Första gången är speciell


Den första ”sällskapsbeställningen” kom redan i januari. Centerkvinnorna i Förslöv ringde först. Undra hur det såg ut därnere just när samtalet kom. Säkert kaotiskt. Ändå jobbade jag/vi sju dagar i veckan och under väldigt långa pass för att bli klara till 3/3-99.
Givetvis hade jag inte bara whiteboardtavlan att förlita mig på. Den kunde ju Jennifer få lust att leka med. 😉 Knappast. Då hade hon fått balansera farligt.
Som alltid antecknade jag på tre ställen. Direkt i årets Plankalender vid samtalets gång var det första. Att förstå grov svenska trasslade till det ibland. Pinsamt att be personen att ta om det igen. Bokstavera hjälpte inte mycket. 😉

Första bussen minns jag väl. Rattade gjorde en mycket trevlig kvinnlig chaufför som jag hade hört mycket gott om via min mamma. Tyvärr fick denna kvinna cancer senare och dog alltför ung. ❤
Jag hade haft öppet några veckor, men det var nu som allt sattes på prov. Mycket lärorikt. Två viktiga saker lärde jag mig direkt. Det gick inte att ha det mysigt med fyra stolar och ett runt bord i ”Köket”. Efter den bussen rullat iväg stod det resten av den säsongen tre stolar med ryggen mot varandra i mitten av rummet. Bordet bar vi in till privatlivet. Alla handväskor som var farligt nära kaffekopparna i ”Köket” gjorde mig nervös. Kopparna levde farligt. Nästa dag åkte vi till Halmstad och beställde måttbeställd ”plexiglas”. Akrylplast tror jag är den rätta benämningen. Undra hur många små skruvar som mycket försiktigt skruvades genom plast och in i listen på min svärfars bokhyllor?
Det fanns två skäl till att dessa tiotal hyllor fanns i rummet.
A: Dels skulle vi upp i exakt tretusentrehundratrettiotre olika sorters koppar. Då kunde vi inte köpa fina montrar som inte svalde så många koppar. Därför döpte vi ett rum till ”Köket” och jag placerade de koppar jag tyckte minst om, de trendigaste sjuttiotalskopparna och mycket mer i rummet.
Det hade varit ett kök och diskbänken fanns kvar. Nu satte jag dit en gul Kockumskanna och lite till på plattorna och diskbänken för att skapa ett slags ”hem”.
B: Nostalgi. Varje gång som det blev fullt med koppar i skåp och hyllor bad min svärmor sin man om att han skulle göra en ny hylla till henne. Några år senare var det tusentals människor som kom i kontakt med dessa hyllor. Livet är märkligt. Ganska lite vet vi om framtiden. Hur mycket vi än planerar.

Här är på denna selfies är det första gången också – klockan är slagen. Första ordinarie säsongen är över, sista söndagen i september. En mycket intensiv tid. Tyvärr missade jag min hemliga drömgräns med endast 11 personer. Vanliga människor hade kanske dragit iväg på en utlandsresa några månader. Istället började jag nästa dag, i solskenet på den inglasade altanen mellan våningarna, att sortera ”tusentals” julkort. Jag gick till bibblan och läste ex. på allt om Jenny Nyström. I slutet av oktober slog jag upp dörrarna för en julutställning med jultidningar, danska och svenska jultallrikar, julkannor, ”julklockor” och flera andra gamla julsaker. Nästa år utvecklade vi det ett steg till.

En sista sak. Ser du den bruna höga burken på golvet? Där förvarade jag enkronor. (några/resterande ligger på golvet för skojs skull) Aldrig hände det att mynten tog slut. Trots att många kända och okända personer hade åsikter om det med olika ansiktsuttryck. 😉 Första säsongen var basen mina egna kronor som jag växlade in. I fortsättningen ”tog jag” endast två rör på banken när jag startade upp en ny säsong. Sedan var det självspelande resten av året. Ibland fick jag tömma ut lite från burken. 🙂

Som vanligt blandade jag allvar med skoj. Vi lekte med siffror i alla samlingar. Inte bara 3 333 st kaffekoppar. Det var samma sak med de andra samlingarna. 3 333 st sockerpaket. 2 222 kaffefat. 777 st äggkoppar o.s.v. Därför var steget till 33 kr för vuxna och 11 kronor för barn inte speciellt långt i min humorhjärna. Den hjärnan hade gott sällskap av min seriösa sida som retade sig på att Sverige året innan infört en ny regel. Alla privata museum skulle betala 6 % moms. Jag hade tänkt mig 30 kr i entré för vuxna. Om jag höjde 3 kronor fick jag tillbaks momspengarna. Småpengar för ett stort företag. ”Viktigpengar” för oss.

Ps. Inför nästa inlägg varnar jag känsliga besökare. Det kommer att förekomma både sex och miljontals baciller. Hoppas du inte blir smittad. Håll dig för säkerhets skull på rejält avstånd. 😉

Annonser

Vi vågade ta chansen

En ovanlig situation. Att leva lyckligt i en trivsam modern lägenhet, mitt i en mysig stadsdel och flytta iväg till ett gammalt, mycket stort hus ”på landet” för att starta ett helt nytt liv.
Men Solveigs förslag om att stanna en natt till och sova på köksgolvet i Gamla Stan, tog jag tacksamt emot.  ❤

Första gången jag och min mamma kom till denna okända plats, för att jag i hemlighet skulle vidga sökfältet efter det perfekta huset för att ro projektet i land, var det dimma och skylten dök upp sent i siktet.

