Tyskens hemlighet

Bakgrund:
Jag har medvetet varit försiktig med att skriva om minnen från tiden på Lidéns Samlingsmuseum. Samtidigt skrev jag inte på något tystnadspliktspapper och var min egen chef.
Åren har sprungit iväg. Nu känns det intensiva året-runt-livet nästan overkligt. Vissa ”sekvenser” saknar jag. Andra inte. Bäst var de magiska solnedgångarna från den inglasade altanen mellan de två våningarna. Då mådde jag som bäst. Ville stanna tiden om det varit möjligt. ❤

Dessa små söta gräddsnipor fick jag av en tysk professor som pratade förstådd svenska. Han berättade att han var förtjust i vårt museum och besökte det varje sommar. Denna gång hade han med sig en stilig yngre kvinna. Jag gissade på en dotter. Just denna eftermiddag var det många gäster så jag hade fullt upp med de olika sysslorna och hade inte tid att prata för länge med någon.
Efter en timmes beundrande av samlingarna skrev det tyska paret in sig i säsongens gästbok. Professorn tackade även muntligt. Han berättade glatt att vi ses nästa sommar igen.
”Vilket fantastiskt fint jobb du och din fru lagt ner. Hälsa henne.”

Strax efter jag sett genom fönstret, att de kört iväg med bilen, ljöd det i klockan och nya gäster kom in. Det rörde sig om ett äldre par som pratade en dialekt inåt landet.
Mannen betalade entré under tiden som kvinnan, oväntat för mig, nästan slängde sig på gästboken.
”Else heter hon visst”, sa hon högt ut i luften.
”Berätta inte det för Gretchen. Vad du än gör. Du tar död på henne.”

Annars brukade det vara tvärtom, när ett par kom på besök. Mannen gick runt i rummen på en kvart. Jag fick därefter ta hand om honom så kvinnan fick njuta i sin egen takt. ”Mansdagis” brukade jag skoja om.

Den äldre mannen gled iväg till något annat rum och kvinnan slängde ur sig privata fraser till mig, där jag inte behövde fylla i många ord.
Britta och hennes man bodde avlägset i skogen, nära ett samhälle. Bredvid dem hade ett trevligt tyskt par köpt en stuga för ett tiotal år sedan. Efter en tid hade de fyra blivit bekanta med varandra. Men bara under de veckor på sommaren som tyskarna besökte stugan.
Ibland fikade paren hos varandra. Någon kväll brukade de spela kort. Britta tyckte det var så kul att tyskarna lärt sig svenska så fort.
Denna sommar hade inte börjat som de andra. När Britta var på väg för att hälsa Gretchen och hennes man välkomna och föreslå en fika i trädgården upptäckte hon i grevens tid att det inte var Gretchen som var med. Istället blev hon i smyg vittne till hur det vänslades mitt på ljusa dagen i trädgården och hon fick snabbt, chockad, gömma sig bakom stughörnet för att undgå att bli upptäckt.
Redan nästa dag for bilen förbi Brittas köksfönster, åt andra hållet. Nästan på dagen, en vecka senare, knackade det på dörren när Britta höll på att dammsuga. Utanför stod en glad Gretchen och undrade om de skulle komma över på en fika om en stund. Tyskan berättade att det var så skönt att vara tillbaks i stugan för första gången i år. Hon hade längtat ända sedan september förra året.
Stundtals blev jag inte riktigt klok på om Britta tyckte det var mest synd om henne själv. Jag kan inte trötta ut dig läsare med att dra ”allt”. Visst förstod jag att hon tyckte att det var jobbigt att hon inte visste vilket dambesök som var med när bilen rullade förbi. Om de skulle umgås eller undvika grannarna? Att hon saknade kvällarna, när kvartetten spelade kort ihop.
Mitt slutintryck var att det var Brittas man som var den ödmjuka av detektiverna. Visst var det spännande för mig, men inget av detta hade jag med att göra. Tänk om jag lyssnat på alla våra 3 333 st olika kaffekoppar. Alla storys som de hört med sina öron. Då skulle jag kunnat ge ut en skvallerbok varje månad. 🙂

Var det en slump att det äldre paret råkade komma till Lidéns Samlingsmuseum en kort stund senare? Eller hade de förföljt tyskarna ända från stugan? Svaret kommer jag aldrig att få.
Jag gillade professorn. Han såg inte ut som en sol-och-vårare. Hur ser de ut förresten? Måste ta en sväng till spegeln. Usch vilken ful gubbe som blängde på mig. Det var nästan så det skakade till i knäna av pur hösträdsla.  🙂

Fotnot:
Jag tycker inte om att det är mörkt i Ystad redan klockan 20:10. Imorgon kväll har jag planerat att ta häftiga bilder. Då vill jag att det ska vara ljust. Kommer det fina besöket i tid (19:00) ordnar det jordiska sig. Nu kom jag på ett nytt Bosse-ord. ”Vattniska”. Låter som en dialekt långt norr ut. 😉

Annonser

Bild I


Jag minns inte helt säkert vem som tog kortet på Familjen Lidén i ”Blå rummet”. Men jag måste ha tagit det på blåaste allvar. Endast färgade linser saknades.  😉

Tävlingsregler & fast text:
EFTER jag lagt in alla deltagande foton från A till S kommer ett tävlings-blogginlägg.
En av er som lämnar poäng och deltar vinner en Skrapkryss.
Du har 15 poäng till ditt förfogande. Poängen fördelar du precis som du vill.
Ex. ge alla poäng till det fotot som du tycker bäst om, ge fem poäng var till tre foton, ge en poäng var till femton foton. Eller en helt annan personlig poängvariant. Domaren är dock bara intresserad av hela poäng.  🙂

 

Dags att damma av en sovande tävling


Det är dags att vädra bloggens kategori ”Sött sovande”. Foton från kollagetavlor som vi visade upp för flera tusen besökare på Lidéns Samlingsmuseum. Då i ”Söta rummet”.

Första gången visade jag i februari 2013 upp tio ”sovfoton” på vår äldsta dotter. ❤
Bloggbesökarna fick rösta på sitt favoritfoto. Vann gjorde fotot med Jennifer och hennes morfar. Jag drog en lapp bland de som lämnat poäng i tävlingen. Vann gjorde Ezter Nilsson.

Ett år senare fortsatte jag med tio nya foton på Jennifer. Denna gång blev det två kort som fick lika många röster. Den som vann av de bloggbesökare som lämnade poäng var Miatankar. Gå in på min kategori ”Sött sovande” om du vill se övriga sjutton tävlingsfoton. 🙂

Nu har det gått tre år och jag kommer i en ojämn takt under mars månad, att lägga upp ”Sött sovande” foton på vår yngsta dotter Lizette. ❤

Jag har justerat reglerna. Du kommer att få en poängsumma som du får fördela som du vill. Allt till favoritfotot? Eller uppdelat på två eller fler favoriter?
Jag vill inte ha några poäng under inläggningsfasen. Jättekul om du delar med dig av egna minnen. 🙂 Jag lägger in en gemensam tackkommentar på slutet.
Efter jag lagt in alla tävlingsbidrag kommer ett blogginlägg där du ska lämna dina poäng. I slutinlägget svarar jag på allas kommentarer.
När tävlingstiden gått ut kommer jag att dra ett namn som vinner en Skrapkryss. Alla som röstar deltar i tävlingen.
Vinnande foto kommer jag att lägga in till höger i min blogg – som ett kärt minne.
Den här tredje gång vet jag inte vilket foto som är min personliga favorit. Jag har en önskan om att korten stannar på min blogg och inte vandrar runt i världen. ❤
Välkommen till en lekande sovande tävling. 😀

Sex mil hemifrån; etapp åtta, del två

1

Vi fortsatte vår tur ”Sex mil hemifrån” från Fulltofta och nådde näset mellan Västra och Östra Ringsjön. Målet var att äntligen få uppleva ”Ringsjöns pärla” på nära håll. Bosjökloster gör skäl för smeknamnet. ❤

2

En av tiotusentals växter/blommor som ägarna låter oss få glädje av. Familjen Bonde driver Bosjökloster som öppnade för allmänheten 1962.

3

Ingen vet riktigt exakt när Bosjökloster grundades. Forskarna förmodar att det var på 1080-talet som Benediktinerorden började uppföra nunneklostret.

4

Här är ”portalen” till Borggården.

5

Det finns några statyer på området.

6

7

Visst är den mäktig och spännande, den tusenåriga eken? Tänk om den kunnat berätta om …

8

Denna plätt på jorden upplevde vi som en riktig oas. Slottet, kyrkan, trädgårdarna, slottsparken, utsikten m.m. Vi promenerade mycket, åt lunch, fikade, satt och njöt. Jag vågade inte testa linbanan som antagligen bara var för barn. Små barn. 😉

9

Solveig lyckades fånga sin gubbe genom lusthuset.

