Tänkte i förväg och tänkte försent

Ögonblicksbild; tolv

Jag såg sällskapet komma i riktning mot oss på den kända gågatan i min hemstad. Jag gissade på mamma, pappa och vuxen dotter. Avståndet var ungefär femtio meter. Sedan hände det som jag fått för mig skulle hända. Den yngre kvinnan började springa som ett glatt barn. Jag var säker på att hon skulle ta lekfullheten ett steg till och plockade därför upp mobilen och riktade in kameran.
Hon gjorde det. Klättrade upp på fölet. Både jag och hennes pappa tog kort. Han flera öppet. Jag två i smyg. Tyvärr blev bilden när hon satt på ryggen för dålig. Ni får hålla till goda med denna.

Ögonblicksbild; tretton
Här var det tvärtom. Hjärnan jobbade långsamt på bänken på Liseberg. En kommenderad plats där jag satt och vaktade våra värdesaker. Då dök det kända sportansiktet upp. Det tog en stund innan jag tänkte på fotbollskompisar och att kameran var med på resan till Göteborg.
Glenn Hysén hade såklart sommarlov från sitt jobb som general i Liverpools fyrbackslinje.
Den stora kameran var den sista saken som jag hittade i panikgrävandet. 😦
Det fick bli en ryggbild, där jag för minst tjugo sekunder släppte ögonkontakt med våra värdesaker på bänken. Turligt nog var alla åtta kleptomanerna just under denna tidsintervall längst upp på Balder. Annars hade säkert Solveig satt mig på reservbänken eller ännu värre. Brrr!  Det kunde sorgligt ha blivit transferfönstret. Jag hade riskerat att bli uppköpt av en nystartad bollförening i torraste delen av Sahara, som hade som straff att vid varje förlust låta spelarna agera kameler vid nästa karavantåg. 😉
Vad torr jag blev i munnen. Jag trodde inte fantasiord smittades? Helst inte tramsord.

Fotnot: Detta är mitt blogginlägg nummer 1 291. Jag tänkte kombinera 1 300 inlägg, 50 000 kommentarer och 330 000 visningar med en bloggtävlingDet kommer att handla om frågor på foton. 😉

Annonser

Tre ungdomar med gemensamma gener

 

Ystad djurpark

Bilden är tagen av Jennifer när hon stod och väntade på bussen vid Ystad Djurpark i fredags. Dessa tre sista veckor läser klassen kursen sällskapsdjur och åker till djurparken tre dagar i veckan istället för två.

Det var tur att jag hade min fantasi att ta till på vissa sövande lektioner på gymnasiet. Endast min kropp satt kvar på stolen. Resten gjorde hemliga resor utanför lektionssalen. Om jag inte spelade sänka skepp med en kompis. Jag önskar nu att de två äpplena fallit långt från äppelträdet…
Vår yngsta dotter Lizette började sin konfirmationsundervisning i september. En ny milstolpe i hennes liv. Hoppas att hon lyssnar och tar till sig av undervisningen. Själv hade jag en mycket bra och snäll präst. Han var duktig på att få alla att lyssna och vara delaktiga. Fast han var äldre hade han ett ungt sinne. Ibland var jag ändå trött efter en lång skoldag och det hände att jag och en kompis började på ett sidoprojekt. Temat kunde vara engelska fotbollslag som vi viskade fram. Stoke-Everton-Newcastle-Everton-Nottingham-Millwall-Liverpool-Leeds-Sunderland-Derby-York-K. Ett noll till mig. Nu fick kompisen börja. Han valde svenska städer. Vadstena-Alvesta-Arvika-Alingsås-Stockholm Malmö-Örebro-Oskarshamn-Nyköping-Göteborg-Gränna-Arboga-Askersund-D. (Djursholm och Degerfors var inga städer) Jag vann med två noll. Hängde ni med i svängarna? Nästa svar ska börja på sista bokstaven från förra svaret. Hade kanske inte så mycket att göra med tio Guds bud om vi nu inte valde ett ämne inom religionen.

I Lizettes vårundervisning ingår en tre dagars resa till Berlin. Inte för att shoppa i första hand. För denna syssla är det avsatt fyra timmar. Resan är betydligt mer allvarlig än så. Ett besök på ett före detta koncentrationsläger står på agendan. Blir förhoppningsvis ett lärorikt besök som aldrig glöms bort.

Vi kom inte så långt på vår konfirmationsresa på sjuttiotalet. Visserligen var det naturfint på Nissaströms kursgård men det låg bara några mil bort från Halmstad. Kommer ihåg att de hade mycket god mat. Det jag minns starkast och som gjorde mest ont var leken vi ägnade oss åt i ett speciellt rum inrett med massor av kuddar. Kuddkrig. Jag fastnade med en tumme i en kudde med en dragkedja när jag skulle drämma till någon. Det sprängvärkte sedan hela natten. En tuff femtonåring fällde inga tårar och frågade inte ens efter en Alvedon. Men jag kommer ihåg att jag längtade hem. Det handlade om en rejäl stukning som ställde till det en lång tid efteråt på gymnastiken t.ex. när vi spelade handboll. Flera gånger slog jag upp skadan eftersom jag inte hade tid eller lust att låta tummen vila som den sportfåne jag var.