Solveig hade flera gånger sagt att det var Halland som gällde. Hon ville kunna nå sina hemtrakter i Västergötland inom rimlig tid.
”Möjligtvis Laholm. Inte en centimeter längre söder ut.”

En vacker vårlördag blev vändningen för henne. Nästan alla våra pusselbitar föll på plats vid första visningen. Det kändes som nu eller aldrig. (jag har ett fint foto från rätt soldag men hinner inte fixa dit det här)

Undra hur många som bakom vår rygg ansåg att idén var galen? Många är mitt svar.
Jag är stolt över att vi vågade utmana oss själva. Höll vad jag lovat min svärmor. Sorgligt att hon inte fick uppleva det på plats. ❤  Vi kommer aldrig att ånga den här fasen i vårt liv. Nu när vi kan väga saker mot varandra i ”facit”.

Först en vanlig flyttning.
Vi insåg möjligheterna med att hyra ut bottenvåningen under sommaren under tiden som vi fixade med huset. Hade ingen aning om att den sommaren skulle ta slut ett par veckor in i augusti. Plötsligt gick restresor till värmen åt som smöret i Småland. Bjärehalvön blev spöklikt tomt. Min förhoppning om fler längre solperioder gick om intet.

Sedan kom en fullproppad lastbil…
med otroligt mycket kartonger och grejer. Då började allvaret. Allt åkte in i det rymliga dubbelgaraget. Sedan bar jag nästan allt själv in till huset allt eftersom. Solveig var i åttonde månaden.
Vi anlitade en firma som öppnade upp en vägg och satte dit ett valv. För det måste till en cirkulationsmöjlighet när större grupper kom dit. Min svärfar gjorde mycket bra praktiska saker vid sina besök.

När jag såg det blå havet förstod jag att min taktik måste direkt ändras. Därför bars resten av lådorna in till de 160 kvadratmeterna i källaren.

Tur det fanns hyllmöjligheter och flera rum. Därnere tillbringade jag många veckor under den hösten. Min svärmors bok var guld värd för mig. Där stod den informationen som blev min bas. Jag bockade av med olika överstrykningspennor. Sorterade upp på olika porslinsfabriker och länder. Ett jobb som passade en man som var utbildad bibliotekarie, gillade statistik och hade tålamod. Alla mina tidigare jobb, utbildningar och kurser kom till användning. Vävdes ihop till samma matta. Under källartiden lyssnade jag mycket på musik. Hade turen att Solveig fanns till hands med god mat och extramat nästan varje dag på grund av lågt blodsocker. Det var ju ingen idé att hon började på ett nytt jobb den hösten. Hon tog ut föräldraledighet innan Lizette kom till världen.
På något vis fick vi ihop allt. När bussarna kom för ofta hämtade jag dit min mamma som barnvakt. Sedan fanns Pippi Långstrump och Emil till hands på VHS. Enda faran var att Jennifer blev livrädd för Emils pappas utbrott. 😉

I ett fönster hade vi smygreklam som upplyste om hur många dagar det var kvar till premiärdagen. De som pendlade till och från Torekov undrade såklart vad som höll att hända i den gamla Lanthandeln. Kanske slog de vad om hur många månader ”galningarna” skulle kunna hålla öppet. 😉

Vi blev dagsländorna som hade öppet exakt så länge som vi själva ville. Tog en säsong åt gången. Varje nyårsafton var det skarpläge. För eller emot? Alltid tyckte vi samma sak. Vilket team vi varit genom alla år. Ibland av en slump. Sista gången vi jobbade ihop i ett klassrum trodde vi det bara var för en dag. Istället …

Fotnot. Där stannar jag mitt i. Det är en intensiv vecka som ligger framför mig och oss. Hoppas du som deltar i korsordsmästerskapen 2018 hinner njuta mellan spänningen & stressen. Nu är det mat, motion och klockan 13.55 ska jag stå vid parkeringen och vänta på en liten blå bil. Dags för spruta – i alla fall för mig. Hoppas jag. Svarar med symboler. 🙂  😀  ❤
Jag bloggar aldrig från mobilen. Annars finns det mer att välja på där. Ha en bra dag. Här skiner solen och det är en blå fin himmel. Önskar dig läsare en fin måndag.

 

Varför ha tråkigt i onödan?

Vi tog med oss vår spargris till lilla butiken IKEA i Helsingborg för att spendera loss. 🙂
Av lagar och bokföringstekniska skäl blev det tight med tiden. För att vara på säkra sidan för att få dra av momsen, fick vi vackert vänta till årsskiftet. Därmed var det bara två månader tills allt skulle vara klart till premiärdagen 3/3.

De flesta människor vet hur det är att plocka upp påsar med smågrejer. Följa svårtydda skissar. Alla har sin egen stil. En del struntar i att räkna prylar och studera skisser. De kör bara rakt på. Vad är du för sorts person? 😉

Inte så många privatpersoner köper samma dag så många montrar och vitrinskåp som vi gjorde. Måste säga att vi blev proffs på att montera. För att det inte skulle bli tråkigt införde vi en tävling där det gällde i det här fallet, att få ihop en/ett ”Kryss” så fort som möjligt.