I Slottsparken håller mini Shetland, ponnys, alpackor och getter gräset klippt. Smart ordnat.

10

Stick och köp dig en egen glass. Eller ta på dig de blå solglasögonen. 🙂

11

Här fångade Solveig två gubbar. Vad ska hon ha alla gubbar till?

12

En bänk att samla gratis energi på.

13
Här är det vita klostret sett nerifrån sjön. (Vad svårt det var att välja bild till bloggen)

14

Det stod i en broschyr att det gick att låna en roddbåt och sticka ut på Ringsjön.

15

16

I ”Butiken i Röda huset” fanns vackra ting till hemmet och exklusivt tillverkade kläder för den köpsugne. Vi kände igen fina porslinsdekorer från tiden när vi drev Lidéns Samlingsmuseum på Bjärehalvön.

17

Det fanns många fina motiv/detaljer att plåta.

18

Synd att min favorit CajsaStina inte skulle framföra ”Visor från när och fjärran” idag. Vilken vacker plats att framföra en konsert på.

19

20

Det fanns utställningar att ta del av. En av dem var ”Glasklart” av Aino Gate, Astrid Gate & Micke Johansson.

21

En annan tidsepok tog vid, i ett annat hörn av slottet. I klostervalven satt nunnorna och åt. Hänsynsfullt gick jag tyst förbi och gav inga ljud ifrån mig när jag glömde böja på huvudet vid den låga ingången. 🙂

22

Dags att ta farväl och smälta alla behagliga intryck. Jag förstår att de anordnar bröllop, fester, middagar och konferenser på Bosjökloster. Det skulle vara spännande att åka hit under de andra tre årstiderna och jämföra. Tänk vad mycket det finns att se, bara genom att åka sex mil hemifrån. 🙂

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om förra årets fem resor är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”. Detta var tredje resan 2016.

 

 

 

Fjärde boken i serien om Kurt Wallander; ”Mannen som log”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

Ett

”Vad vi har anledning att frukta
är inte de stora männens omoral,
men det faktum att omoral ofta
leder till storhet.”
                      DE TOCQUEVILLE

Fjärde boken i Wallandersviten:
Mannen som log, 1994, 372 sidor. Ordfronts förlag.
Engelsk Titel: The Man Who Smiled. Publicerad i 25 länder.

Personligt:
I morse drabbades vi av strömavbrott. Hela Ystad släcktes ner. Det har hänt alldeles för många gånger sista tiden. Vid varje tillfälle kan jag inte låta bli att tänka på boken ”Mannen som log”.

Tidsintervall:
Boken startar i den skånska dimman 11 oktober 1993 och slutar på julafton samma år. Den kortaste tidsintervallen av de då fyra utgivna böckerna.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Förste Kriminalkommissarie. Bor på Mariagatan.
Två
Ett av Skånes Pågatåg har givetvis detta för och efternamn.

Familj:
Linda. Dotter. Far och dotter har bara telefonkontakt under den aktuella ”boktiden”. Hon arbetar som lärling på en möbeltapetserarverkstad.
Kristina. Syster som bor i Stockholm. Telefonkontakt under sjukskrivningstiden.
Far Karl Wallander. 80 år. Nygift med sin trettio år yngre hemhjälp,
Gertrud Andersson. 50 år. Lyckligt gift med Karl Wallander.

Kollegor:
Otto Björk. Polismästare. Har magrat. Han hade aldrig behärskat sin chefsroll. Positionen härskade över honom.
Martinson. Fantasifull och energisk, men emellanåt också slarvig. Ständigt snuvig. Ebba. Receptionist och alltiallo.
Karl Evert Svedberg. Kliar sig ständigt på flinten. Bor på Lilla Norregatan.
Ann-Britt Höglund. Utexaminerades från Polishögskolan tre år tidigare med mycket höga betyg. Ung. Kom ursprungligen från Svarte.
Peters och Norén. Radarparet är kvar.
Sven Nyberg. Teknisk expert. (kriminaltekniker)
Per Åkesson. Åklagare. Sover middag trettio minuter på kontorsgolvet varje dag. Döljer en stor hemlighet för sin fru.
Ove Hansson. Har haft Kurt Wallanders kontor under sjukskrivningen. Är ständigt på fortbildningskurs. Rädd för att bli ifrånsprungen. Är emot kvinnliga poliser, anser dem vara odugliga som spanare. Hansson dyker upp först den 25 november. Då har han varit på fortbildning i en månad i Halmstad.

Personer utanför polishuset:
Roslund. Polis i Malmö.
Gustaf Torstensson. 69 år. Advokat. Jobbar mest med ekonomisk rådgivning. Pedant. Original. Gick att ställa klockan efter.
Sten Torstensson. Advokat. Kollega och son till Gustaf. Ungkarl. Företrädde Kurt vid skilsmässan från Mona. Har även träffat Kurt privat vid några tillfällen.
Niklasson. Äger en bilskrot.
Baiba Liepa i Riga.
Doktor Alfred Harderberg. Mannen på Farnholms slott. En av landets för närvarande mest framgångsrika affärsmän.
Kurt Ström. Säkerhetsvakt på Farnholm. En gång i tiden var Kurt polis i Malmö och kollega till sin namne Kurt Wallander.
Anita Karlén. Sekreterare åt Alfred.
Jenny Lind. Sekreterare och inte sångare hos Alfred.  😉
Martin Oscarsson. Limhamn. Tidigare revisionschef vid Malmöhus Läns Landsting. Numera pensionär.
Lars Borman. Landstingsrevisor.
Egil Holmberg och Stefan Fjällsjö. Konsulter.
Lisbeth Norin. En grävande journalist.
Sten Widén. En gång i tiden Kurts bästa vän. Driver hästgård. Denna gång bor det tre unga tjejer som varit på driven, på hans hästgård.
Sofia. 19 år är en av dem. En skärpt och orädd tjej.
Roger Lundin. Märkligt namn. En gång i tiden var det ett alias som döptes i en grön folkvagnsbuss i mitt privata liv. Nu är det ett alias för Kurt Wallander. 😉
Richard Tolpin. Född i Sydafrika. Rådgivare eller livvakt?
Maurice Obadia. Belgier. Rådgivare eller livvakt?
Alfred Hansson. Vimmerby. Kompis med en buktalare.
Sonja Lundin. Kanslist på advokatbyrån.
Fru Dunér. Advokatbyråns sekreterare.
Tre

Kurt Wallander svängde höger vid Hotell Continental och sedan höger igen för att komma in på den smala Stickgatan. Han gjorde en tvivelaktig parkering halvvägs uppkörd på trottoaren utanför det rosa, på Stickgatan 26 där Berta Dunér bodde.
(Undra om ägarna målat huset rosa efter det att boken kom ut eller om det var rosa redan tidigare. Jag tror det förstnämnda.)

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Han sänder ett brev till Baiba i Riga varannan månad och får svar. Han har betraktat henne som sitt privata skyddshelgon.

Den 22 november skrev Kurt ett brev med en inbjudan till Baiba om att komma till Ystad och fira jul och nyår.

Den 10 december kom ett brev från Riga som gjorde Kurt väldigt upprymd. Under några lyckliga timmar tänkte han inte en tanke på fallet.

Kurts bil:
En gammal Peugeot utan larm, som går en hemsk bildöd till mötes. Sedan har han en hyrbil (Volvo) medan han går och drömmer om en Nissan.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han lånar pengar av sin far för att köpa nya möbler, men skälet är att köpa biljetter till en treveckorsresa till Thailand.

Han berättar inte för sina kollegor om Sten Torstenssons besök i Skagen, en vecka innan advokaten blev mördad.

Han norpar två ostsmörgåsar i en matsal på kursgården i Höör.

Han ljuger för sina kollegor om att Kurt Ström inte ville ha något i utbyte.

Kurts hälsa:
Onsdagen den 10 juni 1992 blev Kurt Wallander sjukskriven med omedelbar verkan. Diagnos: Allvarlig depression. När vi bjuds in igen som läsare har han varit sjukskriven i lite mer än 16 månader. Bara att han fortfarande lever är oväntat med tanke på hur han levt i Karibiska världen och i Thailand. Det är först när han hittar oasen Skagen, som läkningsprocessen inleds med det långa arbetet att bli människa igen. På Jyllands yttersta utpost, på stranden mellan klitterna och de två haven tas de första stegen.

Han har magrat och kan ha kläder som han inte fått på sig de senaste sju-åtta åren.

Känslan av att hans inre var som ett utbränt krigslandskap minskade inte.

