Med eller utan S?

Denna oas vid Skånekusten blir jag aldrig mätt på. Däremot brukar jag inte längre ta med kameran hit varje gång. Skulle jag drabbas av fotofeber finns alltid mobilen till hands.

Tänk att vara ett får här uppe och ha tillgång till denna vy varje dygn. Då hade jag inte haft tid att gå med blicken mot marken. Synd att jag saknar talang för att måla/teckna.

Jag kunde inte låta bli att googla på vad som är rätt och vad som är fel. Ska det vara Ale stenar som jag alltid sagt, eller ska det heta Ales stenar? Genast insåg jag att det trätas både bland myndigheter och privatpersoner. I den första noteringen som hittats står det Als Stene. Det är en prästnotering från 1624. Vad säger DU bloggbesökare?

Länsstyrelsen och Region Skåne verkar tycka som jag. Ystads kommun, NE och vägverket lägger på ett s. Jag anser att det är fuskigt med tanke på att vägverket har skyltmakten. 🙂

När jag befann mig däruppe i söndags släppte jag snabbt dilemmat. Det var bara när vi passerade skylten som jag hajade till. Resten av tiden njöt jag istället av ALLT. Det är en mäktig plats. ❤

Ändå dröjde det till 1997 innan jag gjorde mitt första besök. Undra hur många besök det blivit sedan vi flyttade hit sommaren 2011.

Solen lyste över havet, men mörka moln varnade för en ny skur.

Vi tackade för denna gång och drog oss neråt.

Vilket härligt team. Vi människor har mycket att lära av djuren. ❤

Det stod på en handskriven skylt som fårägaren skrivet, att det inte var tillåtet att klappa fåren. Självklart FÅR man inte det. Därför hade jag händerna på ryggen när jag … 😉

 

Ett par gånger om året …

… besöker vi Benestads backar. Naturreservatet som grundades 1961. Första gången brukar vara för att se blåsippor och få en första inblick i vad som är på gång i naturen.

Vid nästa besök är det betydligt grönare ner mot Fyledalen. Nere i dalen rinner Fyleån.

Vackra små aprilblommor. ❤

Det är värt att hoppa på tuvorna och riskera att bli blöt. Ibland fick vi fundera en stund vilken väg vi skulle ta i den kuperade miljön. Svårast var det att komma över rännilarna med den höga halten av kalk. Området är på grund av kalken mycket örtrikt och fjärilsfaunan ska vara artrik och innehålla flera utrotningshotade arter enligt Länsstyrelsens hemsida. Fjärilarna får vi studera vid nästa besök.

Skönt att ta siesta. Solen gjorde ett besök och det blev varmt och skönt på filten. Solveig slöt ögonen och njöt. Själv fick jag syn på två rovfåglar som jag tror är glador.

Jag fick lust att vara med i programmet ”Det stora fågeläventyret”. Tänk att få åka till Peru och se kondorer. För att få en bättre bild lämnade jag filten utan att säga något.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag blev inte klok på om fåglarna bråkade om pinnen eller var kära i varandra.

Naturen är fiffig och fantastisk. Synd att inte alla människor är mer rädda om den.

Tur att Grästrollet klarat av vintern.
Kul när jag hittat tillbaka till Solveig och filten. Hon berättade att hon legat där och blundat. Ibland sagt något till mig. Undrade till slut varför jag aldrig svarade. Trodde att jag somnat. Så visade det sig att hennes gubbe var puts väck. Inte första gången. 😉

Det tog minst en minut innan jag hittade knappen så rulltrappan gick igång. 😉
Vi träffade ett trevligt Stockholmspar som satt och fikade längre upp. De trodde att det inte var tillåtet att vistas längre in på området. Hoppas de inte råkade illa ut efter vi lockat dem med upplysningar om blåsipporna och en jägare kom på oväntat besök.
Glad Påsk önskar jag alla bloggbesökare.

 

 

Ett liv med eller utan lögner

De senaste åren har jag haft en speciell uppgift på hemmafronten. Det gäller att fixa tre hårda saker till julklappshögen. Även detta år har jag fått förtroendet att välja ut 36 stycken månadsbilder till tre almanackor. En till köket och en var till våra döttrar. Jag tror att jag väljer varianten som ska hänga på väggen. Något år beställde jag stående på skrivbordet.
I år är det svårare än vanligt. Jag har tagit flera hundra bilder under året. Det är ett kul jobb. Jag sitter här i vardagsrummet och tittar ömsom på bilderna i mapparna på datorn och ömsom ut genom fönstret på höstprakten. Det gäller att passa på att njuta. Om ett par veckor är det kalt och naket därute. Enda fördelen är att jag kan skönja havet vid rätt väderlek.
Tjejerna är i skolan. Skolan och skolan. Jennifer leker säkert med en orm eller något annat trevligt djur på välskötta Ystads djurpark. Skönt att den slingrande djurparkschefen Helena Olsson på Parken Zoo i Eskilstuna inte jobbar där. Ni som såg Kalla Fakta i torsdags vet vem jag menar. Om jag var fri som en fågel skulle jag kanske kunna falla för henne. Hon var söt och vältalig. Problemet är att jag inte är en händig man, som Per Gessles soloskiva heter. Jag tror att hon hade behövt det på hemmaplan. En hemmasnickare som fixade till rymliga garderober där hon kunde stoppa in sina skelett. Även en gårdskarl som håller de värsta lögnerna borta från farstutrappan kunde varit bra att ha. Visst är det en chansning från min sida. Men Helena Olsson måste ha pluggat på någon scenskola. Hon var en riktig stor talang enligt reportaget. I framtiden kommer Dramaten att ha stor nytta av henne. De kan redan boka henne för hon har visst tvingats till timeout. Inte med Martin Timell fast han är bra på både det och på att snickra.
Det har duggat tätt med djurparksskandaler sista veckan. De som sköter sig dras med i kritiken. Till den senare kategorin räknar jag Ystads djurpark så länge jag inte ser Lennart Ekdal smyga omkring i trakterna. Det är i alla fall inget fuskbygge. Länsstyrelsen har gjort kontroller och så sent som den 8 oktober fick anläggningen klartecken för en ny anläggning.  Jag tror att djuren har det bra. Det har gott om utrymme och sköts om med stor respekt. Jag grundar det på insideinformation från en glad och positiv gymnasietjej på hemmafronten, som är där heldagar varje tisdag och torsdag.

Så här ser det ut om jag ställer mig på balkongen. Visst är det en vacker hösttavla? Skapad helt utan lögner.