Jakten på de första vårtecknen

Vad kallt vi fått det i Ystad. Tolv minusgrader en morgon. Några timmar senare härliga soliga dagar där det gnistrar i den lilla snön som vi belönats med. Dessutom njuter jag av att ljuset tagit över taktpinnen, både på morgonen och eftermiddagen.

Med tanke på förra inlägget om små och stora grodor var det ett märkligt sammanträffande att detta var den första varelse som jag träffade på i min jakt på vårtecken. Vardagen är full av underverk och osorterade tillfälligheter. Är bara fantasiglasögonen på näsan är allt möjligt.

Inte konstigt att nyckelpigan är alldeles blå om skalet. Den fryser prickarna av sig. Jag borde ta in den på upptining framför brasan.


Stackars fågel. Det går inte ens att se vad det är för art. I alla fall ingen Häger. Nåväl. Den tinar om några veckor. Då kommer svaret. Annars kunde jag haft årets första bloggtävling.

Tack Lurblåsaren. Vår trogna blåsare i Ystad som blåser åt alla fyra väderstrecken. På min önskan blev det en serenad för att locka fram våren.

Det hjälpte. Jag riktigt ser hur vårkänslorna svallar. Vilka romantiska ögon. ❤


Här är den skära orsaken. Undra vem grisen väljer?

Här sitter den gula konkurrenten och trånar. Får eller älg? Gotland eller Gul-land?

Snälla Trolla! Kan du vårtrolla fram något riktigt exotiskt?


Tack för detta gulliga turistdjur, som vandrat långt över berg och dal för att nå våren på norra jordklotet.

En tramsfri bild från söndagspromenaden i stan.

I en vas i hallen står ofta en färsk tulpanbukett.  ❤ På köksbordet har äntligen de tre tulpanknopparna börjat visa sig. Först trodde vi inte det skulle komma något alls från lökarna, men den som väntar på något vackert… Ett bra komplement till de färdigutslagna tulpanerna. Dessutom står de sig längre. Med tanke på det trevliga med att följa hur det blir lite rosa och nästa dag lite mer…

Fotnot: Kanske blir det årets första bloggtävling nästa gång. Eller så blir det en ögonblicksbild. Jag har roat mig med att leta upp alternativ i mina hederliga fotoalbum. Lite sorgligt att jag slutade med att sätta in foton 2012 när blogg, systemkamera och datorn helt tog över bildsparandet. Tur jag sparar allt på externa minnen. De viktigaste bilderna på flera ställen. Hur gör du? Själv älskar jag att titta i gamla album. Jag har även svartvita från förr. Där står sig färgen. 😉 I sjutton år tog jag mest diabilder. Hur ofta tittar jag på dem? Då trodde jag det var framtidens melodi. Ack denna tekniska utveckling – på gott och ont. Vissa prylar blir sommarens fluga. Få blir dinosaurier.

Kram Bosse T-rex

Annonser

Jakten på julen

1

Det gick inte så bra när jag startade jakten på julen i Ystad. Min tanke var att ta snygga kort på alla upplysta dekorationer i grannskapet under morgonpromenaden.
Ibland blev jag impad och förtjust. Andra gånger svepte tanken in att det mer och mer handlade om en tävling mellan grannarna. När det började kännas som om jag höll på med ett inbrott i Rustas lokaler innan öppningsdags var det på gränsen till …

2

”Snälla Alfons Åberg. Du som kan allt. Hjälp mig att hitta jultecken i Ystad.”

3

”Tack snälla Alfons. Vilken bra idé att skaffa julglasögon.”  🙂

4

Undra vad det är i det gröna paketet till höger?

5

Trevligt att ta ett snack med balkongtomten i år också.

6

De här julmarsipanrödbollarna sådde jag i september. Kul att de hann komma upp i tid och att jag är så teknisk och julsmart. Allt funkar som det ska. Jag såg på ena mätaren att 2 642 personer fått en stöt när de rört vid bollarna. Min mix med att det blir starka elektriska stötar vid beröring och kombinationen att personen skrattar högt utan att kunna styra skrattet i 45 sekunder måste varit pinsam.  🙂
På den dolda kameran såg jag en känd politiker, en fransk sångerska och en landslagshandbollspelare.