Alla papper är skrivna. Det återstår bara en namnteckning på Björks kontor. Sedan är Kurt Wallander snart en före detta polis. Då kommer Kurt med sin replik.
”Jag går i tjänst i dag igen. Jag ska kontakta läkaren så han friskskriver mig. Jag mår bra. Jag vill arbeta igen.”
(Detta är inte sant. Men en dödsannons i Ystads Allehanda bär på sanningen.)

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Orsaken kan ibland komma efter verkan. Som polis måste du alltid vara beredd att tänka tvärtom. ”

Rydberg skulle manat mig till tålamod.

”Ett polishus är i grunden byggt som ett fängelse. Vi lever som spegelvända avgjutningar av varandra, tjuvarna och poliserna. Vi kan egentligen aldrig veta vem som egentligen är innanför eller utanför murarna.”

”Poliser har en tendens att i tid och otid säga att dom ingenting vet. I själva verket vet vi alltid mycket mer än vad vi tror.”

”Vi måste ständigt växla utsiktstorn. Annars blir våra överblickar meningslösa. Hur komplicerad en utredning än är måste det finnas en möjlighet att beskriva den för ett barn. Vi måste se enkelt utan att för den skull förenkla.”

Nyckelspår & Villospår:
Skånsk dimma, pinnstol, docka, ikonsamling, landmina, en italiensk pistol, en asiatisk bilbomb, en tom platsbehållare och en buktalare.

Fyra
Advokatbyrån låg i ett gulputsat stenhus vid Sjömansgatan, inte så långt ifrån den gamla och snart färdigrenoverade teaterbyggnaden. En polisbil stod parkerad utanför, och på den motsatta trottoaren stod några åskådare och diskuterade det som inträffat. Det blåste en byig vind från havet och Wallander huttrade till när han steg ur bilen.

Fem
Hon gick in på konditoriet. Wallander stod kvar och iakttog de personer som passerade utanför. När han var så säker han kunde vara på att ingen följt efter henne korsade han hastigt gatan. Han ångrade att han inte hade tagit någon med sig som kunde ha hjälpt honom att hålla uppsikt. Han upptäckte henne genast när han kommit in på konditoriet. Hon hade satt sig vid ett hörnbord. Hon såg på honom utan att hälsa när han kom fram till bordet. 

Kopplingar till tidigare böcker:
Han tackade för den musikanläggning som de hade samlat ihop till och gett honom förra sommaren. (Den vita lejoninnan) Storyn om hur han träffade Baiba och hennes man Karlis dras upp. (Hundarna i Riga)

Han såg sig själv bevittna hur en människa blev skjuten med ett skott rakt genom pannan, och han skjuter sedan själv och … (Den vita lejoninnan)
Sex
”Jag känner igen er, sa mannen i stolen. ”För nåt år sen skrevs det mycket om er … det var nånting med en bil som brann på Ölandsbron … jag minns det eftersom jag var sjöman på den tiden det inte stod en bro i vägen.” (Den vita lejoninnan)

Han hade själv en gång medverkat till att ett pass hade blivit förfalskat. (Den vita lejoninnan)

Han påminde sig den gången han kraftigt berusad kört bil och blivit stoppad av Peters och Norén … (En mördare utan ansikte)

Han märkte hur han plötsligt var tillbaka till händelserna året innan, till döden som väntade där ute i dimman. (Den vita lejoninnan)

Grodor i boken:
Rydberg dog inte på våren utan i januari 1991.

Han skötte er skilsmässa för nio år sen, svarade Berta Dunér. Ni har gott minne, sa han. Bosse Lidén tycker att både Berta, Kurt och Henning tar rejält fel där.

Det är inte snart två år sedan han försvann in i sin långa tystnad. Hans far som nästa år skulle fylla sjuttiofem fyllde honom ständigt med motsägelsefulla känslor. Sanningen borde vara åttioett år.

Upptäckte en av sin fars tavlor i Helsingborg. Hände för 4 år sedan i Kristianstad. Sanningen: Tre år är rätt.

Kuriosa:
Under den andra resan till Skagen slutade Kurt tvärt att lyssna på opera. Istället köpte han kassetter med popartister.

Fortfarande detonerar det ibland minor som lades ut under första världskriget.   😦

Kurt gick på en av toaletterna och spolade ner de antidepressiva tabletter han hade i en burk i byxfickan.

Engman som ersatte Näslund tycks ha gått upp i rök.

Nu har det blivit E65 mellan Ystad och Malmö.

En gång övernattade faktiskt Inga Tidblad på hotell Linden.

En trojka med Wallander, Nyberg och Ann-Britt uppstår.

Fars tavlor:
Wallander skulle just sätta sig i en stol när han upptäckte en tavla som hängde på en av väggarna. Först trodde han inte sina ögon. Sedan insåg han att det var en av hans fars tavlor, en av varianterna där tjädertuppen saknades. (I ett hem i Helsingborg.)

Plats som jag är nyfiken på:
Drabbades av en längtan att återse Skagen som jag har fina personliga minnen från.
Sju
Många år tidigare, när Linda var nyfödd, hade han tillbringat några sommarveckor på Skagen med sin fru Mona. Han mindes veckorna som bland de lyckligaste han upplevt i sitt liv. De hade knappt med pengar, bodde i ett läckande tält men var uppfyllda av en känsla att befinna sig i livets och världens mittpunkt. 

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Mannen på Farnholm hade blod på händerna.

Det var inte benen som ledde honom utan det var hans oroliga tankar.

En bit av min själ har ersatts av en protes.

Han betraktade sin instinkt med respekt. Den kunde både vara hans mest pålitliga inre budbärare och hans värsta fiende.

Det var som om någon oväntat steg in på hans kontor ute på den oändliga stranden.

Blomsterängar och träsk. Livet igenom lever man med ett ben i vardera.

”Varför valde du att bli polis och inte präst?” ”Jag blev våldtagen. Det ändrade allt i mitt liv.”

Man brukar säga att minan är världens billigaste och trofastaste soldat. Man lägger ut honom och han stannar där han är, i hundra år om man så vill. Han bara finns där och väntar. Tills nån kommer och trampar på honom. Då slår han till.  😦

Jag är en man som skrattar för sällan, tänkte han. Utan att jag har märkt det har min medelålder drivit mig mot en kust, full av dystra undervattensskär.

Vi kan kalla det en fyra. En person trampar på minan, svarade kapten Lundqvist. Sen krävs det tre man för att bära bort honom ur en eventuellt pågående strid. Alltså har minan slagit ut fyra personer ur truppen.

Vänlighet, tänkte han. Annars kommer hon att regla alla sina inre dörrar.

Det påstås ju att det döljer sig ett brott bakom varje förmögenhet.

Wallander tänkte att det var något som hade förändrats.
Sedan insåg han vad det var.
Leendet var borta.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
När han kommit in på sitt kontor och stängt dörren märkte han att han var genomsvettig. Han tog av sig kavajen och skjortan och började torka sig på gardinerna. I samma ögonblick öppnade Martinson dörren utan att först ha knackat. Han hajade till när han fick syn på den halvnakne Wallander.

”Kan du tänka dig någon form av brottslighet som minskar”?
”Stölder av svartvita teveapparater”, sa Kurt till sist.

Privat sorg:
Det är mycket som tynger Kurt Wallander. Han har dödat. Varit nära att mista sin dotter.

Åtta
”Polisen i Simrishamn ringde. De anhöll din far. Han hade börjat slåss inne på Systembolaget i Simrishamn. Det hade tydligen gått våldsamt till”, sa Svedberg. 

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Antal urdruckna kaffekoppar:
87 st.  😀
Nio
”Prunus” 1962-65, dekor Stig Lindberg.
(Foto från Lidéns Samlingsmuseum.)

Bosse Lidéns betyg:
5/5  😀

Sista tre meningarna:
Hon kom som en av de sista.
Men det var hon, Baiba Liepa.
Hon såg ut precis som han mindes henne.

Tio
På torsdagsmorgonen den 23 december gick Kurt Wallander tvehågset till Österportstorget i Ystad och köpte en julgran. Det var en dag med disigt väder, det skulle inte bli någon jul med snö och vinterstämning i Skåne 1993. Han valde länge bland granarna. 

Baksidestext:
En gråkall oktoberdag i södra Skåne. Dimman ligger tät över slätten när advokat Torstensson färdas hem till Ystad i sin bil. Plötsligt skymtar han mitt på vägen en människa fastspänd på en stol. I sista stund får han stopp på bilen. När han kliver ur bilen fäller ett fruktansvärt slag honom till marken. Samtidigt vankar Kurt Wallander fram och åter längs en dyster sandstrand på Skagen. Han är deprimerad, utbränd och har bestämt sig för att avsluta sin karriär som polis. Men advokat Torstenssons död, som några dagar senare följs av ett mord på hans son och kompanjon, tvingar Wallander att tänka om. Snart är han inblandad i en härva av ekonomisk brottslighet på högsta nivå och hans motståndare är en man som inte hindras av några moraliska skrupler.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

Text på olika material

Hemma hos oss bråkar vi inte om småsaker.
Hemma hos oss bråkar vi aldrig om

Och det är alltid viktigt att man håller vad man lovar.

