i bilen bakom oss satt och läste en tidning samtidigt som han rullade efter vår bil. Det är inte bara kvinnor som har simultanförmåga. Själv satt jag och väntade på att han någon gång skulle missa och plåtkramas. Detta hände aldrig som tur var.

polis

Äntligen nådde vi andra rondellen. Då fick vi köra en ny omväg där jag hittade småvägar som tog oss ner till havet väster om staden. Vad skönt det var att komma hem lyckligt och väl. Vilken kontrast det är mellan de två sista bilderna. Så lite man vet vad framtiden har att bjuda på. Inte ens nästa sekund har vi full kontroll på. Det spelar ingen roll hur mycket den lilla människan planerar. 🙂

Fakta: Det var en lastbil som blivit stående i Sjöborondellen i Ystad strax efter 12.00. Haveriet orsakade stopp i trafiken och det blev långa köer från alla håll. Flera bilar och en lastbil försökte ta sig förbi genom att köra över gräsdelen av rondellen, vilket orsakade ytterligare kaos i trafiken. Två bilar krockade. Först vid 15-tiden var lastbilen bärgad och trafiken kunde rulla på som vanligt.

Ett sent tack

Lizette har börjat på ett kommunalt nytt gymnasium som saknar egen matsal. Istället får ungdomarna välja på fyra restauranger i Simrishamn och en hel del olika rätter varje dag. Vilken lyx. Annat än på min tid, när vi fick hålla till godo med dagens skollunch och därmed basta. En rätt att välja på. Vi åt barkbröd och hade kalops, dillkött och blodkorv varenda vecka. Nu tog jag i och är inte sanningsenlig. 😉

Jag fick en flash-back och letade upp skolkatalogen. Måste få se mina goa mattanter igen. Speciellt…

Mattanterna

Minns inte om jag hade charm i ettan eller om jag skaffade mig den senare under mina tre år på ekonomisk linje. Hade jag haft chansen skulle jag gärna tackat de tre kvinnorna på nedre bänk och framför allt Ann-Sofie Johansson (längst ner till höger) för alla köttbullar och korvar hon hämtade från det inre köket bara för min skull. Visst fick jag ibland tjata en bra stund, men till sist fick jag det där leendet och hon gav efter för mitt smicker. För att inte få för många frågor från mina skolkamrater brukade jag välja ett mindre bord i matsalen, vid dessa speciella tillfällen. Jag var kräsen, det var många rätter som jag inte gillade i skolmaten.

Världen är liten. Tänk om Ann-Sofie läser dessa rader. Hoppas att hon lever och har hälsan kvar. Tusen tack för att du förgyllde mina matsalsstunder på Sannarpsskolan i Halmstad, så att jag inte tynade bort. Utan dig hade jag bott i godisautomaten. Snusklubborna var min favorit.

Jag glömmer inte bort människor. Helst inte de snälla. Kram! 🙂

 

Svaren och vinnaren

Jag fick in 25 olika svar, varav 4 var rätt. Precis som Solveig trodde skulle de flesta gissa rätt på att jag tog köttbullar, men sedan vända på salladen och pajen. Rätt svar är A: Lizette (Ceasarsallad), B: Solveig (Västerbottenpaj) och C: Bosse (Köttbullar).

DSCN7993

Solveig fick äran att dra en lapp. Vinnare av en Trisslott blev för första gången en man. GRATTIS till Lars-Gunnar Blom!

TÄVLINGSSTATISTIK:
1. Hundra inlägg: I vilken stad finns denna staty? Ingen klarade Mariestad.
2. Sex månader med blogg: Gömda ordspråk. Vinnare: Kerstin Nilsson.
3. 10 000 visningar: Bild på en Cuttlebug. Vinnare: Ulrika Gasser.
4. Julblogglov: Kerstin Johansson, Kerstin Nilsson, Lena Larsson, Signhild Hortberg, Anette Åkesson.
5. 20 000 visningar/Sportlov. Tio sovande bilder på Jennifer: Ezter Nilsson.
6. 25 000 visningar/Påsklov. Tio kaffekoppar: Anne med E.
7. 30 000 visningar. Hjo Kyrka: Kerstin Nilsson.
8. Ett år som bloggare. Vilket inlägg hade flest visningar. Susan Adelbrant.
9. 50 000 visningar: Tio t-shirt: Skogsfen, Regnbågen och Petronella
10. Fotbollskillar. Vem är jag? Vinnare:
Petronella Hjertqvist
11. 70 000 visningar: OS/Sportlov. Tio sovande Jennifer.Vinnare: MiaTankar
12. 500 inlägg. Vinnare: Lisbeth ”Lippe” Forsberg.
13. Vem åt vad? Vinnare: Lars-Gunnar Blom

