Från en bastu till en annan bastu

Från Solveig den 29 april tog flyget till Visby för en anställningsintervju har det varit intensiva månader. Vår hemliga plan gick in i en ny fas, när hon fick samtalet den 3 maj från rektorn, som önskade henne välkommen ombord.

Vi lyckades med målsättningen att få in allt i en stor flyttbil. Därmed gick vi från 75 kubikmeter (Skummeslövsstrand – Ystad) till 40 kubikmeter. 8 tillgodo i lastutrymmet. 🙂 Det krävdes mängder av försäljningar av stort & smått. Otaliga turer för att skänka & slänga. Sträckan till återvinningscentralen klarade vi med förbinda ögon. 😉
Det var otroligt tufft att röra sig aktivt i den bastun som vi hade både i Ystad och på Gotland. Det hjälpte inte att ha öppet överallt. Ibland duschade jag av mig svetten. Efter en kvart var jag nästan lika svett igen.

Vi började med att plocka ner/packa ner vårt bibliotek. Hälften böcker, hälften något lätt och mjukt i flyttlådorna.

Eftersom vi inte fick något riktigt klart besked från flyttfirman angående dag/tid fick vi till slut gardera oss med att boka hotellrum och bilplats på färjan. (Gotland är inte precis folktomt på sommaren.) Sedan hade vi luftmadrasser i vår nya bostad som ett reservalternativ om det skulle vara ”tomt” när vi stack in nyckeln i Visby d.v.s om vi anlände före flyttkarlarna. Nu blev det inte så. Istället blev vi superstressade i värmen när vi sent på onsdagskvällen fick beskedet att de ville komma tidigt på torsdagsmorgonen. Jag tror inte Solveig sov många timmar den natten.

På morgonen ställde jag ”den lilla blå” startklar. De kom redan 07.20. Det visade sig vara två mycket trevliga män som hette Fredrik & Frank. 😀 Den sistnämnde berättade att han för många år sedan bott i vår kommande ”trappa”. Världen är liten.

Vi ändrade våra planer och bestämde oss för att stanna kvar i Ystad. Plötsligt hade vi inte bråttom längre. Fick reda på att de räknade med 3-3.5 timmar för att tömma vår bostadsrätt.

Vi åkte ner till havet och besökte några av våra favoritplatser som vi fått under de sju åren som vi bott i trakten. ❤

När vi återvände till Rotfruktsgatan var de nästan klara. Endast garagebiten återstod.

Vad tomt det kändes. Påminde oss om när vi kom hit den 2 maj 2011. Nu var det dock för ett farväl. Vi åt lunchen på golvet. Ute var det för varmt. Etapp sju i vårt gemensamma liv skulle nästa dag ersättas av etapp åtta. För första gången på en ö.

Sedan gav vi oss ut i turisttrafiken. Passerade Brösarps backar, Åhus och mycket annat fint längs Hanö-viken, innan vi nådde fram till Stadshotellet i Sölvesborg.
 På det gamla hotellet hade vi planerat att försöka få i oss lite hälsosam sömn mellan 21.00-03.00, innan mobilerna skulle börja spela för oss. 😉


Ps. Fortsättning följer. Nu lunch. Sedan uppackning och annat bestyr. 

 

Annonser

Den var så efterlängtad

Igår var vi och promenerade vid havet i Lilleskog. De enda vi mötte var ett fåtal hundägare. Parkeringen var öde. Havet såg grått och ödsligt ut.

Idag sken solen och det var minusgrader. En härlig vintersöndag. 😀
Vi valde samma plats. Fullt av bilar på parkeringen. Några grillade. Barnen sprang omkring och lekte.

Andra passade på att fika.

Någon stod ute i havet och fiskade. Själv blev jag uppspelt när jag såg guld i vattnet. Utan att fråga Solveig om lov …  😉

Dessutom kändes det tryggt med tanke på den rödvita polkagriskransen. 😉

När vi kom hem tittade vi till snödropparna på baksidan. De är ytterst lite vita. Om några dagar så … En ros på altanen hälsade oss välkomna hem. ❤

Snart dags att säga godnatt till månen. Mysko. Varför ska vi i Ystad får den senare än andra bloggare? Jag har allt sett den hos ex. Anki. Nästa gång vill jag ha den före henne. 🙂

Jag önskar alla läsare en ny fin vecka. Imorgon fyller min fru år. Synd att hon måste jobba.

Den kyliga jakten på vårtecken

Jag trotsade den kyliga vinden och började jakten på vårtecken i Svarte.

Vårteckenett

Det började inte bra. För det där är väl ingen vårsko? De är alltid gula. 😉

Vårsko

Ser mer ut som en höstens sista cigarett.

Vårens första cigarett

Vårrep?