Det är alltid viktigt

Både muntligt och skriftligt. (En av 3 333 st koppar på Lidéns Samlingsmuseum)

Att man håller vad man lovar

Tänk att ”Tre hjärtan” inte bara är ett gammal fik i min barndomsstad (som fick vara med på ett hörn i min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”) utan även kan locka fram olika tankar.

Hjärtan

i Halmstad

Tre

Här syftas det på två andra kroppsdelar. Det du har på huvudet och det du sätter i skorna. Tufft namn på två rörelser under samma tak.

DSC_36630030

Jag är förtjust i denna skylts tre översta bokstäver. Du ser säkert varför.

DSC_36860010

Gulligt.

DSC_02840079

DSC_02780073

Tänkvärt.

DSC_02810076

DSC_02820077

Sant. En del saker lär man sig aldrig. Eller glömmer bort för stunden.

DSC_36300062

Jag önskar alla bloggbesökare en fin söndag. <3. Vår bil mår inte bra så vi vågar inte åka någon längre sträcka. Tyvärr fick vi ingen tid hos bildoktorn på länge. Det är bara att gilla läget. Vi har det inte så dumt på hemmaplan och igår var jag vid mitt älskade hav. Vattnet hade olika färger. Grönt tyckte jag var snyggast.

Två

 

 

 

 

Hobbyer och intressen genom åren

Bobo minns …
Undra hur många olika hobbyer och intressen som jag haft genom åren. Åtskilliga, är en kort sammanfattning.

Ett

Den här fick vi till Lidéns Samlingsmuseum. I köket fanns det 222 st grytlappar till beskådande.

Enligt mamma började jag tidigt med att leka med grytlappar och grytlock. Gissa vilket som mina föräldrar föredrog på nätterna?  🙂

Bilar

Det blev mycket lekar med bilar, målarböcker, modellbyggande och lego i alla former.
Vi hade tur att vårt nybyggda hus låg på gatan som var en av de allra första i det stora bostadsområdet, som skulle växa sig stort i vår stad. Därför var det rena landsbygden under några år med möjligheter till friluftsliv och kojbygge.
Grannens tvillingbror kom med häst och vagn på den gropiga grusvägen nästan varje lördag. Samma dag kom mjölkbilen och den snälla mannen (Erik Winberg) brukade fråga mig om jag skulle se Familjen Flinta på TV.
Många år senare blev jag hans brevbärare. Då var det ombytta roller. Nej! Jag frågade aldrig om han skulle se Familjen Flinta.  😀
Om jag hade tur kunde jag se älgar genom mitt fönster. En gång när jag gick till köket höll mamma på att jaga och döda en råtta. Tyvärr var det ingen dammråtta. Jag blev både skraj och impad av kvinnan som var så djärv i de rätta lägena. (Sofia var uppvuxen på landet.)

DSC_42050019

Jag samlade på filmstjärnor, hockey- och fotbollsbilder.
Sedan blev det många aktiva sporter utanför hemmet. Både med bollar i olika storlekar och bollfria aktiviteter. Ibland var jag lite väl intresserad av tjejer i olika åldrar. Det kunde påverka mina fritidsintressen åt skilda håll. Tränare kunde få gråa hår i förtid för att jag inte var tillräckligt seriös. Jag kunde dyka upp i helt nya lokaler och stall och segla i det blå.

DSC_42100015
Musik var ett mycket stort intresse. Jag började gå på konserter. Både i litet format och i stora arenor i Sverige och Danmark.

DSC_42120014

Att se filmer på stor duk lockade. (Jag var kär i Sandy) På den tiden var det stort och kul att se på reklam. Det var det flera år sedan jag växte ifrån.  😦
Mitt intresse för att resa iväg och upptäcka platser delade jag snabbt med kompisar i klassen, som också hade möjlighet att åka gratis i hela Norden med tåg och även färjor till grannländerna. Våra pappor jobbade på SJ. Vilken lyx. Jag skulle kunna skriva en roman om bara de galna resorna. Det finns en djup skatt att ösa ur. Nog om mig.

Dags för FJORTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 13 april)

A: Uppgift ETT:
Berätta i din blogg med bilder och lite text om fem hobbyer som du har eller har haft genom åren? Här är det givetvis okej med ”gamla” bilder. (5 x 2 poäng.)

UPPGIFT TVÅ:
OBS! Här är jag enbart intresserad av nytagna bilder av dig som fotograf, under de dagar som leken är öppen. (Inte från nätet, tv:n, fotoarkivet, böcker, ritade bilder, lånade bilder från kompisar, bilder från förra veckan m.m.) Det var det som var grundtanken och charmen med min lek. Jag ville att du skulle ge dig ut och öppna ögonen. Se detaljer, små som stora. Ha det mysigt och trevligt. Kanske lära dig något nytt. Återuppleva något gammalt. Umgås med dig själv eller med en vän. Efteråt får du en möjlighet att gå in på andras bloggar och se vad de lagt in. (Missa det helst inte denna gång). För det har aldrig varit ”bäst” hos mig. Jag har bara försökt locka med en lek och försökt tända en liten gnista. En del av era inlägg har varit helt fantastiska. Tusen tack! Inget som jag hade räknat med. Inget jag kräver heller. Däremot tar jag för givet att mina direktiv här under görs på rätt sätt. Nu till saken.

Den som först hittar TRE av dessa sjutton alternativ skulle kunna få 9 poäng om personen är först på alla tre. Alla ni som hittar alternativet som tvåa eller senare får 1 poäng. Jag färglägger med blått när någon hittat något. Läs vad andra skrivit före er. Inte säkert att jag är hemma, läst före er och uppdaterat mitt blogginlägg.

Råd i all välmening:
Hittar du bara ett eller två snabbt. Lägg in det på din blogg. Strunta i jakten på ett tredje. Det ska vara lustbetonat och en lek. Inget jobb. Det kan i bästa fall ge dig tre-sex ärliga poäng om du var först. Några tycker kanske det är betydligt roligare med min första uppgift och struntar i denna ”uteuppgift”. Det är också helt okej. Även de som inte är med och leker kan ha stor glädje att hitta till ditt inlägg och lära känna dig lite mer. ❤

Sjutton alternativ:
Var snäll och lägg bara in tre foton på uppgift två. (Tjat, tjat)
(inget ”skyddsnät”. Dyker det upp fler bilder deltar de tre första/översta bilderna)
1. En person som rider på en häst.
2. En person som går med stavar.
3. En hund som deltar i agility.
4. Någon som håller på med orientering.
5. En hobbyaktivitet på havet.
6. En hobbyaktivitet i luften.
7. En hobbyaktivitet i skogen. (Inga yrkesuppgifter)
8. Någon person som spelar schack på bibliotek eller fik.
9. Någon person som har fått ner alla tio käglorna i bowling. (ska synas på det personligt tagna kortet)
10. En fotbollsmålvakt som slänger sig ner för att rädda.
11. En golfspelare med en klubba höjd över huvudet – på väg att slå till.
12. Ett barn som hoppar hopprep. (Lätt uppgift förr i tiden)
13. Barn som spelar King Out.
14. Ett barn som gungar på en barngunga. (Inget däck/bräda)
15. Barn som leker i en sandlåda.
16. Ett barn som lär sig cykla med stödhjul och har en hjälm på huvudet.
17. En kvinna som fiskar.

Domaren tillåter ex. inte ett flygplan i luften eller en båt på havet långt bort. Det ska synas tydligt att det är en hobby i ex. alternativ 5 resp. 6. En segelbåt går såklart bra. 🙂

B: Viktigt:
Skriv i din kommentar till mig om du hittat ETT-TRE av dessa sjutton alternativ. Nämn vilket/vilka så andra kan se lättare och får en ärlig chans. Är du först får du tre poäng. Annars ett poäng. Hittar du inget i verkligheten under dessa dagar – lägger du naturligtvis inte in något/några foton i din blogg på uppgift två. Lätt som en plätt.
Du får givetvis bara lämna in lekuppgifter vid ett tillfälle. Då gäller det att ha med uppgift ETT och TVÅ och eventuellt svar på mina extrafrågor här under. 😀

Bonuspoäng:
Följande två bild frågor från mitt fotbollsalbum ger 1 poäng/st för den/de som hinner först med rätt namn. (OBS! Du ska ha lagt in uppgift ett och två i din egen blogg först)
A. Vad heter den svenska fotbollsspelaren i vit dräkt på den stora bilden? Svar: Roger Magnusson/Ditte var först.
B. Vad heter spelaren som befinner sig i luften, i röd dräkt och vita byxor, på bilden längst ner till höger. Svar: George Best lirade i mitt favoritlag Manchester United/Ethel var först.
Båda spelarna var två av mina största idoler vid den tiden. Riktiga lirare. Men i ett team behövs det olika typer av spelare/egenskaper. ❤

Maxpoäng på denna lekuppgift är 21 poäng. Genomsnittspoängen kommer att landa betydligt lägre.

