Bjuder in dig till mina privata siffror och tankar

Hemliga tävlingslistan 2016

u Uppgift Svar delta I-tid Segrare
1 Jobbig fisk? STÖR 14 18 Wiolettan
2 Vändbar man NATAN 17 18 Lena/Villa H
3 Bor på en öde ö INGEN 16 18 Åsa B
4 Bar på en tegelsten LJUNG 14 18 Åsa B
5 Angenäm illusion för bagare ÖNSKEDRÖM 2 F1 IngenVinnare
6 Sjunger ledig elev? LOVSÅNG 9 F2 Ethel
7 En nyans av grön ADVOKADOGRÖN 17 18 IngenVinnare
8 Risk för fisk DRAG 20 18 Wiolettan
9 Ledighet förr SKURLOV 18 18 Znogge
10 Kan vara öppet SÅR 21 18 IngenVinnare
11 En sagolik svansbärare LEGOLAS 18 F3 IngenVinnare
12 Med i ”Så mycket bättre” LALEH 23 18 Signhild
13 Sådan stil finns HALVFET 13 F4 IngenVinnare
14 Kan byggas bort BOSTADSBRIST 13 F5 Anki
15 Den är en skenbar uppskattning IRONIN 16 18 Wiolettan
16 Hon har namnsdag på våren MATILDA 19 18 IngenVinnare
17 Magkänsla PIRR 16 F6 Åsa B
18 Motsatsen till nattvila? DAGSPRESS 18 18 IngenVinnare
19 Han hotade med att hoppa GÄRDESTAD 16 F7 Åsa B
20 Svamp på låg nivå FOTSVAMP 19 18 Anki
21 Har varit ”Årets julklapp” SPIKMATTAN 18 18 Susan J
22 Homofon till skånsk kommun HÖR 18 18 Znogge
23 Löste brott på kanalö BERGERAC 14 F8 Znogge
24 Stad vid svenska kusten TROSA 22 18 Cecilia O
25 Har egen mun MAGE 19 F9 Znogge
26 Ligger under däck GATA 18 18 Åsa B
27 Skånsk kommun utan havsutsikt SJÖBO 11 F10 Znogge
28 Blir inte bättre med jubel IDIOTER 19 18 Cecilia O
29 Roman av Mankell KVICKSAND 16 18 Lisbeth/Lma
30 Annans ord i egen mun CITAT 22 18 Anki

 

Tillsammans blev det 496 st deltagare under de trettio uppgifterna. Synd det inte blev 500. 🙂

Privata tankar i korthet: Blir det en femte gång kommer jag att skippa helt egna tider. Istället göra en omröstning om vilken tid (15-20 min) som ni vill ha som fast tid hela månaden. Dessutom minska ner till 25 frågor för att skapa hål och möjligheter. Årets poängsystem tänker jag definitivt behålla. Kanske flytta en priskategori till plats 30-40 för att förstärka lekbiten. Alla behöver inte vinna. Sporadiska bloggbesök under månaden ska kännas ”ofarligt” och välkommet.

120 titlar med 27 olika segrare 2013-2016:
1. Signhild Hortberg, 16 st
2. Ingen Vinnare, 14 st
3. Åsa Bäcklund, 12 st
4. Anki Arvidson 11 st
5. Znogge, 8 st
6. Inger Börmark, Kerstin Cecilia, Cecilia Ottosson, 6 st
9. Lippe Forsberg, Göran Nilsson, Wiolettan ,5 st

3 titlar:
Annika Sohlin, Marie Kristoffersson och Susan Johansson

2 titlar:
Marianne Sturk, Susan Adelbrant, Susanne Pettersson, och Lena/Villa Herberts.

1 titel:

Pia Boman, Åse Holmander Mehlin, Monica Jelander, Torsten Larsson, Anitha Jacobsson Lechto, Gunilla Wahlberg, Greger Byskata, Ethel Hedström och Lisbeth/Lma.

Sedan har jag ännu mer statistik som ni slipper se. 😉

Signhild, Anki och Inger har varit bland de tio bästa alla fyra åren.
Znogge, Åsa, Lisbeth/Lma, Lena/Villa Herberts och Wiolettan har varit bland de tio bästa varje år som de deltagit i.