Jag blev riktigt, riktigt snabb på det. När det gällde segrar mot Solveig har jag för mig att jag förlorade alla matcher. Tur jag är en god förlorare. Tänk vad allt blir ljusare och roligare om man gör något kul av monotona sysslor. Istället för att gnälla.

När det gällde ”Nartorp” gjorde vi det smidigast om vi gjorde det tillsammans. Solveigs proffsigt ritade ”skalmodell” för att vi skulle veta exakt var alla saker skulle stå på golvet minns jag väl. Jag hade mätt för att vanliga rullstolar skulle komma in och fram överallt. Tyvärr kunde inte elrullstolar ta sig in i ”Blå rummet” eller in på toaletten. Vi var inget kommunalt eller statligt museum. Jag var nöjd med att vi inte hade trappor/två våningar upp till LSM och faktiskt hade en toalett för besökare. Själva hade vi två privata. 🙂

På tal om just WC. På toaletten i vårt museum var det totalt hjälmtvång. Ingen kom in utan en cykelhjälm på huvudet. Därmed slapp jag städa varje dag. 😉 Nu ska jag inte skämta. Vad tacksam jag var att det fanns en toalett i de ytor på nedre plan där museet skulle ligga. Så var det inte på de privata museum som jag besökte i Götaland för att få uppslag och idéer om hur vi skulle kunna göra vår grej bättre.

Tapeterna på toan var i någon gul/gult ful kulör/mönster.
Vår första tanke var att måla om väggarna.
Sedan kom den där idén. Varför inte utnyttja svärmors alla vykort. Temat fick bli Sverige. Vilken succé det blev. Konstigt nog hörde jag väldigt få diskret fråga om det fanns någon mer toalett. För besöken blev längre än vad som hade behövts. Vilka roliga episoder jag minns. 🙂 Hur de snabbt letade upp sitt sällskap för att berätta, släpa med dem tillbaka till WC för att visa. Ibland var det knökat på det lilla utrymmet i jakten på att försöka hitta kort från deras hemstad/ort.
Allra roligast var efterlysningarna. ”Min fru skulle gå på toaletten. Var ligger den? Det var ett bra tag sedan hon försvann iväg.” Ännu mer komiskt var männen som inte var intresserade, inte hade fått veckopeng den veckan, som istället befann sig utomhus medan deras fruar skulle titta på några gamla kaffekoppar som borde vara avklarat på högst en kvart.
Nu minns jag en försynt man som försiktigt öppnade ytterdörren och harklade sig.
Jag tyckte synd om honom och sa att han kunde få komma in och leta upp sin fru i något av rummen. Efter en stund kom han tillbaka och såg ut som en ledsen hund.
”Jag hittar inte henne någonstans. Finns det fler våningar?”
Jag var rädd för att han skulle börja gråta. Jag sa tröstande att hon antagligen var i ”Sverige-rummet.” och fick förtydliga att det var vår gästtoalett.

Slutet gott. Han fick tillbaka sin fru. En timme äldre sedan han sist såg henne. Men förhoppningsvis fylld av glada och nostalgiska intryck. 🙂

Jag svarar med en symbol på ev. kommentarer men läser VÄLDIGT gärna de som lämnar spår. Men min tid är begränsad denna intensiva månad.

Gissa vad jag köpte igår? Jag kunde bara inte låta bli. På kuppen blev jag spontankompis med man som var lite äldre än jag. Om du såg ett blogginlägg som jag la in i våras om en av alla saker som vi slängde, skänkte, sålde kanske du kan lista ut det. Kommer nog ett foto senare.

Igår kände jag julkänsla för första gången denna säsong. Det var råkallt och vi trodde det skulle börja snöa. Mycket folk i stan. Jag hade tur som hittade ett ledigt bord på ”Fiket”. Upptäckte senare att de även hade ett tiotal bord en våning upp. Det får vi testa en annan gång. Vid ett mindre bord däruppe fanns ett litet fönster. Närmare går knappast att komma Visbys Ringmur. Mindre än en linjal långt avstånd. Snart får jag ta med kameran igen. Tänk om jag fick komma in på bakgårdar och annat spännande. Om jag hade varit lite djärvare och lika snabb som förr, då skulle jag … 😉

Jag förlorade mot mig själv

 

Det var en härlig sensommardag i september. En sådan där dag när en utflykt, med en picknickkorg, till en vacker plats ligger högt på agendan. Men jag är född och uppfostrad till stor pliktkänsla och skulle aldrig fått för mig att sätta upp en lapp på dörren, likt dem som jag ibland hade läst på fönster till småbutiker av olika slag i närheten: Vill du nå mig är jag på stranden…

Därför öppnade jag Lidéns Samlingsmuseum som vanligt klockan 13.00 denna höstsöndag. Efter en stund hade jag glömt vädret utomhus. Nästan alltid dök det upp intressanta människor och tiden gick fort. I oktober var det stängt för allmänheten. Då kunde jag ligga där ensam och njuta på stranden. 😊 Eller vandra upp på Hovs Hallar och tänka på Kullamannen eller Sjunde inseglets schackparti.

En äldre kvinna väckte mig, bakom den antika köpmansdisken som jag köpt i Lagan i Småland, från mina fantasidrömmar.
”Ursäkta. Jag letar efter äggkopparna. Sjuhundrasjuttiosju stycken kan jag väl inte ha missat?”
Jo det kan du. För du har väl inte tagit dig in genom nyckelhålet till tvättstugan och vidare till bastun med stora flyttlådor och grävt i rätt kartong…
”De fick inte vara med denna premiärsäsong. Vem vet. De dyker kanske upp nästa vår. Bor du långt härifrån?”
”Jag bor i Jönköping och samlar på äggkoppar.”
”En vacker stad. Det är en bit mellan här och där.”