Slutord:
Jag längtar efter att få se någon gammal kär personlig leksak på en bild och bli överraskad av en hobby som du har haft eller har just nu i livet. Jag hoppas att tio av de sjutton uppgifterna blir blåa av rätt skäl. Det hade varit häftigt. Hade jag haft med hobbyn spel på datorn skulle det snabbt blivit blått. Nu fiskar jag inte efter busenkla lätta saker. Mest hoppas jag att du som deltar gör det för att du har tid, tycker det är roligt och lite spännande. Inte tycker det är stressande eller att det handlar om en poängjakt på ”blodigt allvar”. Det handlar om lekpoäng. Inte meritpoäng i livet. Jag önskar dig trevliga stunder med dina minnen och eventuella utflykter ut i den friska vårluften.  ❤

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (jag lottar) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten.

Lek-Tabell:
1. Eva Rohlén, 122 p.
2. Wiolettan, 119 p.
3. Ditte Akker, 116 p.
4. Znogge, 111 p.
5. Gunilla Wahlberg, 104 p.
6. Ethel Hedström, 99 p.
7. Villa Herberts, 98 p.
8. Anki, 94 p.
9. Comsi Comsa, Mia, 72 p.

11. Sanna, 64 p.
12. Kersti, 62 p.

13. Primrose, 60 p.
14. Maria Bromander, 59 p.
15. Lma, 52 p.
16. Sussie, Gunnel Moberg, 48 p.
18. GunBritt, 45 p.
19. Gerd Lindblom, 30 p.
20. Tant Glad, 21 p.
21. Gun Toresson, 20 p.
22. Susan Johansson,  Ninnie, 11 p.
24. Ezter, Mickan, Kicki Olsson, 10 p.
27. Anna Andersson, 4 p.
28. Pia Boman, Anne, 3 p.
30. Susie på Stjärnarve, 2 p.
31. Övriga 0 poäng.

Blått namn = Har redovisat uppgiften

Här har du mina lekkompisars bidrag:
http://tittelina.blogspot.se/2016/04/bosses-tavling-om-tre-hobbies.html?showComment=1460117027646#c3108988211747766026
https://villaherbert.wordpress.com/2016/04/08/hobby/comment-page-1/#comment-885
https://znogge.wordpress.com/2016/04/08/hobbyer-och-intressen-genom-aren/#comment-191972
http://akker.blogg.se/2016/april/hobbyer-och-intressen-genom-aren-2.html
http://eva49.bloggo.nu/Hobbyer-genom-aren/#comments
http://egopyret.blogspot.se/2016/04/bosse-lidens-fem-hobbyn.html?showComment=1460205274655#c8679362034530330565
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/04/hobbyer-genom-aren.html#comment-form
http://tantglad.bloggo.nu/Hit-a-Dit/#comments
http://ankistankar.blogspot.se/2016/04/uppgift-14.html?showComment=1460292135785#c5007860444532339136
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/04/10/11295362-nostalgi-och-tavling/
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/04/hobbydags.html?showComment=1460348278738#c4513845460181051649
http://gerd-geddfish.blogspot.se/2016/04/mina-hobbyn-och-intressen-under-aren.html?showComment=1460389011041#c5046334787128478678
http://anthilias.bloggplatsen.se/2016/04/11/11296772-bosses-lilla-lek/
https://lma7.wordpress.com/2016/04/11/nagra-hobbyer/comment-page-1/#comment-12858
http://dammsamlare.blogg.se/2016/april/lekdags-med-bosse-2.html
http://gunwah.bloggo.nu/Mina-hobbyer-genom-aren/#comments
http://minsoltrappa.se/2016/04/13/intressen-over-tid/#comment-181
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Intressen/#comments

Hobbyer

Tredje boken i serien om Kurt Wallander; ”Den vita lejoninnan”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) under året och fira att det 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

Tredje boken

”Väl på sjukhuset i Johannesburg konstaterades att jag hade en aggressiv gulsot. Jag låg på sjukhuset och tänkte ut historien på nätterna. När jag frisknat till och kunde åka hem till Maputo hade jag den i stort sett klar för mig. Om jag minns rätt skrev jag den sista sidan först. Det var dit jag skulle.”                                                                                                                                          Henning Mankell

Bild åtta
Han for ut till Kåseberga och satt en stund på höjden och såg ut över havet.

Tredje boken i Wallandersviten:
Den vita lejoninnan, 1993, 480 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: The White Lioness. Publicerad i 28 länder.

Personligt:
Sidantalet har växt sedan de två andra böckerna. En tredje och fjärde skrivvariant har använts. Parallellhandling mellan Sydafrika och Sverige. Dåtid och nutid. Precis som i de två föregående böckerna gör Mankell det med stil och på ett övertygande mästerligt sätt. Samtidigt bjuds läsaren på en lektion i Sydafrikas mörka historia.

Tidsintervall:
Prolog i Sydafrika 1918. Startdatum, 24 april 1992, Ystad. Slutdatum 12 juni 1992, Kapstaden.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Förste Kriminalkommissarie.

Familj:
Linda. Dotter. Läser fortfarande på en folkhögskola i Bromma.
Kristina. Syster som bor i Stockholm.
Karl Wallander. Far. 80 år. Ska gifta sig d. 20 juni med hemhjälpen.
Gertrud Andersson. 50 år. Kommande hustru till Karl Wallander.

Kollegor:
Otto Björk. Polismästare.
Martinson. Yngre polisman. Slarvig, impulsiv, skarpsinnig.
Ebba. Receptionist och alltiallo.
Karl Evert Svedberg. Spelar en betydligt större roll i denna bok.
Peters och Norén. Delar patrullbil. De både ser märkliga saker och missar stort, när de blir lurade bort från sin vaktposition.
Sven Nyberg. En skicklig polistekniker som kommit från Malmö några månader tidigare. Tvär och svår att få muntlig kontakt med.
Per Åkesson. Åklagare som är tillbaka efter sin tjänstledighet.
Hansson. Brutit benet och har paus också i denna bok från huvud-äventyret.
Engman. Polisaspirant som ersatt Näslund eftersom denne flyttat tillbaka till Gotland.

Ica Kvantum
Svedberg gick in i ICA-butiken, visade sin legitimation och bad att få tala med föreståndaren för att få reda på om en ovanligt fet person varit inne och handlat i affären den senaste tiden. 

Personer utanför polishuset:
Sten Widén. Vän till Kurt. Driver hästgård. Förtjust i starka drycker, cigarrcigaretter och unga kvinnor. Denna gång bor det en Ulrika och en Kristina på hästgården. Sten har börjat sjunga igen. Tar större plats i denna tredje bok.
Kommissarie Lovén. Polishögkvarteret på Kungsholmen.
Pastor Turesson i Metodistkyrkan i Ystad.
Robert Åkerblom. Orolig mäklare.
Stig Gustafson. F.d. maskinist på en Polenfärja. Bor i Lomma.
Peter Edler. Brandman. Har en hel del att släcka denna gång.
Morell. Ökänd hälare i Malmö som även börjat med lånerörelse.
Peter Hansson. 23-årig tjuv. Född i Hörby. Gick rejält på pumpen. 😉
Alfred Hansson. Vollsjö. En morgontrött lackerare.
Annika Hagström. En kassörska med blick för riktigt feta personer och med polisdrömmar.
Paul Jörgensen. Fiskare från Dragör.
Anatoli Konovalenko. En rysk rasist som hatar demokrati.
Vladimir & Tania Rykoff. Bor i Hallunda.
Victor Mabasha, Ben Travis, Jan Kleyn, Franz Malan, Nelson Mandela, President de Klerk, utrikesminister Botha, Pieter van Heerden, Sikosi Tsiki, Samuel de Beer, Georg Scheepers, Judith Scheepers, Miranda & Matilda, Kommissarie Borstlap i Sydafrika.

Lampisaffären

Han kom fram till torget och funderade på var han skulle äta. I ett anfall av spendersamhet bestämde han sig för Continental. Han gick Hamngatan ner, stannade ett ögonblick vid lampaffärens skyltfönster.