Vårrep

Nu börjar det likna något. Typiskt härligt vårskum. Jag får sådan lust att … nä. Jag är vuxen. 😦

Vårskummet

Det ser artigt ut med en rejäl vårnigning.

Vårnigning

Kvinnan tar kort med sin mobil som hon säkert lägger upp någonstans om en stund. Själv tar jag kort på ett vårbad av fötter. När jag vänder mig står en galning och tar … 😉

Vårbadet

Nu har jag hastigt och lustigt blåst tillbaka till Ystad via Lilleskog. Vilken fin gul matta.

Vårblomma

 

Äntligen! På Österlen är den skylten ett trevligt vårtecken. 🙂 Det var likadant när vi bodde i Ängalag. Det var väldigt många som trodde att Lidéns Samlingsmuseum ingick i konstrundan bara för att det fanns en busskur med affischering utanför vårt hus.
”Varför kostar det pengar att gå in här? Det är gratis överallt!”
”Visst är det KONSTigt. Vi gör alla våra tavlor. 😉 Brukar du besöka någon konstrunda på våren?

Typiskt vårtecken

 

”Favorite Record”


Jag fortsätter på temat musik, men vandrar från ljuva 60-talet till modern musik från 2014. Jennifer som gör denna cover fyllde 19 år i förra veckan. Sista året som tonåring. Till sommaren är det studentexamen. Familjen Lidén firar examen tre år i följd från och med juni 2015. 🙂
Temat för denna speciella vecka för mig är födelsedagar. Om jag ska vitsa till det skulle jag kunna skriva att jag har två stycken denna vecka. Ärligt talat vet jag inte om jag är speciellt förtjust i någon av dem. På lördag ska jag i ett seriöst inlägg skildra min sista dag …
Är ni extra vänliga under denna ”Vänliga veckan”? 🙂
Vilket härligt väder vi hade i Ystad igår. Som jag njöt när jag vandrade längs stranden i Lilleskog. 😀 Det var riktigt varmt och den kyliga vinden från söndagen var helt nertonad. En föraning om våren. En fin sten fick följa med mig hem och verkar trivas i fönstret. En annan bor kvar i mörkret i min jackficka. Livet är inte alltid rättvist. Varken för människa eller sten. Var rädd om dig. ❤

Från städning till stranden

DSCN86890001Blogg

DSCN86950007

Från muller och ösregn i morse till… plötsligt kom värmen. Inte i en jämn takt. Nej då, i ett nafs var det som att stiga in i en bastu. På dagens schema stod städning.
Storstädning dagen före stora ”Hoppagrodadagen”. Som belöning blev det sedan en tur till närmsta strand. Lyxigt att nå havet på ett par minuter. Två badkrukor och två delfiner tog samma vita Volvo till stranden. Två av oss hade det riktigt mysigt i strandstolarna. På översta bilden är det svårt att se vilka som tillhör vilken grupp. Hoppas jag. 🙂

Första egna låten – Min pappas stad

Vad kallt och blåsigt det var. Vi fick jäkta iväg imorse eftersom det varnades för oväder med kraftig blåst och snö vid lunchtid. Ruskvädret skulle komma från Danmark. Med hjälp av var sin digitalkamera knäppte jag och Solveig bilder med vantarna på, i en massa olika vinklar. Tårarna rann och kinderna ”brände” på stranden vid Lilleskog. Sedan flög vi nästan iväg till bilen. När jag blickade ut över havet var jag tacksam för att jag inte skulle med färjan, som guppade i det kalla vattnet med kurs mot Bornholm.

Det blev en bild från Solveig som vann och får vara stillbild till Jennifers första egna låt.
Det hörs hur Jennifer håller på att skratta till vid ett tillfälle. Det bjuder hon på. 🙂

Nu gick strömmen när jag såg på spännande skidskytte och köttet ligger i stekpannan. Inte ens det trådlösa lever på som vanligt. Snön yr och jag rullar ihop mig och kommer fram till våren igen. 😀

Önskar Er en trevlig andra advent.

