En hyllning till en legend: 5 av 10

Jag vill hylla en av mina idoler som lämnade oss 21 juli i år, nyss 75 år fyllda. Robert Zero Karl Oskar Broberg. En personlighet som berörde mig på många sätt. En riktig allkonstnär. ❤

Detta gör jag med en lista på 100 låtar från mina CD:skivor. Under tio inlägg kommer jag att fylla på listan, lägga in ett YouTube klipp och några rader. När listan är klar får du en chans att hjälpa till med att utse Robbans bästa låt. Du får 10 poäng att fördela på så många titlar du vill. Du kan lägga alla poäng på en låt, två, tre eller varför inte en poäng var till tio olika låtar. Detta bestämmer du själv i en kommentar efter mitt tionde inlägg 15 oktober. Söndagen den 18 oktober redovisar jag den slutliga tabellen från mina bloggröstare. Jag vill också vara med och rösta. Hoppas många hänger på ”rösttåget”. Det ska bli spännande att se vilka låtar som kommer på topp-tre. Under resans gång får du gärna kommentera de tio nya låt-titlar som dyker upp eller något annat trevligt personligt minne av Robert Broberg. ❤

Listan: Båtlåt, Mitt lilla fejs och jag, Alla springer omkring och försöker fånga den stora kärleken, Vi har ingen lägenhet, Det som göms i snö, Snoriga Sture, Koftan, Gummimadrassen, Din bild gör mej vild, Maria-Therese, Universrum, Elisabeth, Ingela, Ulla-Trapid, Carola, Mariga Mary, Uppblåsbara Barbara, Jag måste hejda mej, The Pling & Plong-sång, Gugge Röd, Huppegupptäcksfärd, Järnvägsövergångsång, Ingen BH under blusen, Redan när vi sätter oss till bords, How do you feelmjölk idag?, Det finns ett tomrum, Att ha det taskigt med sej själv i Paris, Lyckan tänder en i sänder, Vill du vara mitt sexualobjekt ikväll?, Ensam i den stora bussen, Du har Pinochet i garderoben, En resa jorden runt, Jag skall inte ligga lik, Ingenting är evigt, Jag älskar dej ditt helvete, Lockrop, Upp igen, Tom top, Jag har aldrig varit lyckligare än nu, Vatten, Låt mej värma din frusna själ, Barhopping (tårar på min kudde nä nä nä), Här i min skrivmaskin, Likbil, Hjärtats fågel, Bredaschlade tanter, Dansa! Dansa! Dansa!, Beachparty, Kärleksaffär, Vinna eller försvinna, … (fortsättning kommer)

Färgförklaringar (de tio nya låtarna): Jag lekte när jag lyssnade på låtarna. Titlarna som är blå har fått högsta betyg, fem av mig. De med grön färg har en fyra.

Kort fakta: Artistnamnet Robban eller Robban Broberg använde han 1957-1968. Mellan 1968-1974 var det istället Robert Karl-Oskar Broberg som gällde. 1968 spelade Robban huvudrollen och skrev musiken till långfilmen ”Längta efter kärlek”. 1969 deltog han i två populära radioprogram. Tillsammans med Julia Caesar gjorde han ett bejublat framträdande i Thores trekvart och han var även firarvärd detta sista sextiotalsår.

Tillägg: Jag kan redan nu berätta att Månadens tävling i oktober knyter an till ämnet. Den 13 oktober vill jag att du i en kommentar efter inlägget skriver med högst 40 ord vad Robban Broberg betytt för dig. Det bidrag som jag uppskattar mest vinner en lott och en titel. Gillar du inte Robban kan du hoppa den tävlingen. 🙂

Tyst i bilen och inget spring i trappan tack!

Passageraren i taxin lutar sig fram och knackar chauffören försiktigt på axeln. Denne rycker till, får sladd på bilen och kör nästan in i en buss.
”Milde tid, jag rörde dig knappt”, sa passageraren.
”Jag ber om ursäkt, men detta är första dagen på nya jobbet”, sa chauffören. ”Tidigare körde jag likbil i tjugo år.”

”Jag satt fast i två timmar i en hiss under strömavbrott i går.”
”Det var väl inget. Jag stod i fyra timmar i en rulltrappa.”

Många roliga vitsar förra veckan i HV. Vi har tagit en paus efter att ha varit flitiga myror sedan tidigt i morse. Hunnit med en tur till tippen med flera gamla dörrar som förra ägaren lämnat kvar till oss på garagevinden. Dessutom tog jag farväl av fyra sköna trädgårdsstolar som varit med i mitt liv sedan jag bodde hemma hos mina föräldrar. Tufft även för en man. 🙂 Trots att vi köpt nya utomhusmöbler då och då genom åren har jag lyckats rädda kvar dessa. Okej. Det ruttna bordet fick ge sig för några år sedan. Men jag har kvar de fyra färgglada sjuttiotalsdynorna. Måste bara gömma dem på ett bra ställe så de inte råkar illa ut nästa gång. 😉 Varje gång vi köpt nytt har jag envist sagt att mina gamla ändå är de sittvänligaste om man ska sitta en längre stund.
Ett viktigt problem har uppstått. Ska jag följa med tjejtrion och vädra JoJo-kortet efter lunch eller åka ut ensam till de övergivna stolarna som ligger och vantrivs i en grön container. Vad tycker du läsare? Ärligt talat. Var jag för hård mot stolarna? Skulle jag stått på mig mer? Solveig brukar ha tålamod med mina ”ekorrtendenser”. Visst var de en aning klumpiga på altanen och gnisslade störande. Men de var gamla vänner. Och gamla vänner ska man vara rädd om. Vårda. Tänk att få ett sådant allvarligt och stort bekymmer redan första julidagen. 🙂