Middagsbordet
Continentals bokade bord Matsalen var nästan tom. Ett ögonblick ångrade han sig. Att sitta ensam med sig själv i en övergiven matsal föreföll honom alltför ödsligt. Men sedan satte han sig i alla fall. Han hade bestämt sig och orkade inte ändra sig.

Taxi
Klockan var halv elva när han lämnade restaurangen. Han var då rejält onykter och hade ingen tanke på att gå hem och lägga sig. Han gick till taxistationen mitt emot Busstorget och for till den enda dansrestaurangen som fanns i staden.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Blev ögonblickligen förälskad i alla kvinnor han dansade med. Orsak Svensktoppsmusik och all whisky innanför västern. 😉

Fyllesamtal till Baiba Liepa mitt i natten.

Ett sent samtal till BL där han berättade allt hemskt som hänt och som hände just nu.

Den här gången skickade han iväg ett detaljerat, personligt och ärligt brev till Baiba.

Kurts bil:
En Peugeot för ovanlighetens skull.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han berättade inte om handbojorna för kollegerna.

Han håller ofta inne med information. Likadant när han var i Stockholm ihop med Lovén. Han bedriver sin egen spaning. Får till slut ljuga för sina kolleger för att få ihop ett pussel av en falsk sanning. Han använder sig av okonventionella former i sitt umgänge med misstänkta eller överbevisade brottslingar.

På sitt eget jobb förfalskar han ett pass till en brottsling. Skyddar honom i sin privata lägenhet och samlar på sig ännu mer stoff som han aldrig kan berätta om för någon annan.
Även Svedberg dras till slut med i hemlighetskarusellen och sjukanmäler sig för att kunna bedriva privat spaning.

Kurts hälsa:
Alltför mycket dricka, långa arbetspass, fel sorts mat, ingen motion och brist på kärlek gör inte Kurts kropp något gott. Kulmen kommer efter några intensiva pressande dygn och där Kurt i självförsvar måste döda för att överleva.

Onsdagen den 10 juni 1992 blev Kurt Wallander sjukskriven med omedelbar verkan. Diagnos: Allvarlig depression. Efter några månader var det många av hans kollegor som började tro att han aldrig skulle komma tillbaka.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Det kommer aldrig att finnas ett bra sätt för poliser att framföra budskap om det plötsligt inträffade dödsfallet.” sa Rydberg några månader innan han själv dog.

”Var människa ha sin utmätta tid.”

”Ska du segla till Västindien, så se till att du aldrig kommer tillbaka”, svarade Rydberg ironiskt. ”Man kan inte resa ifrån sig själv.”

”Du kommer att vara polis så länge du lever.”

Nyckelspår & Villospår:
Svart finger, handbojor, mercedes, 9 mm Astra Constable, Sydafrika, Ryssland, Metodistkyrka, KGB, brunn, sprängt hus, askfat av glas och avklippt hår som är alltför bekant för Kurt Wallander.

Kopplingar till tidigare böcker:
Mindes att han kört samma väg en morgon två år tidigare, då ett äldre lantbrukarpar hade dödats på en avsides belägen gård. Han rös till vid minnet. (Mördare utan ansikte)

Unga människor har ofta bra minne, sa Wallander och tänkte på en bankkassörska han haft stor glädje av vid en utredning några år tidigare. (Mördare utan ansikte)

När han kom till Mossby Strand körde han ner till den övergivna parkeringsplatsen … Tänkte på gummiflotten som hade flutit i land just här, med två döda män. (Hundarna i Riga)

”Det skadar inte att du besöker en kyrka då och då”, sa Ebba. Wallander tänkte på de nätter han hade tillbringat med Baiba Liepa i en kyrka i Riga året innan. (Hundarna i Riga)

Varje morgon påminde han sig den gången året innan då han vaknat på natten, kallsvettig, och trodde att han drabbats av en hjärtattack. (Hundarna i Riga)

Där fanns ett kafé som hade öppet om sommaren. Ungefär ett år tidigare hade han suttit där och skrivit ett brev till Baiba Liepa i Riga… som han rivit sönder. (Hundarna i Riga)

Grodor i boken:
Ett: Det står några gånger att han är 44 år och känner sig gammal. Sanningen: Kurt Wallander fyllde 45 år 30 januari 1992.
Två: Gertrud Andersson har jobbat 2 år hos Kurts far. Inte 1 år som det står i denna bok.
Tre: Nätter i en kyrka i Riga ska vara NATT om man ska vara petnoga.  😉
Fyra: Rydberg, den förra kollegan, som nu varit död i snart två år. Rätt ska vara 15 månader.
Fem: Återigen år som den gode Mankell slarvar med. Det är inte fem år sedan skilsmässan från Mona. Hon gick ifrån honom i oktober 1989. Rätt är 2.5 år.
Sex: Senast han träffade Sten Widén var för över ett år sedan. Bättre skrivit över två år sedan.

Kuriosa:
Kurt Wallander hade en återkommande dagdröm som han misstänkte att han delade med många människor. Han drömde att han begick en bankkupp som skulle slå världen med häpnad.
E 14 gällde fortfarande som vägnamn liksom ring 90 000 och ringa nummerupplysningen.
Regementet finns kvar i Ystad med sina befäl och rekryter.
Biltelefoner i polisbilen med möjlighet att slå om till högtalare. Ett stort steg framåt. Annars hade de ibland kontakt med varandra via walkie-talkies

För första gången berättade Kurt om sina två resor till Riga för någon. Detta gjorde han för sin dotter Linda i kafévagnen på ett tåg.

Den 15 maj 1992 gick Otto Björk till sitt rum för att skicka ut en efterlysning och rikslarm efter sin kollega och vän, kommissarie Kurt Wallander.

Sten Widén är kanske den enda riktiga vän jag någonsin haft, tänkte Kurt.

Karl Evert Svedberg hade en gång i tidernas begynnelse blivit polis av ett enda skäl, som han dessutom försökte hemlighålla. Han led av en svårartad mörkerrädsla. Med att bli polis föreställde han sig att mörkerrädslan skulle bekämpas genom att han stärkte sitt personliga mod.

Fars tavlor:
Han hade övergivit sitt eviga tema, landskapet i kvällssol, med eller utan tjädertupp i bildens framkant. Nu stod han och målade ett annat landskap, mörkare, mer kaotiskt.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
Det finns två sorters faror. Den ena utsätter man sig för. Den andra utsätts man för.

Jag vill träffa min dotter, tänkte han. Jag saknar henne ibland så att det gör ont.

Hos honom kan jag inte utläsa var en sanning upphör och en lögn tar vid.

En berättelse är en resa som aldrig har nåt slut.

Han sa att Sydafrika är en gök som ofta lägger ägg i andras reden. Efteråt tänkte han att han hade fått en dotter som såg rakt igenom honom.

En hårsmån från döden ännu en gång, tänkte han. Nu har jag knappast några fribiljetter kvar i mitt liv.

Hans inre almanacka var tom.

Mitt på golvet stod en helt ny musikanläggning. På ovansidan av CD-spelaren låg ett kort. Med önskan om god bättring och välkommen tillbaka. Dina kollegor.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Som vanligt kliade sig Svedberg på flinten och tycktes tankspritt leta efter det hår som var försvunnet.

Nån gång ska jag sammanställa en bok som ska heta Folk Som Vill Hjälpa Polisen. Den kommer att göra mig rik.

Han slet av sig alla kläder och ställde sig naken framför hallspegeln. ”Kurt Wallander”, sa han högt. ”Här har du ditt liv.”

Privat sorg:
I journalen stod det: Depressionen hade enligt patienten börjat över en kopp kaffe på polishuset i Kalmar medan en man låg och brann upp på en bro.

 

Turistbyrån
På Turistbyrån i Ystad hyrde Rykoff ett hus som låg nordost om Ystad, mot Tomelillahållet. Husets läge kunde ha varit bättre. Men intill ägorna fanns ett övergivet grustag som kunde användas till skjutövningarna.

Antal mord/dödsfall:
18 st.

Skjutfältet
När han hade stått uppe på övningsfältet, omgiven av de osynliga fåren, och allt hade varit över, hade han inte haft en enda klar tanke i huvudet. Han visste att Victor Mabasha var död, att han själv hade dödat en människa och att Konovalenko ännu en gång var borta, uppslukad av allt det vita som omslöt dem.

Antal urdruckna kaffekoppar:
57 st.
Bosse nörd kunde inte låta bli denna gång heller.
Berså
Foto från Lidéns Samlingsmuseum.

Bosse Lidéns betyg:
5/5  😀

Sista två meningarna:
Han var inte i första hand boer, en vit man.
Han var afrikan.

Skurup Sparbank
Fastighetsmäklare Louise Åkerblom lämnade Sparbanken i Skurup strax efter klockan tre på fredagseftermiddagen den 24 april. Hon blev stående ett ögonblick och drog ner den friska luften i lungorna, medan hon funderade på vad hon skulle göra. Mest av allt hade hon lust att avsluta sin arbetsdag redan nu och köra direkt hem till Ystad.”