Okej! En och annan är kanske inte så intresserad av statistik och vill hellre se ett annat inlägg här. Håll ut. Jag är på gång. Bara en sista grej för att trötta ut dig rejält. Detta var mitt inlägg nummer 77 i november 2016. Jag ville roa besökare som INTE gillar tävlingar och jag ville tävla med mig själv och försöka slå det osannolika visningsrekordet från november 2015. Då körde jag med 3 timmars tävlingstid vilket var riktigt tufft, men lockade många att återkomma under tävlingstiden för att kolla läget.

Det finns en chans att jag hinner slå det innan klockan 00:00. Vad ska jag locka med? Ojsan! Här ligger uppgift 31 av 100 och skräpar.  😀

Nu lunch & korsord. Sedan dagens motion. Få se om gubbkroppen vill ställa upp på det sistnämnda. Nästa vecka blir det cortisonspruta/sprutor för Triggerfingret.

 

 

 

Annonser

När musiken tystnar släcker jag ner

Ett nytt år skulle formas. 2013. En idé föddes där jag förenade två roliga saker med en tredje som var mindre rolig – brist på tid. Genom att sätta på en CD och under tiden surfa runt på Blogglandia bland alla mina favoritbloggar, kunde jag både ha trevligt i öronen och samtidigt läsa vad ni bjöd på, men ändå inte bli sittande för länge.

Om ni spetsat era öron kunde ni hört mig nynna och ibland sjunga falskt, samtidigt som jag läste och kanske kommenterade. Jag försökte hålla mig ifrån renodlat tjejsnack. Vet inte om jag varit välkommen då. Var rädd för att ni skulle ha blockerat mig. 😉
När skivinspelningen var extra lång hann jag även besöka nya bloggar.

Personlig som jag oftast är i denna blogg så delar jag med mig av vilka skivor jag lyssnat på denna första A till Ö-period. Utmärkt sätt att vädra en del gamla CD-skivor. Synd att jag inte längre kan lira mina gamla LP och singlar. Funderar på att köpa en ny variant som jag såg att Kjell och Co har till försäljning. Måste ta reda på om den går att koppla till min lilla leksak på väggen. Köpte en begagnad liten Bang & Olufsen när vi flyttade till Ystad. En av mina gamla drömmar gick därmed nästan i uppfyllelse. En ny stor kostar som en halv ny bil.
Kära läsare av detta torsdagsinlägg. Jag har TVÅ viktiga frågor till dig. Vilken dag skulle du gärna ha velat sitta med mig och lyssnat av dessa 25 musikstunder?
Vilken dag skulle du vägrat att sitta med? Hoppas få många svar. Gärna även från er som inte brukar kommentera annars.
Abba: Gold
Beatles: Den vita skivan
Cohen, Leonard: So Long Marianne
Dageby, Ulf: Underbara rum
Eagles: The very best of
Ferry, Brian: The very best of the Ballads
Gasolin: Supercollection
Hellman, Jakob: …och stora havet
Imbruglia, Natalie: Left of the middle
Joel, Billy: River of dreams
Kyrkjebö, Sissel: Gift of love
Laleh: Prinsessor
Michelsen, Anne Dorte: Den ordlöse time
Näslund, Totta: Duetterna
Oldfield, Mike: Voyager
Parton, Dolly: The very best of
Ratata: Mellan dröm och verklighet
Simon and Garfunkel: The greatest hits
Texas: The greatest hits
Ulrikkeholm: Majbritte
Winnerbäck, Lars: Rusningstrafik
Young, Neil: Harvest moon
Zelmani, Sophie: Memory Loves You
Åström, Nina: Moods
Östen Med Resten: Greatest of the best

Ikväll bär det iväg till Gotland

Ikväll är det dags för tredje säsongen av programmet ”Så mycket bättre”. Jag såg inte första men missade inte en sekund av högtidsstunderna förra hösten. Laleh blev min största favorit men övriga deltagare var minst lika bra. Wiehe, Eva Dahlgren och Tomas Ledin var säkra kort för mig när jag satte mig i soffan för första programmet.

Årets sju deltagare spretar också rejält där Darin Zanyrar är yngst. Övriga är Sylvia Vrethammar, Linda ”Miss Le” Carlsson, Olle Ljungström, Pugh Rogefeldt, Magnus Uggla och Maja Ivarsson. Just nu känns det som om det blir svårt för gänget att toppa förra årets succé. Jag har så gärna fel åt det hållet. 😉
Bara att få återse min favoritö Gotland är en stor del av nöjet.

