Världen är liten

Förra året var det tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. Det firade jag med att en gång i månaden skriva ett personligt blogginlägg till Henning Mankells ära. Många tusen visningar har de elva inläggen fått och fortfarande besöker främmande människor min blogg varje dag för att läsa och se foton från den fiktiva världen. Detta kan jag utläsa i den utförliga statistiken bakom WordPress-ridån.

En kvinna i Australien började redan efter ”Mördare utan ansikte” att skriva en kommentar på min blogg. Helt otroligt. Anne hade lärt sig svenska genom att först se Wallanderfilmer och därefter köpt böckerna på svenska. Hon hade dessutom lyssnat på flera ljudböcker på svenska.
Anne fortsatte att läsa min blogg. Nu har hon snart kommenterat tvåhundra gånger. Jag har efter varje kommentar känt mig smickrad och blivit imponerad av hennes perfekta svenska. Hon är värd en guldstjärna.  ❤

Igår kväll satt hon i mitt privata hem. Lika naturligt och trevligt som när jag fikar med Wallander på Fridolfs konditori. Visst är världen pytteliten?

Jag lyckades aldrig övertala hennes sympatiska man om att Kurt Wallander finns. Fred och Solveig har mycket att lära sig om väsentligheter och en och annan halvsanning.  😉

Sju gånger har Anne besökt Sverige som turist. Denna gång kom hon i juni. Ystad älskar de båda. Fantastiskt att denna lilla pittoreska skånska stad har fått en egen plats hos två människor, boende i Australien, på andra sidan jordklotet. Ett par som besökt så otroligt många andra spännande länder och platser i världen.

Jag och Solveig är övertygade om att det kommer att bli ett åttonde besök i vår stad även nästa år. Hoppas de har tid och lust att besöka oss då med. Hoppas jag inte skrämde iväg dem med min knasiga humor och snabbpratande mun. 🙂

Timmarna flög iväg som korta minuter. Mycket skratt och allvar, förklaringar av krångliga ord och annat kul. Vad mycket vi lärde oss inom olika områden om ”Platsen under oss”. Läbbigt med farliga hajar nära kusten. Giftiga svampar. Flugsäsongen. Att vissa djur finns i Australien som ex. kameler.

Kuriosa var att Anne träffat Ingrid Bergman i London en gång. Henne hade jag också gärna träffat. Jag nöjer mig så gott med några mjuka Annekramar. Ikväll ska jag spela bowling med Kurt. Hoppas han lämnar tjänstevapnet hemma. Sist fick jag prata mig ur situationen med min charm. Det var inte lätt. Orsaken var att jag glömt den hemma. Charmen. 😉

Lång fotnot:
Vet inte om jag var så charmig när mobilsamtalet kom vid lunchtid igår. Lät säkert mest som en ledsen hund. Det visade sig att mina dagmardrömmar var sanna. Min kontaktperson bad ”tusen gånger” om ursäkt för att det hade blivit en miss. Mitt omslag och inlaga till ”Minnen som stannat kvar”, hade inte gått till tryckning. Trots att han skrev det i ett mejl till mig d. 16 augusti och det stod 30 augusti som leveransdag på min orderbekräftelse. Jag anade ugglor i mossen när det inte gick att följa färden på PostNords nätsida.
”Nu är det strul på gång”, sa jag dystert rakt ut i luften. 😦
Jag kände mig ledsen och sorgsen under mobilsamtalet. Ändå hade mitt sjätte sinne redan gissat på att det kunde vara så. Allt hade gått för lätt denna gång. Då brukar jag alltid råka illa ut.

Ingen är skadad eller död. Nordkora har inte skickat en felstyrd bomb till min trädgård. Det är bara att komma igen. Jag blev erbjuden en snabb leverans som skulle ta en vecka, om de fick trycka boken utan flikar.
”Nej tack”, sa jag snabbt. Det är ju charmen och ett av skälen till att jag varje gång valt Danskt band. Jag älskar att hålla en sådan bokform i handen och uppskattar att kunna fälla upp flikarna och se ex. författaren på bild. Läsa lite av varje. Få en bra mjukstart inför läsningen av boken. ❤
Kontaktmannen skulle göra allt i sin makt för att det skulle kunna gå att trycka upp och få det klart inom två veckor.
Hoppas det finns många kommande läsare som vill ha ett ex av ”Minnen som stannat kvar” i sin hand. Annars får jag krama dem själv. Eller sätta mig som en skräddare utanför Kvantum en fredagskväll med en trave böcker i knät. 🙂

Vad lustigt. Jag hittade en ny lyckad resehandbok om Gotland på bibblan i torsdags. På framsidan av ”Mitt Gotland” av Jonas Henningsson, fanns den fyr som jag hade med på ett av mina fem förslag som du bloggbesökare fick rösta på. Den rödvita höga ståtliga byggnaden, som ligger i Närsholm. Fyren var Solveigs förstaval. Tror du att jag valde det? 😉
Undra vad tryckeriet ”väljer” för omslag och inlaga? 😉 Min nästa dagmardröm är att de sista rättningarna i mina två sista filer inte är inlagda, som det vackert också stod i mejlet 16 augusti. I så fall kommer jag att få x antal provböcker, med de fel som vi trodde vi fixat till. Allt är möjligt. Även hos ett av nordens största tryckerier. I så fall är jag värd gratis tryckning och två tusen ursäkter.

Hela min hjärna hade ställt in sig på en bok i slutet av augusti eller första dagarna i september. Nu håller jag tummarna för vecka 38 och att flygresan hem för Anne och Fred går smidigt på måndag. 11 september är ett ”svart datum” som den skrockfulle …
Ursäkta om jag ”spydde” lite i din ficka. Har du tur har du inte orkat läsa ända hit ner.

Annonser

idag skulle Henning Mankell fyllt år

För exakt ett år sedan startade jag en bloggserie, med en hyllning till Henning Mankell och till Kurt Wallanders ära. Elva blogginlägg snickrades ihop om Wallandersviten. Godis framför allt till de stora entusiasterna. Det var ju för dem som jag skrev överkursen.
Henning Mankell skulle denna februarifredag fyllt 69 år. Han finns tyvärr inte här på jorden längre. Frågan är om Kurt Wallander har gått samma öde till mötes. I måndags var det hans sjuttionde födelsedag, om jag går efter min klocka. För i första boken ”Mördare utan ansikte” står det 30 januari 1947 som startdatum för denna fiktiva person. Då går jag på det skriftbeviset.  🙂

fridolfs
Foto: Fredrik Ekblad

Jag satt i måndags ett par timmar på Fridolfs och hoppades att Kurt skulle dyka upp. Om jag frågat Solveig skulle hon snabbt kunnat förklara orsaken till att han inte dök upp. Den varianten vill jag inte lyssna på. Påminner alltför mycket om en nål som kramas med en ballong. 🙂

Efter ett gästspel på Svt:s Öppet arkiv kunde jag inte låta bli. En idé föddes när jag nyfiket noterade de fyra delarna av första Wallanderfilmen. Nästan fyra timmars film blev det av de 308 boksidorna av ”Mördare utan ansikte”.

Vad kul jag hade under två januaridagar då jag växlade mellan att för åttonde gången läsa kriminalromanen och däremellan se filmavsnitt tills de hunnit ikapp bokhandlingen. Boken kom 1991. Filmen gjordes 1994.
Väldigt många dialoger från boken fick utrymme i filmen, ofta ordagrant. Jag uppskattade att flera av skådisarna pratade skånska. För Björn Kjellman, som dök upp som ny polis (Blomman) en tid innan finalen på Kiviks marknad, var det såklart inga problem. Han behövde inte ens leka imitatör. Född i Ö Grevie. Uppvuxen i Trelleborg och Vellinge, som han är. Hansson hade en go grov dialekt (Åke Jörnfalk).
Det var glest med scener från Ystad och Österlen. Något som du kan läsa i texten under nästa bild. Men jag njöt av de naturscener som dök upp. Log åt hamnparkeringen i Kåseberga hamn, som fått en stor ansiktslyftning sedan filmen spelades in. Skrattade åt när Kurt och åklagare Anette Brolin tog sig uppför trappan med sin fikakorg, för att i nästa sekvens dyka upp i en kraftig backe som ligger en bit därifrån. Jag tror knappast duon tog den vägen ner och upp för skojs skull, efter det nådde de Ale stenar.  😀

rolf-larsgard

En polis spelar ibland för dum för att vara trovärdig. Rolf är en aning för mjuk och full av glitter i ögonen i några lägen för att matcha bok-Kurt. Annars gör Lassgård det strålande. Trots feldialekten.
Festligt att tre sångare/artister är med på ett hörn. Östen Warnerbring dyker upp som flyktingföreståndare. Sonja Stjernqvist förhörs i Gladsax och receptionisten Ebba spelas av Gunnel Nilsson-Göransson.
Det är många duktiga skådisar inblandade. Sven Wolter, Ernst Gunther och Nina Gunke för att nämna några.
Nostalgiskt att se Carina Lidbom och Cecilia Frode i yngre upplagor.
Ibland tar filmen boksekvenserna i en annan ordning. Vissa saker har plockats bort. Andra gjorts mer tydliga.
Filmens Wallander får uppleva två istället för en romans.  ❤
I boken är mitt favoritvittne, bankkassörskan Britta-Lena Bodén, på Sandhammaren en semesterdag, precis som hon är i filmen.
Skillnaden är annars festlig.
I boken skämdes Wallander när han åkte till populära Sandhammaren och ropade på Britta-Lena. Orsaken var hennes minimala bikini. Kurt försökte hålla blicken i styr.
I filmen handlade det istället om en nakenstrand. Wallander stod kvar vid en tall och ropade in i hopen av snoppar och annat synligt.
I boken fick Britta-Lena skjuta på sin planerade Ölandsresa nästa dag.
I filmen handlade det istället om närliggande Bornholm.
Jag fastnade för en titel när rollistan rullade på. Slagsmålskoordinator Benny Hedlund. Bildkvaliteten tycker jag stundtals har åldrats rejält. Det gör inget. Jag hade riktigt trevligt. Jag såg att det även fanns möjlighet att se ”Hundarna i Riga” på Öppet arkiv. En film som spelades in samma år, 1994. Det finns en risk att jag kommer att göra samma sak. Eller vad tror du läsare? Kanske gör jag det bara i smyg. Mellan alla andra hemliga projekt. 😉

Mest längtar jag efter att få ge en födelsekram till en tjej som vi ska hämta på stationen i kväll. Jennifer fyller 21 år idag. ❤
I morse var det första gången som hon vaknade på sin dag, utan sin sjungande gamla familjskara. Mysigt att hon är ledig i flera dagar och kunde komma ner till Ystad. Annars var det meningen att vi skulle upp till Uppsala. Istället fick det bli tvärtom. Eftersom hon i nästa vecka ska på anställningsintervju för sommarjobb och en annan dag senare under veckan, ska träffa personal på sin praktikplats, dit hon ska längre fram under terminen. Slå flera vårflugor i samma smäll. Jag önskar dig läsare en trevlig helg.

 

Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

sista-boken

Elfte boken i Wallandersviten:
Handen, 2004/2013, 122/312 sidor. Leopard förlag.

Tidsintervall:
Den relativt korta berättelsen startar lördagen den 26 oktober 2002 och slutar några dagar innan jul samma år.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Har varit polis i över 30 år. Han är nu den som arbetat längst som kriminalpolis i Ystad. En gång hade han varit yngst.

polisen

Familj:
Linda: Bor hos sin far men är lovad ett hyreskontrakt på en lägenhet.
sidan-arton
maklare

Wallander gick in genom dörren. Han bläddrade i kataloger och såg på fotografier av olika hus. Oftast var priset för högt. En fattig polis kanske ska bo i lägenhet, tänkte han ironiskt.

Kollegor:
Linda Wallander: Har jobbat ett år på Ystadspolisen.
Martinson: Hans tjocka bruna hår var borta och han hade blivit flintskallig. Han kör bil ryckigt.
Sven Nyberg: Humörstark och duktig kriminaltekniker.
Lisa Holgersson: Polischef. Kanske den bästa chef Kurt haft.
Stefan Lindman: Kom till Ystadspolisen ungefär samtidigt som Linda. Han och Linda har något slags förhållande.
polishuset

Personer utanför polishuset:
Stina Hurlén: Ung rättsläkare från Lund.
Karl Eriksson: Kusin till Martinsons fru. Vill sälja sitt gamla tomma hus.
Hanna Trulsson: En gammal kvinna och granne till Karl.
Evert Trulsson: Ägare till en gård.
Kristina Fredberg: 65 år. Malmö. Sladdbarn till Ludvig och Alma Hansson.
Simon Larsson: Arbetade som polis i Ystad när Kurt kom dit. Numera bor han på ett äldreboende strax utanför Tomelilla.
Richard och Irina Pettersson: Han slipade saxar och knivar. Paret var vänliga och pålitliga. Då kallades de tattare. Idag kallas dom resande.
Katja Blomberg. 40-årsåldern: Malmö. Barnbarn till Richard och Irina. Två gånger dömd för misshandel. Har suttit på Hinseberg. Begått bankrån med sin dåvarande man. Ludvig Hansson: En gång i tiden ägare till ett hus i Löderuptrakten.
Kaarin, Elmo och Ivar Pihlak: Estnisk familj som kom till Sverige från Danmark i februari 1944. Begärde utflyttning till Danmark i november samma år.

Bokens dos av kärlek & erotik åt Kurt:
Wallander kunde inte undvika att kasta en blick på Kristina Fredbergs dotters ben. Sedan uppfattade han att Linda såg på honom med rynkande ögonbryn. Varför bad jag henne att följa med? tänkte han.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Behåller som vanligt många tankar för sig själv. På gott och ont.

Kurts hälsa:
Han går omkring med en växande känsla av olust som han inte berättar för någon enda människa.

Det fanns ingen hiss. Wallander flåsade tungt när de kommit upp. Linda såg strängt på honom.
”Du kommer att få en hjärtattack om du inte börjar motionera.”
strandpromenad
Dagen efter var en klar decemberdag med gnistrande sol. Wallander steg upp tidigt och tog en lång promenad längs havet innan han vid åttatiden bestämde sig för att bli polis igen och återvände till polishuset.

Nyckelspår & Villospår:
En hand, en tandlagning, en häst & vagn, ett blindspår och en låda på vinden.
dagbockerna
I Lådan fanns fyra almanackor. 1941, 1942, 1943, 1944. Wallander satte på glasögonen och började bläddra i almanackorna.

Kopplingar till tidigare böcker:
Många år hade gått sedan han och far gjort sin gemensamma resa till Rom.

Grodor i boken:
Martinson eller Martinsson? Här fick kollegan bara ett s.

Wallander har skjutit ihjäl mer än en person i tjänst. Bra för sömnen och psyket att minska ner det till en ”enda” gång.

Nyberg körde knappast sträckan från sin bostad till gården på nitton minuter, mitt i natten. Inte ens mitt på dagen.

Kuriosa:
Kurt och Linda har ett avtal på söndagarna så länge hon bor hemma hos sin far. Denna röda dag är en frizon då ingen har lov att kritisera den andra. Söndagarna är proklamerade som dagar reserverade för vänlighet.

Varje gång Wallander kom till en plats om natten där arbete pågick, fick han en känsla av att han klev in i en filminspelning.

Nybergs skitiga overaller var så välkända att de en gång varit ett ämne för ett inslag i den lokala nyårsrevyn.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Det fanns en skönhet som bara ålderdomen kunde ge en människa. Hela livet låg inristat i ansiktets rynkor.

Oordningen bland buskarna bar på en berättelse.

Det förflutna hade slagit igen sina dörrar.

Han tänkte det var en människa han aldrig skulle möta igen i sitt liv. Men knappast en människa han helt och hållet skulle glömma.

Han önskade att huset inte varit ett troll som plötsligt spruckit i solen.

Han tänkte på ingenting och han ville ingenting. Det var mer än nog att fortfarande vara levande.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Se mig som en fiende”, svarade Wallander muntert. ”Men gärna en fattig fiende.”

”Varför har handen börjat vandra upp ur jorden”, sa Wallander.
”Den kanske ville upp för att vinka till oss och tala om att det fanns något i jorden som inte borde vara där”, svarade Martinson.

Han borde egentligen anställa förhör med gravstenarna på kyrkogårdarna i trakten. Det var där alla tänkbara vittnen eller andra inblandade fans.
kyrka

Privat sorg:
Jag kommer aldrig att hitta ett hus, tänkte han. Inget hus, ingen hund, heller ingen ny kvinna. Allt blir vid det gamla.
huset

Ett kort ögonblick överfölls han av en impuls att bara ge sig iväg. Ta bilen och lämna Skåne för att aldrig komma tillbaka.
tolv

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Bosse Lidéns betyg:
3/5

Sista tre meningarna:
Julen det året var kall.
Från Östersjön drog isande vindar in över Skåne.
Vintern hade kommit tidigt.

mojlig

Baksidestext:
En höstdag 2002 får Kurt Wallander plötsligt möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Mariagatan i Ystad till ett hus ute på landet. Men drömmen förvandlas till en mardröm. I husets trädgård hittar Wallander först ett nergrävt lik, sedan ytterligare ett.
Den kriminaltekniska undersökningen visar att de legat ett halvt sekel i jorden. Men vilka var dessa personer? Och hur kommer det sig att ingen någonsin har anmält dem saknade?
Wallander och hans kolleger tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att hitta svaret på gåtan. Spåren leder mot en tragedi, där det är svårt att veta vem som egentligen är offer och vem som är förövare.