Baksidestext:
Fredagen den 24 april 1992 på eftermiddagen försvinner fastighetsmäklare Louise Åkerblom spårlöst från sitt hem i Ystad. Samtidigt, på andra sidan jordklotet, planerar en grupp fanatiska boer i Sydafrika ett attentat mot en ledande politiker för att stoppa demokratiseringsprocessen. När kriminalkommissarie Kurt Wallander kopplas in på fallet med den försvunna mäklaren förstår han att det inte är fråga om ett rutinärende. Louise Åkerblom är till synes lyckligt gift, har två barn och tillhör metodistkyrkan. Ingenting blir heller lättare när det visar sig att hon blivit brutalt mördad och man hittar ett avskuret svart finger på brottsplatsen. Kurt Wallander står inför sin hittills mest komplicerade uppgift. När han skönjer sambanden med konspirationen i Sydafrika växer hans känsla av otillräcklighet. Det är inte bara några få personers väl och ve som är beroende av att han snabbt kan lösa mordgåtan. Nej, nu ligger hundratusentals människors öden i händerna på kriminalkommissarien från Ystad …


Fotnot:

I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En småländsk buss och fyra kapade flygplan

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Septembersolen lyste mot mig när jag tog en sista klunk av kaffet denna ljuvliga tisdagsförmiddag. Fortfarande kan jag än i dag med välbehag känna smaken av den osötade jättestora kakan från konditoriet i Boarp. Orten på höjden där vi en gång träffade en jordnära och trevlig Hasse ”Kvinnaböske” Andersson.
Som ofta när det var fint väder på hösten hade jag valt balkongen mot havet och Hovs Hallar. När de flesta turister åkt hem var Bjärehalvön extra fridfull och livet hade gått in i en ny fas som jag uppskattade i all sin enkelhet.
Bonden som arrenderade mark av oss höll på med någon syssla på åkern och måsarna följde intresserat hans framfart, med mask i blickarna.
Jag slängde upp en hälsningsnäve mot kvinnan som jag brukade handla potatis och jordgubbar av, när hon cyklade förbi med yngsta dottern i barnstolen. Hon som flyttat ner från Stockholm ungefär samtidigt som vi och som senare startade upp Lisas bod.

Jag har alltid velat vara ute i god tid om det är möjligt. Stensjön Buss, med femtiofem glada smålänningar, skulle komma först om en timme. Redan kvällen innan hade jag gjort rent toaletten, dammsugit och torkat alla golv, sett över montrarna och putsat bort nyfikna fingeravtryck. Det kändes viktigt att allt såg fräscht ut.
Stensjön Buss skulle detta år vinna min tävling, årets buss. Det bussbolag som var hos Lidéns Samlingsmuseum flest gånger under en säsong fick sitt namn på en leksaksbuss som stod överst på en monter. Stensjön Buss var ett pålitligt bussbolag som fattat tycke för vårt samlingsmuseum redan första året. Jag uppskattade kontakten vid beställningarna och att de alltid höll ankomsttiden.
Utanför entrédörren stod jag och njöt av vädret och kisade upp mot den slingrande vägen mot Hov. Nästan på klockslaget dök bussen upp och jag gjorde mig beredd mentalt för att kliva på bussen och greppa mikrofonen. Något som jag gjort hundratals gånger.
Det syntes att gruppen var yngre och piggare än genomsnittsbesökarna och jag visste att det stora sällskapet precis varit och fikat. Därför pratade jag en extra stund och mina skämt gick hem, eftersom det skrattades på de rätta ställena.
Väl inne på Lidéns Samlingsmuseum spred sällskapet ut sig som jag bett om på bussen, för att det inte skulle bli för trångt. Som alltid fanns det en uppsjö av frågor och ofta fanns det någon extra pratglad person som ville ha en större bit av mig.
Det var svårt att räcka till för alla när Solveig inte var tillgänglig en vardag under en skoltermin. Jag ville helst inte lämna disken där vi sålde saker, vykort och dryck. Dessutom dök det ibland upp andra besökare som skulle betala entré.
Bland centerkvinnorna var det en kvinna som hade läst om oss i en veckotidning och som bubblade av frågor och flera andra väninnor stod i en tät ring omkring mig när jag visade någon detalj i en monter. Därför noterade jag inte att chauffören påkallade min uppmärksamhet utanför ringen. En mycket sympatisk yngre man som annars var lågmäld och försiktig i talet.
”Har ni en TV någonstans här i närheten?” viskade han till mig mellan de fina utflyktsklänningarna.
Eftersom jag var inne i min pratbubbla tyckte jag den privata frågan var tokig. Han visste väl att vi inte hade någon TV i museet. Han hade ju sett alla rum i muséet förr. ”Nä. Det har vi inte plats med”, svarade jag spontant innan nästa kvinna tog över konversationen och jag på nytt blev en tupp i hönsgården.
En kort stund senare var chauffören Thomas där igen och viskade en engelsk term och något svamlande om något flygplan.
”Menar du Högskolan i Halmstad? Trade Center?” svarade jag spontant och han log snett.
Det fanns inte många sekunder för mig att tänka. Skulle jag släppa upp honom till vår privata bostad för att titta på TV? Vad konstig han verkade? Mådde han bra? Skulle han snart fråga om jag kunde öppna en låst monter och hälla upp nybryggt Zoegas Kaffe i just en bestämd kaffekopp? Jag noterade tacksamt att han gled ut till bussen innan jag fick fullt upp med annat.
Fast jag upplevt tillståndet många gånger tidigare var det alltid samma overkliga känsla när en buss rullade iväg från parkeringen. Från ett sorl från en stor skara till en total tystnad som värkte bokstavligen i öronen. Hade de verkligen varit här? Vad skulle de minnas av besöket i framtiden? Förhoppningsvis spreds ringar på vattnet.
Jag kände mig extra nöjd denna gång. Många trevliga kvinnor. Flera intressanta frågor. De hade varit köpsugna och uppskattat Solveigs tavlor med tänkvärda ordspråk och hennes egentillverkade minikaffekoppar på stenar. Det enda jag inte blev klok på var Thomas, busschauffören. Vad knepig och annorlunda han varit denna gång. Vad hade han fiskat efter? Jag drog för cafégardinerna och låste entrédörren. Tänk om en rånare slog till just i detta läge. Slog ner mig och tog min magväska med alla pengar. Det hade hänt andra. Ändå hade jag inte vett att vara rädd. Istället tänkte jag glatt på att jag skulle hämta tjejerna från förskolan tidigt. Eftersom det fortfarande var fint väder fick det bli en tur till Båstad och lekplatsen vid havet. Där trivdes vi alltid alla tre. Kanske kunde vi ta med Solveig hem när hon slutade. Varför inte överraska henne med fikakorg.
Under tiden som fiskgratängen blev ätbar i ugnen kom jag att tänka på den där Thomas igen. Därför struntade jag i att sätta på en CD och gjorde istället något som jag aldrig gjorde annars mitt på dagen. Jag satte på dumburken … och livet blev aldrig detsamma igen.
Först trodde jag att kanalen, mitt i lunchtid, visade den gamla amerikanska filmen ”Skyskrapan brinner”, som jag sett på sjuttiotalet. Under flera minuter kämpade dokumentärbevisen mot mitt hårda skal av naivitet. Det här händer inte på riktigt. Någonstans från köket hörde jag timern kalla på uppmärksamhet. Jag stod kvar paralyserad och såg om, och om, och om igen samma filmade sekvenser, som hjärnan inte fixade att ta till sig. Flygplan som styrde rakt mot World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York. Mitt känsloregister levde sitt eget liv. Både inom mig och där jag spankulerade runt i den stora salen och försökte greppa något som inte gick att greppa. Varken då jag jagade den hala tvålen 2001 eller nu fjorton år senare. Alla dessa inre sår som aldrig kommer att läkas ut helt hos oskyldiga medmänniskor. Eftersom jag redan tagit måltidssprutan kom jag inte undan att återgå till min vardag. Självbevarelsedriften fick mig att skrapa bort det svarta täcket och kämpa mig genom måltiden som mest smakade kofta. Annars hade jag själv legat där fysiskt medvetslös på golvet. Mentalt var jag redan golvad på köksstolen, med en tom blick in i tapeten.