Vid läggdags är det läge att ta med ficklampan ut i trädgården. Finns där några möbler i mörkret? Har jag precis tagit in dem i garaget? Eller funderar jag på att ta ut dem igen? Med hjälp av ett JA på en av dessa tre kluriga frågor ska jag komma fram till om jag ska sätta fram eller sätta tillbaks tiden innan jag lägger mig. Tänk om jag svarar ja på två frågor. Eller nej på tre. Ska jag gå efter grannen behöver jag inte tänka så. Då ska jag tänka så här. Inte röra en enda klocka. Han har möblerna kvar ute hela året. Han är en kvarleva från förr. När vi bara hade en tid i Sverige. Den rätta tyckte jag då. Lagom många kanaler på TV.
För skojs skull brukar jag inte röra klockan i garaget. Tänker istället att jag längtar tills tiden är rätt på just den klockan. För då trivs jag som allra bäst. Vår och ljusa drömmar. På hösten känner jag mig lite mer tidlös.

Betalt för att plåga

Jag tog med fikakorg när jag cyklade ner till stranden för att njuta av att våren äntligen kommit på besök. Genom den väldoftande skogsvägen nynnade jag passande på Lalehs låt om årstiden. En liten skön stund var allt frid och fröjd. Livet lekte i de ljumma vindarna medan jag tittade ut över bukten mot Båstad. Efter en klunk kaffe tog jag ett bett av chokladkakan med en nöt på toppen. Redan när kindtänderna möttes på halva vägen insåg jag att något var fel. Krasandet som ekade i mina öron var inte vårtrevligt. Efter ett försiktigt spottande i handen insåg jag att min stund på stranden var över. Inget ångerklister fanns ännu på marknaden för att skruva tillbaks tiden eller få tandbiten på plats igen. Varför hoppade jag inte den gamla hårda nöten? Varför kunde den inte bara ha ramlat ner i sanden? Då hade problemet begravts bland tusen sandkorn. Vilken nöt jag var som… 😦

Tungan sökte sig likt en magnet till den vassa kanten under hemfärden. Jag försökte se det positiva. Bra att det inte hände nästa vecka när vi skulle åka till Österlen.

Jag fick en akuttid några timmar senare på Folktandvården i närmaste stad. Under väntetiden hann jag få ett SMS och en påminnelse om att jag skulle till tandläkare Ivan Janocic. Snacka om service, men så dåligt minne var det svårt att ha. Min tunga hade som straff för sin nyfikenhet fått ett illrött sår som det var svårt att sätta plåster på.

Med en polisgest ombads jag att placera kroppen i patientstolen. Med en hård duns åkte jag bakåt när stolen fälldes. Jag noterade att den kraftiga överarmen var hårig. Redan nu saknade jag min namne Bosse Tonde i Falkenberg som jag hade fortsatt att åka till även sedan vi flyttade till Skåne. Hans trevliga stämma ekade i mitt minne. Där blev jag omhändertagen som en prins. Märkte Bosse att min blick stirrade galet, lättade han på borren och jag fick skölja och fick andrum för en stund. Dessutom brukade han visa på bilder och berätta spännande saker om tandtroll och hur man borstade tänder på rätt sätt.
Under den närmaste halvtimmen funderade jag på om jag inbillade mig. Att jag överreagerade. Varje gång jag kom till den slutsatsen hände något nytt som fick mig att inse att detta obehagliga verkligen hände på riktigt. I detta skräckens rum. Eller var jag med i dolda kameran?
Vi var aldrig ensamma. Hela tiden fanns en kvinnlig sköterska med i spelet. Det behövdes ingen lång psykologutbildning för att konstatera att det pågick ett isigt teamarbete i rummet. Paret hade inte tränat pardans eller bott i ett enmanstält tillsammans. Inte ens var för sig. De måste ha skolkat från alla av Folktandvårdens teambuildingsdagar genom åren. Fraserna var få och mer som utspottade order. Mannen tryckte ner salivsugaren som om han borrade efter olja. Han pressade en armbåge över mitt ena ögonbryn så att sikten försvann helt. Fortfarande fattar jag inte vad han hade ovanför mitt gap att göra. Överallt använde han sig av övervåld. Stack in ett finger och töjde vårdslöst ut min mungipa. Han grävde sig djupare och djupare in i mitt personliga DNA som den värsta tandhackers. Jag bjöds inte på en droppe vatten i denna ökenfars. Värst var de där osmidiga labbarna som jagade runt. Snacka om betald misshandel. Eller var han bara en elefant i en porslinsaffär?
Jag pendlade under den långa halvtimmen mellan att vara 11 år igen och en nyrakad rasist som kommit ut från garderoben med en eldgaffel i handen. Dagmardrömmarna flimrade till. Jag hade varit livrädd för att behöva ta en bedövningsspruta i den åldern.
”Säger du aj en gång till får du en spruta.”
Jag låg med våta barnögon och kämpade på.
”Öppna munnen slyngel. Jag har en tid att passa. Du är inte den enda patienten jag har idag. Eller ska vi köra bedövning?”
Efteråt brukade jag fira med att köpa Dajm som det nyttiga godiset stavades då.