6-och-en-halv

Hoppas det singlar ner några cm snö innan julafton.

7

Egentligen var det ganska mycket folk som passade på att ”gå på stan” denna förlängda ”öppetlördag”. Men jag lyckades hitta luckorna när jag tog foton. När jag såg att det fanns tid kvar på parkeringsbiljetten, fick det bli en tur in i lugnet – Mariakyrkan.

8

Bilden blev suddig på krubban, men får vara med på bloggen ändå.

9
Nu blir det snart två lediga fönsterplatser. Nästa gång. Istället blev det två goda osötade chokladkakor från Lurblåsaren som fick följa med hem i en påse. För jakten var inte slut. Damernas jaktstart lockade mig på hemmaplan. Tyvärr vann inte någon av mina personliga favoriter.

10

På tal om lockande saker. Jag skulle gärna vilja följa med in här en stund.

11

Eller in här. Vi är nästan säkra på att detta är huset som jag skrev om för två år sedan på bloggen. Då utgick jag från en bild och texter i YA. Det handlade om en äldre man som fortfarande hade utedass i sin bostad i centrala Ystad. I somras såg vi flera gånger att de höll på att fixa här. Både inomhus och utomhus. Det har säkert blivit jättefint.

12 Mitt emot på Teatergränd såg vi denna ros. Den 10 december 2016.  ❤

Den sista resten av julen 2015

Idag har det gått en månad. Endast elva återstår.
Varje gång vi plockar ner julen brukar vi tänka gemensamma tankar, jag och Solveig. Själv tänkte jag likadant när jag levde ensam. Hur kommer livet att se ut och vara nästa gång jag plockar fram sakerna igen? Från början minns jag det mest som ljusa tankar och hemliga drömmar. I takt med mognad och erfarenhet blandades och förändrades tankarna. Var bor jag? Pluggar eller jobbar jag? Tänk nästa gång är vi föräldrar om allt går bra. Kommer vi att ha våra föräldrar kvar? Är vi friska? Undra hur många som bor hemma nästa gång? Samtidigt går tankar i cirklar. Kommer tillbaka med samma grundtanke, men med fler erfarenhetsbitar. Känner du läsare igen dig?

Julkort 2015

Allt sedan 1990 har jag och Solveig gjort samma lek. Vi har plockat ner alla julkort – kort som var väldigt många fler för några år sedan. Sedan har vi i tur och ordning plockat bort det kort vi tycker minst om. En betydligt längre process när vi hade fått 90-110 kort. Den här gången gick det fortare. De tio som är kvar har gått till final och åker upp på anslagstavlan i köket. Där sitter de någon vecka. Därefter vidtar röstningen där jag och Solveig sätter upp våra poäng i tur och ordning. Var sin etta, var sin tvåa osv. upp till var sin tia. Det har hänt ganska många gånger att vinnaren fått maxpoängen tjugo. Ibland har vi tyckt helt olika och skojbråkat om det. 🙂
Med åren har fler och fler känt till vår lek och säkert tänkt till innan de valt kortet som gått till familjen Lidén.  🙂
Detta har ni som följt min blogg läst om tidigare. Ibland får man vara reprisig (nytt ord). Det har kanske tillkommit nya bloggläsare under bloggåret som passerat.

Jag vill tacka alla sköna bloggare som vågade göra snöänglar. Härliga foton. Dessutom fick jag se många fina fåglar och personliga blogginlägg som var mycket trevligare än mitt eget. Sådant gläder mig. ❤

I förra inlägget står i en kommentar som jag skrivit, vilken tid jag stänger uppgiften. Så kommer jag alltid att göra med denna lilla lek, som jag inte skyltar med i någon rubrik.

Idag ska jag se några stafetter medan Solveig pluggar. Dagens längre promenad får bli i centrum för jag vill gärna planera några kommande foton. Fortfarande händer det att jag utforskar Ystad som om jag är en turist på semester. Det är en härlig känsla som jag inte vill ska gå förlorad. Samtidigt längtar jag tills att allt vaknar till liv på Österlen. Under tiden lever jag i nuet och konstaterar att livet går fortare och fortare för varje år. Jag måste erkänna att det är en lite obehaglig reflektion av läget. Tidståget går inte att bromsa. Ska inte heller gå att stoppa. Det finns dock saker som jag fortfarande vill klara av. Vi startar med en Latte på ”Lurblåsaren”. På med vinterkostymen.