När jag puttade fart på Lizettes gunga gick mina tankar till alla barn som mist sina föräldrar, mor- och farföräldrar några timmar tidigare, helt i onödan. Vilken fasansfull död. Mina tankar fladdrade utanför boxen. Tänk om någon tvekade på morgonen. Kände efter en extra gång innan de ringde det där samtalet och sjukskrev sig. Skulle personen i framtiden ha två födelsedagar? Definitivt skulle personen aldrig mer gnälla över en nästäppa.
Våra döttrar är uppfödda på kramar, närhet och kärlek. Jag tror inte att de märkte att jag kramade några extra gånger denna mörka eftermiddag då höstsolen sken falskt från himlafästet. Mörkt tänkte jag tanken: Är detta den nya framtiden som väntar våra barn?

Jag har sökt och kommit in på många utbildningar på Högskolor och Universitet, som jag sedan tackat nej till av olika skäl. Väldigt sällan ångrar jag beslut jag som tagit genom åren. Gjort är gjort. Om någon ställde mig mot en vägg och krävde att jag skulle berätta om en enda utbildning som jag borde ha tackat ja tack till, skulle svaret komma direkt från hjärtat, Juristutbildningen i Lund. En utbildning som skulle passat mig perfekt. Inriktningen skulle givetvis blivit åt åklagarhållet. Jag skulle blivit en stenhård och rättvis yrkesman. Med facit i handen flera år efteråt. Jag hade inte blivit gammal. Varken i yrkesrollen eller privat. En bomb skulle slängts in i min bostad. Mina eventuella barn hade levt otryggt och farligt. Världen är inte rättvis. Bevisen är just nu kristallklara i ex. ett blödande Syrien, där godhet hålls tillbaka och överskuggas av mörkare krafter.

Det svarta datumet 11 september började för mig med att min formel 1 idol Ronnie Peterson dog 1978 i sviterna från kraschen på Monza-banan. Två år efter terroristattacken mot World Trade Center och Pentagon dog Anna Lindh av skadorna som hon fick efter knivöverfallet dagen innan på NK. Min favoritsångerska Marie Fredriksson föll ihop i sitt badrum d. 11 september 2002 och hennes liv förändrades helt. Det gör ont när jag tänker på allt dystert som förknippas med just detta höstdatum. Tänk om det sker ett upplyftande världsmirakel söndagen den 11 september 2016. Jag tror att jordens människor är i behov av det ljuset. Mer än någonsin. Jag blir inte sur om det sker tidigare.

Solveigs förslagFacebook

Här är länken om du vill köpa en signerad bok av SolBo Förlag. ❤

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Fotnot/Privata ord: Månadens kåseri låter jag ligga ”överst” cirka en vecka. Detta var enda chansen för mig att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå vara kvar i den underbara bloggvärlden ett tag till. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner. ❤ Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin fortsättning på hösten. Som vanligt i denna kategori svarar jag eventuella kommentarer med en symbol av något slag.

 

Sista turen med Jojo sommarkort 2015

2

Jag behövde inte åka till Gärsnäs eller till Island när mina favoritlakritsbitar var slut. Istället blev det ett återbesök i Lakritsbutiken i Helsingborg. Lockelserna var många. En av påsarna som inköptes hade givetvis följande text: Lakkris Djöflar. Mjuk saltlakrits fylld med salmiakkräm, doppad i salmiakpulver. Mycket salt! Jag är rädd för att jag blivit missbrukare. Gillar du lakrits eller ogillar du det?

1

Detta var mitt trevliga resesällskap förra lördagen. Lizette hade åkt iväg till Bakken i Danmark. Vi andra tre hade också tänkt åka till Danmark. Men vår resa började lite dumt. Lokföraren hade blivit akut sjuk och tåget var inställt och skulle ersättas med buss. Den kringliga turen ville vi inte åka med när vi skulle utnyttja våra Jojo sommarkort för sista gången sommaren 2015. (De gäller 15 juni-15 augusti.) Istället vandrade vi tillbaka till bastubilen, (ska lämnas in på måndag) åkte hem och tog det lugnt en stund och tänkte om rutten.

3

Gissa var jag tog kortet? På toaletten på Olsons Skafferi.
”Pappa! Visste du att det gick att tända?”
”Jag är ingen pyroman. Skojar bara. Klart att jag visste. Men det var mycket mysigare så här. Vi borde ha det så här hemma också.”

4

Någon var helnöjd med sin lasagne. Någon annan var mer missnöjd med sitt matval. Vi har ätit godare mat på denna italienskinspirerade restaurang genom åren. Vi satt utomhus och det blåste rejält. När det kom en kastvind skramlade det till högt vid sidan om oss. Orsaken var ett stort tungt parasoll från en grannrestaurang som blåste iväg. Kastvindar är inte att leka med.

5

Ska jag raka mig eller köpa tjugo glassar för pengarna? Svårt beslut? Eftersom jag fastnat med skägget i brevlådan var valet enkelt. 🙂 Psst … titta noga. Visst ser det ut som om jag varit på kursen? Mitt vänstra ben måste ha kommit väldigt nära kniven. För det är otäckt smalt. Frågan är om det kommer att hålla ihop en enda meter till. Det ser läbbigt och främmande ut. Bäst jag tröstar mig med en glass.

6
Efter en god glass tog vi trapporna upp till Kärnan. Utsikten från Kärnan i rätt väder är alltid värt trappstegen. Men ingen av mina bilder kan jämföra sig med detta rörliga bildspel.

Titta in på denna länk och gå ner en bit och tryck igång ”filmen” och njut av utsikten mot Danmark under några minuter. Läckert. ❤ http://helsingborg.com/karnan-hjartat-i-helsingborg/ Visst är Helsingborg en mysig stad?

8

Men det är klart. Jag har en sötare ”förgrund”. Tillverkad för bara tjugo år sedan. ❤

7

Tänk om jag inte varit en sådan fegis. Då kunde jag klättrat på utsidan av det 35 m höga tornet och vinkat till danskarna. 🙂 Tornet är byggt på 1310-talet och är den sista resten av medeltida Helsingborgs slott. Dumma Karl X som skulle bestämma allt i vårt land. Kunde han inte ägnat sig åt någon lugnare aktivitet? Nu kom jag att tänka på att jag inte får glömma att skicka in ett bidrag till Mello nästa år. ”Lyckliga slottet finns inte mer. Salarna har försvunnit och balerna är slut. Borta är steken och champagnen har svalnat.” Jag vill inte bli rakad … förlåt diskad så bäst att sluta där. Ifall Christer Björkman tjuvläser här på bloggen. 😉

9

Varför ligger Anita Ekbergs badmössa och BH och guppar i gröna vattnet? 🙂

10

Varför ville ingen spela fotbollsspelet med mig? Jag växer aldrig ifrån sådana spontana begär. Nu när jag varit  snäll och varit inne i sjuttioelva klädes- och skoaffärer. Ärligt talat var det skönt att komma in i luftkonditionerade butiker.

12

Jag träffade nya kompisar. En var rätt stel och framför allt fåordig. Den andra berättade att de hette Stehlander i efternamn.

13

Den här var mer glad av sig och klär i hatt.

Fast jag var mer road på loppisen som fanns på en mysig bakgård innanför promenadstråket. Tyvärr går det inte att släpa hem allt på ett tåg.
Några kvarter bort såg jag något gult spännande …

11

”Skäms du Jennifer om jag klättrar upp en bit? Det är fuskigt att det finns så många häftiga saker nu som inte fanns när jag var liten grabb.”

14

Man får inte vara dum. Min taktik lyckades. 😉 Äntligen fick jag gå in på Fahlmans Konditori och dricka Latte och äta … gissa vilken kaka som är min?
”Vill ni se en stjärna. Se på Bosse Lidén”. Blev det för lätt?
15

Detta var tredje gången i sommar som vi besökte det anrika fiket från 1914 som ägts av samma familj. Fantastiskt! Det utsågs 2011 till Årets konditori” av stiftelsen Sveriges Bästa Bord. Tänk om väggarna kunde tala. Hur många kändisar har inte suttit här genom åren? Vilka bankkupper har planerats? Sedan 1921 har det legat på samma plats, vid västra hörnet av Kullagatan och Stortorget. Numera kallas det mest för ”Fahlmans hörna” eller ”Fahlmanska huset”. Jag minns att ägarna köpte några kartonger kaffekoppar av Lidéns Samlingsmuseum när vi stängde vårt museum. Undra var de blev av?

Hemresan var i hetaste laget. Ändå hade vi tur som fick sitta på tåget. Många fick stå. Orsaken var Malmöfestivalen som lockar mängder av människor. Det var så varmt och jag blev så klibbig att ”knappen” som jag har på min överarm lossnade. 😦 Tur att vi var nästan hemma i Ystad. Jag har kommit ifrån det där med att titta på bloddroppar sista månaderna och det finns inga mer blodfläckar på kläder och överkast. Hallå bloggläsare! Du har väl inte somnat? Jag är klar nu. I nästa blogginlägg kommer ”Månadens kåseri”. Du är välkommen på återbesök.