Vi startade upp med att äta smaskiga hemlagade pajer på Kåsessons och drack gott kaffe till efterrätten. 🙂
Vi fick en trevlig pratstund med ägaren Maria Åkesson.
Eftersom vi inte fick plats bägge två på detta tuffa fordon, fick vi använda våra egna fötter. 😉
Solveig hittade en intressant kameravinkling. Ensam lyser starkt, tänkte vallmon.
Där uppe står det VITT i SVART. Inte alls lånat från en plats i väster. 😉
Vallmo är en av mina favoritblommor. Vild och vacker. ❤
Bricka och servettmotiv i min smak.
Vi gick upp mot Ale Stenar via hamnen. Sedan gjorde vi något som inte gjort sedan 1997. Vi valde att gå ner mot Kåseberga centrum istället. Förra gången fick jag bitvis bära både sulky och dotter i sanden. Denna gång var det inte lika svettigt. 🙂
Vem vet? Vi bodde på Hotell Continental i vår egen hemstad i våras. Kanske tar vi in en natt i Kåseberga en annan gång. Snygg skylt.
Jag fick lust att gå fram och sticka ner näsan i lavendelbusken. Tur att jag kunde vänta tills jag kom hem till vår egen täppa.
Det syns rätt klart i detta blogginlägg att jag älskar en viss färg och detaljer i samma kulör. 🙂
Men pioner har många andra fina färger. Snart är det dags för ett återbesök vid klosterträdgårdarna i vår hemstad.
Lupiner är praktfulla.
Jag tog mängder av foton på vallmo. Både på ensamma och de som umgicks i grupp.
Varje gång som jag gått förbi denna plats har jag tänkt tanken. Där skulle jag vilja sitta och njuta av något gott att äta och dricka. Därefter nöjd börja skriva på en text.
Men det går absolut lika bra här. Vänta lite. Vilka hål jag har i fickorna … inte ett enda plastkort och bara fullt av ”Selmor” i en stor resväska på hemmaplan, som om några veckor inte går att köpa hus för. Ska jag ändå behålla alla miljoner som minne av Lagerlöf? 😀
Här får det bli. Den höga kullen skyddar för kalla höstvindar från havet. Bara jag tänker positiva varma tankar blir allt bra.
Jag önskar alla bloggbesökare en trevlig ny vecka. Själv ser jag fram emot att Solveig ska börja sitt sista? sommarlov. ❤