”Vad trevligt. Hur många koppar har tant?”
”Vi har åkt hit enbart för att se på äggkopparna.”
Jag tittade förgäves på hennes tre döttrar efter stöd, innan jag noterade att tanten grävde i sin handväska och fick upp ett skrynkligt papper.
Det visade sig vara ett urklipp från en känd veckotidning. En tidning som inte skickat en reporter och fotograf till oss under vår och sommaren.

”Här står det att mannen på bilden säger att de har 777 stycken äggkoppar, fingerborgar, samlingstallrikar…”
”Det är jag på fotot och…”
”Nej” Det är inte du. Kan jag få prata med honom.”
Jag skulle kunna hämta Svante från kontoret. När jag ändå är i farten ta ner månen… Istället slätade jag över och gav upp. Tanten var inte mottaglig för min information. Hon trodde mer på texten som mannen på fotot hade sagt. Han var inte jag. I hennes älskade veckotidning skrevs minsann inte ett endaste ord fel. Tidningsankor vågade jag inte nämna.

Sanningen var att de knyckt texten från fel sammanhang. Jag hade på en fråga till någon pressperson berättat om de sjuttio olika samlingar vi hade till vårt förfogande och som vi skulle byta ut genom säsongerna. Dessutom komplettera med egna samlingar. Det var ENBART kaffekoppsamlingen som alltid skulle vara intakt, 3 333 olika sorters kaffekoppar skulle bilda basen som skiljde oss från andra i hela Norden.

Tidningar och tidskrifter som lånade text från andra sammanhang kunde jag inte göra något åt. Det var sorgligt när samlare åkt långt för enbart ett ”smalt” intresse som inte fanns på plats i montrarna. Det mest retsamma var den närmaste tidningen som inte visat något som helst intresse från starten, men som i sommarbilagan pusslade ihop en text som också innehöll äggkoppar.
Värre var det med reportrar som varit och intervjuat oss. Där lärde jag mig något väldigt fort. Vänligt bad jag om ett faxat korrektur innan texten gick i tryck. Nästan varje gång kom de ihåg det. Ibland fick jag extremt kort tid på mig.
Vilken stor skillnad det oftast var mellan dagstidningar och veckotidningar. I de förstnämnda handlade det flera gånger om en ung person (fanns duktiga undantag) som saknade intresse, som skrev några stolpar och åkte vidare till 2-3 andra ställen, innan personen skulle försöka åstadkomma en text på redaktionen några timmar senare. Inte blanda ihop inkast och politik med kaffekannor. Dömt att misslyckas när det gällde de viktiga små detaljerna.
Team från veckotidningar tog däremot flera timmar på sig. De var helproffsiga, men ställde stora krav på oss. Tursamt var Solveig oftast hemma och kunde snabbt stryka dukar i rätt färg, fixa detaljer o.s.v. Allt eftersom fotografen fick idéer och jag fick lust att smita iväg till kontoret.
Jag blev som sagt proffs på att berömma och samtidigt på ett vänligt sätt skicka tillbaka fax med strykningar och rättningar av de grövsta felen. Svenskan vågade jag mig inte på. Bara ingen kommande besökare blev lurad och besviken. Sådant gjorde ont inom mig. ❤ Trots att jag var oskyldig i frågan. Men inför denna bestämda kvinna var det omöjligt att ha rätt. Det var kanske tur för mig att mannen på fotot omöjligt kunde vara jag.
Nu tror jag hon hade rätt. För den mannen verkar mycket yngre än jag. 😉

OBS! Fotot överst har inget som helst att göra med det damen hade i handväskan. Det var ett mycket seriöst reportage. ❤ ❤ ❤  Efter intervjun berättade jag för honom att han och min mamma varit grannar en tid. Världen är liten. 

 

Alla sätt är bra

Jag är en ytterst antecknande person. Dessutom har jag tagit många kort genom åren. Detta underlättar när jag ska minnas eller behöver information.

Kategorin Lidéns Samlingsmuseum skulle lika gärna kunna vara en hel blogg eller en bok. Jag/vi har så många minnen från dessa intensiva år i en bransch där nästan ingen person trodde på oss. Möjligtvis två konsulter som jag lyckades ”impa” på för att få Starta-Eget-Bidrag i sex månader.

Jag har varit mycket sparsam av olika skäl och inte lagt in så många inlägg i denna kategori. När jag letade foton till Korsordstävlingen snubblade jag över dessa två foton som fick mig att le och tänka på dessa underbara kvinnor. ❤

Här är en ungersk kvinna som inte ville missa något. Det fanns ingen möjlighet att öppna ett skåp eller monter utan ”våld” för att se ex. en stämpel under ett fat eller kopp. Då får kvinna ta till egna knep. 😀

Undra hur många tusentals människor jag träffade. Om jag fick gissa vilt skulle jag tro att 71 % var kvinnor. Otroligt många var glada, trevliga, nyfikna, imponerade m.m. Frågan just nu är om jag mötte någon mer sprudlande glad, trevlig och go kvinna än den här. Hon skulle jag kunnat ”adoptera”. Jag minns inte namnet. Men jag skulle kunna hitta det med hjälp av datum i fotoalbumet och sedan titta i gästboken från det datumet.

