En kulturell resa till kusten

1

Vad passande det var att vi fick åka med Pågatåget ”Nils Poppe” till Helsingborg.

2

Lite försenade kom vi fram till stamfiket Fahlmans på gågatan. Där intog jag min obligatoriska Kaffe Latte och en Sarah Bernhard. Den goda chokladkakan åt jag på det kända konditoriet redan på åttiotalet. Kanske inte just den kakan, men en förfader.

Koffeinpigga fortsatte vi mot huvudskälet till denna tvåtimmarresa. Mer om det i kommande blogginlägg.

3

Jag gillade alla sex skyltarna som vi snabbt passerade förbi. Dessa tre på ena sidan gatan, som jag hann fotografera innan filmrullen hastigt och olustigt tog slut. 🙂
LenHud, Staken & Veken och Tvål. Vilka tuffa, träffande namn. Samtidigt undrade jag hur konkurrentbutikerna på andra sidan tänkte när de valde sina. Skaffaaknepåfemminuter, (skylten var så lång att den täckte Systembolagets halva butiksfasad) Smärtsamma Nästatueringar och Rostigt & Söndrigt.  😉

5

Efter två trevliga timmar kom vi ut i friska luften och lät doften leda oss rätt.

6

Tänk att äta hemma på bortaplan och slippa laga maten. Vem var min namne tro?

7

Vad tror du låg i påsen på bordet?

8
Sallad fick vi hämta själva. Det var en ganska liten portion (lagom för oss), men mycket gott. Till Bo kommer vi att återvända fler gånger.  😀

9

Ordet NJUTA i bakgrunden stämde bra in på atmosfären. God mat, trevligt sällskap och skönt att sitta ner en stund efter allt promenerande och alla intryck som samlats in på vår kulturella stund. Vi hade mycket intressant att diskutera.

10

Kan du gissa vad som syftas med meningen?

11

Här är svaret. En rymlig och trevlig toalett. ”Hos Bo” fick ännu fler pluspoäng.

12

Medan Solveig gick på klädessafari letade jag upp en ny kompis. Han den orandiga med de snälla ögonen.

13

Tillsammans gick jag och Bloggo iväg till en av mina favoritaffärer i Helsingborg.

14

15

Här gick hela min ”veckopäng”.  Det var inte lätt att välja. Vissa saker var givna. En plåtburk CHOK, Hallonvrål, Kryptoniter och vilken tur att de hade Lakkris Djöflar hemma. Jag ska ta en bit när jag hejar på Island mot Frankrike ikväll. Kommer deras fotbollsresa att ta slut nu? Eller får jag uppleva Vulkanen ännu en gång? De kör säkert den ändå. Inget verkar vara omöjligt för detta gäng kämpar, ledda av en svensk förbundskapten som många snackat ”skit” om genom åren. (inte jag)

16

Tyvärr var inte dessa till salu. Jag minns när jag var ”liten” och bet av ett lager i taget. Det brukade gå sådär.  🙂

4

Egentligen borde jag köpt en väska för allt svart guld som jag precis inköpt. Men jag var rädd för att väskan var 88 år gammal och doftade ofräscht från butiksinvigningen. Eller de har kanske gjort nya sedan dess?  😉
Jag är mycket förtjust i butiker som överlever och överlever och har en lång story bakom sig. Helst om de gått i arv genom generationerna och anekdoterna frodats.

17
Vad gulligt. Medan vi varit borta från ”Den lille blå” hade han fått en kompis. Jag hade önskat att vi fick en reg.skylt med ett ord som går att läsa. I det här fallet måste det vara extra tryggt att veta att ”Den lille bruna” har bra gener. På tal om BRA. Det hade också varit ett perfekt ord. För vem vill ha en bil som det står FEL på?
En sak som retade oss var att vi fick betala 80 kr för att parkera, (två påsar lakrits). Annars kostar det 40 kr att ställa bilen vid stationen. På sommaren ”smyghöjs” parkeringsavgiften. I normala fall parkerar vi fem minuter ifrån stationen – helt gratis. Varför vi inte hann det denna gång är privat. 😉

Imorgon blir det stenkul. På tisdag ska jag berätta om när jag och min skolfrökenfru blev tillrättavisade. På onsdag ska jag visa kända kläder. På torsdag blir det antagligen ”Sex mil hemifrån” eller ”Favoritfik på Österlen”. Eller är någon hellre intresserad av häckklippning, montering av två garderober, Vulkanen (Islands fotbollskillars hyllning till sina fans på läktarna), fjorton nya bokbeställningar, höga och låga blodsockervärden? 🙂

Vi hoppas få till några gemensamma dagar med våra döttrar i juli där vi kan åka iväg på något kul. Just nu finns det bara tre möjliga dagar kvar i denna månad. Antagligen kommer det att regna hagel och småspik de dygnen. Eller så kommer MacDonalds att be på bara knän att de måste rädda deras ”butik” och ställa upp och jobba även dessa tre dagar.