Handen innehåller också ett extramaterial för alla Wallanderfans: ett uppslagsverk till Wallanders värld med kulturella referenser, personer och platser som förekommit i romanserien.
Sanningen är snarare att ”extramaterialet”(Guld värt för ”nördarna”) innehåller en berättelse som heter Handen.

Personligt:
Det känns vemodigt att ta farväl av både Kurt Wallander och Henning Mankell för att låta dem vila i frid.
Personligen anser jag att ”Den orolige mannen” är det perfekta slutet för den fantastiska sviten i serien om den fiktiva polisen, som fick sitt efternamn via ett bläddrande i telefonkatalogen. ”Handen” är mest en present till kalenderbitarna och en slant till ex. förlaget.
Om jag lever om några år kommer jag att börja om med ”Mördare utan ansikte” (åttonde gången) och fortsätta läsa kronologiskt, precis som jag gjort tidigare. Alltid lika nöjd med sällskapet. Fascinerande nog, ger det mig nya fräscha tankespår vid varje reprisläsning, som viker av från de nya böcker som jag läser varje år. Ett utmärkt och kärt komplement. Väldigt ofta slår Mankell sina adepter på fingrarna och det förvånar mig att flera svenska kriminalförfattare säljer miljontals böcker. De kan vara både direkt mediokra och ”skapligt bra”. Ändå nuddar de oftast bara vid Mankells anklar. En del utländska författare når ända upp till axelhöjd.

Kurt Wallander dras mer och mer in i dimman och hans återstående liv blir hans privata tid, skriver Mankell så briljant. Själv ska jag ta några steg bort från bloggvärlden på obestämd tid och istället leka med ord och kanske bilder på annat sätt. Jag hoppas slippa tät skrivdimma. Mycket troligt kommer jag att göra små återtåg, när jag har något att visa eller berätta, eller om längtan blir för stor. Bloggvandringar vid vissa tidpunkter är tänkt att bli trevliga andningshål. Fysiska promenader vid havet är som alltid batteriladdande. Där både hämtar och lämnar jag tankar av alla dess slag.
7

1 139 blogginlägg finns där gratis för alla som är nyfikna och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns givetvis att beställa för den som är lässugen på två fysiska böcker. Det är utan tvekan de två projekten som jag lagt ner mest arbete och tid på. Bloggen är bara en kul bilaga där mina texter långt ifrån alltid varit ”tvättade”.

solveigs-forslagfacebook
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Under 2017 kommer de bloggbesökare som läser raderna här under detta blogginlägg, att kunna köpa böckerna för endast 101 kr/st (+ porto 49 kr). I en stor blå postpåse går det i två böcker till samma porto (om du köper två böcker får du dem till priset 250 kr så blir det jämnt och bra).  😀
Följ anvisningar på länken ”köp bok/köp böcker, men justera priset som du ska sätta in på kontot. Andra ”okända” människor som INTE läser detta blogginläggsslut betalar än så länge normalpris. För detta är min sista hyllning till Henning Mankell och en ”present” till dig som ännu inte köpt en bok eller som vill köpa fler och ge bort och ”orkat” ta dig ner ända hit ner i texten.

På återseende. Bosse Lidén  ❤

medelalders-par

Tidigare blogginlägg i denna hyllning: https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/03/forsta-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mordare-utan-ansikte/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/22/andra-boken-i-serien-om-kurt-wallander-hundarna-i-riga/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/03/28/tredje-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-vita-lejoninnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/04/25/fjarde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mannen-som-log/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/05/22/femte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-villospar/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/06/26/sjatte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-femte-kvinnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/07/25/sjunde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-steget-efter/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/08/31/attonde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-brandvagg/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/09/24/nionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-pyramiden/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/08/tionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-orolige-mannen/

 

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Kurt Wallander och eget skrivande i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Var rädd om dig kära läsare.

Alla fyra rubrikerna duger

Rökaren som gick upp i rök           Livet gick vidare
Hur djupt var tandens hål?                              Hemlighet eller mord?

I november skrev jag på bloggen om ett barndomsminne som stannat kvar. Två av raderna i bloggtexten var dessa:
En eftermiddag gick Roy iväg hemifrån för att köpa en kvällstidning i kiosken. Antagligen var det en lång kö för det tog minst två år innan han oväntat kom hem igen till sin familj.

Du som läste mitt kåseri tänkte förhoppningsvis själv vidare på det som fängslat många före dig. Storyn om människor som gick för att köpa mjölk, cigaretter och tidningen och sen aldrig återvände hem. En klassiker bland mysterier.
Sant är att nästan alla personer kommer till rätta efter en tid. För Roy tog det ett par år att hitta hem från kiosken.

Raderna om Roy har kopplingar till en annan sannhistoria som jag snubblade över som vuxen. Senare fick jag mer text i en veckotidning och även i en lokaltidning som skrev om samma händelse av någon anledning. Antagligen för att det var ett jämnt antal år sedan. Med andra ord har åtskilliga tusentals personer hört talas om detta mysterium. För att inte tala om de hundratusentals människor som läste det när det var rykande färskt. På den lilla orten pratas det säkert än om en trolig sanning.
Ändå vill jag inte strö salt i såren i detta känsliga läge och lägga alla ”korten” på bordet. Den största orsaken är att jag inte hittat de sparade artiklarna och just nu inte har tid att gräva på rätt ställe.

Den egentliga orsaken till att jag ringde den främmande kvinnan var att jag försökte lära mig allt om en bransch som jag visste föga om. Därför blev det otaliga samtal till myndigheter och viktiga personer som kunde bidra till att jag gjorde rätt och undvek de värsta fällorna. Jag höll alltid telefonluren med vänster hand. Under telefonsamtalen antecknade jag allt av värde med höger hand.

Samtalet till denna kvinna handlade bland annat om den trista nya svenska lagen som försvårade för privata museum. Typiskt att den skulle dyka upp precis när jag skulle in på marknaden. 6 % procent kulturmoms låter inte mycket, men kan vara droppen som får bägaren att rinna över. Detta problem löste jag med lekmetoden. Mycket smart tänkt av mig att börja spara enkronor i en rymlig hög burk. Aldrig blev jag utan växel och alla ”experter” hade fel.  🙂

Av någon anledning bytte telefonsamtalet karaktär.
Jag har alltid varit en god lyssnare. Kommer inte ihåg exakt hur och varför jag släpptes in bakom den privata sfären.
Min högerhand fortsatte att anteckna. Skrev stolpar och fraser som inte längre handlade om en enskild firma. Ibland stack jag in en fråga.
Min empatiska sida ville hoppa in i luren och ge henne en kram.
Min nyfikna sida grubblade fram och tillbaka på detta mysterium under både dagar och nätter.
Till slut landade min privata tänkbara sanning. Den riktiga sanningen tror jag aldrig kommer fram. Precis som med Dag, Raul och Olof. Tre av Sveriges stora män.

Här tar jag snabbt fram ingredienser till ”storyn” och ger dig en liten vink. Jag har inte tid att tvätta texten. En del fakta är förändrad för jag vill inte att du ska snoka själv. Därför tänker jag givetvis inte diskutera detta efter min text. För jag har som skrivits ovan, inte letat fram artiklarna eller mina anteckningar som jag sparat någonstans där jag inte är just nu fysiskt.

Det är inte det som är poängen. Jag vill bara bjuda på något som jag började tänka på när jag skrev om Roy. Och hitta det empatiska hos dig. Försöka få dig att tänka dig in i kvinnan och dotterns situation. Hur tror du de lyckades leva vidare? Genomleva varje dag med de obesvarade frågorna. På något vis blir dagar till veckor som blir till månader som blir till år. Såret kommer aldrig att läka helt. Det vore konstigt och onaturligt. Hade jag varit barnet skulle jag kämpat hårt för att som vuxen försöka nå en rimlig sanning. Tekniken har också gått framåt. Gamla DNA kan bli som nya.

Otvättad minitext:
Anna och Claes hade varit gifta några år. Minns inte hur många. Efter några år flyttade de en bit från staden till ett vinterbonat torp. Deras välmenande plan var att deras kommande barn skulle få en naturnära uppväxt och att familjen delvis skulle bli självförsörjande.
Trots att de flyttat iväg några mil fortsatte Claes att pendla till arkitektskontoret i den Stora Staden G, medan Anna som jobbat som hårfrisörska fick jobb på en salong i den närliggande byn.
Claes pratade svenska, men var ursprungligen från ett land i Östeuropa. Det var på den tiden då det fanns en mur och taggtråd som skiljde länderna åt. Han pratade inte så mycket om uppväxten. Ibland tystnade han tvärt när ämnet kom på agendan på något kalas. Då brukade Claes försvinna iväg in i sina tankar, medan han bolmade på sin pipa.
Anna och Claes levde ett stillsamt hemmaliv och gjorde inte mycket väsen av sig och deras umgänge var inte stort. Det var ett par kilometer till närmaste grannar.
Efter några år kom äntligen Cecilia till världen, deras efterlängtade kärleksbarn.
Claes tyckte om att berätta sagor för Cecilia och var en närvarande far.
Den lilla lyckliga familjen åkte ibland på utflykter till havet eller bokskogarna. De älskade att plocka svamp och var självförsörjande när det gällde potatis, grönsaker och vissa bär & frukter.
Måndagen den artonde oktober lämnade Claes in sin dotter på dagis som han alltid gjorde innan han åkte norrut på motorvägen till sin arbetsplats.
Förskolläraren som tog emot minns inget speciellt från just denna morgon. Både Claes och Cecilia var som vanligt. Efter en pappakram skuttade Cecilia in till målarrummet för att fortsätta med att måla på en kanin.
När Anna stängt salongen cyklade hon iväg och hämtade Cecilia. När de kom hem började Anna laga till kvällsmiddagen.
Anna berättade för mig att hon kommer ihåg precis allt som fixades till i köket till höstgrytan. Varenda krydda och grönsak skulle hon kunna rabbla upp. Än idag. Trettio år senare.
Hit förflöt vardagsrutinerna alltså som vanligt. Cecilia satt på sin stol och tittade ut genom fönstret.
”Mamma! Kommer pappa snart?”
”Ja. Pappa kommer när som helst. Kan du vara duktig och duka fram bestick?”
”Längtar tills pappa ska läsa slutet i boken ikväll”, svarade Cecilia och gick iväg mot bestickslådan.

Detta var innan mobilens intåg i de svenska folkhemmen.
Maten Anna sparat till Claes kallnade allt eftersom mörkret la sig utanför deras bostad. Någon bil hördes aldrig köra in på grusparkeringen. Claes kom aldrig hem den måndagskvällen.
Hos andra familjer rullade allt på som vanligt.
Inte hos familjen Winter, som varit tre personer på morgonen. Anna skulle fortfarande vara en gift kvinna i flera år. En kvinna med en guldring på fingret och otaliga tankar och obesvarade frågor malande i huvudet. Dag som natt.
Jag vet inte om Cecilias bok blev färdigläst. Om hon ville det, eller om hon levde på hoppet och väntade in rätt uppläsare. Jag vet inte hur den lilla flickans liv påverkades genom alla kommande år.

Claes hade jobbat som vanligt de första timmarna. Vid fikat berättade han för en kollega att han fått ont i en tand och hade haft tur att få en akut tid på lunchrasten. Med en hand mot kinden försvann han iväg ut genom glasdörren. Detta blev polisens sista spår.
Bilen var kvar på parkeringsplatsen. I den låsta bilen hittade polisen inga spår. Ingen annanstans heller. Detta var tyvärr före Kurt Wallandertiden.

Jag har genom åren ”snubblat” över många olika livsöden. En del med bättre slut än detta. En del med betydligt hemskare avslut. Frågan är vad jag ska göra med alla minnen. Ibland önskar jag att jag varit utan minnessäcken med taggiga saker. Men då är jag inte sann emot mig själv. Livet ska bestå av både sol och mörka långa skuggor. En sak önskar jag starkt. Att Cecilias pappa bara försvann en halvtimme för att köpa en tidning och därmed missade tomten, som kom och knackade på dörren en stund efteråt.
”Pappa! Du missade tomten. Han gick precis. Kan du läsa klart boken nu?”  ❤
För detta gör ont till och med när jag skriver dessa rader.

Fotnot:
Symbol på eventuella kommentarer.
Längtar efter jag ”snubblar” över urklipp och anteckningar. Då kan en annan, bättre version hamna någon annanstans. 😉

Tionde boken i serien om Kurt Wallander; ”Den orolige mannen”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) under året och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

tionde-boken

”Vad vi har anledning att frukta
är inte de stora männens omoral,
men det faktum att omoral ofta
leder till storhet.”                             
DE TOCQUEVILLE

Tionde boken i Wallandersviten:
Den orolige mannen, 2009, 557 sidor. Leopard Förlag Engelsk Titel: The Troubled Man. Publicerad i 22 länder.

Personligt:
Det blir mycket efterkrigspolitik och mörkade statshemligheter i denna roman som för tankarna tillbaka till Kalla kriget och höga murar. Stundtals upplever jag att det tenderar att bli alltför mycket en politisk historisk redogörelse. Där kriminalkonceptet lämnar sin plattform i för långa ordintervaller. Samtidigt är det otroligt välskrivet och Wallander gör återblickar till gamla fall och knyter ihop boksviten på ett förträffligt sätt. Jag kan heller inte låta bli att drabbas av en dysterhet av att mörkret från Herr A håller på att sätta klorna i Kurts kropp. Sorgliga sjukdom.

Tidsintervall:
Prologen bjuder in till en tidig vårdag i Stockholm 1983. Efter några återblickar från september 2003 tar huvudhandlingen sin början i januari 2007 för att nå finalen juni 2008. Epilogen startar en natt i maj 2009.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Har lämnat Mariagatan och köpt det gamla huset ”Svarthöjden” som ligger nära Löderup. Han har också äntligen gjort slag i en annan dröm och skaffat en svart labradorvalp som får namnet Jussi, efter den kända svenske stortenoren.

Familj:
Linda Wallander: 36 år. Numera polis, kollega och snart mamma. Ägare till en Harley Davidson. Köper en villa utanför Rydsgård.
Barnbarn: Föddes den 30 augusti 2007. Inte förrän i juni 2008 fick hon namnet Klara. Mona: Exfru. Dricker mer än någonsin. Dyker oväntat upp hemma hos Kurt.

Kollegor:
Ann-Louise Edenman: Bördig från Lund.
Kristina Magnusson: Flyttat från Malmö. Kurt impad av hennes klarsyn, envishet och han sneglade på henne i hemlighet i polishusets korridorer.
saltan
Han for ner till Saltsjöbaden och åt lunch på uterestaurangen vid havet. Just när han fått in maten kom Kristina Magnusson och frågade om hon fick sätta sig.

Martinsson: Har stigit till vän i Kurts ögon. Vi är som ett gammalt par som träter med varandra, mest för att hålla oss i form. Han är den enda som fanns kvar sedan den gången Wallander flyttat till Ystad för att börja arbeta där. I epilogen har Martinsson lämnat polisyrket.
Lennart Mattson: Polischef från Stockholm. Öppnar aldrig ett samtal.
Ove Sunde: Ny kriminalinspektör. Duktig men kanske lite lat. Enligt ryktet hade han sällskap med en kvinna som var så ung att hon kunde ha varit hans dotter.
Nyberg: Ystads tekniska expert har en mycket liten biroll i handlingen. Han ska gå i pension till jul. Har köpt ett något fallfärdigt hus i Norrlands skogar. Där ska han lära upp sig till jägare och skriva sina memoarer.

Personer utanför Ystad polishus:
Hans von Enke: 34 år. Lindas pojkvän. Finansman. Kurt kände inte till något om mannens existens den dagen Linda berättade att hon var gravid.
Håkan von Enke: 75 år. Tidigare kommendörkapten. Specialiserade sig på att jaga ubåtar. Bor i Stockholm.
Louise von Enke: Varit språklärare.
bank-vid-torget
Han
åt lunch i närheten av torget, läste Ystads Allehanda och en av kvällstidningarna. Efteråt satte han sig på en av bänkarna på torget.

Signe von Enke: 41 år. Hemlig dotter. Svårt handikappad från födseln. Född utan stämband och armar.
Ytterberg: Kommissarie i Stockholm med ansvar för Hans von Enkes försvinnande. Sten Nordlander: Vän och f.d. arbetskamrat till Hans von Enke.
Steven Atkins: Amerikansk ubåtskapten. Säpo är inblandat eftersom von Enke var en hög militär under sin aktiva tid.
Hans-Olov Uddmark: Ung professor i geologi. Fembarnspappa.
Eskil Lundberg: Fiskare på ostkusten.
Fanny Klarström: F.d. servetris. 84 år. Bor i Markaryd.
Baiba Liepa: Riga i Lettland.
Peter Edler: Brandmästare. I Wallanders ålder. Kurt hade stor respekt för honom och tyckte om hans torra humor.
Vera: 18-19 år. Dotter till mördade Inez i Riga.
Asta Hagberg: Limhamn. Änka till Sölve som var en mobbad skolkamrat till Kurt. George Talboth: Amerikan som bor i Berlin och som är en kopia både utseendemässigt och röstmässigt av Humphrey Bogart.

Bokens dos av kärlek och erotik åt Kurt:
Han tjuvtittar på sin betydligt yngre kollega Kristina Magnussons ”baksida” då och då i polisens korridorer.