Jag var som lyckligast när jag fick tid för ett par personer åt gången. Otaliga samtal om allt mellan himmel och jord ventilerade jag med hundratals personer. Vi kunde sitta i mysiga ”Kyrkrummet” och en timme kunde springa iväg tills dörrklockan påkallade min uppmärksamhet. Gärna lämnade jag snabbt porslin och samlingsämnet, som jag tjatat om tusentals gånger som en tjatig papegoja. För jag ville utvecklas själv som människa. Inte spela en roll och låtsas att detta var första gången jag berättade … Ändå gjorde jag det till en konst att variera ”tugget” när jag greppade mikrofonen i bussen. Bäst att sluta texten där. Annars blir det en bok.

Jag svarar med en symbol om det dyker upp kommentarer. Jag är fullt sysselsatt med annat. 😉 Du som läser får ha en bra dag. Glöm inte korsordstävlingen. Någon gång mellan 18.00-18.30 dyker uppgift åtta upp. 😀 Tänk att Ingen Vinnare tog en dubbel igår. Intressant när jag läste årtalen ni gissade på. En spridning mellan 1975 till 2008. Det var inte dåligt. Svaret var 1990. Precis som förra kortet. Då var jag en långhårig kille som skojade med S och kletade lite mjukglass på kinden. Bara några månader senare stod jag där nyklippt i Skara. Mager på grund av en dietist som gett mig/oss fel kostråd under mer än ett år. Vad arg den nya dietisten blev. 😉

Pressens givna favorit


Jag vecklade igår upp ett väl inslaget papperspaket i en stor kartong. Inuti låg denna färgglada kaffekopp med sitt ovanliga fat. ❤ Tänk att just denna kopp och fat har varit med i flera dagstidningar & veckotidningar och nämnts på radio.

Det var roligt i början, men jag hoppades att nästa fotograf skulle välja en annan kopp under tiden som vi blev intervjuade av en reporter. Helst med tanke på att vi hade tretusentrehundratrettiotre (3 333 st) olika varianter att välja på, i Lidéns Samlingsmuseum. 😀

Inför den andra säsongspremiären blev det en skylt med texten ”Pressens favorit”. Hur många gånger fick jag frågan om vilken fabrik som tillverkat den? 😉 Hm! Vi hade satt små lappar framför alla koppar vi hittade en bakgrund till. Ex. med porslinsfabrik, land, formgivare, tillverkningsår m.m. Skälet till att det ”bara” stod ”Pressens favorit” var givetvis att det inte stod något under vare sig kopp eller fat. Vissa mysterier ska det inte hittas något svar på. Då försvinner magiken. Så försöker jag se denna gåta.

Koppen och fatet är tuffa. Men vi visade upp åtskilliga andra koppar som var vackrare. Själv gillade jag även de jättefula som vi hade på ”Köksrummets” fönsterkarm. Det handlar om personlig smak. Den tycker jag att vi alla människor ska värna om. Inte låta oss köras över av andras ”vetabästord”.

Ps. Nästa blogginlägg kanske har rubriken ”Dags att fälla en bomb”. 😉 Möjligtvis blir det en tävling där en eventuell vinnare belönas enbart med äran att ”gissa” rätt. Svaret lär dröja för min sociala tid är begränsad detta speciella år.

Stängt fem dagar om året

Åttonde nedslaget i kategorin, Österlens bästa fik

Sommaren 2017 hade jag mycket att göra med manuset ”Minnen som stannat kvar”. Därför fick detta inlägget aldrig chansen på bloggen. I dessa snötider passar det nästan bättre. Både när det gäller att minnas och framför allt längta efter det som väntar oss. 

 

I Kivik på vackra Österlen ligger fiket som har öppet 360 dagar om året.

Kivik ligger underbart vid Hanöbukten. Vi hade precis tagit fotot i Baskemölla, som jag har som header. Ljuvligt att åka iväg tidigt på morgonen. Innan alla vaknat och det kryllar av bilar på vägarna. Innan vi skulle ut och vandra på tre ställen i kuperad terräng var det dags att fylla på kolhydraterna.

Detaljer. Jag älskar att njuta av en personlig prägel på interiören.

Kaffekvarnar visade vi också upp på Lidéns Samlingsmuseum. Solveig brukade inför varje säsongsstart köpa nya kaffebönor som hon strödde ut framför. Jag minns hur ljuvligt det doftade från den montern. Jag gick dit ibland och sniffade i smyg.

 

Snyggt. 🙂 Nu var det en skön vindstilla solskensmorgon. Därför valde vi att sitta på terassen.

Ni är säkert några som känner igen denna variant av våg.

Många lockande saker i skyltfönstret. Läste att de gör specialtårtor med modellerade figurer och att kunden får komma med önskemål. Undra om de fixar det hemliga jag tänkte på just nu. 😉

Fattas det dig läsare något? Jag är impad av utbudet. 🙂 Min ibland sjuka fantasi tog sig en funderare. Vad menas med glutenreducerat? Tar de bort hälften? Blir ätaren bara hälften så sjuk av att äta matbrödet? 😉 Jag läste friskrivningsraderna senare.

