Öresunds pärla


Detta hotell har blivit vårt favorithotell i Helsingborg de senaste fyra åren. Det ligger perfekt till. Helst om man lägger på en summa money för ett rum med havsutsikt.
Jag har alltid några favoritställen jag bara måste besöka här. Detta är ett av dem. Mina ben hittar dit av sig själva.

Det blev tre påsar efter lite velande. De isländska bitarna är inte att leka med. De får det att brinna i munnen. Älskar dem. Min mage tycker sådär om dem. 😉 Lakkris Djöflar är det korrekta namnet. Mycket salt! står det på min påse.

En kombination av humor och ekonomivinst.

På Fahlmans har jag fikat sedan sjuttiotalet. Extra kul när våra numera arbetande döttrar mötte upp där. Sedan fick vi några härliga familjetimmar med utemiddag, promenad och hotellhäng när det började skymma. ❤

Vi tog mängder av foton på varandra men de får stanna i det privata arkivet.

När mörkret lagt sig vände jag en fåtölj och satt och njöt av utsikten. Givetvis flög mina tankar mellan olika tidsperioder i mitt liv. Från familjeutflykter till Helsingör för att köpa billig mat och äta glass, till helt andra sorters resor med kompisar under flera år. Ibland kunde det bli 2×5 turer mellan Helsingborg och Helsingör några kvällsturer (Tura). Då var det inte alltid vi visste om vi var på väg till Sverige eller Danmark. Kul att de inte rivit det gamla stationshuset. Hur många hundratals gånger har jag befunnit mig därinne av olika skäl?

Det finns vanliga hissar, men det är mer spännande att åka ”glashissen”. 😉 men mina foton blev otydliga inne från dem. Hissen gick antagligen för fort.

Frukosten här är superb. 5/5 i betyg. Helt klart. Vi bjöd in våra tjejer till frukost men det var bara Jennifer som var tillgänglig. Lizette hade hand om öppningen på sitt jobb i Malmö.

Här satt vi denna gång. Har aldrig provat utomhus.

Solveig i soffan. Det enda negativa med denna utflykt var de två ”Fasta-pris-taxiresorna” mellan Ängelholm flygplats och Sturup. Det skulle jag kunna skriva två längre kåserier om. 😦  Den sista var extra läbbig med tanke på att det var skyfall just när vi åkte  ”polisjaktsfärden”, ständigt i vänster fil, en liten bit från närmaste bils koffert. Vi överlevde. Tur det bara går att flyga till Ängelholm på sommaren. Nästa resa är redan beställd och den går mellan Visby och den stora staden i söder. Då hoppas vi på fint väder som det var förra hösten och en dag ska det bli Pågatåg till Ystad eller Simrishamn. Det är hopplöst att pussla ihop familjestunder. Alltid är det någon som jobbar helg. Men som alltid är det de små stunderna som räknas. Dessutom har vi fått flera besök på öjn av dem.

Den svarta spinkiga katten dök upp från ingenstans. Den blev rädd när jag tog kort på den och varje gång jag knäppte på knappen därefter. Ändå ville den ha sällskap med oss resten av morgonpromenaden. Antagligen kom den med hälsa till min brutna mellantå. För jag kom på när vi kom hem till lyan, att jag inte hade ont längre och den positiva trenden håller fortfarande i sig.

Eftertext:
Vad kul det var att få se Jennifers första helt egna lägenhet IRL. Där bodde vi en natt. Måste vara lyxigt att få bo först i en helt nybyggd lägenhet. Det har jag aldrig fått uppleva. Bara i en nybyggd villa två gånger som barn/ungdom. Det jag gillade allra mest var att man på ett par minuter nådde ”landet”. En bit av landet som jag hoppas få vara kvar när de byggt färdigt bostadsområdet i Maria. Jennifer har annars sprungit och gått ner till havet några gånger. Hon når Fredriksdal rätt snabbt för att ta ett annat ”gåmål”. Dessutom är det promenadavstånd till jobbet på Helsingborgs Djursjukhus. Än har hon inte nappat på ”mitt erbjudande” om att det finns en Veterinärklinik nära vår bostad i Visby. 😉

 

En kulturell resa till kusten

1

Vad passande det var att vi fick åka med Pågatåget ”Nils Poppe” till Helsingborg.

2

Lite försenade kom vi fram till stamfiket Fahlmans på gågatan. Där intog jag min obligatoriska Kaffe Latte och en Sarah Bernhard. Den goda chokladkakan åt jag på det kända konditoriet redan på åttiotalet. Kanske inte just den kakan, men en förfader.

Koffeinpigga fortsatte vi mot huvudskälet till denna tvåtimmarresa. Mer om det i kommande blogginlägg.

3

Jag gillade alla sex skyltarna som vi snabbt passerade förbi. Dessa tre på ena sidan gatan, som jag hann fotografera innan filmrullen hastigt och olustigt tog slut. 🙂
LenHud, Staken & Veken och Tvål. Vilka tuffa, träffande namn. Samtidigt undrade jag hur konkurrentbutikerna på andra sidan tänkte när de valde sina. Skaffaaknepåfemminuter, (skylten var så lång att den täckte Systembolagets halva butiksfasad) Smärtsamma Nästatueringar och Rostigt & Söndrigt.  😉

5

Efter två trevliga timmar kom vi ut i friska luften och lät doften leda oss rätt.