”Du hade en far som tyckte mycket om dig”, sa Aina Dahlberg. (Hon hade kallat på Kurt från ett vårdhem i Hammenhög där hon låg svårt cancersjuk.)

Kristina Magnusson följde honom ut på gatan. Han var nästan på väg att dra henne till sig i en plötslig uppflammande lust, när han lyckades hejda sig. Hon hade druckit en del och tycktes inte ha märkt hans uppdämda avsikter.

Efter många år knackade Baiba Leipa på dörren. Hans största passionshistoria han upplevt i sitt liv. Hon hade blivit mycket mager. Efteråt skulle Wallander minnas dygnet med Baiba som ett rum där alla klockor tycktes ha stannat och alla rörelser hade upphört. De låg i sängen, vakade, talade ibland, var lika ofta tysta när hon var för trött för samtal eller helt enkelt hade somnat.
Wallander somnade. När han vaknade var Baiba borta. Bilen var inte kvar. Under en sten på trädgårdsbordet låg ett fotografi. Bredvid fotografiet hade hon lagt en lapp. Inget var skrivet. Bara ett enkelt ritat hjärta.
Wallander hämtade en stege och klättrade upp på taket med en kikare i handen. Där kunde han se den vita färjan. En stor del av hans starkaste och lyckligaste tid i livet fanns där ombord och skulle aldrig återvända. Han kände en sorg och smärta som han nästan inte förmådde uthärda.

Plötsligt tänkte han något som han aldrig tidigare vågat ställa sig öga mot öga inför. Hade hans kärlek till Baiba varit starkare än det han en gång hade känt för Mona? Trots att hon var Lindas mor? Han visste inte, skulle aldrig bli säker över svaret.

Berusad på ett hotell i Tyskland tar han med sig en florist med namnet Isabel till hotellrummet.

Kurts bil:
Det ovanliga märket Peugeot . 😉 Just denna bil har han haft i fyra år.

Kurts största karaktärssvaghet i denna roman:
Han berättade aldrig för någon om det råa överfallet som han råkade ut för när han skulle hämta sin parkerade bil vid järnvägsstationen efter han smitit iväg från teaterpjäsen som inte tilltalade honom.
balkonger

Han nådde hamnen i Fyrudden redan vid elvatiden, eftersom han som vanligt kört alldeles för fort.

Han gjorde som han brukade när missmodet slog till. Han hällde upp ett rejält glas med brännvin och svepte det.

Han berättade bara för Martinsson, att han tagit upp en lifterska som det visade sig när han öppnade tidningen nästa dag hade slagit ihjäl sina föräldrar i Malmö med exempellöst våld.

”Vad gjorde brandkåren hos dig?” frågade Linda. ”Dom hade kört fel”, ljög han. ”Det var ett överslag i elkablarna i en lagård hos några grannar. ” Inte ens för Linda hade han berättat om alla sina medicinburkar. Hon visste inte heller att han numer tog sprutor med insulin.

Till slut hemligstämplar Wallander allt som hände efter han löst världsgåtan. Polisen, Linda. Ingen får reda på upplösningen i jaktstugan på Blåskär.

I slutet av september 2008 började han skriva, och nu hade han hållit på i mer än åtta månader. Han ville inte att det som hänt skulle begravas i tysthet. Han skrev om sig själv och sitt eget liv, lika mycket som han skrev om Håkan von Enke.
I maj nådde han sista punkten på sidan 212. Han skrev ut det och lät omslaget vara ett tomt, vitt papper. Till slut bestämmer han sig för att skicka det till sin syster Kristina. Be henne sända det vidare i Stockholm.
Ytterberg skulle naturligtvis räkna ut att det måste vara Wallander som hade skickat det, men han skulle aldrig kunna leda det i bevis.

Kurts hälsa:
Efter mer än tio års diabetes två har han börjat ta sprutor varje dag.

Kurt tar med sig sitt vapen till en kvällsrestaurang och glömmer kvar det där. Varför han tog med sig sitt tjänstevapen har han inte den blekaste aning om.
tjanstevapnet

Det var som om någon hade handlat i hans ställe, och sedan stängt av hans minne för att han inte skulle veta vad som hänt.

Bröt vänster handled i en halkolycka på hemmaplan. Nu var det både internutredning och sjukskrivning. Benen i handen läkte inte ihop som ortopeden önskat så sjukskrivningen förlängdes.

Uppflammande vredesutbrott. Han börjar mer och mer likna sin far.

Drabbades av minneskramp. En skugga inne i huvudet, ett plötsligt mörker som till i hans huvud.

Wallander lade in växeln, backade och visste plötsligt inte vart han skulle. Det var alldeles tomt i hans huvud.

Han glömde stänga av kokplattan. Dessutom ställt ifrån sig värmeunderlägget på spisen. En brandvarnare var installerad och kopplad direkt till brandkåren.

”Ibland kan hela tidsblock bara försvinna. Som is som smälter.”

Han började plötsligt springa längs kärrvägen, utmanade den slöhet som hade fyllt honom under de senaste månaderna. Han sprang tills han var ordentligt utpumpad. Solen hade börjat värma, han tog av sig den svetta skjortan, såg med olust på sin alltför stora mage och bestämde sig, som så många gånger tidigare, för att börja banta.

Smärtorna kom från ingenstans. Han låg och såg upp mot himlen, några måsar skrek på avstånd, när det högg till i vänstra armen, en smärta som spred sig mot bröstet och magen.

När han steg ur bilen svartnade plötsligt minnet. Han stod där helt tom med nycklarna i handen. Motorhuven var varm. Åter drabbades han av panik. Var hade han varit?

Efter Nässjö hände det som han numer alltid fruktade. Han visste plötsligt inte vart han var på väg. Han var tvungen att se på sin biljett för att minnas.

Minnesförlusterna fortsatte. Värst hade det varit under en av juldagarna 2008. Det hade snöat under natten. När han var färdig med skottningen visste han plötsligt inte var han befann sig. Inte ens Jussi kände han igen.

Linda stannade några timmar. De pratade tills Klara vaknade och lyckligt leende sprang fram emot Wallander.
Plötsligt drabbades Wallander av en överväldigande skräck. Minnet övergav honom igen. Han visste inte vem flickan som kom emot honom var. Visst hade han sett henne tidigare, men vad hon hette eller vad hon gjorde där, det hade han ingen aning om.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Wallander hade saknat honom under alla år, i många perioder tänkt på honom nästan dagligen. Det hände fortfarande att Wallander ibland tog en promenad till graven med en blomma, om han var inblandad i någon motsträvig utredning. När han stod där framför den enkla liggande stenen, frågade han sig, vad Rydberg skulle ha gjort.

Kom de till en brottsplats där det fanns ett skrivbord lyfte alltid Rydberg på skrivunderlägget. Oftast fanns där ingenting. Men han hade förklarat med en gåtfull undertext att även en tom yta var ett viktigt spår.

Sök alltid det som bryter mönstret.

Att se utan att se.

Ytor är någonting man nästan alltid halkar på.

För att sortera upp händelserna och kanske hitta en struktur när det gällde en maskerad rånare hade Rydberg hämtat en kortlek. När Wallander provade med den Rydbergska metoden hade han valt legobitar istället för spelkort.

Man behövde inte alltid vara bakom den man skuggade. Lika gärna kunde man befinna sig framför den övervakade.
Brev skulle tydas, hade Rydberg en gång sagt.

Nyckelspår & Villospår:
Nätterna 1- 15 oktober 1982, jagaren Halland, trålaren NRG123, landsförräderi, Signes bok, en liten gråsten och en stålcylinder.
bibblan

Kopplingar till tidigare böcker:
Två asylsökande flyktingar hade begått övergreppet efter att ha sett hur den gamle lantbrukaren tagit ut en stor summa pengar på ett bankkonto. (Mördare utan ansikte)

För ungefär 20 år sedan blev du gripen av några kollegor när du var berusad och körde bil. (Mördare utan ansikte)

Det var till Skagen han hade begett sig när han många år tidigare hade övervägt att sluta som polis. (Mannen som log)

En gång i tiden hade han blivit svårt knivhuggen i Pildammsparken av en galning som plötsligt löpte amok. (Hugget)

Med obehag påminde han sig plötsligt ett tillfälle, många år tidigare, då en ung och desperat kvinna hade bränt sig till döds i ett rapsfält. (Villospår )

Resan förde honom förbi ett café där han många år tidigare, uttröttad, utmattad hade fått sova i ett bakrum. ( Steget efter)

Han tänkte på den gamla leken han hade utfört tillsammans med Linda när han var liten och som han hade nytta av när han försökte identifiera en okänd mördare vid midsommartid dödat en grupp maskeradutklädda ungdomar. Vid vart femtionde steg försökte han tänka en alldeles ny tanke. (Steget efter)

Jag anade heller ingenting om Baiba när Karlis Liepa steg in på polishuset i Ystad. (Hundarna i Riga)

Grodor i boken:
Wallander återvände i minnet till ett annat gammalt par som för snart tjugo år sedan hade mördats i Lenarp. Facit: 27 år.

Åldern börjar hinna ikapp Wallander. Han är i denna bok 60 år. Enligt vad Mankell skrev i första boken ”Mördare utan ansikte” borde han nu vara 61 år.

Nyberg tycks hänga kvar i polishuset i maj 2009 eller bara i Mankells tankar just då.  För han skulle ju gått i pension till förra julen.

Som den naturligaste sak i världen omfamnade Linda henne (Baiba) och sa att hon var glad att äntligen få träffa sin fars stora kärlek i livet. I romanen ”Steget efter” står det att Baiba hade kommit till Ystad i december 1994 och stannat över jul och nyår. Wallander hade kunnat märka att hon och Linda redan från början kom bra överens.  🙂

Hennes död hade kommit plötsligt en eftermiddag tidigt på hösten 1962. Hon hade varit ute i deras lilla trädgård och hängt tvätt. Wallander hade just kommit hem från skolan och satt vid köksbordet och åt smörgåsar … han hade sprungit ut och ropat sin mammas namn, men hon var bortom all räddning. Bosse Lidén tänker på meningen i en annan bok. Mamman begravdes 1981. Vilken lång väntan. 19 år. 🙂

Kuriosa:
Kurt Wallander började i en anteckningsbok att skriva upp namnen på alla döda han mött genom åren i sitt arbete. När han nådde fram till den tionde självmördaren gav han upp och ägnade istället några timmar åt att försöka minnas de ungdomar eller barn han hittat döda. Men han gav upp det också, det var alltför motbjudande. Efteråt skämdes han, brände anteckningsboken.

mossbystrand
Ännu en gång väljer Linda Mossbystrand när hon vill prata om viktiga saker med sin far.

En av Peters & Noren var nu död, den andre pensionerad.

Wallander tvingas ta ut innestående semester under tiden som det blir en internutredning efter han tagit med sig sitt tjänstevapen till krogen och sedan glömt det där. Det slutade med fem dagars löneavdrag.
Wallander kände igen tobakspaketet, ”Hamiltons Blandning”. Det använde min pappa också när han rökte pipa.

Martinsson berättade om en mordbrännare som ännu inte var gripen.
”Tar vi honom den här gången?” frågade Wallander. ”Vi tar honom alltid”, sa Martinsson. ”Frågan är bara om vi får behålla honom. Men vi har ett vittne som jag tror på. Den här gången är det faktiskt möjligt att vi kan sätta åt honom. Mankell har ofta levt upp till en av sina titlar. ”Steget före”.

Att göra bilresor utan sällskap tillhörde Wallanders enkla nöjen. Ensam med egna tankar, avstängd radio och möjlighet att stanna till när det passade honom.
verdi
Han läste en bok om operakompositören Verdi, som han gett sig själv i julklapp.

Linda var på en konsert i Köpenhamn med sin ungdomsidol Madonna.

Plötsligt tyckte han sig se sitt liv alldeles klart framför sig. Fyra avgörande ögonblick kunde han räkna till i sitt liv. Det första var när jag gick emot min dominerande fars vilja och blev polis. Det andra när jag hade dödat en människa i tjänsten och inte tyckte att jag orkade mer, men ändå beslöt mig för att inte lämna polisyrket. Det tredje när jag lämnade Mariagatan, flyttade ut på landet och skaffade Jussi. Det fjärde kanske var när jag till sist accepterade att Mona och jag aldrig mer skulle leva tillsammans. Det var nog det svåraste jag gått igenom.

Ofta hade han tänkt att han skulle undersöka om ett minne han lämnat efter sig för snart femtio år sedan fortfarande fanns kvar. Han parkerade bilen vid kyrkogården. Han letade sig fram till murens västra hörn och böjde sig ner… Han skulle sätta sitt bomärke på en plats där det aldrig skulle försvinna … Han upptäckte genast sina bokstäver … en gång ska jag ta med Klara hit. Jag ska berätta för henne om den där gången jag bestämde mig för att förändra världen.
Han hängde ibland ut en egentillverkad skylt på sin kontorsdörr där det stod att han inte ville bli störd.

Fars tavlor:
Telefonsamtal från hans fars gamla granne som ibland hade hjälpt fadern att ploga bort snö och hålla den lilla grusvägen i ordning. Som tack och betalning hade han en gång varje år fått en tavla. Wallander hade vid ett par tillfällen försökt förklara för sin far att det möjligen kunde bli lite för mycket för grannen att ha ett tiotal målningar, alla identiskt lika, på sina väggar. Men hans synpunkt hade mötts med bister tystnad.

Han hade kommit in i parets sängkammare. Det fanns blod på golvet och ena sidan av sängen. Men det som hade fångat Wallanders uppmärksamhet var en tavla som hängde på väggen ovanför kuddarna i sängen. Den föreställde en tjädertupp i ett skogslandskap. Martinsson dök upp vid hans sida.
”Din fars verk, eller hur?”

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Ett mörker där han inte förmådde tända några lampor.

Den som klarar av att gråta framför en annan människa uppvisar enligt min uppfattning ett stort mod. Ett mod som jag nog tyvärr själv saknar.

Vi skickade ut hela fågelholkar ur munnarna utan att vi hann gripa dem i vingarna.

Om en människa har problem stoppar han en sten, gärna tung, i sina kläder och släpar på den tills han har löst sina svårigheter. Då kan han lägga stenen ifrån sig och gå vidare i livet med förnyad lätthet. (Indiancitat)

Man ställer ut skorna när man dör.

Efter egen höst kommer andras vår.

Människor som betytt nått viktigt kan man aldrig göra sig helt och hållet fri ifrån.

I hennes död såg han också sin egen.

Det var som om jag stod och tittade upp i luften när jag egentligen borde studera marken framför mina fötter.

Våra minnen lyser inte genom oss.
piren

Wallander for tillbaka till Ystad och parkerade bilen nere vid småbåtshamnen. Han gick ut till den bänk som stod längst ute på piren. Det var ett av hans högsäten i livet, en biktstol utan präst, dit han ofta drog sig undan när han ville vara ifred och reda ut något som plågade honom.
plankan
Ingen hörde att han satt där ute, ytterst på hamnpiren, och talade högt för sig själv.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Han frågade den kvinnliga läkaren om han hade Alzheimer. ”Nej”, sa hon. ”Det tror jag inte. Men ingen vet naturligtvis vad som väntar bakom nästa hörn.”
Bakom nästa hörn, tänkte Wallander när han gick genom den pinande kalla blåsten mot sin bil, som stod parkerade just bakom hörnet. Där väntade honom en parkeringsbot.

Martinsson säger han är inställd på att det är över.
”Min tid som polis”.
”Har du också glömt ditt vapen på en krog?”

”Det är förbjudet att låta motorn gå på tomgång så länge som ni har gjort”, sa en äldre vithårig dam med basker till Wallander som satt helt medtagen efter att ha blivit nedslagen av två ynglingar.

För att inte bli liggande vaken på hotellrummet tog han en halva av en av sina sömntabletter. Han tänkte dystert att det var ett av de få sätt han numera festade på, att locka på sömnen genom att skruva av locket på den vita pillerburken.

”Så full har jag nog aldrig varit”, sa rörmokare Jarmo. ”Att jag skulle ha glömt en rörtång på krogen.”

”En dag kommer Rikspolischefen att föreslå att vi ska sitta i öppna kontorslandskap för att öka vår effektivitet”, sa Wallander ironiskt. ”Vi kan förhöra varandras vittnen, blanda oss i varandras utredningar. ”

Wallander hade ett förslag till Peter Edler inför deras pensionering om några år. ”Vi kan slå oss ihop. Bilda ett team som reste runt och talar om för folk hur man skyddar sig mot inbrott och eldsvådor. Firma Brott och Brand.”

”Flyttfåglar redan nu”, sa Linda. ”Är inte det för tidigt?”
”Dom kanske övar provstarter och formationer”, sa Wallander.

Privat sorg:
Börjar känna sig gammal. Oroar sig för minnet som spelar honom spratt. Ett mörker som kommer in från ingenstans.

När han inte kunde sova kom tankarna om döden nära. Han var sextio år (61år) diabetiker, lätt överviktig, skötte inte sin hälsa som han borde, rörde sig för lite, drack för mycket, åt slarvigt, utan att hålla fasta tider. Med jämna mellanrum tvingade han sig till en disciplin som snart bröt samman igen. Han låg där i mörkret och fick panik. Det fanns inga marginaler längre. Nu hade han inget att välja på. Antingen radikalt ändra sitt liv eller dö i förtid.