Jag har besökt många fik under mina 28 år som diabetes 1 bärare. Ystad, Ängelholm, Boarp och Hjo ligger väldigt långt framme när det gäller att sälja osötade aptitliga kakor som alla kan älska att äta. ❤ Hade jag bjudit dig hemma hos mig hade du aldrig trott att det var osötat och mitt blodsocker går inte upp på ”fel sätt” av intaget. Tyvärr är det magert/torrt på de flesta ställen jag besökt genom åren. 😦

Blir du frestad? Nyttigheter på toppen. 🙂

I en broschyr står det att de tillverkar spettkakor på ett traditionellt sätt, utan några tillsatser och med svenska råvaror. Har du ätit spettkakor? I så fall. Vad tycker du om det? Jag tror att antingen älskar man det eller ”avskyr” det. Ungefär som med mockatårta som jag brukade bjuda på när jag fyllde år förr. En tårta som var som bäst efter tre dagar.

Nästa gång blir det fika inomhus för oss.

Visst ser det ut som en perfekt litet oskyldigt bakverk för en diabetiker? 😉
Faktum är att det är/var det. Jag var redan låg efter backarna i Baskemölla och vi skulle iväg på tre ställen till som är rejält kuperade. Brösarps backar var ett av dem. Då är wienerbröd det idealiska för att kunna behålla ett jämt pålitligt blodsocker under en längre tid. Det feta är ”guldet” i ”medicineringen”. Inte för blodkärl som korkar igen. Denna taktik tillämpar jag givetvis inte varje dag. Bara i extrema dagsscheman. Minst fem dagar om året avstår jag wienerbröd. 😉

Betyg: 4/5

Solveig klipper till

 

Ögonblicksbild; tio

Att klippa ett band med sax tar inte lång stund. Det är gjort på ett kick. Att bygga upp ett museum från grunden tar, några ögonblick, längre tid.
Här är det premiärdagen 1999. När jag läste i min svärmors gedigna anteckningar, att hon startade upp kaffekoppsamlingen 3 mars 1988, föddes idén.
”Vi öppnar naturligtvis 3/3-99 och leker med siffrorna. Visar upp 3 333 st olika kaffekoppar, 666 äggkoppar, 222 kaffekannor, 3 333 kyrkkort o.s.v. Byter ut några samlingar efter varje säsong. Tar 33 kr i entré för vuxna och 11 kr för barn.”
För mig var det en mix av skoj och allvar. Den nya regeln, att privata museum skulle betala moms, fick mig att ta tillbaka förlorade pengar genom att höja min tänkta entré på 30 kr, med tre riksdaler.
Flera personer delade samma sorgsna åsikt, att jag skulle få problem med att ha tillräckligt med enkronor till hands:
”Det fixar du aldrig”, sa de ärligaste.
Detta problem hände mig exakt noll gånger. 🙂 Väntade problemsituationer löser jag alltid lätt. Då leker jag att jag spelar schack. Motståndaren gör ett drag. Sedan försöker jag tänka mig flera drag framåt – innan jag gör mitt första. Schack matt kunde jag däremot bli av helt andra orsaker. Som när jag inte kunde ratta bussarna att komma på beställd ankomsttid. 😦

Åter till ögonblicksbilden. Vilken tur att vi slapp äta upp 150 bullar och dricka upp allt kaffe i termosarna själva. Sådan plåtmage har få. Vilka fina blomsterbuketter vi fick. ❤
När vi nästa säsong gjorde om ”kaffe+bulle-bjudningen” samma datum hände det som inte fick hända. En timme innan start blev det snöstorm på vår halvö. Bullarna åkte in i vår extrafrys. Säsong nummer två började inte i dur. Men min whiteboardtavla på kontoret var redan välfylld av bussbeställningar. 😀


 

Visst är hon duktig?

Sedan vi lämnade vårt hus på 3×160 kvm har vi haft köpförbud på myslampor, böcker, tavlor m.m. När vår yngsta dotter började plugga på Universitetet i Lund och skaffade sig en omöblerad lägenhet blev läget förändrat.
Vi kläckte tillsammans idén att skapa ett bibliotek i det tomma rummet. Sju Billyhyllor med glasdörrar fick flytta in. Stånk och stön i flera timmar och dagar. När vi sålt klädskåpet ska vi sätta in en mysig läsfåtölj och en passande golvlampa. Skrivbordet får vara kvar vid fönstret. Ett litet arbetsrum för någon med möjlighet att se naturen utanför.
Plötsligt såg vi något som vi inte sett sedan sommaren 2011. En tom lång vit vägg bakom soffgruppen i vardagsrummet. En yta full av möjligheter. 🙂

När jag i höstas visade en blogglänk med en konstutställning i Svedala fick Solveig en briljant idé. Hon ville köpa en tavla, av min bloggvän Christina Karlsson, till mig i julklapp.
Det var svårt att välja ut vilken. Till slut stod det mellan tre stycken tavlor.