6

Tänk att äta hemma på bortaplan och slippa laga maten. Vem var min namne tro?

7

Vad tror du låg i påsen på bordet?

8
Sallad fick vi hämta själva. Det var en ganska liten portion (lagom för oss), men mycket gott. Till Bo kommer vi att återvända fler gånger.  😀

9

Ordet NJUTA i bakgrunden stämde bra in på atmosfären. God mat, trevligt sällskap och skönt att sitta ner en stund efter allt promenerande och alla intryck som samlats in på vår kulturella stund. Vi hade mycket intressant att diskutera.

10

Kan du gissa vad som syftas med meningen?

11

Här är svaret. En rymlig och trevlig toalett. ”Hos Bo” fick ännu fler pluspoäng.

12

Medan Solveig gick på klädessafari letade jag upp en ny kompis. Han den orandiga med de snälla ögonen.

13

Tillsammans gick jag och Bloggo iväg till en av mina favoritaffärer i Helsingborg.

14

15

Här gick hela min ”veckopäng”.  Det var inte lätt att välja. Vissa saker var givna. En plåtburk CHOK, Hallonvrål, Kryptoniter och vilken tur att de hade Lakkris Djöflar hemma. Jag ska ta en bit när jag hejar på Island mot Frankrike ikväll. Kommer deras fotbollsresa att ta slut nu? Eller får jag uppleva Vulkanen ännu en gång? De kör säkert den ändå. Inget verkar vara omöjligt för detta gäng kämpar, ledda av en svensk förbundskapten som många snackat ”skit” om genom åren. (inte jag)

16

Tyvärr var inte dessa till salu. Jag minns när jag var ”liten” och bet av ett lager i taget. Det brukade gå sådär.  🙂

4

Egentligen borde jag köpt en väska för allt svart guld som jag precis inköpt. Men jag var rädd för att väskan var 88 år gammal och doftade ofräscht från butiksinvigningen. Eller de har kanske gjort nya sedan dess?  😉
Jag är mycket förtjust i butiker som överlever och överlever och har en lång story bakom sig. Helst om de gått i arv genom generationerna och anekdoterna frodats.

17
Vad gulligt. Medan vi varit borta från ”Den lille blå” hade han fått en kompis. Jag hade önskat att vi fick en reg.skylt med ett ord som går att läsa. I det här fallet måste det vara extra tryggt att veta att ”Den lille bruna” har bra gener. På tal om BRA. Det hade också varit ett perfekt ord. För vem vill ha en bil som det står FEL på?
En sak som retade oss var att vi fick betala 80 kr för att parkera, (två påsar lakrits). Annars kostar det 40 kr att ställa bilen vid stationen. På sommaren ”smyghöjs” parkeringsavgiften. I normala fall parkerar vi fem minuter ifrån stationen – helt gratis. Varför vi inte hann det denna gång är privat. 😉

Imorgon blir det stenkul. På tisdag ska jag berätta om när jag och min skolfrökenfru blev tillrättavisade. På onsdag ska jag visa kända kläder. På torsdag blir det antagligen ”Sex mil hemifrån” eller ”Favoritfik på Österlen”. Eller är någon hellre intresserad av häckklippning, montering av två garderober, Vulkanen (Islands fotbollskillars hyllning till sina fans på läktarna), fjorton nya bokbeställningar, höga och låga blodsockervärden? 🙂

Vi hoppas få till några gemensamma dagar med våra döttrar i juli där vi kan åka iväg på något kul. Just nu finns det bara tre möjliga dagar kvar i denna månad. Antagligen kommer det att regna hagel och småspik de dygnen. Eller så kommer MacDonalds att be på bara knän att de måste rädda deras ”butik” och ställa upp och jobba även dessa tre dagar.

 

Sista turen med Jojo sommarkort 2015

2

Jag behövde inte åka till Gärsnäs eller till Island när mina favoritlakritsbitar var slut. Istället blev det ett återbesök i Lakritsbutiken i Helsingborg. Lockelserna var många. En av påsarna som inköptes hade givetvis följande text: Lakkris Djöflar. Mjuk saltlakrits fylld med salmiakkräm, doppad i salmiakpulver. Mycket salt! Jag är rädd för att jag blivit missbrukare. Gillar du lakrits eller ogillar du det?

1

Detta var mitt trevliga resesällskap förra lördagen. Lizette hade åkt iväg till Bakken i Danmark. Vi andra tre hade också tänkt åka till Danmark. Men vår resa började lite dumt. Lokföraren hade blivit akut sjuk och tåget var inställt och skulle ersättas med buss. Den kringliga turen ville vi inte åka med när vi skulle utnyttja våra Jojo sommarkort för sista gången sommaren 2015. (De gäller 15 juni-15 augusti.) Istället vandrade vi tillbaka till bastubilen, (ska lämnas in på måndag) åkte hem och tog det lugnt en stund och tänkte om rutten.

