Hitta rätt personer – bloggtävling; tio frågor

Foto A: Min förmiddagsgrupp i lekskolan – Jag sitter längst ner till vänster. ”Anna” står längst upp till höger, bredvid fröken.

Foto B: Min pappa som grabb. Han står längst upp till höger. 

Foto C: Min konfirmationsgrupp. jag står längst upp. Trea från vänster. 

Foto D: Seriesegrarna i Smålandsserien div 2 våren 1939. Redo för kval till div. 1 mot Moheda IF. Min morbror Ihre står knästående. Etta från höger. 

Foto E: Klass 9D. ”Anna” sitter på en stol. Trea från höger. ”Boel” står i översta raden. Trea från höger. ”Cecilia” står i mellersta raden. Tre från höger. 

Foto F: Treårig ekonomisk linje. ”Boel” står längst till vänster i mellersta raden. ”Cecilia” står bredvid. Tvåa från vänster i mellersta raden. 

 

Tio frågor till dig:

Fråga 1: Vem är jag på foto A från min lekisgrupp?

Fråga 2: Vem är min pappa på foto B?

Fråga 3: Vem är jag på foto C?

Fråga 4: Vem är min fotbollsspelande morbror Ihre på foto D?

Fråga 5 och 6: Vilken klasskamrat i nian (foto E) gick också i min lekskolegrupp? (Foto A)
OBS!! Två svar. Två poäng.

Fråga 7-10: Vilka två gymnasiekamrater till mig (foto F) hittar du även på kortet från nian (foto E).
OBS!!!! Fyra svar. Fyra poäng. Förklara extra tydligt.

Familjemedlemmar, släkt, lärare och f.d. klasskamrater som jag träffat IRL får inte delta i tävlingen eller ge några upplysningar. 😊

Regler:
Skriv de tio svaren. Var noga med att beskriva detaljerat så jag förstår vem/vilka du menar. Inga luddiga svar eller ”genvägar”. Domaren är hård och fäller före friar – om han/andra inte direkt begriper. 😉 Följ gärna min mall. Hitta gärna på egna namn till frågorna 5-10. Lättare och roligare för domaren och läsarna.

Fråga 1: Du står etta från vänster i översta raden.
Fråga 2: Din pappa står etta från vänster i andra raden.
Fråga 3: Du står längst till höger i översta raden.
Fråga 4: Din morbror står knästående i mitten. (Målvakt).
Fråga 5: ”Eva” i nian. Mellersta raden …
Fråga 6:  ”Eva” i lekis är flickan …
Fråga 7:  ”Stefan” i gymnasiet är…
Fråga 8: ”Camilla” i gymnasiet är …
Fråga 9: ”Stefan” i nian är …
Fråga 10: ”Camilla” i nian är…

Inga minuspoäng. Chansa på de frågor som du inte kan.
Den som har flest rätt först vinner en lott (värde 30 kr) 😀
Tävlingstid: En hel vecka. Jag stänger ”slussarna” torsdagen den 5 april klockan 19.00.
Stort LYCKA TILL! 

Vem leder och på hur många poäng? 
Efter en dag: Långfredagen, Ethel, 6 poäng 
Efter två dagar: (Påskafton) Ethel, 6 poäng  
Efter tre dagar: (Påskdagen) Eva Rohlen, 8 poäng
Efter fyra dagar: (Annandag påsk) Eva Rohlen8 poäng 
Efter fem dagar: (3 april) Eva Rohlen , 8 poäng
Efter sex dagar: (4 april) Eva Rohlen8 poäng
Kommer någon att klara att fixa alla 10 poängen?  Du har inget att förlora. Efter tre ”lyckade” skrap på lotten kan du kalla dig miljonär. 😀

Vinnare är Eva Rohlen 🙂 Trots att hon bjöd in sina motståndare och skrev samma alternativ/position två gånger. Fast hon skrev ”Lena” på fyra ställen. Aha! Hon trodde jag var extra lurig. 😉 Det fick räcka med att jag tog ”Stefan” som ett alias. Den/det medvetna ”fällan”/namnet fångade några. 😉  Alla namn inom ””, ”Sixten/Sara” är givetvis bara exempel. Ett tag var jag inne på att använda mig av namnet” KIM”. Eller varför inte ”Bo” som tjejer också kan heta. (Bo Derek)
Stort GRATTIS Eva. ❤ Förhoppningsvis köper jag en vinnarlott i eftermiddag. Sedan är det din uppgift att skrapa den ordentligt.

