Målet är nått; del 3 av 3


SLU – Sveriges Lantbruksuniversitet lyder numera under näringsdepartementet.

Då var det dags för den stora dagen i Aulan.

”Kom i tid” stod det i inbjudan.

Medan Solveig och Lizette bänkade sig tog jag mig egentid i lokalerna. Intressant att se på innehållet i montrar, läsa skyltar på salarna m.m. Tänka sig in att Jennifer suttit där och kämpat med tentor av olika slag under tre intensiva år. När hon inte jobbat praktiskt eller varit på praktik under flera veckopass i Skåne.

Nostalgiskt tänkte jag på den soliga dagen då jag och Solveig var på semester i Visby och fick ett samtal från Ystad. Där Jennifer, precis som jag trodde skulle hända, hade fått en reservplats och tjugofyra timmar på sig att bestämma sig. Hennes hjärna var innan dess helt inställd på en flytt till Lund för att läsa något program inom miljöområdet. (jag minns inte exakt vad det hette.)
Däremot vet jag exakt var vi gick tillsammans med en massa andra turister, på Hästgatan utanför tebutiken Kränku.

Tillbaka i aulan. Fortfarande över en halvtimme kvar.
Det fanns ett bildspel på säkert 80 foton som visades flera gånger. Först trodde jag inte Jennifer var med på något kort. Det var hon visst, sa lillasyster och gav mig några vinkar. Sedan kom jag på att jag skulle tävla med mig själv för att lura tiden att gå fortare. Därför satt jag beredd med kameran. Hade memorerat en del bilder. Här är en av dem. Glasögon med orange bågar.

Intåg till ”Lejonkungen”. De kom bakom oss och gick ner i den branta gången och upp på scenen. Solveig som satt närmast lyckades fånga sin dotter på foto.
Därefter var det tre talare som tog vid. Några kursare bidrog med sina minnen från de tre åren.

Detta kort är taget precis innan den fina Laleh-låten ”Goliat” skulle framföras av kören. Extra kul för oss att Jennifer var en av de två som fick sjunga solo i verserna. Den har jag därefter hört Solveig spela från sin Iphone ”några” gånger. 😉

På golvet på scenen står de drygt 40 uppradade av de 60-tal som började programmet hösten 2016. Måste kännas konstigt för Jennifer att skiljas från skaran. Så många tusen minnen hon kommer att ha kvar. Vad mycket kul hon varit med om. Som hon har utvecklats som människa. Vi föräldrar förstår bara inte hur hon orkat ta ansvar och hålla i så många andra trådar utanför själva undervisningen och föreläsningar under framför allt sista året. Jag är djupt impad. ❤  Dessutom hade hon bara ett par veckors sommarlov mellan varven, eftersom hon jobbade heltid både i Ystad första sommaren och i Malmö andra.

En syskonkram. Nästa år har vi förhoppningsvis en kriminolog att uppvakta i Lund. Jag håller tummarna för att Lizette om några år sitter i soffan likt Leif G W Persson.  🙂
Bara hon inte beklagar sig över en tuff barndom och en hemsk pappa. 😉 Leifs mamma skulle jag inte velat haft efter att ha sett dokumentären.

Här var det antagligen en gammal kursare som tog chansen att krama om … innan vi hoppade in i en beställd taxi till hemligt ”mål”. 😉

Broschen ”Legitimerad djursjukskötare”. På engelska heter denna examen ”Degree of Bachelor of Science in Veterinary Nursing.” och yrkestiteln ”Animal nurses” som jag tycker är mer överensstämmande än den svenska nya titeln.
Eftersom jag sällan använder mina bloggar som dagböcker är Jennifer redan igång och har snart avverkat sina två första fastanställda veckor inom yrket. Vi hoppas det ska gå bra för henne. Flygbiljetter är bokade till en tripp i Skåneland. Jag ser fram emot att få se lyan som är nybyggd IRL.