3

Gissa var jag tog kortet? På toaletten på Olsons Skafferi.
”Pappa! Visste du att det gick att tända?”
”Jag är ingen pyroman. Skojar bara. Klart att jag visste. Men det var mycket mysigare så här. Vi borde ha det så här hemma också.”

4

Någon var helnöjd med sin lasagne. Någon annan var mer missnöjd med sitt matval. Vi har ätit godare mat på denna italienskinspirerade restaurang genom åren. Vi satt utomhus och det blåste rejält. När det kom en kastvind skramlade det till högt vid sidan om oss. Orsaken var ett stort tungt parasoll från en grannrestaurang som blåste iväg. Kastvindar är inte att leka med.

5

Ska jag raka mig eller köpa tjugo glassar för pengarna? Svårt beslut? Eftersom jag fastnat med skägget i brevlådan var valet enkelt. 🙂 Psst … titta noga. Visst ser det ut som om jag varit på kursen? Mitt vänstra ben måste ha kommit väldigt nära kniven. För det är otäckt smalt. Frågan är om det kommer att hålla ihop en enda meter till. Det ser läbbigt och främmande ut. Bäst jag tröstar mig med en glass.

6
Efter en god glass tog vi trapporna upp till Kärnan. Utsikten från Kärnan i rätt väder är alltid värt trappstegen. Men ingen av mina bilder kan jämföra sig med detta rörliga bildspel.

Titta in på denna länk och gå ner en bit och tryck igång ”filmen” och njut av utsikten mot Danmark under några minuter. Läckert. ❤ http://helsingborg.com/karnan-hjartat-i-helsingborg/ Visst är Helsingborg en mysig stad?

8

Men det är klart. Jag har en sötare ”förgrund”. Tillverkad för bara tjugo år sedan. ❤

7

Tänk om jag inte varit en sådan fegis. Då kunde jag klättrat på utsidan av det 35 m höga tornet och vinkat till danskarna. 🙂 Tornet är byggt på 1310-talet och är den sista resten av medeltida Helsingborgs slott. Dumma Karl X som skulle bestämma allt i vårt land. Kunde han inte ägnat sig åt någon lugnare aktivitet? Nu kom jag att tänka på att jag inte får glömma att skicka in ett bidrag till Mello nästa år. ”Lyckliga slottet finns inte mer. Salarna har försvunnit och balerna är slut. Borta är steken och champagnen har svalnat.” Jag vill inte bli rakad … förlåt diskad så bäst att sluta där. Ifall Christer Björkman tjuvläser här på bloggen. 😉

9

Varför ligger Anita Ekbergs badmössa och BH och guppar i gröna vattnet? 🙂

10

Varför ville ingen spela fotbollsspelet med mig? Jag växer aldrig ifrån sådana spontana begär. Nu när jag varit  snäll och varit inne i sjuttioelva klädes- och skoaffärer. Ärligt talat var det skönt att komma in i luftkonditionerade butiker.

12

Jag träffade nya kompisar. En var rätt stel och framför allt fåordig. Den andra berättade att de hette Stehlander i efternamn.

13

Den här var mer glad av sig och klär i hatt.

Fast jag var mer road på loppisen som fanns på en mysig bakgård innanför promenadstråket. Tyvärr går det inte att släpa hem allt på ett tåg.
Några kvarter bort såg jag något gult spännande …

11

”Skäms du Jennifer om jag klättrar upp en bit? Det är fuskigt att det finns så många häftiga saker nu som inte fanns när jag var liten grabb.”

14

Man får inte vara dum. Min taktik lyckades. 😉 Äntligen fick jag gå in på Fahlmans Konditori och dricka Latte och äta … gissa vilken kaka som är min?
”Vill ni se en stjärna. Se på Bosse Lidén”. Blev det för lätt?
15

Detta var tredje gången i sommar som vi besökte det anrika fiket från 1914 som ägts av samma familj. Fantastiskt! Det utsågs 2011 till Årets konditori” av stiftelsen Sveriges Bästa Bord. Tänk om väggarna kunde tala. Hur många kändisar har inte suttit här genom åren? Vilka bankkupper har planerats? Sedan 1921 har det legat på samma plats, vid västra hörnet av Kullagatan och Stortorget. Numera kallas det mest för ”Fahlmans hörna” eller ”Fahlmanska huset”. Jag minns att ägarna köpte några kartonger kaffekoppar av Lidéns Samlingsmuseum när vi stängde vårt museum. Undra var de blev av?

Hemresan var i hetaste laget. Ändå hade vi tur som fick sitta på tåget. Många fick stå. Orsaken var Malmöfestivalen som lockar mängder av människor. Det var så varmt och jag blev så klibbig att ”knappen” som jag har på min överarm lossnade. 😦 Tur att vi var nästan hemma i Ystad. Jag har kommit ifrån det där med att titta på bloddroppar sista månaderna och det finns inga mer blodfläckar på kläder och överkast. Hallå bloggläsare! Du har väl inte somnat? Jag är klar nu. I nästa blogginlägg kommer ”Månadens kåseri”. Du är välkommen på återbesök.