Här kan du både se och lyssna på Christina som visar runt på Galleri KVIS. (Konstens Vänner I Svedala) YouTube inlägget kommer en liten bit ner i  blogginlägget.
http://blog.christinakarlsson.se/2017/09/vernissage-och-en-promenad-pa-galleri-kvis/

Perfekt val. Passar till oss som byggde upp Nordens största privata kaffekoppsmuseum på Bjärehalvön. Något vackert att vila ögonen på.
Christina har en konstnärssjäl. Syns både i fotocollage och tänkvärda texter på hennes blogg. Det är alltid intressant att följa hennes tankar där. 🙂

Istället för att gräva fram våra väl nerpackade tavlor längst in i det djupa förrådet har vi blivit inspirerade. Jag har fått uppdraget att gå igenom alla tusentals foton jag tagit sista åren. Hitta möjliga kandidater. Sedan tänkte vi förstora två av dem. Planen är också att köpa en tavla med ett motiv från Österlen. Tidigare under ”köptavleförbudet” såg jag flera snygga som jag ville ha. En spännande och stimulerande uppgift. Eller kommer jag att bli trött av att leta bland tusentals bilder? Borde passa på att slänga ett hundratal foton. Tack vare våra nya tavellister blir det smidigare att byta tema och tavlor efter säsong och smak.
Vi gillar även Christinas val av tavelram. Jag som är blyg som en viol fick höra av min hustru att Christina dessutom var mycket trevlig.

Dags för dagens motion innan jag ska träffa kommissarie Foyle igen. Engelska deckare och skådisar står i en egen klass. Jag njuter av varje avsnitt. Sju säsonger.

Läs gärna mina slutord/eftertext

Uppgift tjugofem av tjugofem: Triumf för lokförare?
Svar: 8 bokstäver
Facit: SEGERTÅG
Vinnare: Znogge  ❤  ❤  ❤
Slutsegrare och korsordsmästare 2017: GUNNEL MOBERG  ❤

Tävlingstid: 19:00-20:00

Regler:
Bara ett korsordssvar/person vid varje uppgift.
Antalet bokstäver och stavningen måste stämma till 100 procent. Annars blir det bara 1 poäng.

Extratävling för den som känner för det:
Jag söker bilmärke + modell på fotot. Svar: Hyundai I 20

Filmcitat 25:
”Det var kvällen jag dog och någon annan räddades.”

Direkt efter jag stängt denna uppgift (20.01) tar nästa tävling vid. Du ska då para ihop 25 filmcitat med 25 filmer. Exakt tjugofyra timmar har du på dig att lämna din redogörelse. Den som har flest rätt först vinner titeln och får en Skrapkryss. Här är länken till regler och filmtitlar. Lämna inga redovisningar på länken. De vill jag och andra se samlade härunder för att kunna följa film-spänningen. 🙂
https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/11/drygt-tva-veckor-kvar-till-tavlingsdags/

Hjärtligt välkommen och stort LYCKA TILL i avslutningen!  🙂

Här har du alltid aktuell statistik på titelsamlare 2013-2017:
https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/22/uppgiftstitlar-och-boklandskap/

SLUTORD/EFTERTEXT:
Efter avslutad uppgift förs facit, kvällens vinnare och slut-tabell in i detta blogginlägg, för sista gången 2017.

Jag vill säga tusen tack till alla som tagit sig tid att delta aktivt. Ni är fantastiska som får det att rulla på en femte gång.  ❤

Alla som hade gröna namn i förra tabellen hoppas jag har lust och tid att chansa i filmcitat-tävlingen som tar vid 20:01 och pågår i 24 timmar. En skrapkryss/titel hägrar för den som har flest rätt först.
Under dessa tjugofyra timmar kommer jag då och då (under vaken tid) att dela ut tio hjärtan efter deltagarnamn som vunnit en Skrapkryss. Först ut är givetvis de tre som hamnar på pallen och är garanterade var sin lott. (minst)
Så välkommen tillbaka och se vad som hänt när jag haft mina egna tävlingar med en speciell blå tärning med tal mellan 1-20.
Jag tänkte kasta tärningen femtio gånger och se vem som får flest poäng. Endast i titel-kategorin behöver jag använda vikta lappar med de tjugotre segrarna. Än så länge har Ingen Vinnare bara två titlar. (Förra året vann hon sju gånger) Under tärningskasten ska jag lyssna på skön musik. Ta pauser mellan kategorierna för att dra ut på spänningen till sista hjärtat är på plats. Sådan är jag. Retsticka kanske någon tycker som är otålig. I det här fallet gör jag det INTE för att retas. Bara för att njuta en sista novembergång. Lotsa in båten lugnt och behagligt till hamn.

Sista hjärtat kommer att delas ut till den som vinner filmcitat-tävlingen. En kategori som jag vurmar extra för. För det handlar om tjugofem DVD från vår egen samling. Filmer som jag är förtjust i på olika sätt.
Sedan var det trevligt att några av mina barndomsbilar fick synas på bästa sändningstid.
Det var mer en kul grej. Därför lät jag bilar som det syntes bokstäver och annat på – få vara med som en rullande lekhjälp på vägen.

När vi hade Lidéns Samlingsmuseum visade jag upp 44 st bilar i en monter. Platsen var extra populär hos de manliga besökarna som oftast tröttnade på kaffekoppar före sina kvinnliga sällskap. Sådär minst en halvtimme före …  😉

Vill du ha det riktigt trevligt i december tycker jag att du redan på fredag ska besöka denna blogg. https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/. Ska bli spännande att se vilket tema Gunnel valt för årets kalender. Det handlar inte om någon tävling utan om något mycket mer spännande och intressant att läsa/se. Så har det i alla fall varit de andra ”decemberna” som jag följt hennes kalender. Jag kastar en låtsas stafettpinne till henne och stort LYCKA till. 🙂 Inser att hon redan har lagt ner åtskilliga timmar på att förbereda kalendern. Säkert ett stimulerande och kul jobb på många sätt. Det finns så många bra bloggar att besöka. Gunnel har en av dem – året om. ❤

