Vandring bland djur

Tiden går fort. För fem år sedan satt vi i det här huset, på introduktionskurs, inför vår äldsta dotters gymnasiestudier. Sedan var Jennifer på Ystad djurpark två gånger i veckan med sin klass. 

Ett tag var det Jennifer som hade en lemur på axeln på affischer, i tidningar och på nätet. ❤

Idag var det bara jag och Solveig som besökte Ystad djurpark, som ligger några minuters bilväg från Ystad.

Solveig skämdes när jag högt utmanade denna emu på sextio meter. Jag läste på skylten att emun är den snabbaste löparen bland fåglar på marken. Den kan springa i 60 km/timmen och är den näst största fågeln i världen. Intressant att läsa att den sväljer stora stenar som hjälper till att bearbeta maten i krävan.

Jag har sedan barnsben varit förtjust i zebror.

Otroligt fiffigt och ekonomiskt tänkt att låta en del djur gå omkring och vara guider åt oss besökare.

Denna surikat höll stenkoll på att varken ryska plan eller Trump-plan kom in över området.

På 1970-talet fanns endast ett tjugotal rödkulla och rasen höll på att dö ut. Genom ett bra avelsarbete har den hornlösa rasen kunnat räddas.

Sådana här passager tycker jag alltid ser spännande ut.

Det där såg ut som en mindre variant av Pippis ”Lilla Gubben”.

På tal om gubbe. Tänk om jag var lite kortare och några år yngre. 😉

Hon fick leta runt lite innan hon hittade ormens huvud.

Den här duon var läcker. 🙂

Vem vet. Nästa gång vi kommer på återbesök har vi kanske var sitt barnbarn i handen. Men vi hoppas det dröjer några år…

 

Annonser

Gymnasiet med exotiska djur

Bloggis

Fortsättning på snacket igår:
Jag tycker inte om när man skyller ifrån sig. Jennifer skyllde på att lemuren tappade min bok ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, lemuren skyller på att zebran bet i hans svans och zebran säger att Aftonbladets reporter stack iväg med boken. Jag är för blyg för att höra med Oscar Levy. 😉

Nåväl. Tillbaks till tisdagens verklighet. Adlibris skrev igår att de ville ha tio nya böcker till sin depå. Bäst att lyda. Enligt kontraktet ska man skicka senast dagen efter man fått beställningen. Vilken vacker postadress företaget har. Morgongåva. Sug på det ordet. Jag har för mig att en annan Sebastian är uppväxt där. Kommer du läsare ihåg grabben som gick till final samma säsong som Agnes vann Idol? Tiden rinner iväg. Då var han mer långhårig. Ungefär som Sebastian Rosander var som ung, när han lite dumt cyklade på sin klasskompis Lena Sanders. Efter den kollisionen förändrades deras liv, men det hade ingen av dem en aning om just då. Då var det bara pinsamt, tyckte Sebastian. 🙂

Önskar dig läsare en bra tisdag. Här blinkar det i lamporna och jag är rädd för att strömmen försvinner. Busväder liksom igår.

En vanlig tisdag på gymnasiet

Jennifer har det inte dumt i skolan på tisdagar och torsdagar. Då åker de femton klasskamraterna buss från Österportskolan ut till Ystad djurpark som ligger en mil nv om Ystad. Jennifer har redan blivit en baddare på att köra slalom med traktor och även med släp efter bara en månad. Bäst trivs hon inne hos de fjorton lemurerna. Den här killen på axeln är en av de minsta i gänget, en av tre ungar. Lemurerna älskar frukter som vindruvor och bananer.

Bilden ljuger rätt bra. Jennifer upplevs bara som en rörlig vandrande leksak. Lite roligare och en skön omväxling mot att klättra på grenar.
En av lemurerna är som Pelle Svanslös. Den har bara en stump till svans. Hade den levt ute i det fria hade den inte klarat sig länge eftersom svansen är mycket viktig för en lemur. Svansen styr balansen. Orsaken till den korta längden är att mamman tog fel. Hon bet av svansen istället för navelsträngen. 😦  Så illa kan det gå om inte haspen är på…

Här bjuder jag på lite bloggskola:

Djuret på Jennifers axel är egentligen en Ringsvanslemur och tillhör familjen lemurer. Den arten finns endast i vilt tillstånd på Madagaskar. Lemurer är halvapor. De lever i grupper med mellan 5-30 djur. Honor har högre rang än hanar och stannar i gruppen hela livet medan hanar kan flytta runt flera gånger.
Lemurer slåss mycket sällan. När två grupper möts utkämpar de istället ett slags ”doftkrig”. De yviga svansarna gnids mot doftkörtlar på bröstet och sedan viftas doften iväg mot motståndarna. Den som luktar mest vinner. Det låter som en härlig tävling. Kanske något för nästa OS. 🙂