 

Vilken förmån jag har

När det blåste riktigt rejält om mina öron för några veckor sedan, signalerade jag om hjälp. Vips så fick jag en lugnande app mot vinden som ville mig illa. För några dagar sedan drabbades jag av en notorisk längtan. Alla ni som varit gravida vet vad jag talar om. Jag bara måste ha lakrits, murbruk eller i mitt fall vår. Jag vet att man inte ska utnyttja sina Facebookvänner hur som helst. Men min längtan blev för stark och vann över min blyghet. Därför kontaktade jag återigen min vän av nöden. Rozie. Snabbt gick det. Innan jag ens kunde stava till ordet a-p-p så var våren på plats. Visst är den tjusig? Nu snackar jag inte om vargen, eller är det en gris som håller i den prickiga kaffekoppen? Borde leta upp mina läsglasögon.
http://bortamedvinden.wordpress.com/2014/02/01/ar-det-var-app-eller-bosse-lidens/

Inte bara det. Den funkade. Man kan lita på Rozie och Grevinnan Blåst af Kuling. När jag öppnade altandörren i söndags så möttes jag av årets första vårtecken – Snödroppar! Solen kom också på besök och ljuset som är så efterlängtat.

2670001

Vad längtar du bloggläsare efter mest nu? Som gammal idrottsnörd säger jag OS och många svenska medaljer och spännande upplevelser i Sotji. Tyvärr tycker jag inte om att läsa eller höra talas om att allt inte gått rätt till i förberedelserna i öst. De som slitit och arbetat har lurats på sina löner och dessutom har det skräpats ner. Detta är säkert bara toppen av isberget, är jag rädd. Varför slutar jag aldrig att förvånas? Tack Rozie för solen du fixat även idag. Efter lunch ska jag ut och flirta med den. 😉

Den elaka tomten

 

Nästan alla barn längtar efter jul och ser fram emot att få träffa jultomten. Det gjorde inte jag. Alla hans jobbiga frågor gjorde mig osäker och lite skraj.

Jag slipade på svaren under flera veckor. Försökte komma på vad tomten frågat förra julaftonen. Det kändes som om vårt hus var bevakat. Som om det fanns en spion som berättade saker för honom. De första jularna hade varit frid och fröjd. Då hade en snäll och givmild tomte kommit på besök. Varje gång brukade han dock fråga om jag ätit upp min gröt till frukost. Mamma hade hotat med att berätta om, när jag inte ätit upp under året. Var jag inte snäll kom ofta tomten på tapeten. Helst på höstkanten.
”Bosse. Är du inte snäll så ringer jag tomten.”
Ändå sa mamma inget när jag ljög ett självsäkert JA på julafton. Visst hade jag ätit min gröt. Varit from och snäll i alla väder. Men den elaka tomten som kommit efter honom gick längre än så. Han gav sig inte. Berättade att han på omvägar hade hört talas om att jag minsann krånglat. Inte en gång. Det kunde han acceptera. Utan många gånger hade min grötportion hamnat i vasken.
Först var jag rädd för honom. Sedan blev jag trött på tjatandet. Till slut så arg på gubben att jag funderade på att springa in på rummet och låsa om mig. Struntade totalt i julklapparna. Skulle antagligen ändå bli utan, nu när jag var avslöjad.
”Vi lämnar den viktiga gröten en stund”, brummade han vidare bakom skägget. ”Har du varit snäll mot dina syskon?”
Det var en ny fråga. Den hade han aldrig ställt tidigare. Kände han till att jag brukade tjata hål i Dans öron för att få spela en ishockeymatch till?
”Ja”, pep jag.
Mamma kom till undsättning.
”Tomten har väl mycket att göra. Han ska säkert vidare till andra snälla barn.”
Just då tyckte jag att jag hade världens bästa mamma. Detta höll i sig i tre underbara sekunder.
”Vill tomten ha en karamell innan han går?”
”Ja. Hemskt gärna”, sa elakingen i grått och rött.
”Bosse. Du kan väl hämta en godisskål?”
Det var då jag såg min chans. Äntligen skulle jag få min hämnd. Det stod två skålar i rummet. Jag hade fått stränga förmaningar om att inte röra något sött innan vi ätit mat. Titta fick jag. Jag hade gjort ett tiotal inspektionsrundor. I en skål låg hårda äckliga karameller som jag varit med om att tillverka. Jag hade tagit fel sirapsmängd och gjort några andra smärre småfel. I den stora fruktskålen låg twistkarameller. Jag älskade dem. Jag tyckte om alla sorterna, men hade min favorit. Lakritsen med svart randigt papper. Problemet var att min storasyster hade samma favoritsort. Därför låg favoriten längst ner i skålen.
Det var inget svårt beslut. Jag struntade i att man ska vara extra givmild på julen. Dumma mamma som varit på väg att äntligen bli av med tomten. Jag sträckte artigt fram skålen med det hemmagjorda godiset. Då såg jag den stirriga blicken. Jag skulle kunnat svära på att en djup rynka tillkommit i pannan. Det måste jag ha inbillat mig, för på den tiden visste jag inte att en ansiktsmask var inblandad i jultraditionerna. Rynkan satt längre bak än så.
”Vad är det här för konstiga saker?”
Tomten pekade med sina fingervantar direkt på en karamell. ”Har ni inget godare?”
”Nä”, svarade jag.
”Har ni inte twistkarameller?”
Det var bara att lomma iväg med svansen mellan benen och byta skål. Mina ögon såg uppgivet hur tygfingret likt en magnet sög tag i ett svartrandigt papper.
Min 15 år äldre syster njöt säkerligen av huvudrollen. Jag vet inte om jag förlåtit henne än. 😉