”Döden. Jag har cancer. Men jag vill inte tala mer om det just nu. Låter du mig ligga ner och vila en stund? Jag äter smärtstillande mediciner som är så starka att jag nästan somnar.” sa Baiba.

Varför kommer hon till mig? Jag orkar inte med mer död och elände, fruar som super ihjäl sig, svärmödrar som mördas.” Han ångrade genast sin tanke.
ahls-rokeri
Vid Kåseberga körde han ner till hamnen och köpte rökt fisk. Han hade just stigit in i sitt hus när telefonen åter började ringa. Det var samma kvinna som tidigare, men nu när mottagningen var bättre kunde han genast höra att det inte var Baiba.

Han stod med påsen med rökt fisk från Kåseberga i handen. Nu föll den mot golvet.
”Är Baiba död? Hon var ju här för bara två dagar sedan?”

Antal mord/dödsfall:
7 st.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Sista tre meningarna:
Sedan är det inte mer. Berättelsen om Kurt Wallander tar oåterkalleligen slut. De år, kanske tio, kanske fler, han har kvar att leva, är hans egen tid, hans och Lindas, hans och Klaras tid, ingen annans.
Perfekt slut för denna romansvit. Detta borde varit sista boken enligt mig.

Baksidestext:
En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer. Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Liljansskogen. För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang. Von Enke är nämligen farfar till Linda Wallanders lilla dotter.
Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig. När sedan också von Enkers hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större.
Trådarna leder bakåt i tiden, till det kalla kriget, högerextrema sammanslagningar och lönnmördare från det gamla Östeuropa.
Wallander anar att han har kommit en stor hemlighet på spåren. Kanske befinner han sig i utkanten av något som är mångdubbelt allvarligare än Wennerströmaffären, den värsta spionhärva Sverige upplevt. Wallander kastas in i ett skeende vars förvecklingar han har svårt att överblicka.
Samtidigt dyker ett ännu mörkare moln upp på hans himmel …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nionde boken i serien om Kurt Wallander; ”Pyramiden

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

nionde-boken

Nionde boken i Wallandersviten:
Pyramiden, 1999, 440 sidor. Ordfront. Engelsk Titel: The Pyramid. Publicerad i 24 länder.

Personligt:
I förordet berättar Henning Mankell att han insett vilken undertitel som han hela tiden sökt efter, men aldrig hittade under de första åtta skrivna böckerna om Kurt Wallander. ”Romaner om den svenska oron”. Han berättar om alla brev som han fått från läsare. Han erkänner att de flesta haft rätt om ”felaktigheter”. De flesta breven har ställt frågan: Vad hände med Wallander innan romanserien börjar? Innan den 8 januari 1990. Kurt Wallander hade varit polis länge, varit gift, får en dotter och en gång har han brutit upp från Malmö och sökt tjänst i Ystad. Här fyller Henning Mankell igen några av luckorna och det är så läckert när han väver ihop slutet i ”Pyramiden” med första boken ”Mördare utan ansikte” att jag njuter inombords.
Det inkommande telefonsamtalet registrerades hos polisen i Ystad klockan 5.13 den 8 januari. Det togs emot av en uttröttad polisman som … När telefonsignalerna ryckte upp Wallander ur sömnen hade han varit djupt inne i en erotisk dröm…
”Wallander!”
”Jag hoppas att jag inte väckte dig?”
”Jag var vaken.”

I Pyramiden bjuds läsarna på fem berättelser:
A: Hugget, sid 11-122.
B: Sprickan, sid 123-149. Tidigare publicerad i Hemmets Veckotidning 1997 under titeln Mannen med huvan.
C: Mannen på stranden, sid 151-187. Publicerad i ICA-kuriren 1995.
D: Fotografens död, sid 189-272. Publicerad i ICA-kuriren 1996.
E: Pyramiden, sid 273-440.

Tidsintervall:
Hugget, 3 juni 1969 – en dag i början av september 1969.
Sprickan, Kl. 16.45, 24 december 1975- ca kl. 20.30, 24 december 1975.
Mannen på stranden, 26 april 1987 – ”7 maj 1987”.
Fotografens död, mitten av april 1988 – ungefär en vecka senare.
Pyramiden, 11 december 1989- 8 januari 1990. Cirkeln sluten.

HUGGET:
Vi som läst flera av böckerna känner till episoden om hur nära Kurt Wallander var att dö som en ung 21-årig polisman i Malmö. Äntligen får vi alla detaljerna. Tidigare har vi ofta läst orden. Att leva har sin tid, att vara död har sin, som blivit som ett personligt mantra för Wallander genom åren som gått. Det är nu som Kurt Wallander tar sina första steg som amatör- kriminalare. Dessa tar han i grannens lya. Han blir så uppslukad, att han glömmer klockslag med sin fästmö Mona och frestas att sjukskriva sig från sin patrullerande tjänst.

Huvudperson:
Kurt Wallander: 21 år. Ordningspolis. Bor i en liten trång lägenhet i Rosengård.

Familj:
Mona: Fästmö. Arbetar på en damfrisering.
Far: 60 år gammal konstnär. Lynnig person som just bestämt sig för att flytta ut till Österlen. Varit extra sur sedan Kurt meddelade att han skulle bli polis.
Mor: Dog under Kurts polisutbildning.
Kristina: Syster som bor i Stockholm.

Kollegor:
Sven ”Taggen” Svensson: Radiopolis. (smeknamnet kom efter att han i en jakt på en inbrottstjuv hade ramlat in i en häck fått ett antal taggar i underlivet)
Hemberg: Omtalad kriminalkommissarie. Kom till Malmö 1959.
Svanlund: Äldre, överviktig och trög polisman.
Sjunnesson: Kriminaltekniker. Liten och mager man.
Stefansson: Yngre kriminalassistent. Ogillar Kurt. Spydig mot honom.
Lohman: Inspektör och Kurts chef.
Jörgen Berglund: Ordningspolis. Pratar ”svår” skånska.
Wittberg: Polis. 30 år. Drömmer om att en dag få köra racerbil.

Personer utanför polishuset:
Artur Hålén: Pensionerad skygg sjöman. Född 1898.
Emil Holmberg: Högstadielärare och uppslagsverkskrängare.
Linnea Almqvist: Äldre granne. Faråker: Räddningsledare på brandkåren.
Maria: Jobbar i en tobaksaffär. Har gott minne och bra hörsel.
Lars Andersson: Taxichaufför. Gammal klasskamrat till Kurt.
Alexandra Batista-Lundström: Född i Brasilien. Bor i ett radhus i Arlöv.
Erik Anders Artur Hansson: Fartygsmaskinist.
Holger Jespersen: Dansk sjöman. Periodare.
Rune Blom: Har ett hängande ögonlock. Håller till i Pildammsparken då och då.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Kurt & Mona hade träffats 1968. Tidigare hade han varit tillsammans med Helena Aronsson som arbetade som assistent på ett shipping-kontor i Malmö. Helena hade plötsligt en dag bara meddelat Kurt att det var över. Hon hade träffat en annan. Kurt hade blivit knäckt. Tröstat sig i starka drycker. Tjatat på Helena som till slut hotat med att anmäla honom för polisen. Samma kväll hamnade han på färjan från Köpenhamn till Malmö bredvid en flicka som satt och stickade och som hette Mona.

flygbatar Efter att ha missat två dateklockslag vill Mona ha timeout en vecka. Under tiden söker han upp Helena i eget tjänsteärende och träffar en söt Maria i en tobaksaffär, som tyvärr säger att hon har en pojkvän.

Kurts bil:
Han har ingen bil. Åker buss. Promenerar.

Kurts största karaktärssvaghet i denna roman:
Han presenterar sig som kriminalassistent för en okänd person. Han småljuger för Mona när han glömt hämta henne vid Danmarksfärjan. Han missar ständigt deras mötestider.

Han gjorde något som han aldrig gjort tidigare. Han ringde och sjukanmälde sig. Som orsak angav han maginfluensa. Till sin förvåning kände han inte alls av något dåligt samvete. Han startar därefter egna mordspaningar trots att han inte är kriminalassistent.

Kurts hälsa:
Han stoppar ner sina trötta fötter i diskbalja med varmt vatten.

Han fejkar en maginfluensa, men drabbas några dagar senare av akut matförgiftning efter musslorna som han ätit i Köpenhamn.

Kniven träffade honom mitt i bröstet. Det var som om han drabbats av ett varmt mörker som sköljde över honom. Redan innan han segnade ner på grusgången hade hans minne upphört att registrera det som hände.

Medvetslös i fyra dagar. Han genomgick två komplicerade operationen.

Nyckelspår & Villospår:
Gammalt bröllopsfotografi, tipskupong, eldsvåda, svalda diamanter, extralås, cykelkedja, hängande ögonlock.

Grodor i boken:
Åldern spökar som vanligt. ”Mördare utan ansikte” var första boken. Det är där Henning Mankell sätter ner spaden och berättar för oss om Kurt Wallander som är 42 år när boken börjar 8 januari 1990 och fyller 43 år 30 januari. Därför bör unge Kurt vara 22 år och inte 21 år i denna återblick till juni 1969.

Kurt mamma dog under hans polisutbildning och lever inte juni 1969, när handlingen drar igång. I ”Den vita lejoninnan” står det att mamman begravdes för elva år sedan. Får man vänta så länge att begrava människor? Bokens handling utspelar sig 1992. Backar vi elva år landar vi på 1981 enligt vad jag lärde mig i matematikens värld. Tolv år tidigare borde rimligtvis Kurt Wallanders far haft en fru och Kurt i sin tur haft en livs levande mor. Hm! 😉

Kuriosa:
Kurt röker John Silver. Han tjänar 1 896 kronor i månaden.

Han har aldrig varit i Helsingborg någon gång.

Vietnamdemonstrationer hade gett Wallander mycket övertid.

Det viktigaste i Kurts lägenhet var grammofonen. Han hade inte många skivor. Nästan bara operamusik. Den första skivan med Jussi Björling var fortfarande hans största ägodel. Det första han skulle rädda om det började brinna i huset. Av någon obekant anledning tycktes många poliser vara förtjusta i Roy Orbison.

Han satte på teven. Som vanligt var det debattprogram. De medverkande diskuterade för- och nackdelar med den nya värld som så småningom skulle komma. Datorernas värld. Han stängde av.

Kurt och Mona bestämmer sig för att åka till Skagen på semestern i juli.

Far berättar om sina drömmar om att någon gång åka till Italien och att få se pyramiderna i Egypten. Han berättar också att det är klart med husköpet i Löderup. Han har bara sett det på bild. Det räcker. Han gör inga resor i onödan. Det inkräktar på hans arbete.

För Kurt hade skolan varit en grå vardag, där bara geografi och historia hade livat upp honom något.

”Du är faktiskt en av dom få män jag känner som inte har långt hår”, sa Kristina till sin bror Kurt.

När han kom ut från porten stod Mona där. Det hade han inte väntat sig. Lika lite som det som därefter hände. Hon gick rakt fram till honom och gav honom en örfil på vänster sida. Sedan vände hon sig om och gick därifrån.

Fars tavlor:
Kurt hade känt sig tvungen att hänga upp en, en utan tjäder, eftersom fadern emellanåt kom på besök till den lilla ettan i Rosengård.

”En av mina grannar har en sån där”, sa Hemberg. ”Dom tycks vara populära.”

Plats som jag är nyfiken på:
Mer en saknad från egna minnen då jag ibland turade mellan Malmö och Köpenhamn med glada vänner.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Kortspel är den sista livlina vi har mellan oss.

”Du får se vilken typ du kommer att tillhöra”, sa Hemberg och stängde skåpet om de preskriberade tre mordfallen. ”De som glömmer eller dom som inte gör det.”

På en sandstrand kan man inte komma försent.

”Jag hoppas du har lärt dig nåt. Åtminstone om hur man inte beter sig.”

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Du skulle aldrig ha blivit polis. Men du lyssnade inte. Se nu vad du ställer till med. Slår oskyldiga småbarn i huvudet med käppar.”
”Jag har inte slagit en jävla människa i mitt liv”, svarade Wallander sin far. ”Dessutom har vi inte käppar utan batonger.”

”Varför får jag aldrig några barnbarn?” frågade han sedan. Men han väntade inte på något svar utan gick därifrån.

Hemberg gick in Wallanders lägenhet och betraktade den omkullvälta baljan och vattenpölen på golvet. (Kurt hade tagit sig ett fotbad en stund tidigare)
”Försökte du släcka branden själv.”

Hemberg släppte av Wallander utanför huset i Rosengård. ”Kontakta mig i morgon”, sa Hemberg. ”Om det är så att du blivit frisk från din maginfluensa.”

”Vad har hänt med dig?” frågade Hemberg och pekade mot kinden.
”Jag råkade gå emot en dörr”, svarade Wallander.
”Precis vad misshandlade kvinnor brukar säga när de inte vill ange sina män”, sa Hemberg glatt och satte sig tillrätta i stolen.

”Det ringde nån och sa att han var en avlägsen släkting till dig. Han var inte säker på att du ens skulle komma ihåg honom.”
”Sa han inte vad han hette?”
”Nej. Men han verkade vara ganska gammal.”
Wallander betraktade telefonnumret. Där fanns också ett riktnummer. 0411. Det kan inte vara sant, tänkte han. Farsan ringer och presenterar sig som en avlägsen skäktning. Som jag kanske inte ens kommer ihåg.

Han satt på flygbåten till Köpenhamn och såg ut genom fönstret medan han drack kaffe. En dag kommer de säkert att bygga en bro här, tänkte han. Men den dagen slipper jag nog uppleva.
(Sådan humor gillar jag. Visst Kurt. Trettio år senare invigdes bron. Och du slapp inte undan. )

Privat sorg:
skaneland
Han oroar sig för att hans far ska flytta och att hans barndomshem kanske skulle rivas. Där han bott i 19 år. Han hade inga direkta minnen från den första tiden i Klagshamn. Då var han för liten. Jag är sentimental. Kanske är det därför jag tycker om opera? Frågan är bara om man kan bli en bra polis om man har anlag för sentimentalitet?

Jag har två problem, tänkte han. Det största och viktigaste är Mona. Det andra är min far. Båda problemen måste jag lösa så fort det bara är möjligt.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Bosse Lidéns betyg:
4.5/5 :).

Sista två meningarna:
Strax efter åtta kom Mona. Den kvällen talade de länge om att nästa sommar göra den resa till Skagen som inte blivit av.

SPRICKAN:
En speciell berättelse som handlar om en tidsrymd på ungefär fyra timmar på julafton 1975.
Wallander sitter ensam på sitt tjänsterum i Malmö och väntar in hemgång en dryg timme senare och funderar på att sticka en halvtimme tidigare. Hans chef Hemberg öppnar dörren och vill att Kurt Wallander ska göra ett stopp på sin väg hem till Ystad. Hemberg vill att Kurt ska kolla upp en sak vid utanför en livsmedelsaffär i bostadsområdet Jägersro.
Titeln syftar på en underjordisk spricka som plötsligt uppstått i det svenska samhället och skapat en brutalitet av ökat våld, som inte frågade efter om den var nödvändig eller inte.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Jobbar på Malmö polishus på våldsroteln som kriminalassistent. Han och familjen har flyttat till Mariagatan i Ystad i september och han ska börja jobba i den mindre staden till sommaren.
dsc_39770028
Han hade varit på polishuset i Ystad vid flera tillfällen och bekantat sig med den som snart skulle bli hans kolleger. Framför allt hade han lär sig uppskatta en medelålders polisman som hette Rydberg.

Familj:
Mona: Fru. Har kommit över en damfrisering billigt i Ystad.
Linda: Femårig dotter

Kollegor:
Stefansson: Delar tjänsterum med Kurt.
Hörner: Delar också tjänsterum med Kurt.
Hemberg: Kurts närmaste chef. Ungkarl.
Sjunnesson: Polistekniker.

Personer utanför polishuset:
Elma Hagman: Ägare till en lite livsmedelsaffär.
Oliver: En svart man. Inte brun, inte kopparfärgad, inte mestis. Kommer från Sydafrika.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
”Det är Kurt.”
”Säg inte att du har blivit försenad.”
Irritationen kom från ingenstans. Han klarade inte att dölja den. ”Jag ringer faktiskt bara för att säga att jag åker hem redan nu. Men det var kanske fel?”
”Varför låter du så sur?”

Kurts bil:
En Peugeot.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Skulle vara att han har svårt för att sluta röka.

Kurts hälsa:
Det hände ibland när han gäspade stort att han fick kramp i en muskel under hakan.

Han har rökhosta.

Han kände sig nöjd med det han såg i spegeln. Snart skulle han fylla trettio år. Men i spegeln såg han ett ansikte som tillhörde någon som kunde varit tjugotvå.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander hade framför allt fäst sig vid Rydbergs förmåga att med få ord beskriva och analysera ett brott som just befann sig under utredning.

Nyckelspår & Villospår:
Telefonsamtal, massiv tystnad, bogserlina, apartheid.

Grodor i berättelsen:
De är tysta. Betydligt lättare att undvika när man endast skriver om ”fyra timmar av en julafton”. Största orsaken är att den exakta åldern på Kurt inte skrivs ut. Bara att han snart ska fylla trettio år. Därmed klarar ”missen” sig under radarn i denna berättelse.

Kuriosa:
Mona klipper ut annonser om tjänster hos vaktbolag och berättar att han skulle tjäna betydligt mer och få bättre arbetstider, mindre ryckiga. Hon är rädd att något ska hända honom.