Ord om mina tre bokbarn:
Härligt att jag fått in så många åsikter/blurb om ”Minnen som stannat kvar”. Men jag saknar dina tre bästa och det sämsta kåseriet. (Du som läst). Aldrig blir författaren nöjd. Tryck på länken för att åtgärda. Jag vill gärna dela ut tre Skrapkryss åtminstone till ettårsdagen, 25 september 2018.
https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/

Om du vill ha information när det gäller att köpa böcker – tryck på det blå. Två av mina böcker är nersatta till halva priset. Flera har passat på de senaste veckorna. Möjligheten och smidigheten att swisha har varit populär.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

SLUT-TABELL:

Alla tio röda hjärtan motsvarar en lycklig Skrapkryss-vinnare. Hoppas det finns med vinstlotter i högen. Jag har inte bestämt mig ännu för i vilken priskategori-ordning jag ska kasta ”blå tärning i”. Vet bara att filmcitatsegraren kommer att få sitt hjärta sist. Med andra ord är alla tio hjärtan på plats tidigast 20:01, onsdagen den 29 november (troligtvis lite senare om det kommer in sena redovisningar). Titta gärna in då och då. Kanske har just du vunnit en lott som kan göra dig till miljonär. Vad glad jag hade blivit om den ”sagan” blev sann.
När jag färglägger en priskategori innebär det att jag är på G och har börjat kasta. Just nu sjunger sångaren i gruppen titellåten ”Gold”. Länge sedan jag spelade den skivan. Kan du vad sångaren och gruppen heter? Jag får pytteskinn och sjunger med. Hoppas jag inte väcker vår nattgäst.

Priskategori ett: (3 lotter)
1. Gunnel Moberg, 103 p.  ❤
2. Anki Arvidson, 97 p.  ❤
3. Znogge, 93 p.  ❤

Priskategori två: (1 lott): Två nr var. Wiolettan 1-2 o.s.v. Vakant 15-20:
4. Wiolettan, 83 p. (4)
5. Marianne Johansson Sturk, 66 p. (5)
6. Signhild Hortberg, 61 p. (3)
7. Cecilia Ottosson, 60 p. (7)
8. Eva-Lotta, 50 p. (4)
9. Primrose, 46 p. (9)  ❤
10. Lisbeth Ahlskog, 43 p. (4)  Ingen/vakant (14)

Priskategori tre: (1 lott) – Två nr var på tärningen; Minton 1-2 o.s.v
11. Minton, 33 p. (5)
12. Comsi Comsa, 32 p. (5)
13. Kerstin Cecilia, 31 p. (2)
14. Åse Holmander Mehlin, 31 p. (8)  ❤
15. Ethel Hedström, 30 p. (5)
16. Tobbe Nilsson, 29 p. (5)
16. Marie Kristoffersson, 29 p. (4)
18. Gunilla Wahlberg, 26 p. (6)
19. Inger Börmark, 25 p. (4)
20. Eva Rohlén, 22 p. (6)

Priskategori fyra: (1 lott) – siffra 12 till 20 ägs av ”ingen” vid de 50 kasten
21. Susie på Stjärnarve, 18 p. (0)
22. Pelle Börmark, 15 p. (2)
23. Greger Byskata, 14 p. (1)
24. Susan Johansson, 13 p. (3)
25. Ditte Akker, 11 p. (3)
26. Maj Johansson, 10 p. (1)
27. Annika Sohlin, 8 p. (3)
28. Lena/Villa Herbets, 7 p. (5)  ❤
29. Börje Carlsson, 6 p. (4)
30. Pia Boman, 5 p. (0)
30. Eva Fridén Kvist, 5 p. (1)   Ingen (27)

Priskategori fem: (1 lott) – Eva alla tio udda nummer och Ingela de tio jämna.
32. Eva Johansson, 3 p. (26)  ❤
32. Ingela Harrysson Nilsson, 3 p. (24)
34. Alla andra, 0 p.

Priskategori sex/plats sextiosex: (1 lott) – Jag struntade i att kasta.  😉
Ingen Vinnare. 

Priskategori sju/uppgiftstitlar (1 lott)
Gunnel Moberg, 5
Marianne Johansson Sturk, 2  ❤
Susan Johansson, 1
Anki Arvidson, 2
Kerstin Cecilia, 1
Znogge, 3
Ingen Vinnare, 2
Primrose, 1
Cecilia Ottosson, 2
Greger Byskata, 1
Signhild Hortberg, 1
Comsi Comsa, 1
Wiolettan, 1
Eva-Lotta, 1
Ethel Hedström, 1

Priskategori åtta/Bosses bilar: (1 lott) – Nummer 20 var vakant:
Kerstin Cecilia, 1 (4)
Ditte Akker, 2 (5)
Marianne Johansson Sturk, 2 (3)
Ethel Hedström, 4 (12)  ❤
Inger Börmark, 1 (1)
Ingen Vinnare, 7
Eva-Lotta, 1 (4)
Primrose, 2 (10)
Eva Rohlén, 1 (2)
Greger Byskata, 1 (1)
Gunilla Wahlberg, 3 (2)
Susie på Stjärnarve, 1 (3)  Ingen (3)

Priskategori nio/Filmcitat: (1 lott)
Vinnare är: Cecilia Ottosson