Annonser

Månadens boktips – ”En osynlig” av Pontus Ljunghill

DSCN86490002

Det finns väl få saker som enar människor så mycket som avskyn för övergrepp och mord på små oskyddade barn. Efter att under några tillfällen ha skapat ett vänskapsband med en åttaårig flicka utnyttjar en man detta i Vasaparken i Stockholm, en kväll i början av september 1928.
I kursiv stil följer vi mördarens tankar och handlingar genom hela kriminalboken. En ung John Stierna blir utsedd till att hålla i utredningen. Parallellt förflyttas läsaren till Visby 1953 med jämna mellanrum, dit en åldrad John Stierna rest. Han har valt att sluta ett år innan sin pensionering. Om några dagar går preskriptionstiden ut för Ingrid Bengtsson. I samma stund som Domkyrkans klocka kommer att slå tolv slag, natten mellan den andra och tredje september, kommer en mördare att gå fri.

Redan första morgonen på värdshuset där John Stierna tagit in knackar det på dörren. En frilansjournalist med tusen frågor jobbar på en artikel om det uppmärksammade och ouppklarade fallet. Börje Grönwall skriver om olösta mordgåtor där tiden rinner ut. Allt rullas upp igen när han och John Stierna träffas med jämna mellanrum på värdshuset.

Jag är impad av Pontus Ljunghills debutroman ”En osynlig”. Liksom Leif G W Persson ser jag fram emot nästa bok. Tonen i boken tilltalar mig. Jag tycker om att bli ”vän” med en bra bok. Stillsamt och metodiskt följs polisens insatser i jakten på spår och misstänka. Stierna är likt Kurt Wallander en melankolisk polisman som är gift med jobbet. Ingen muntergök precis. Den som gillar aktion och seriemord ska inte välja denna bok. I samma ”paket” som allt flyter fram i en maklig takt, får läsaren en inblick i olika Stockholmsmiljöer i slutet av tjugotalet och fram till början av fyrtiotalet. En intressant historielektion för den intresserade. Möjligtvis kan jag ha åsikter om att dialogen känns för modern för tiden. Kanske har jag fel. Sättet att bli vän med en snäll väluppfostrad flicka med en ensamstående mamma hemma är tyvärr däremot lika brännande hett även 2013. Tänk så lätt det är om man både är smart och ett monster i en och samma kropp. I en större stad finns dessutom många möjligheter att vara just en osynlig.

En osynlig är utgiven på Wahlström & Widstrand 2012.
Pontus Ljunghill är utbildad kriminolog med ett särskilt intresse för polishistoria.

OBS!
Om du vill lämna någon kommentar EFTER det att du läst ”Mina fotsteg i ditt hjärta” så var snäll och gör det genom att trycka på fliken SolBo Förlag längst till höger under Gotlandsbilden/Headern. Avslöja helst inga viktiga detaljer för dem som ännu inte läst boken. Vill du hellre skriva något privat går det bra till mejladressen som står på samma ställe.

Ska du köpa boken glöm inte att läsa instruktionerna under fliken: Köp boken. Försök få dit för- eller efternamn på bankens snåla utrymme, 12 tecken, där det står meddelande till mottagaren. Det är viktigt för oss så att vi kan pussla ihop pengarna med rätt adressuppgifter och slipper gissa.

Under sommaren kommer jag att lägga in inlägg som jag gjort tidigare. Dock inte varje dag. Om det händer något roligt som har ett samband med min debutroman kommer jag givetvis att lägga in det. Annars blir det samma mix av saker som tidigare. Kåserier, funderingar, bilder på Skånes smultronställen, månadens boktips, tävlingar och andra lite halvgalna saker som jag kommer på. Naturligtvis kommer jag med intresse att följa alla mina favoritbloggar. Ni blir fler och fler till antalet. Jag önskar er alla läsare av denna blogg en skön sommar. Var rädda om er. Bry er om varandra. Njut av livet så gott det går. Ta varje dag som en gåva. Kram Bosse.