Han sköt in en musikkassett i radion och vred upp ljudet och Jussi Björlings stämma fyllde bilen.

Att hans far bodde på Österlen sedan några år var ytterligare ett skäl för dem att bosätta sig i Ystad. Tydligen har det ansträngda läget mellan far och son förbättrats under de sex år som passerat revy. Då ville han aldrig se gubben mer. Längtade efter att han skulle dö.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Förr stal man vevgrammofoner. Man stal inte bilstereoapparater. Av det enkla skälet att dom inte fanns.

Upprörda röster skrek frågor om vad som egentligen pågick. Det är bara jag som dör, tänkte Wallander. Ingenting annat.

Privat sorg:
Grälen på hemmaplan blev allt vanligare. Det tycks som deras dotter Linda fem år som håller ihop äktenskapet. Nyss satt jag fast i en spricka, tänkte Wallander. Nu står jag mitt i en annan som växer alltmer mellan Hemberg och mig.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Bosse Lidéns betyg:
3/5.

Sista tre meningarna:
Regnet hade tilltagit. Samtidigt hade det börjat blåsa. En byig vind från nord.

MANNEN PÅ STRANDEN:

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalkommissarie i Ystad. Bor i en trerumslägenhet på Mariagatan.

Familj:
Mona: Fru. Rest på en fjortondagsresa till Kanarieöarna.
Linda: Dotter. Med på resan. Är 16-17 år. Hoppat av gymnasiet.
Far: Bor i Löderup.

Kollegor:
Hansson: Kurt retar sig ibland på hans omständliga sätt att komma till saken. Martinsson: Yngst i spaningsgruppen och den som mest var öppen för ny teknik. Har fått en halsböld.
Rydberg: Hade precis varit sjukskriven för ryggsmärtor.
Svedberg: ingår ännu inte i spaningsgruppen.
Ebba: Jobbar i receptionen.
Björk: Polischef.
Per Åkeson: Åklagare. Alltid stor oreda på kontoret men ändå järnkontroll.

Personer utanför polishuset:
Stenberg: Taxichaufför. I femtioårsåldern.
torget

”När vi kom in till stan stannade jag vid torget och sa att vi var framme. Han reagerade inte alls.”
Göran Alexandersson: 49 år. Egenföretagare. Taxikund. Steg på i Svarte. Beskrivs som snäll.
Jörne: Rättsläkare i Lund.
Agnes Ehn: Sommarboende i Svarte. Annars i Halmstad.
dsc_00040025
Martin Stenholm: Pensionerad distriktsläkare från Nynäshamn. Bor nu i Svarte.
Kajsa Stenholm: Hon har varit jurist och åklagare i Nynäshamn. Nu har hon cancer. Bengt Alexandersson: Blev överfallen och mördad i Stockholm som artonåring.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Han är gräsänkling under två veckor. Mona och Linda planerade resa till Kanarieöarna hade kommit som en total överraskning för Kurt. Äktenskapet knakade. Det är Linda som håller ihop relationen.

Han tänkte tillbaka på den gång de varit i Skagen. Det hade varit den bästa tiden av deras gemensamma liv. De hade så mycket att tala om, som de aldrig fick tid till.

Kurts hälsa:
Han äter ofta snabbmat vid hamburgerbarer.

Han ser äldre ut än vad han är. Tidigare hade det varit tvärtom.

Han klämde nerslaget på magen som börjat tränga sig ut ovanför livremmen.
”Hur mår du egentligen? ” frågade Ebba. ”Sover du ordentligt på nätterna?”

Evert Rydbergs kloka ord:
Det han idag kunde om polisyrket var i huvudsak Rydbergs förtjänst. Under de år Wallander varit i Ystad hade Rydberg varit hans stora lärare.

”Det har du lärt mig”, svarade Wallander. ”Att det inte skadar att låta folk få tänka efter. Dessutom behöver jag tillstånd för husrannsakan av Åkeson.”

Nyckelspår & Villospår:
Hanssons papper, långsamverkande gift, cold case-fall.

Grodor i berättelsen:
Han skulle snart fylla fyrtio år. Enligt första boken ”Mördare utan ansikte” borde han fyllt fyrtio år den 30 januari detta år.

Snål med bokstaven s. Per Åkesson är här Per Åkeson.

Kuriosa:
När det inte är mord på gång brukar det vara en ständig hopplös jakt på ligor som fraktar över stulna lyxbilar till Polen.

Han tryckte in ett band med Maria Callas i kassettbandspelaren i bilen.

Plötsligt slogs Wallander av tanken att det var första gången som Rydberg assisterade honom och inte tvärtom.
Speciell torr humor på gränsen till svart:
Finns det nån annan här i huset som kan ha sett nånting?”
”Jag har en katt som brukar ligga i ett fönster bakom gardinen. Du kan tala med den”, sa kvinnan.

Privat sorg:
Funderar på hur äktenskapet ska hålla den där dagen när Linda flyttar. Han drömmer mardrömmar om att Mona hade lämnat honom.

Förhållandet till hans far är inte bra. De grälar om allt. Han är orolig för att han ska bli som sin far när han blev gammal.

Antal mord/dödsfall:
4 st

Bosse Lidéns betyg:
5/5. 🙂

Sista två meningarna:
Sedan vände Wallander sig om och gick ner till stranden. Snart var han uppslukad av dimman.

FOTOGRAFENS DÖD:

Personligt:
Starten av berättelsen är i mitten av april 1988. Detta är enda boken/berättelsen där inte exakta datum är noterade. Däremot är det gott om klockslag. Fallet tycks vara avslutat efter ungefär en vecka.

Huvudperson:
Kurt Wallander:

Familj:
Mona och Linda: Flyttat iväg till Malmö. Mona sa plötsligt en dag för en månad sedan att hon ville flytta isär ett tag.

Kollegor:
Martinsson: Sitter ofta vi datorn och gör sökningar. Bättre på datorer än att köra bil. Nyberg: Erfaren, skicklig och vresig polistekniker.
Svedberg: Alltid lojal mot Kurt. Nitisk, pedantiskt ordnat skrivbord. Inte särskilt begåvad. Ebba: Allt i allo i receptionen
Rydberg: Ont i ryggen. Sjukskriven.
Björk: Polischef.
Hansson: Omständlig.
Peters: Varit i Ystad lika länge som Kurt.

Personer utanför polishuset:
Simon Lamberg: 56 år. Fotograf med egen ateljé sedan mer än 25 år. Mycket reserverad. Så anonym att han nästan går i ett med väggen.

varlden-o-vardagen
Han letade sig upp till Lavendelvägen och steg ur bilen.

Hilda Waldén: Städerska i sextioårsåldern.
Elisabeth Lamberg: Har separat sovrum från sin man. Menar att hennes man var full av hemliga rum.
Karin Fahlman: 50-årsåldern. Väninna till Elisabeth.
Matilda Lamberg: 24 år. Dotter som bor på institution.
Lars Backman: Pensionerad direktör i Handelsbanken. Bor på Ågatan.
Gunnar Larsson: 30-årsåldern. Har jobbat tidigare hos Lamberg.
Peter Linder: Spelklubbsägare som är duktig på att vinna rättsmål.
Margareta Johansson: Föreståndare på ett vårdhem nära Rynge.
Anton Eklund: Pensionerad busschaufför. Bor i Trelleborg.
Siv Stigberg: Bor i Lund. Finns inte i telefonkatalogen.
Anders: Präst i Lund. Louise Wislander: prästfru i många år.
Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Det kommer inte in någon energi på den fronten för övergivna Kurt.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Alltför ofta bröt Wallander mot regeln att en polis aldrig ska vara ensam när han befinner sig i en situation han inte helt kan kontrollera.

Kurts hälsa:
Han har bitit av en halv tand till vänster i underkäken.
tandlakare
Han lämnade polishuset och gick ner till tandläkaren som hade sin mottagning vid Stortorget.

Slarvar med mat och mattider.
dsc_00150033Vid Vassgatan svängde mannen till höger och fortsatte mot Folkparken.

Han blir nerslagen runt ett hörn och allt blev mörkt. Ett våldsamt slag i ansiktet. Samma tand slogs sönder igen.

Sömnbrist.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander blev sittande och tänkte på Rydberg. Hans lärare och mentor, den skickligaste polisman han någonsin träffat. Han hade lärt Wallander hur viktigt det var att vrida och vända på argumenten och att närma sig ett problem från oväntat håll.

Wallander åt. Försökte koncentrera sig helt på maten. Det var något som Rydberg hade lärt honom. När han åt skulle han bara tänka på det som låg på tallriken. Efteråt skulle han känna det som om huvudet hade vädrats ut, som ett hus som öppnats efter att ha stått tillbommat länge.

Nyckelspår & Villospår:
Deformerade ansiktsbilder, kanalbyte på radion, psalmbok från Svenska kyrkan, årlig bussresa, Markresor, vårdhem, prästfru, ljusstake av mässing.

Kopplingar till tidigare berättelser:
Lamberg skrev klagomål till polisen. Ett gällde Kajsa Stenholm som misslyckats med det där fallet i Stockholm som fick sin upplösning här nere förra våren. (Mannen på stranden)

Grodor i berättelsen:
I mars 1988 separerade Kurt och Mona på prov.

Kuriosa:
Lamberg hade fotograferat Kurt och Monas bröllop i slutet av maj 1970 och även Linda som barn vid mer än ett tillfälle.
dsc_00180030
Han var snart framme vid Sankta Gertruds Torg där han hade sin fotoateljé.

Jag är bekymrad över Rydbergs ryggproblem”, sa Björk. ”Ibland har jag en känsla av att det är nåt annat.”

Wallander hade haft en passionerad dröm som 14 eller 15 år gammal om att bli pressfotograf. Vid alla stora evenemang skulle han finnas i främsta ledet och han skulle ta sina bilder medan andra tog bilder av honom.

Redan nu hade Wallander en besöksstol på kontoret med ett dåligt armstöd.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Framkallningsrummet var hans symboliska köksbord.

Det finns alltid hemliga rum där vi inte lyckas tränga in. Och väl är kanske det.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Patrullen som var där sa att det var mycket obehagligt.”
”Det brukar mordplatser, vara”, svarade Wallander. ”Jag tror aldrig jag i mitt liv har varit på en brottsplats man kunnat beskriva som behaglig.”

Lamberg tog ingen bild när vi separerade, tänkte Wallander. Av det finns ingenting bevarat.

Privat sorg:
Normalt var det Mona som höll i tvätten. Det högg till i honom när han tänkte på henne.

En känsla av tristess och trötthet drog förbi inom honom. Världen tycktes för ett ögonblick bara bestå av sjukdom och död. Och tomheten efter Mona.

Mötet var slut. Wallander kände sig trött och nedstämd. Trots det vackra vädret. Och han saknade Mona.

Antal mord/dödsfall: 
2 st

Bosse Lidéns betyg:
4/5

Sista två meningarna:
Han skulle till tandläkaren igen. För vilken gång i ordningen visste han inte längre.

PYRAMIDEN:

Personligt:
Tjusigt ihop vävt med det som komma skall. Jag riktigt känner med Rydberg och de andra kollegerna som undrar om hans hälsa. Briljant att avsluta med den text som startar upp första romanen ”Mördare utan ansikte”.

Huvudperson:
Kurt Wallander:
dsc_42090035
Utanför teatern stannade han och såg att där skulle komma ett gästspel från Riksteatern.

Familj:
Linda: Dotter. 19 år. Bor just nu hemma hos mamma Mona i Malmö.
Far: Konstnär. Bor i Löderup.

Kollegor:
Ebba: Jobbar i receptionen. Har varit och permanentat sig. Gör många privata saker åt Kurt.
Martinsson: Likt Kurt morgonpigg.
Rydberg: Ensamstående. Plågas av sin reumatism och ser blek ut.
Peters: Ordningspolis.
Hansson: Gillar att spela på travhästar. Skjuter ner sina travkuponger i en låda när någon kom in i rummet.
Nyberg: Kriminaltekniker. Har en mamma som är 96 år och bor i Eksjö.
Per Åkeson: Åklagare. Berättar om att han ska vara tjänstledig och att en ung dam som heter
Anette Brolin ska vikarera för honom. (vävs ihop med första boken ”Mördare utan ansikte”)
Björk: Polischef som ofta är ute och föreläser.
Svedberg: Kliar sig ofta på flinten med en blyertspenna.
Näslund: Nattarbetande polis. Är osams med sin fru och tar därför gärna nyårsnatten passet för att slippa vara hemma.

Personer utanför polishuset:
Peter Edler: Brandman
Robert Haverberg: Ensam gubbe i sjuttioårsåldern, ensam med nio hundar.
Yngve Leonard Holm: 37 år. Gäckar hela tiden polisen. Född i Brösarp.
Herbert Blomell: Pensionerad flygledare. Bor i ett hus strax bakom Strandskogen.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Spritproblem. Jobbar på en hästgård.
Anna & Emilia Eberhardsson: Ägare av en sybehörsaffär sedan många år.
dsc_00380010
Tyra Olofsson: Pensionerad lärare. 14 matskålar på golvet i köket.
Linnea Gunnér: 66 år. Har varit kocka på sjön.
Anette Bengtsson: Jobbar på en resebyrå.
Hassaneyh Radwan: poliskollega i Kairo.
Pedro Espinosa: 33 år. Född i Madrid.
Ayrton McKenna: Född 1945 i Sydrhodesia (Zimbabwe).
Rolf Nyman: Discjockey på diskotek. Född 1957 i Tranås.
Linda Boman: Ung kvinnlig diskoteksägare med mycket kort kjol.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Han hade inlett ett förhållande med trebarnsmamman och sjuksköterskan Emma Lundin för en månad sedan. Nu funderade han på hur han skulle kunna dra sig ur. Tidigt hade han insett att de inte hade något gemensamt. Mest av allt var det Monas återkomst han drömde om.

Emma ringer en kväll. Han bjuder hem henne en kväll när hon ringer. När de ligger i sängen tänker han på Mona.

Han börjar tänka på Anette Bengtsson som jobbar på resebyrån. Hade hon varit tio år yngre …

Emma ringer en kväll till. Hon stannade som vanligt till strax efter midnatt. Wallander tänkte på Anette Bengtsson.

Kurts bil:
Peugeoten var svårstartad och han skulle snart bli tvungen att byta. Men var skulle han få pengar till det?

Efter ett dubbellån blir det en mörkblå Peugeot som var sliten och inrökt. Men Wallander märkte att motorn var bra.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Han är för feg för att göra slut med Emma. Undviker henne. Bortförklarar om hon ringer. Lovar sig själv att han måste berätta det för henne, öga mot öga så fort han får tid.

Han går in på banken för att låna 20 000 kr till att köpa en ”ny” bil. Sedan går han direkt till resebyrån och beställer en resa till Kairo för att få loss sin ”galna” pappa från häktet. Vid hemkomsten blir det ett nytt besök på banken. Då ljög han och sa att han missuppfattat priset på bilen och ville låna ytterligare 20 000 kr.

Han sticker iväg på riskabla uppdrag utan att meddela någon. Nyfikenheten drev honom. Han tänkte att det han nu gjorde, för vilken gång i ordningen visste han inte, bröt mot alla de mest elementära regler som gällde för en polisman. Framförallt den att inte ge sig in i farliga situationer ensam.

Kurts hälsa:
Det hade blivit en vana att känna efter om natten hade gett honom några krämpor. Han hade ibland tänkt att han långsamt höll på att bli inbillningssjuk.

Skräpmat inhandlas. Ibland sömnproblem.

Jag borde börja spela badminton med Svedberg igen, tänkte han. Jag klarar inte fyra trappor utan att tappa andan.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander hade ofta tänkt att Rydberg måste vara en av de skickligaste brottsutredarna i Sverige. Ingenting undgick honom, ingen hypotes var för märklig för att inte Rydberg skulle undersöka den. Hans förmåga att avläsa en brottsplats förvånade ständigt Wallander som hela tiden sög i sig alla kunskaper.

Rydberg hade vid något tillfälle sagt honom att det som inte kunde utryckas kortfattat som ett telegram antingen var illa tänkt eller alldeles fel.

”Det är kanske där vi ska börja”, sa Rydberg tankfullt. ”Med att undersöka om dom verkligen var så hedervärda som alla tycks tro.”

När man gräver neråt brukar man komma framåt.

”Polisarbete handlar ofta om att göra sånt man redan från början vet är meningslöst”, sa Rydberg. Men det är som du säger. Ingen sten får ligga orörd.

Vi ska hitta det vi inte vet att vi letar efter. Men i förlängningen ska det finnas ett ja eller ett nej.

Nyckelspår & Villospår:
En störtad Piper Cherokee, exklusivt kassaskåp som säkert kostar minst hundra tusen kronor, Marbella, Värdepapperscentralen, försäkringsbedrägeri, en pyramid & triangel, starka lampor, narkotika som börjar flöda ända upp till Varberg.