Den beställda oktoberdagen

I torsdags kom den. Den där dagen som damp ner som en skänk från ovan. En underbar oktoberdag efter en mycket kall natt med frost. Nu var det klar luft, så vindstilla som det bara kan vara få dagar vid kusten, en värmande sol och sprakande höstfärger.
Nu kom dagen så klart inte av en slump. Jag hade beställt den. Var så sugen på en höstutflykt med fikakorg och kamera. Ni vet väl att man kan beställa? Jag vågar inte berätta numret. Det är ingen idé att ni googlar eller slår på leta eller eniro. Jag är bara rädd för att någon av er skulle beställa höstruskväder. Hela veckor. Därför tiger mina läppar och mina tangentfingrar håller sig i schack. 😀

Jag började med att beta av ställen jag inte varit på tidigare. Letade hösttecken. Parkerade bilen impulsivt när jag såg ett vackert höstträd. Tog mig in i små parker och oaser. På minst två ställen såg jag människor som reagerade på varje steg jag tog. En elak sida av mig ville vinka lite glatt retligt in till dem i sina hus när jag i ögonvrån såg hur de flyttade sig från fönster till fönster. Trodde de på allvar att jag skulle stjäla en bok? De är fina att se på. Annars föredrar jag dem som jag kan bläddra i. En allvarligare sida av mig sympatiserade istället med mina medmänniskor. Rädsla. Även mitt på dagen, en solskensdag, lever den hand i hand med oss. Det händer på tok för mycket ont i vårt samhälle. Argast blir jag när de ger sig på oskyddade, äldre personer som är godtrogna och väluppfostrade sedan barnsben.

Jag hade heller inte blivit förvånad om jag fått ex. ett samtal från polisen när jag kom hem. Ni som läste mitt kåseri, ”Rädd på olika sätt”, som jag la in 13 juli vet vad jag syftar på (välj kategorin Kåserier om du är nyfiken eller leta på juli) Ni förstår min känsla. Allt kan hända när Bosse Lidén är i farten.

När jag kom till Svarte, en kustort några km väster från Ystad, blev frestelsen för stor. Jag bara måste få en bild på de vita fina husen längs med vägen. I ett av dem bodde Kurt Wallander i några TV-filmer. En klasskamrat till min ena dotter bor där i verkligheten. Familjen var tvungna att utrymma nästan all inredning till filminspelningarna. Fick visst väldigt bra betalt. De har även gjort det ett par gånger efteråt. Teamet får gärna välja vår bostad nästa gång Kurt vill röra på sig. Hoppas bara att våra böcker får stå kvar. Mördaren kan väl vara bokintresserad. En pensionerad bibliotekarie, eller bokhandlare. Vi får snacka om det när de ringer. 🙂

Det var inte lätt att hitta luckan i trafiken genom Svarte trots att det inte var högsommar. Hela tiden kom det bilar från Trelleborg eller Ystadhållet. Till slut ställde jag mig mitt i gatan. Fick en skaplig bild, men de fina rosorna utanför från i somras blommade inte. Synd. För det gör en del rosor fortfarande i Ystad.

En sak som jag alltid gör när jag åker iväg ensam på höstturer är att planera inför nästa säsong. Jag älskar att hitta egna små ställen som jag sedan tar med mig hela familjen och vänner till en solig vårdag. Helst ska det vara platser som inte är de vanliga turiststråken. Jag har alltid gjort så var jag än bott. När jag kommer hem lägger jag in anteckningar i en mapp på Word. Blåsiga och dimmiga höstdagar plockar jag fram smultronställena från mitt minnesskafferi. I torsdags hittade jag två ställen. Helt perfekta. Inte så långt dit. På ett av dem ska jag sitta med min laptop och skriva en solig aprildag 2013.

Varför smakar det så mycket bättre med kaffe och fika utomhus? Jag tog min fikastund vid Lilleskogs strandbälte. Såg Bornholmsfärjan ge sig iväg. Solens strålar gnistrade i vattnet. En klarblå himmel. Höstfärger på träden. Behagligt varmt. Tänk att få sitta i kortärmat den 11 oktober. Jag ville frysa ögonblicket. Sög in allt med alla mina sinnen. Så tacksam för att få vara med om stunden. Inget som man ska ta för självklart. Det var som om jag aldrig ville gå upp till bilen där jag i sakta mak gick i sanden. Alla jag mötte hälsade på mig. Visst är det mysigt att byta några ord med sina medmänniskor eller få ett leende som smittas så skönt. Kom på mig själv att tycka att rynkor i ansiktet är extra vackert när jag i ett kort möte fick ett leende av en äldre dam.

På hemvägen tog jag en promenad vid småbåtshamnen. Flera båtägare höll på att pyssla med förberedelserna inför det som väntar runt hörnet.
Mitt hörn idag är två vändor i regnet. Först ska vi slänga saker. Sedan skänka. En sak som gör mig ledsen är det sistnämnda. Nu har vi provat att skänka saker på väldigt många ställen sedan vi flyttade hit. Orsaken är att jag blir både sur och besviken. Aldrig. 😦 ALDRIG har vi fått ett ord på fyra bokstäver. Ordet börjar på bokstaven T. En del saker har varit riktigt fina. Det är då jag saknar våra turer till Fyren i Båstad. Där jobbar två av våra vänner. Peter & Kerstin.
Ni får ha en bra helg. Var rädda om varandra.