När hissen inte går ända upp

Vilken tur jag har. Tänk alla dagar i min ungdom som jag trodde att jag hade det. Det där lilla extra som skulle föra mig långt fram i kön och i livet. Nu behöver jag inte vara orolig längre. Varje gång jag tittar mot diskbänksväggen där de hänger och blänker vet jag hur sanningen ligger till. Den är inte alls otäck att ta till sig.
Jag är inte den vassaste kniven i lådan eller på väggen. 🙂

Solveig passar alltid på att köra storkok när hon ex. gör köttbullar. Det passar mig förträffligt. För några dagar sedan såg jag en stor burk i frysen där locket putade ut. På locket stod det Bosses köttbullar. Två underbara ord. Kunde stått. Här har du late kock när du ensam i köket är. Antagligen står det inte så enbart därför att den meningen inte får plats på locket.

Det är jag som är FrukostNisse i vårt hushåll. Nu är det mörkt när jag kliver upp eftersom vi nått en bra bit in i oktober…

Jag var rätt trött när jag äntligen hittat upp till köket. Ändå passade jag på att förbereda lunchen. Gäspande tog jag ut burken och öppnade den. Märkte att de där köttbullarna verkligen satt closed till varandra. Var det för att de frös så mycket i frysen? Även köttbullar kan ha känslor. Med risk för att riskera ett par fingrar fick jag jobba en bra stund innan jag fick loss fem stycken med en skarp kniv. Jag är inte större i maten. Nöjd med min tidiga morgonsyssla la jag de lösa köttbullarna på ett fat och satte in dem i kylskåpet för att de långsamt skulle tina.
Sedan började det krångla. Min hjärna insåg att antalet hade minskat med fem. Alltså borde resten få plats i samma burk. Ändå fick jag pröva många varianter innan de överlevande köttbullarna hamnade i frysburken igen. Man måste vara glad för det lilla. Jag var tillfredställd för att jag slapp vara med i finalen på Mästarnas Mästare på TV. Tangram är inte min grej.
Allt var frid och fröjd i flera dagar. Jag varierade med köttbullar och mos, köttbullar utan mos, köttbullar med makaroner, köttbullar med de där långa raka rören som så lätt går sönder. Ni som kan namn i matlagningen vet vad jag menar.
Imorse var jag på nytt besök i frysen. Såg ledsamt att innehållet i Bosses köttbullar hade minskat till antalet. Nu satt de kvarvarande ännu hårdare ihop. Precis som om de kämpade för sitt liv. Likt en köttbullsmördare tog jag till den vassaste kniven i lådan. Jag syftade på verktyget. Kniven.
”JAA!!!”
Stolt fick jag loss fyra köttbullar. Hur många sekunder hann jag vara glad för denna tidiga morgonframgång? Inte många. Jag greppade tag i de återstående rädda uslingarna och slet som ett djur för att få loss en enda dum köttbulle till. Det gick inte. Sjutton också. Ska jag behöva vänta på kvinnlig hjälp? Jag tog en kort paus för att lugna de manliga nerverna. Försökte med fingrarna att bryta loss en lymmel. Fingrarna frös och förlorade matchen. Trodde ni att jag blev så arg att jag slängde köttbullarna i diskbänken och hoppades att en enda köttbulle skulle lossna? Helt fel. Jag drabbades av ett skrattanfall som fick den sovande Lizette att halvvaken öppna dörren och undra vad som var på gång ”mitt i natten”. Till saken. Kan ni läsare gissa vad mina ögon sett?  I det kalla lilla stycket köttbullar jag höll i handen fanns FEM sammansatta köttbullar. Exakt så många som jag ville ha till lunch. På det lilla fatet fanns FYRA köttbullar som jag stolt fått loss en stund tidigare. Så kul kan en FrukostNisse ha en tidig morgon i oktober när han skakande av skratt gjorde en rockad på köttbullsfronten och lät de fyra ensamma hoppa in i frysen igen. Med viss hopphjälp. Hängde du läsare med i räkningen? Eller blev de för knivigt? För i så fall är jag rädd för en sak angående… 😉