Kopplingar till tidigare berättelser:
Han hade ständigt en återkommande minnesbild. Något som hade utspelat sig i Malmö för tjugo år sedan. Då hade han på ett café blivit utskälld av en ung flicka och beskylld för att ha slagit henne med batong under en Vietnamndemonstration. (Hugget)

Grodor i berättelsen/boken:
Det är en viss skillnad på tio år och några veckor. Kurt Wallander och Sten Widen träffades enligt denna berättelse den 12 december 1989 vid systemet. Därefter den 28 december hemma hos Sten i Stjärnsunds borgruin.
I ”Mördare utan ansikte” som var första boken, men som utspelar sig direkt efter ”Pyramiden”. Står det på sidan 68. Det var tio år sedan han hade sett Sten Widén. Ändå tycktes han inte alls förändrad. Samma toviga hår, samma magra ansikte, samma röda eksem intill underläppen. Hm! Hade Kurt Wallander redan i januari 1990 spår av den trista sjukdom han skulle få i framtiden?  😉

Baksidestexten. Pyramiden slutar INTE 1989 utan det häftiga datumet 8 januari 1990. Med samma text som inleder ”Mördare utan ansikte”.

Åldern på Kurt Wallander svajar som vanligt. Med Pyramiden avslutas serien om Kurt Wallander står det på bokens baksida. Jag är tacksam för att det inte blev sant.

Kuriosa:
Kurts gamla chef från polisåren i Malmö, Hemberg, hade tragiskt omkommit i en trafikolycka året innan.

Kurts far överraskar med att berätta att han ska resa bort till Egypten. Kurt blir helt mållös.

Kurt har olika tröjor för olika temperaturer. Den här dagen hade han den han använde ner till fem minusgrader.

Kurt blir utskälld av Björk för att han på arbetstid kört sin far till Malmö. Det tål han inte … samtidigt tänker han tanken att någon sladdrat.

gata-atta

Wallander brast i skratt när han såg adressen: Käringgatan 11. Han undrade om det fanns någon stad i Sverige förutom Ystad som hade så många egendomliga gatunamn.

Rydberg kollapsar inför sina kolleger vid en genomgång.

Han köpte en julklapp till sig själv. En radio till bilen. Han lyckades också montera den själv.

Wallanders favoritbok är ”Den hemlighetsfulla ön” av Jules Verne.

”Varför ser du mig inte i ögonen?” frågade hon plötsligt. ”Det beror nog mest på att din kjol är väldigt kort”, svarade Wallander och förvånade sig över sin direkthet.

Pyramiderna är upplysta av strålkastare. Utom en dag i månaden. När det är fullmåne.

Saker jag blir sugen på:
Se pyramiderna i Kairo. Jag hade chansen när jag gick sista terminen på BHS. Jag fick välja mellan Kairo, Berlin och Köpenhamn. Min pölsetarm valde det sistnämnda. Eller så var det min studentkassa.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Nu när Rydberg är borta saknas deras bästa instrument. Om en spaningsgrupp är som en orkester, tänkte Wallander, har vi mist förste violinisten. Och då låter orkestern inte bra.

”En dröm jag haft i alla år. Inget annat. Jag tycker man ska vara trogen sina drömmar.” Drömmar var budbärare. Även om drömmarna handlade om andra människor var det i första hand budskap som riktades mot en själv. Han letade vidare efter sin försvunna tanke. ”Vad är det du tror du ska hitta när du blivit ensam?”

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Egentligen borde Hansson suttit här i stället och förhört. De kunde ha pratat hästar med varandra. (KW trött på att han inte skulle kunna sätta dit den stora narkotikabrottslingen som satt framför honom i förhörsrummet.)

Han kunde inte bestämma sig för vilken pizza han skulle beställa. Blundade därför och tryckte pekfingret på måfå mot menyn.

”Det är du som börjar bli glömsk”, sa fadern i telefon. ”Jag trodde att poliser hade rapportblock. Kan du inte skriva upp där att du ska arrestera mig? Då kanske du minns.”

”Björk kommer att föreläsa ihjäl sig”, sa Wallander till Nyberg.
”Har du hört honom tala nån gång?” frågade Nyberg. ”Aldrig. Men jag misstänker att han inte berättar om sina bedrifter bakom skrivbordet.”

Rydberg betraktar Björk som något nödvändigt administrativt ont.

”Jag hoppas jag blir som farfar när jag blir gammal”, sa Linda. Wallander svarade inte. Att bli som far var något Wallander fruktade mer än något annat.

Eftersom ingen var i närheten passade Wallander på att sparka till polisdörrkarmen ytterligare. Bucklan blev större. (Hämnd för att hans chef skällt ut honom) Detta upprepar han vid ett senare tillfälle när ingen ser. Ännu en gång fortsatte bucklan att växa. Några timmar senare gör han om bravaden rituell spark.

En kvinna brast i skratt. ”Jag har aldrig sett en man klia sig i pannan så mycket som han.” (Svedberg hade förhört henne tidigare)

”Hur mår min far?” frågade Wallander poliskollegan i Kairo.
”Han har ett mycket bestämt humör”, svarade Radwan. ”Men han talar tyvärr en svårbegriplig engelska.”
Han talar ingen engelska alls, tänkte Wallander uppgivet.

”Det ser bra ut, viskade Radwan. ”Åklagaren påstår att din far är gammal och sinnesförvirrad.”
Bara ingen översätter det, tänkte Wallander. Då kommer han verkligen att bli vansinnig.

Wallander betraktade de tre män som satt utspridda runt bordet. Det är mycket sällan det ser ut så här på teve, tänkte han. Där är det unga och fräscha, ständigt upplagda polismän som är i farten.

Privat sorg & oro:
Han längtar efter ett hus på landet där han kunde ha en hund och duvslag.

Han oroar sig för sin fars resa till Egypten och försöker avstyra den.

Jag kan inte ha det så här längre. Något måste hända i mitt liv. Snart, mycket snart. De två månaderna som gått sedan Mona definitivt lämnat honom kändes som två år.

Hur länge skulle hans hjärta hålla för påfrestningarna? All den dåliga maten, de ofta återkommande perioderna av sömnsvårigheter? Och inte minst sorgen efter skilsmässan?

”Det är bäst att du sätter dig ner”, sa Martinsson och gav Wallander ett telex i handen. ”Det står att min far har anhållits av polisen i Kairo. Och att han kommer att ställas inför domstol om han inte genast betalar en bötessumma motsvarande tio tusen kronor. Han är anklagad för olaga intrång samt förbjuden uppstigning.”
”Tydligen har han försökt klättra uppför Cheopspyramiden. Trots att det är förbjudet”, sa Martinsson.

För varje år som gick oroade han sig alltmer för att han en dag skulle börja tappa håret.

Antal mord/dödsfall:
”10” st.

Bosse Lidéns betyg:
4/5

Sista två meningarna:
Polisbilen väntade på honom vid avtagsvägen mot Kadesjö. Det var ännu mörkt.

Baksidestext:
En Piper Cherokee störtar i backen med våldsam kraft och fattar eld. Piloten och hans passagerare dödas. Kurt Wallander vid polisen i Ystad konstaterar snart att inget sportplan saknas. Att det måste ha flugit utan tillstånd. Mitt under haveriutredningen kommer ett nattligt larm. En brand har utbrutit i systrarna Eberhardssons sybehörsaffär. Huset är redan övertänt. Undersökningen efteråt av de innebrända systrarnas kroppar innebär en fasansfull upptäckt: båda kranierna har skotthåll i nacken. Pyramiden tar ett steg tillbaka. Historien börjar 1969 när Wallander är en 21-årig ordningspolis och slutar 1989. Den ger några av de viktigaste nycklarna till personen Wallander. Med Pyramiden avslutas serien om Kurt Wallander.

Inläggets fråga till dig som läst romanen PYRAMIDEN:
Vilken av de fem berättelserna tyckte du bäst om?

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Bland kaniner och raukar

1

En tidig morgon gled vi iväg i hyrbilen längs med biltomma vägar. Vi vek av från 149:an och drog oss mot kusten.

2

Härligt att inte möta några bilar på den smala slingriga uppförsbacken. Däremot sprang det leksugna kaniner fram och tillbaka för att reta oss. Inte det minsta rädda om livhanken.
Från det trettio meter höga Hamnberget såg vi ut mot Östersjön. Nedanför oss ligger Halls halvt insomnade fiskeläge.

3
Hallshuks fyr ligger läbbigt nära klippkanten. Jag lät snällt Solveig få bästa utsikten mot havet när vi gick hand i hand. På tillbakavägen bytte vi hand och jag höll mig återigen närmast land. Jag tycker om utsikter men lider av en släng av svindel.

4

”Nu åker vi ner och väcker dem i tältet och stör friden för dem med husbilen. 🙂

5

Kul att byta vy och se strandklinten från andra hållet. Nerifrån och upp.

6

Vilket är godast? Jag gillar lax mest. Här har vi förflyttat oss längre söderut till en av våra andra favoritplatser på Gotland, Lickershamn.

7

Spännande att gå på stenarna mot den 6-7 meter höga Jungfrun som det finns en gammal sorglig sägen om. En ung söt kvinna störtade från rauken med sin älskade på tusentalet. Hennes pappa var rik, mäktig och elak. Fadern hade lovat den unge mannen att han skulle få gifta sig med dottern – om han lyckades hämta ner henne från raukens topp, där fadern låtit sina män placera henne.
En dramatisering av sägnen, Jungfruspelet, ges som utomhusteater varje sommar vid stranden i Lickershamn.

8

Mysiga fiskebodar som jag är svag för.

9

Det är svårt att förstå att hela Gotland var under vatten för tio tusen år sedan.
Visste du att raukar består av hård, olagrad kalksten? Det finns raukar på ett 25-tal platser på Gotland. De flesta ligger på norra sidan (inklusive Fårö).

10Vilken söt Raukfröken jag hittade på morgonkvisten. ”Vill du fika med mig?”

11

Undra om jag vågar klättra upp en bit? Det ser ut som en gubbe.

12

Inte dumt att ha en hel parkering för sig själv. ”Den lilla grå” väntade snällt på oss.

13

Jag vet sedan länge att Anders Knutas har sin sommarstuga i dessa trakter. Typiskt att jag fick reda på att Knutas åkt till fastlandet för att träffa Kurt Wallander. 😉

 

 

s

Sjunde boken i serien om Kurt Wallander; ”Steget efter”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

1

”Även om min pappa dog innan min första roman publicerats så vet jag att han trodde på mig och visste att jag skulle lyckas som författare.” Henning Mankell

Sjunde boken i Wallandersviten:
Steget efter, 1998, 538 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: One Step Behind. Publicerad i 26 länder.

Personligt:
Jag minns sommaren som kylig jämfört med de två föregående rekordsomrarna. Men vi hade ett sött efterlängtat knyte, som värmde våra hjärtan, att rulla omkring med längs Falkenbergs gator. ❤

Tidsintervall:
Prologen startar på midsommarafton den 21 juni 1996. Därefter kommer 36 kapitel mellan 7-23 augusti. Epilog: 25-27 oktober 1996.

Huvudperson:
Kurt Wallander.

Ja
Han hängde av sig jackan, öppnade fönstret och blev stående och såg på det gamla vattentornet.

Familj:
Linda: Dotter. Jobbar kvar på en restaurang på Kungsholmen i Stockholm.
2Kurt och Linda hade gjort en bilresa på Gotland under semestern.

Kristina: Kurts syster i Stockholm.
Gertrud Andersson: Änka. Bor först kvar i fars hus i Löderup, flyttar sedan till sin syster utanför Rynge.
3
Kurts kollega Martinsson hade kommit ut med en släpkärra och de hade kört flera lass till soptippen utanför Hedeskoga med faderns tillhörigheter. Wallander hade med växande obehag tänkt att det som till slut blev kvar av en människas liv hamnade på närmaste soptipp.

Mona: Exfrun, som ringer och berättar att hon ska gifta sig.

Kollegor:
Martinsson: Högt utvecklad förmåga att minnas olika adresser och telefonnummer. Har ofta rätt i sina föraningar. Har en son på 11 år som heter David och som vill bli polis. Ann-Britt: Problem i äktenskapet. Blir mer och mer viktig för Wallander.
Karl Evert Svedberg: Känd för sin punktlighet, dyker inte upp till ett möte. Är annars aldrig sjuk. Han är den bästa skytten av poliserna.
Svedberg
Svedberg bodde högst upp i huset. Wallander var andfådd när han gått uppför trapporna. Han tryckte kinden mot dörren. Allt var tyst. Sedan öppnade han brevinkastet. Ingenting. Han ringde på. Signalen ekade inne i lägenheten.

Lisa Holgersson: Polischef.
Ebba: Trogen receptionist. Trött. Har åldrats fort de sista åren. Börjar glömma arbetsuppgifter. Ska gå i pension nästa sommar.
Hansson: Har återigen spelbongar på sitt kontor.
Nyberg: Kriminaltekniker. Två år kvar till pension.
Bild ett
De kom ut på gatan som låg öde. Nyberg hade parkerat sin bil nere vid teatern. Under tystnad for de upp till polishuset.

Thunberg: Ung vikarie för åklagare Per Åkesson under hösten. Wallander och Thunberg drabbar samman rejält.
Edmundsson och hans polishund Kall.
Bernt Svensson: Ung polis som började jobba för 6 månader sedan. Lång och rödhårig.

Andra poliser och experter:
Harry Lundström: 57 år. Kriminalpolis i Norrköping. Den skickligaste i Peking.
Tre poliser från Malmö har kallats in som förstärkning.
Lone Kjaer: Polis i Köpenhamn.
Birch: Har börjat jobba hos Malmöpolisen.
Mats Ekholm: Psykolog. Gör gärningsmannaprofiler.

Personer utanför polishuset:
Astrid Hillström: En försvunnen ung kvinna från Ystad.
Martin Boge: Bor i Simrishamn. Han är också försvunnen.
Lena Norman: Ännu en försvunnen ung kvinna. Studentrum i Lund. Föräldrahem på Käringgatan i Ystad.

Jas
De parkerad bilarna utanför naturreservatet, tog sina korgar och försvann längs en av stigarna.
Lillemor Norman: mamma till Lena. Misstänksam.
Eva Hillström: Revisor. Orolig, rädd och nervös mamma med ett ok att bära. Föräldrarna Boge: Tycks tycka det är skönt att sonen håller sig borta.
Ylva Brink: Kusin till Svedberg. Barnmorska.
Sture Björklund: Kusin till Svedberg. Professor vid Köpenhamns universitet.
Bror Sundelius: Pensionerad bankdirektör och ungkarl. Bor i ett vackert hus på Vädergränd i Ystad. Har känt Svedberg i nitton år, sju månader och cirka femton dagar. Hans stora hobby är att titta på stjärnhimlen.
Sten Widén: Ungdomskompis. Tränar galopphästar på sin gård. Namnet på hans hjälpreda denna gång är Sofia.
Ida Edengren: Bor i ett lusthus i Skårby. Råkade bli sjuk rätt dag en gång.
Axel Edengren: Bor i en stor kropp med en vulkan av känslor som aldrig tillåts komma fram.
Erik Lundberg: Skårby. Bor granne med en självmördarfamilj.
Rosmarie & Mats Leman: Friluftsmänniskor som älskar att ströva omkring på söndagar. Lennart Westin: Kör postbåt på ostkusten mellan skärgårdsöarna.
Erika: Äger ett vägkafé strax utanför Västervik.
Rolf Haag: Fotograf med ateljé i närheten av Nobeltorget i Malmö.
Maria Hjortberg: Assistent åt Rolf Haag.
Nils Hagroth: Joggare med en snabb höger.
Sven-Erik Adamsson: Naturläkare. Bor i Svarte.
Kjell Abinsson: Föreståndare på postterminalen i Ystad. Bor i Rydsgård.
Åke Larstam: Tidigare ingenjör som omskolat sig till lantbrevbärare. 44 år. Bor på Harmonigatan 18 i Ystad.
DSC_39750008

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Vi bjuds på en tillbakablick om vad som hänt sedan förra boken slutade 5 december 1994. Baiba hade varit hos Wallander under jul och nyår. Kanske skulle hon komma till Sverige för gott redan till sommaren 1995. De hade också sett på hus tillsammans. I mars sa hon i telefon att hon tvekade. Full av oro hade Wallander flugit till Riga. Det gick inte att övertala henne. Istället blev det bråk och timeout en månad. Sommaren 1995 hade de dock tillbringat två sommarveckor vid Rigabukten. Till julen kom Baiba till Ystad. Några dagar in på nyåret 1996 kom nådastöten. Baiba kunde inte alls längre tänka sig att flytta till Sverige. Efter fyra år fanns inga vägar som ledde framåt längre. Då och då hade de fortsatt att talas vid i telefon. Även detta tog slut. Nu var det mer än ett halvår sedan sist.

Han tänkte plötsligt på henne han mött på kaféet, utanför Västervik. Han fick söka i minnet innan han kom på hennes namn. Erika. Minnesbilden fyllde honom med en oklar längtan.

Klockan två på eftermiddagen svängde han in vid kaféet utanför Västervik. Han visste att det var stängt under vinterhalvåret. Men ändå hade han en vag förhoppning om att hon skulle vara där. Många gånger under hösten hade han tänkt ringa henne. Men det hade aldrig blivit av. Han hade aldrig helt kunnat förstå vad det var han egentligen ville henne.

Kurts bil:
En gammal Peugeot.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han ljuger för Linda i telefon.
”Jag var hos doktorn idag. Han hittade inga fel på mig.”
Samtidigt berättar han lite senare för pizzabagaren att han vill ha något att äta som är lämpligt för en person som har för mycket socker i blodet.

DSC_40040054
Med viss möda letade han bland hyllorna tills han kom till den medicinska litteraturen. Snart hittade han vad han sökte.

Han köper wienerbröd fast han inte borde.