Ett dygn att minnas

1

Det går inte att komma från att vädret spelar roll en sådan här dag. Vad glada vi blev av att solen visade sig på sitt bästa humör. Fast först svepte det in morgondimma från havet.
Symboliken i fotot gillar jag. Vägarna. Vägval som väntar till hösten. Pusselbitar som ska samlas in till drömmen. ❤

2

3

Dessa två bilder tog Jennifer tillsammans med sin kompis Hanna på stranden dagen innan.

4

Jennifer berättade efteråt att hon aldrig varit så lycklig under en dag, som denna studentdag. Då handlar det ändå om en mycket positiv och mestadels glad tjej.

5

Dags för tidig ”champagnefrukost”.

6

Medan ”liten” hade roligt var det dags för mamma och pappa att följa sitt schema på hemmaplan. Ommöblering, städning m.m. var fixat sedan tidigare under veckan. Nu var det ballongblåsning, flaggor, skyltsnickring och de sista små detaljerna som skulle funka. 9.00. Hämta blommor. 10.00. Tårtorna på Lurblåsaren. 11.00 Maten på Stinas Skafferi.

7

Det största problemet var att vi höll på att missa ”Utspringet” 14.15. Till slut blev jag desperat i jakten på en enda parkeringsplats och chansade på att polisen såg mellan fingrarna denna speciella dag. Eller var upptagna med annat.

8

Mums! Mössorna smakade väldigt gott.

9

Alla i klassen fick en text på en papperstallrik. Jag tycker att Jennifer ska vara stolt över dessa ord, som var välmenande. På min hade det stått en helt annan text. 😉  Vad hade stått på DIN om du fått en efter avklarad student?

10

11

Det ser ut som vi bor i en ljuvlig blomsteraffär. Fortfarande är många av buketterna fina. Jennifer passade på att torka några rosor från en bukett som hon tyckte stack ut extra. Detta gjorde hon innan hon åkte iväg till Sicilien med sina tre bästisar.
Tack till alla gäster som gjorde Jennifers dag till ett minne för livet. ❤

Kåk på två sätt

Fribrev ett

 

 

 

 

 

Lurblåsaren

Jag visade här på bloggen tidigare i år att vi köpt en söt tornväktare. Det gjorde vi i denna trevliga butik. Krukmakaren heter Lena Palmgren och hon tillverkar dessutom många andra fina saker i sin verkstad i nära anslutning till ”Krukmakaren i Ystad”. Här finns även ett keramikmuseum, där besökarna kan se keramik som tillverkats i verkstaden i Gamla Apoteksgården.

Fribrev två

På utsidan av fönstret i entrédörren finns denna ovanliga lapp och text. Jag har läst om FRI-BREV tidigare och sett det i filmer. Detta var första gången som jag såg det i verkligheten. När jag kom hem googlade jag. Hittade inte så mycket om ämnet. Ett inlägg från en facebooksida, skrivet av en erfaren kåkfarare fick mig dock intresserad.

Här kommer några ”utvalda” meningar från texten med rubriken Vart tog tjuva hedern vägen? Undertecknat av ”Presidenten”. ”Det undrar jag varje dag. Själv har jag varit i den branschen i många år. Suttit inne i omgångar under åren. Tjuva hedern har börjat försvinna mer och mer… det är bara de gamla som vet vad det är och att det har funnits… det har funnits oskrivna regler bland de kriminella i många år… det har nästan dött ut… man rånar och slår inte pensionärer, kvinnor eller barn. Kom man till ett företag eller där det satt ett fribrev innan eller utanför dörren vände man och gick därifrån utan att ta något med sig där ifrån. För de som har fribrev har förtjänat det och gjort goda insatser för tjuvarna som sitter inne…”

Egna ord: Jag uppskattar idén med FRI-BREV och önskar allra helst att meningen att man inte rånar och slår pensionärer, kvinnor och barn fortfarande gällde fullt ut. För det tycker jag personligen är höjden av feghet. 😦 Vad tycker du bloggläsare?