Annonser

Utsikt under ett bord

Alla små barn har sina intressen. Sina hobbyer. Förr var det väldigt traditionsbundet. Flickor som lekte med bilar fick säkert dispens om det inte hände för ofta, men pojkar som lekte med dockor varje dag och hade en pappa som var betongarbetare fick nog tänka både en och två gånger om de skulle behålla sin manliga status i kärnfamiljen.

Själv hade jag mina perioder. Aldrig några dockperioder. Fanns inga hemma. Istället kunde det bli lite av varje. Min mamma hade en handfull väninnor som dök upp ibland på fika på eftermiddagarna. Eftersom jag ännu inte hade börjat i lekskolan fanns det goda möjligheter att bedriva min nya halvskumma hobby. Dumt nog berättade jag till sist för mamma, eftersom mina grubblerier och min omtanke om minst en kvinna blev för mycket att bära helt för sig själv. Jag var ju bara fem år.

Vårt kök var begränsat till utrymmet så fikastunderna skedde alltid i vardagsrummet som vi på den tiden mest kallade för finrummet. Jag vet inte om jag var speciellt inbjuden men satt ändå med. Väninnorna var snälla och skojade med mig. Själv var jag ofta en slags clown eller trollkarl om lådan var framme. Efterhand gled samtalen över till kvinnliga saker och själv gled jag ner under bordet. Där låg jag och hade det trevligt. Nu i efterhand kommer jag inte ihåg ett enda ord av samtalen. Vet inte ens om jag brukade tjuvlyssna. Jag var fullt upptagen av något mer väsentligt och livsviktigt.

Några år efteråt inser jag att om jag fått komma in i ett mörkt rum där det fanns femtio kvinnor och två av dem var mammas väninnor, tror jag att jag skulle fixat uppgiften när lampor plötsligt lyste upp bara en viss del av kropparna.

Benen är svaret på min unika hobby. Inte fötterna. De befann sig i tjusiga finskor. Jag låg på den mjuka sköna mattan med den långa linneduken som skydd och studerade kvinnobenen. Framför allt vaderna. Helt uppslukad hur olika de kunde vara. Alltså inte på samma ägare. :D. Tjocka. Långa. Korta. Svängda. Kurviga. Ibland håriga som pappas eller aporna på Zoo i Köpenhamn. Blårandiga. Prickiga.

Så fanns det en favorit. Med skräckblandad förtjusning låg jag fascinerat och naglade fast blicken vid Gerds stickor till ben. Jag fick verkligen behärska mig för att inte göra slag i saken. Bara ett par decimeter från dessa klenoder tog jag i luften och mätte med tumme och pekfinger. Skulle jag nå runt? Tänk om en hård läderboll träffade henne när hon gick hem? Om det började blåsa storm? Skulle hon blåsa omkull eller ännu värre sväva bort som ett kolapapper i en virvelvind?

En kväll gjorde jag min stora tabbe. Berättade om mina mörka tankar och stora omtanke om Gerd. Konstigt nog verkade inte mamma orolig. Istället skrattade hon högt innan skrattet dog tvärt.
”Är det, det du sysslar med under bordet? I fortsättningen får du aldrig mer ligga där. Efter fikat går du in på ditt rum och leker. Och du. Du behöver inte vara orolig för Gerds ben. Alla människor har olika ben. De kommer inte att gå av på mitten.”
”Mamma! Du lyssnar inte. Kolla själv. Det är inte ben. Det är tändstickor eller plockepinn.”
Det började bubbla i mamma trots att hon gjorde allt för att behålla vuxenmasken på.
”Så du menar att jag ska lägga mig bredvid dig under bordet?”
”Jäpp. Pappa kan fixa kaffet.”
Nu skojade jag med. Var med på noterna.
Mamma rufsade kärvänligt om mig i håret.
”Du har alltid haft huvudet bland molnen. Vad ska det bli av dig när du blir stor? Säkert något stort.”

Med tiden fick jag andra intressen. Jag kunde ändå inte ha fortsatt. Mina ben hade blivit så långa när jag gick i lekis att fötterna skulle ha stucket retfullt ut utanför bordet. 😉
Intresset är inte helt dött ändå. Jag tycker fortfarande att Solveig har stiliga ben och snygga vader. 😀
Och Gerd lever än. Hon har överlevt alla sina väninnor. Hon går enligt säkra källor dagliga långa promenader. Man ska inte ta ut bekymmer i förtid. Jag hade fel. Tur att jag inte slog VAD med någon. 🙂