Denna håriga man måste ha varit rörmokare i sitt hemland eller en grym cirkusapa. Knappast pizzabagare. Då hade han inte fått sålt några sönderbankade pizzor. Förgäves letade jag efter en gömd rörmokarväska. Aj, där var armbågen igen.
”Jag kan inte garantera något”, avslutade han på knagglig svenska.
Det kunde jag däremot. Aldrig att jag sätter mig frivilligt i din patientstol igen. Hellre äter jag soppa med sked resten i livet… På väg från entrén stannade jag och tittade på den käcka tavlan med fotografier på nio tandläkare. En bister man och åtta stiliga kvinnliga tandläkare med smala känsliga händer. Tuppen var avdelningschef. 😦

Nästa dag ringde jag och bokade tid hos en privat tandläkare. Fick först komma till tandhygienisten Inga-Lill. Kontrasten blev så stor att jag fick blinka bort tårarna.
”Är jag för hårdhänt Bosse?”
Jag sneglade efter vingarna på hennes rygg.  😀

I beg to differ

Vi går in i ett nytt skede i våra vardagsliv. Från ljus till mörker. Från utomhusaktiviteter till inomhusaktivteter. I en Tv-ruta i en tidning läser jag om 19 Tv-program du inte får missa i höst! Dallas har jag skrivit om. Gamla bekantskaper som Körslaget, Fångarna på fortet, Bonde söker fru, Kalle Moraeus och Så mycket bättre presenteras liksom reklam för nya program. De spänningssugna kan glädjas sig åt att återse världens starkaste Magnus Samuelsson i A-gruppen eftersom filmatiseringarna av Arne Dahls framgångsrika böcker har fortsatt. Själv ser jag fram mot The Spiral. Internationell thrillersatsning om en konstgrupp i Köpenhamn. Tuva Novotny som numera bor i Danmark gör en av rollerna. Kul också att Solsidan dyker upp igen. Hoppas det är samma höga klass som i de två första säsongerna. Om jag var arg på JR i min ungdom är det inget mot vad jag var när Ove Sundberg dök upp i Solsidan. Han är värre än en kloning av en igel och en kardborre. Henrik Dorsin har verkligen lyckats gestalta en rollfigur utöver det vanliga. Ove Sundberg är notoriskt snål, socialt inkompetent, saknar självdistans och älskar att låna prylar som aldrig hittar hem igen till sin ägare. Ur Oves mun kommer en hel del osorterade grodcitat som numera har blivit klassiska som: Tjenare mannen, I beg to differ, Det var ledigt här så vi… Slog till och Du ser mig äta en bajsmacka och du säger ingenting 😦

Hur många var vi inte som njöt av förra säsongen av Så mycket bättre. Alla var bra men Laleh var min största favorit av många orsaker. Nu är frågan om säsongen lever upp till sin programtitel en tredje gång. Följande sju musikstjärnor åkte till min favoritö Gotland. Sylvia Vrethammar, Magnus Uggla, Linda ”Miss Li” Carlsson, Pugh Rogefeldt, Darin, Olle Ljungström och Maja Ivarsson från gruppen The Sounds. Personligen känns det som de slår i slagläge jämfört med andra säsongen.

Tänk om JAG fick äran att välja ut sju artister till fjärde säsongen. Skulle varit ett både stimulerande och marigt jobb. Mardrömmen skulle varit när jag äntligen hade bestämt mig och ringde upp… så ville ingen vara med  😦
En snabb sidoblick på reservbänken. Där ser jag en viftande glad man. Ove Sundberg kan ju sjunga också. Eller om det är Henrik Dorsin. De är som två bröder.

Du läsare! Vilken svensk artist skulle DU ringt direkt?