Han far med osanning till en joggare för att skrämma honom att vara tyst om en sak. ”Inte hade han fått tre år för det där”, sa Ann-Britt Höglund.
”Det vet inte han”, svarade Wallander.

Wallander ber Martinsson att ringa till doktor Göransson och berätta att han inte kan komma på ett läkarbesök.

Wallander bildar en hemlig trojka med Martinsson och Ann-Britt Höglund. Inte ens Hansson ingick i denna hans innersta cirkel.

”Vänta med att börja. Jag behöver dricka ett glas vatten och jag måste gå på toaletten”, sa Wallander till Ann-Britt Höglund.
”Min pappa hade diabetes”, sa hon plötsligt.
Wallander tvärstannade på väg mot dörren.
”Vad menar du med det?”

Han ljuger ofta när någon ringer och väcker honom.
”Du kanske sov?”
”Inte alls. Jag höll just på att duscha. Jag sitter här med en handduk runt mig. Kan jag ringa tillbaka om några minuter?”

Han hade bestämt sig redan när de stått där i trappuppgången. Ville Ann-Britt Höglund inte vara med om att bryta upp dörren skulle han göra det själv.

Martinsson vägrar att gå ombord på en båt i småbåtshamnen. Inte ens när Wallander säger att han gör det själv om Martinsson täcker honom från bryggan.
”Då gör vi som du säger. Åk upp till polishuset och se till att vi får full utryckning hit ner. Jag vaktar så länge”, säger Wallander.
Martinsson gav sig av … Han skulle göra det ensam, utan uppbackning … 🙂

Kurts hälsa:
Kurt Wallander höll på att omkomma i en trafikolycka onsdagen den 7 augusti 1996 strax öster om Ystad. Orsaken var att han somnat vid ratten och nickat till en kort stund innan han såg en lastbil torna upp sig framför. Tröttheten hade kommit utan förvarning. Annars också. Ofta när han satt i bilen på jobbaktiviteter var han tvungen att köra intill vägkanten för att sova en stund. Han insåg att tröttheten inte var naturlig.

Nattkramp i vaderna.

Dricker tre glas vatten direkt efter varandra utan att stilla törsten.

DSC_39890018

Eftersom han var törstig gick han till det konditori som fanns på södra sidan av Stortorget och drack mineralvatten och en kopp kaffe. Han övervägde om han kunde äta ett wienerbröd.

Behöver uppsöka toaletter snabbt. Ny törst och kissnödig igen.
Eftersom undertecknad har varit med om en diabetes ett debut ler jag igenkännande. Samtidigt som jag inte vet just då om det är typ ett eller två.

Wallander får diagnosen diabetes efter sina 15.3 i blodsocker. Hans blodtryck är för högt, 170 över 105. Vikten 92 kg. Han ska börja med diet och motion.

Wallander försöker laga och äta nyttig mat enligt dietlistorna. Bestämmer sig för att gå fram och tillbaka till polishuset. Ta långa promenader vid stranden på helgerna. Kanske börja spela badminton med Hansson. När morden upptäcks faller han snabbt in i de gamla onyttiga spåren.

Han äter slarvigt, motionen är minimal.

Efter att ha smitit eller inte haft tid träffar han på Doktor Göransson igen. Det konstateras fortfarande ett högt blodsocker, sockerläckage i urinen, högt blodtryck. Nu sätts medicin in och ett telefonnummer till en dietist. ”Amaryl” står det på förpackningen för blodsockret och att de ska tas i samband med en måltid. Wallander undrade efter han svalt tabletterna, när han skulle hinna äta nästa gång. På eftermiddagen, mitt under en samling svimmade Wallander.

Han glömmer ständigt att ta medicinen.

I slutet av boken står det att han tar medicin mot blodtryck. Epilogen inleds med att det står att Wallander har varit sjukskriven i två veckor. Blodsockret är stabilare, men blodtrycket för högt.

Trots att han ännu inte fyllt femtio föreställde han sig i sina mörka stunder att han levde på övertid. En osynlig pipa kunde när som helst blåsa av spelet.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Skala bort allt som är ovidkommande. På varje brottsplats finns avtrycken kvar. Skuggor av ett förlopp. Det är dem du måste hitta”.

En bra polis hoppas alltid att ett mord inte ska ske. Att en gärningsman ska missa när han riktat sitt vapen mot en värnlös människa. Men en bra polis hoppas också att de brott som inträffar ska lösas på ett sådant sätt att åklagarna blir nöjda och domstolarna kan utdöma påföljder. Framför allt hoppas en bra polis att brottsligheten ska minska. Men en bra polis vet samtidigt att det knappast kommer att ske.

Att behärska brottslighet är alltid en fråga om uthållighet. Vem orkar mest och längst?

Nyckelspår & Villospår:
Vykort, stjärnkikare, perukstock, Bellman, Fredmans Epistlar, en blå ängel, Astra Constable (pistol), Divine Movers (sekt), bar i Köpenhamn.

Kopplingar till tidigare böcker:
Snart hade det gått två år. Två år sedan Gertrud ringde till polishuset i Ystad och berättade att hans far låg död. (Den femte kvinnan)

Klockan nio svängde fastighetsmäklarens bil in på gårdsplanen. När mannen bakom ratten steg ur kände Wallander till sin förvåning igen honom. Han hette Robert Åkerblom. Några år tidigare hade hans fru blivit brutalt mördad. (Den vita lejoninnan)

Martinssons dotter hade blivit överfallen på skolgården för att hon hade en far som var polis. (Den femte kvinnan)

Fortfarande hade hon inte kommit över den svåra skottskada som hon ådragit sig för två år tidigare. Hon hade återvunnit sin fysiska hälsa. Men Wallander var osäker på hur Ann-Britt mådde. Han mindes plötsligt hur han själv och Svedberg hade besökt henne på sjukhuset för snart två år sedan. (Den femte kvinnan)

Långa tider hade han inrättat sitt ensliga polisdistrikt på Skagens höstliga och övergivna stränder. (Mannen som log)

”En man som äger så mycket kan helt enkelt inte vara hederlig”, hade Svedberg sagt. (Mannen som log)

Ett brev från Mats Ekholm. Psykologen som ingick i teamet när de letade efter en person som skalperade människor. (Villospår)

Grodor i boken:
Svedberg var märkestrogen och körde Audi. På samma sätt som Wallander alltid bytte sin Peugeot mot en annan Peugeot. (Nissan en gång)

Med tanke på att Sten Widén och Svedberg tillsammans varit på ett hemligt uppdrag en natt för att undsätta Wallander, var det inte verklighetstroget att inte relationen togs upp, när Widén fick reda på vem som blivit mördad. Den tråden måste Mankell ha förlagt.

Åklagaren Per Åkesson är inte i Uganda utan Sudan.

De hade haft ett fall förra året med en kvinnlig mördare som … Sanningen är 1994 och två år sedan.

Doktor Göransson förklarade svimningen med att han inte var överraskad.
”Ditt blodsocker kommer att gunga. Om det händer igen får vi dra in medicinen. Se till att du har ett äpple i närheten nästa gång du börjar bli yr.”
Det köper inte Bosse Lidén. Troligtvis hade blodtryckstabletterna gjort att han råkat ut för ett snabbt blodtrycksfall. Man ”svimmar” inte av lågt blodsocker. Det är värre än så … Möjligtvis kunde Wallander vara extra känslig mot just Amaryl. Kurt hade inte känt något som helst obehag innan han ”svimmade”.

Kurts faktiska ålder svajar som vanligt. 🙂

Kuriosa:
Wallander ställde sig intill en husvägg och lättade blåsan på Stora Norregatan, mitt på natten. En annan gång bakom en polisbil utanför polishuset. En tredje gång pissade han rakt ut i havsvattnet.

Wallander behövde förstärkning omedelbart.
”Vem av oss vill du helst ha?” frågade Hansson i telefonen.
Wallander önskade att Ann-Britt Höglund kom in. Hon var en bättre polis än Hansson. Men det sa han naturligtvis inte.
”Det spelar ingen roll. En av er.”

”Jag dricker mer än tjugo koppar kaffe varje dag”, sa Nyberg. ”För att orka. Eller kanske för att uthärda.”

”Papper har en märklig förmåga att försvinna. När alla har datorer kommer detta inte att hända”, sa Martinsson.
”Det blir efter min tid”, sa Wallander som fortfarande betraktade datorer med tveksamhet.
DSC_40110001

Från Vädergränd gick han och satte sig på en bänk utanför Bäckahästens kafé.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Han hade ett urverk inom sig som alltid gick rätt.

Jag letar efter begravda hundar som inte finns.

För varje år blev nycklarna och kodlåsen allt fler.

Att misstänka och att frukta behövde inte vara samma sak.

Det finns alltid sidor hos människor som bara ett fåtal lyckas upptäcka.

Det verkar som om han kan vara både steget efter och steget före på en och samma gång.

Men sprickan som gick genom samhället vidgades hela tiden.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Wallander ringer fel mitt i natten och frågar efter Ann-Britt.
”Den enda kärring som finns i det här huset heter Alma Lundin”, röt mannen och la på luren.

För sent kom han ihåg att han skulle ha bett om att få en smörgås utan smör. Nu försökte han istället skrapa bort det med kniven. Vid ett bord mitt emot honom satt en man och iakttog honom. Säkert skulle det nu börja gå rykten om att polismän satt och skrapade bort smör från sina brödskivor istället för att leta efter den som dödat en av deras kollegor.

”Hur gammal är kommissarien?”
”Jag ska snart fylla femtio.”
”Då bör ni ha bättre ben än jag. I den åldern ska man också röra sig. Annars är risken stor att man får problem med hjärtat. Eller diabetes.” Wallander lyssnade häpet. ”Är kommissarien kvar?”
”Ja”.

Efter den dagen hade Wallander alltid ett antal sockerbitar i en ficka. Han kände sig som en man som ständigt gick och väntade på att träffa en häst. Men han berättade fortfarande inte för någon om sin diabetes. Den förblev hans hemlighet.

Menar du att vi ska sitta och brevväxla med varandra? Medan en gärningsman som begått fem brutala mord springer omkring i full frihet?”

”Den här spaningen är definitivt ingen tebjudning. Med spretande lillfingrar.” Helst av allt skulle han velat ha kontakt med Rydberg. Men han låg i sin grav och hade ingenting mer att säga.

En polisbil stod parkerad utanför ett av husen. Utanför på en gräsmatta låg en kvinna och solade. Wallander hade gärna lagt sig vid hennes sida och sovit en stund.

Wallander letade efter sina läsglasögon.
”Kanske mina duger”, föreslog Albinsson. ”Vilken styrka har du?”
”Jag vet inte riktigt. 10,5.”
Albinsson såg undrande på honom. ”Det skulle innebära att du var blind.”

”Jag ska säga till honom att det är viktigt. Mer kan jag inte göra.”
”Du ska hälsa honom en sak till: att en helikopter från polisen i Stockholm kommer att landa på ert tak om han inte har hört av sig inom tre minuter”, sa Wallander i telefonen till kvinnan på Strands Konsultativa Ingenjörsbyrå.

Edmundsson hade rest sig upp med smörgåsen i handen. Wallander såg att det var leverpastej. Utan att betänka sig tog han smörgåsen ur handen på kollegan och började äta. Det gjorde ont i kinden. Men hans hunger var större än smärtan.

Privat sorg:
Känner sig ensam och utan något umgänge. Drömmer ofta om sin far och Rydberg. ”Något måste hända”, tänker han. ”Något som gör att jag orkar se framåt igen.”
DSC_39850022
Genom de blyinfattade fönstren sken den märkvärdigt envisa augustisolen.

Antal mord/dödsfall:
8 st.
Nybrostrand
Vid första anblicken hade han inte trott att det skulle vara möjligt att genomföra det han önskade. Men när han sedan hade kommit till just den plats fotografen valt ut insåg han att risken för upptäckt skulle vara mycket liten.

Bosse Lidéns betyg:
5/5. 😀

Sista tre meningarna:
Dagen efter, söndagen den 27 oktober, for han till Ystad.
Snöfallet hade då upphört.
I Skåne var det ännu höst.

Baksidestext:
Midsommarafton 1996. Tre ungdomar stämmer möte i en undanskymd glänta på Österlen. De byter om för att i sommarnatten utföra sina hemliga rollspel. Men bakom ett träd väntar någon som ger deras fest ett makabert slut. På polishuset i Ystad råder sommarstiltje. Kurt Wallander kämpar med sina föresatser om ett hälsosamt liv. Plötsligt hittas en polisman död. Det blir tydligt hur lite de alla vet om vad som pågår omkring dem. En okänd mördare går lös. Deras enda ledtråd är ett foto på några ungdomar i historiska kläder och peruker. Aldrig tidigare har Kurt Wallander tvingats gräva i en arbetskamrats innersta hemligheter. Det han finner är något han aldrig kunnat föreställa sig.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

Efterord:
Här är länken till dig som vill läsa regler, lämna in din sommarläxa eller bara njuta av länkarna till dem som redan lämnat in.

https://bosseliden.wordpress.com/2016/06/06/den-sandiga-och-blota-sommarlaxan/

Sjätte boken i serien om Kurt Wallander; ”Den femte kvinnan”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

1

Henning Mankell föddes 3 februari 1948 i Stockholm. När han var två år gammal flyttade familjen till Sveg där fadern arbetade som häradsdomare. Familjen bodde i tingshuset i Sveg och den unge Henning tyckte mycket om att lyssna på de vuxnas diskussioner om brott och straff.

Sjätte boken i Wallandersviten:
Den femte kvinnan, 1996, 474 sidor. Ordfronts Förlag.
Engelsk Titel: The Fifth Woman. Publicerad i 29 länder.

2

Personligt:
Nästan varje gång som jag parkerar bilen på Liregatan i centrum tänker jag på mördaren. Det händer även när jag åker tåg att mina tankar glider iväg till olika sidospår.
Tre teman i boken är kvinnosyn, moral och medborgargarde.

Tidsintervall:
Prologen utspelar sig i Algeriet-Sverige i maj-augusti 1993. Därefter börjar kapitel 1 i Skåne den 21 september 1994 och slutar i en epilog 5 december 1994.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalpolis. Bor kvar på Mariagatan i Ystad.
3
Wallanderbakelsen kan du testa på Fridolfs Konditori.

Familj:
Linda: Dotter. Kombinerar denna höst studier på en privat teaterskola med arbete som servitris på en lunchrestaurang på Kungsholmen.
Kristina: Syster i Stockholm.
Far Karl Wallander och hans nya fru Gertrud.
Mona: Exfrun som bor i Malmö.

Kollegor:
Martinsson: Funderar starkt på att sluta som polis. Oroar sig ständigt för att bli förkyld. Ebba: Ystadpolisens receptionist i över trettio år.
Lisa Holgersson: Den nya polischefen. Skaffat ett hus i Hedeskoga.
Ove Hansson: Är duktig på att samtala med vittnen. Har annars många andra dåliga sidor, enligt Kurt.
Ann-Britt Höglund: Den yngsta kriminalpolisen.
Per Åkesson: Åklagaren är fortfarande kvar i Ystad och Sverige. Äntligen har han berättat för sin fru om att han sökt en tjänst vid FN:s flyktingkommissariat i Sudan.
Karl-Evert Svedberg: Släktkär och barnkär. Brukar ta en bastu i all ensamhet i polishusets motionsrum på fredagskvällarna.
Sven Nyberg: Polistekniker. Vresig och duktig som vanligt.
Peters: En fåordig polisman med stor erfarenhet. (Den här gången saknas Norén i det gamla tvåmansteamet.)
Bergman: En ung polisman.
Laurin: Trafikpolis som får en ovanlig uppgift. Packa en resväska.

Förstärkningar utifrån:
Hamrén: Från våldsroteln i Stockholm. Dyker upp för andra gången detta år. Piprökare. Augustsson och Hartman: Två polismän som ansluter från Malmö.

Personer utanför polishuset:
Holger Eriksson: 79 år. Amatörpoet. Tidigare hästhandlare i bilar.
Gösta Runfeldt: 49 år. Ägare till en blomsterhandel i Ystad. Änkeman.
Vanja Andersson: 53 år. Butiksbiträde i blomsterhandeln.
Sven Tyrén: Kör ut eldningsolja i en stor tankbil.
Ylva Brink: 62 år. Barnmorska på Ystad BB och kusin till Svedberg.

BB

Hon väntade tills klockan hade blivit halv tre på natten. Av erfarenhet visste hon att det var då tröttheten kom smygande. Mellan klockan två och fyra var risken för att slumra till som allra störst.
Prytz: Ambulansförare.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Endast telefonkontakt denna gång.
Lars Olsson: Bor på en gård utanför Svarte. Passionerad orienterare.
Olof Hanzell: En pensionerad kapten som bor i Nybrostrand.
Bo Runfeldt: Revisor. Son till Gösta.
Lena Lönnerwall: Baskettränare. Dotter till Gösta.
Eugen Blomberg: 51 år. Bor i Lund. Forskningsassistent på Lunds universitet.
Jacob Hoslowski: Bygdeoriginal. Bor ensam i en stuga utan telefon.
Maria Svensson: 36 år. Driver en liten handelsträdgård i Sövestad.
Robert Melander: Svenstavik. Jobbar inom kyrkoförvaltningen.
Krista Haberman: Polska som försvann mystiskt för tjugo år sedan.
Johan Ekberg: 32 år. Brynäs. Legosoldatkunnig.
Kalle Birch: Kriminalpolis i Lund.
Åke Davidsson: Tjänsteman på socialförvaltningen i Malmö. Åke har en ovanlig ögonsjukdom och ser mycket dåligt i mörker.
Katarina Taxell: Lund. 33 år. Nybliven mamma till en pojke. Fader okänd. Ensamstående.
Eskil Bengtsson: Har ett åkeri.
Terese Martinsson: 13 år. Polisdotter i Ystad. Blir attackerad utanför skolan.
Yvonne Ander: 47 år. Tågmästare. Bor på Liregatan i Ystad.
Tore Grundén: Hässleholm. Banktjänsteman som träffar fru Fortuna på perrongen.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Telefonsamtal till Baiba i Riga. Kurt vill verkligen gifta sig med henne och att hon flyttar till Ystad. Han drömmer om ett hus på landet med Baiba och att köpa en hund.

Per Åkesson hade träffat sin yrkeskollega Anette Brolin i Stockholm.
”Hon bad mig att hälsa till alla här nere. Men speciellt till dig.”

”Om jag vill att du ska komma?”
”Ja?”
”Det finns inget jag hellre vill.” (t-samtal med Baiba)

Baiba ska komma till Sverige 8 december. Den här gången skulle de på allvar tala om framtiden, inte bara om när de kunde träffas nästa gång.

Kurts bil:
En gammal Peugeot som visar ålderdomstecken och gav upp strax söder om Älmhult. Trots dyra reparationer litar han inte längre på bilen. Det sista som skrivs om bilen är att den hackade misstänkt på vägen till polishuset.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han lovar telefonledes att komma ut till Gertrud, fast han vet att han aldrig kommer att hinna under dagen. ”Jag lever ett liv där jag alltid gör människor besvikna”, tänkte han uppgivet.

Han ber Ebba i smyg att ringa pressen så att de snabbt ska bli informerade om att polisen är på väg, med blåljus och sirener, till åkeriägaren Eskil Bengtsson.
”Hur i helvete vet pressen att vi är här?” frågade Hansson.
”Säg det”, sa Wallander och tänkte att Ebba både var pålitlig och snabb.

När det ska gå snabbt har han inte tid att samla ihop hela spaningsgruppen. Då väljer han solo eller någon av de närmaste och de kör ett eget race. Den här gången med Ann-Britt Höglund.

Kurts hälsa:
Pigg och solbränd i starten efter Romresan med sin far.

Äntligen kom han iväg till en optiker för att fixa läsglasögon.

Optiker

Optikern hade sin affär på Stora Östergatan i närheten av Pilgränd. Han fick besked om att han måste vänta några minuter. Han bläddrade igenom tidningarna som låg på ett bord. Det fanns en bild på honom som måste ha tagits för mer än fem år sedan. Han kände knappt igen sig själv.

Wallander reste sig mödosamt upp. Det stramade i knäna.

En kraftlöshet kommer över honom ibland. Orsaken är sorgen efter sin fars plötsliga död.

Hans samlade sömnunderskott var stort. Kraftlösheten fanns som ett blysänke djupt nere i hans medvetande. Han låg orörlig i sängen med öppna ögon. Människan är ett djur som lever för att orka, tänkte han.

Just nu är det som om jag inte klarar det längre. Hela han behövde någon form av helrenovering.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle ha gått rakt på kärnan i sin Bergspredikan. Han skulle ha sagt åt mig att nu gällde regeln tålamod mer än någonsin.

Minneslund
Minneslunden på Nya Kyrkogården i Ystad.

En brottsutredning är en sorts byggarbetsplats. Allt måste göras i rätt ordning för att det ska fungera.
De händelser som inträffat först inte nödvändigtvis låg tidigast i en orsakskedja.

Rydberg brukade säga att det var en oförlåtlig synd att kasta en kollegas anteckningar.

”I mellanrummen uppstår klarheten”, hade Rydberg sagt en gång på balkongen, när han var ordentligt berusad.

Nyckelspår & Villospår:
Loggbok, blomsteraffär, Orkidésafari, hackspettsdikt, sugrör, magnetpensel, järnfilspån, lösnagel, medborgargarden, brutalitet, blå plastklämma för namnskylt, kvinnlig parfymdoft, lönnfack i en chiffonjé, SJ tidtabell mellan Malmö-Stockholm, tom hundbur, informell krisgrupp och legosoldater.

Harpegatn

Harpeg

De letade sig ner en halvtrappa till det underjordiska planet. Wallander kände den syrliga doften av vinteräpplen. De kom in i en korridor där rödmålade ståldörrar ledde till olika förvaringsrum. Det var Ann-Britt Höglund som hittade rätt. Wallander noterade att ett extra lås var inmonterat i dörren. 

Kopplingar till tidigare böcker:
Fortfarande tänkte han med vånda på den hopplösa jakten på en seriemördare som till slut visade sig vara en sinnesförvirrad pojke på bara 14 år. (Villospår)

Vandringarna på stranden i Skagen. (Mannen som log)

Han tänkte med olust på den kvinnliga fastighetsmäklaren som försvunnit och sedan hittats mördad, nerstoppad i en brunn. (Den vita lejoninnan)

Minnesbilder från sommaren irrade förbi i hans huvud. Höll det på att hända igen? Har vi fått en galning till att leta efter? (Villospår)

Kommer du ihåg Mats Ekholm? Han med dom psykologiska profilerna? (Villospår)

Den kvinnliga prästen från i somras skulle officiera vid faderns begravning. (Villospår)

Den förra bilen som också var en Peugeot hade brunnit upp på E65:an en natt något år tidigare. (Mannen som log.) Orsaken var att någon placerat sprängämne i bensintanken.

Ambulansen hade just kommit in med en berusad och nerblodad man. Wallander kände igen honom. Han hette Niklasson och hade skrotupplag utanför Ystad. (Mannen som log)

Wallander mindes den natt för några år sedan då han hade vaknat med våldsamma smärtor i bröstet och trodde att han hade fått en hjärtinfarkt. Den gången hade akutintaget legat på ett annat ställe. (Hundarna i Riga)

”Du minns för några år sedan”, började Wallander. ”När jag hade skjutit ihjäl en människa ute i dimman vid Kåseberga. Och kört ihjäl en annan på Ölandsbron. (Den vita lejoninnan) Jag var borta nästan i ett år. Ni trodde till och med att jag hade slutat. Sen skedde det där med advokaterna Torstensson. Och plötsligt vände allt. Jag skulle skriva under min avskedsansökan. Istället gick jag tillbaka i tjänst.” (Mannen som log)

”Jag kände igen dig. Från tidningar. Från i somras.” (Villospår)

Grodor i boken:
Han skulle snart fylla 47 år. Det gick inte att komma ifrån. (Detta gjorde han den 30 januari). Det svajar med ”tiden” då och då och Mankell höftar lite slarvigt. Han borde låtit Kurt Wallander ha ”rätt” ålder genom hela boksviten.

Nog tror jag att det gick tåg ganska regelbundet mellan Malmö och Ystad mitt på dagen även 1994.

Kuriosa:
Kurt har precis varit en vecka i Rom med sin far som äntligen fått se sin gamla dröm gå i uppfyllelse.

Kurt är kräksjuk och sjukanmäler sig. Då får han reda på att en färja sjunkit utanför Tallinn. Hundratals människor har visst dött.
”Det lär ha varit en hel del polisanställda med på färjan”, sa Martinsson. Estonia.

Denna gång är det Ebba som får i uppgift att ringa till Kurts far och förklara vad Kurt håller på med.

Wallander tog upp sin telefon ur fickan.
”Vad gjorde vi innan vi hade dom här? Jag minns det knappast längre.”
”Vi gjorde precis som nu”, svarade Hansson. ”Men det tog längre tid. Vi letade efter telefonkiosker.”

Wallander har slagit Mona en gång under äktenskapet. Hon hade fallit med nacken mot en dörrpost och svimmat några sekunder.

Linda berättade för sin pappa att hennes farfar skrev dikter som han visade för henne.

Wallander la tankspritt handen på telefonen för att ringa till sin (döda) far.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Landsbygdens folk är som djuren i skogen.

Rom hade varit hans Mecka.

Döden kommer alltid olämpligt, antingen den innebär att en kopp förmiddagskaffe inte blir drucken, eller något annat.

Jag ser fram emot att skriva privata brev från Sudan. Jag tänkte jag skulle ta reda på hur många vänner jag har. Som svarar på dom brev jag förhoppningsvis skriver.

Linda frågade sin pappa varför det var så svårt att leva i Sverige. ”Ibland har jag föreställt mig att det handlar om att vi har slutat stoppa våra strumpor”, svarade Wallander.

”Möjligen behöver vi ett annat samhälle”, sa Martinsson. ”Med färre fallskärmsavtal och större gemenskap.”

Min arbetsbörda är alltid stor. Jag klarar den inte om jag samtidigt också ska släpa omkring på mig själv.

En människa som alltför lätt fick blåmärken om man tryckte på henne.

Det sämsta man kan göra i det här landet, på samma sätt som överallt annars, är att döda en polisman. Det näst sämsta är att attackera en polismans barn.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Far hade undrat vem av dem som höll på att bli gammal och själsligt förvirrad när han hört Kurt prata med sig själv.

När Wallander vaknade vid inflygningen mot Sturup såg han att kvinnan bredvid honom satt och stoppade strumpor.

Privat sorg:
Sin fars diagnos Alzheimers sjukdom oroar i bakgrunden.

Kurt vill så gärna hitta tillbaka till den kontakten han hade med sin far innan Kurt bestämde sig för att bli polis. Han har ständigt burit på tanken att någon gång få reda på sanningen om varför hans far inte gillade beslutet och ständigt hackat på polisyrket.

Sandhammaren
Hans far tog hans arm när de skulle passera den sista klinten.
”Det är vackert här”, sa hans far.
De tog en långsam promenad längs stranden. Wallander tänkte att det kanske nu skulle vara möjligt att börja tala med honom om tider som varit. Men det var ingen brådska. Plötsligt stannade hans far mitt i steget. ”
Vad är det”?
”Jag har mått illa några dagar”, svarade han. ”Men det går snart över.”

Kvart i tio, måndagen den 3 oktober 1994 kom samtalet till Kurts kontor.
”Vad är det som hänt?” frågade han.
”Din far är död. Han ligger där ute bland sina tavlor.” sa Gertrud i telefonen.

Wallander stannade. Han hade fått en klump i halsen. När skulle han egentligen få tid att bearbeta sorgen efter sin far? Livet kastade honom fram och tillbaka. Snart skulle han fylla femtio. Det han mest av allt fruktade var att livet skulle bli så obegripligt att han inte längre kunde hantera det.

Antal mord/dödsfall:
11st.

Krageholmssjön

Krageholmssjön låg i närheten av den triangel han tidigare sett framför sig.
Hansson tycktes sitta och tänka på samma sak. ”Sjön ligger mitt emellan Lödinge och Marsvinsholmsskogen”, sa han. ”Det är inga stora avstånd.”

Bosse Lidéns betyg:
Fem glada gubbar av fem möjliga. 5/5  🙂

Sista två meningarna:
Något var nu kanske äntligen över. Den skånska hösten gick mot vinter.

Baksidetext:
En stjärnklar natt i september 1994 ger sig en stillsam äldre herre, fågelskådare och fritidspoet, ut för att följa flyttfåglarnas avfärd från Skåne. Men han snubblar på stigen och faller i en infernaliskt gillrad fångstgrop på sina ägor. När Kurt Wallander hittar honom hänger han spetsad till döds på skarpvässade bambupålar, omsvärmad av kråkor. Kort tid efteråt försvinner en blomsterhandlare spårlöst. Även han hittas avrättad i skogen. Vad är det som drabbar dessa försynta herrar? Vilka är de egentligen? Kurt Wallander och hans kolleger inom Ystadpolisen förstår snart att dåden handlar om välriktad hämnd. Men den de jagar är en minutiöst förberedd mördare som med lätthet lurar in sina förföljare på fel spår …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tusen blogginlägg av olika dignitet – Bloggtävling

DSCN6039

Detta är blogginlägg nummer tusen. Det är också, idag torsdag, fyra år sedan bloggen föddes. Den regniga dagen, dagen efter att vi kommit hem från Gotland. Jag har i nuläget använt 49 % av utrymmet hos WordPress gratisvariant. Vem vet … ?

Jag firar på mitt sätt med en bloggtävling.

Ett

Över 8000 namnförslag kom in via Skånes båda P4-stationer och en särskild jury valde ut 49 namn till de nya Pågatågen som togs i drift 2010. (Äntligen fick kvinnor vara med i sammanhanget.)

Två

En del skånska namn var givetvis givna, medan andra var överraskningar. En del är fiktiva personer. Det är en härlig blandning av dödsryttare, spöken, snapphane, kvinnlig flygpionjär, skådespelare, sångerskor, barnmorska, författare, cyklist, industrimän och mycket annat. Ändå ser jag direkt kända skånska namn som saknas. Zlatan, Henke Larsson, Bosse Larsson, Eva Rydberg, Bombi Bitt, Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Siw Malmqvist, Nisse Hellberg, Charlotte Berlin för att nämna några i förbifarten.

Tre

Min enkla fråga är denna. Vilka är mina FEM favoritnamn bland de utvalda? 

Regler:
Endast en chans var.
(Dina fem första alternativ tävlar om du skulle råka få med fler namn.)

Jag berättar hur många rätt du har. Inte vilka alternativ som är rätt. Den som har flest rätt först vinner en skraplott. Det ska bli spännande att se vilken taktik som ni väljer. Kommer vinnaren att få fem rätt? Tävlingen stängs klockan 20.00, 26 juni. (Söndag) Vinnarens namn kommer att stå längst ner på detta inlägg senare på söndagskvällen.

Här är de 49 alternativ som du får välja på. Blåa namn innebär att de fått röster.
Tiffany Persson – Figur i HippHipp
Hanna från Arlöv
Omsjungen av Nationalteatern
Uarda
Spexig Prinsessa
S:ta Thora –
Lokalt Helgon från Torekov
Flickan från Backafall
Efter Ellen Persson, känd som flickan från Backafall.
Elsa Andersson
Kvinnlig flygpionjär 1897-1922
Sally Bauer –
Simmerska 1910-2001
Christina Piper –
Drev Alunbruket 1673-1752
Posta-Nilla
Postbud på Hovdala 1819-1916
Signe Jansson
Barnmorska i Ystad 1937-1993
Victoria Benedictsson
Författare 1850-1888
Märta Måås-Fjetterström –
Väverska 1873-1941
Torun Bülow-Hübe
Formgivare 1927-2004
Alice Lyttkens –
Författare 1897-1991
Git Gay –
Skådespelare 1921-2007
Sonja Stjernquist
Sångerska 1931-2002
Anna Q Nilsson –
Filmstjärna 1888-1974
Birgit Nilsson
Operasångerska 1918-2005
Vita Karin
Spöke på Snogeholm
Lille Mads – Snapphane
Kurt Wallander
Polis i Henning Mankells böcker
Rio-Kalle
Kalle Svensson. Målvakt i Helsingborg 1925-2000
Johan Jacob Döbelius –
Ramlösa Brunn 1674-1743
Fader Gunnar –
Gunnar Rosendal, teologie doktor 1897-1988
Rutger Macklean
Svaneholms Slott 1742-1816
August Palm –
Politiker 1849-1922
Spuling –
Folke Spuling Lindh, Lundaprofil 1921-1988
Carlos Zóega –
Kaffehandlare i Helsingborg
Carl Adolph Agardh – Teolog, naturvetare 1785-1859
David H Ingvar –
Läkare 1924-2000
Bo Widerberg
Regissör 1930-1996
Lasse Holmqvist
Tv-personlighet 1930-1996
Stellan Sundahl
Komiker 1946-1999
Max Lundgren
Författare 1937-2005
GAN –
Gösta Adrian Nilsson. Konstnär, författare 1884-1965
Frans G Bengtsson –
Författare 1894-1954
Östen Warnerbring
Sångare 1934-2006
Nils Poppe
Skådespelare 1908-2000
Ernst-Hugo Järegård
Skådespelare 1928-1998
Tollarparn –
Jan Tollarparn Eriksson. Pianist 1939-2009
Lars-Erik Larsson –
Tonsättare 1908-1986
NP Möller
Nisse Ahlroths Tv-figur 1972
Stålfarfar
Gustav Håkansson. Cyklist. Mångsysslare 1885-1987
Ålakungen –
Titel buren av många skåningar
Bäckahästen
Bäckens ande, skånsk folktro
Frans Henrik Kockum – Industriman 1802-1875
William Arne –
Dödsryttare 1914-2006
Holger Crafoord –
Industriman 1908-1982
Georg Oddner –
Fotograf 1923-2007

Stort LYCKA TILL och Glad Midsommar!

DSC_40310014

Grattis till vinnaren Lisbeth i Finland. ❤

Enligt önskan från Lisbeth skrapade jag och Solveig lotten igår och redovisar här under hur det gick.
Lisbeths lott
Sorry! Det började bra med att både A och E skrapades tidigt. 🙂
Regnbågen vann heller inte på sin lott som hon fick när hon vann Biltävlingen i förra veckan. Båda lotterna köpte vi på samma ställe och på samma gång. 😦
Nitlott

Ps. Du kan följa mina svar på kommentarerna och därmed se hur många rätt dina konkurrenter fick. (Ibland dröjer det av naturliga skäl innan jag skriver/svarar)