Varje vecka under 2022

Varje gång som vi åkt och hämtat mat på Maxi i år har vi med oss tulpaner hem. Antingen från ”blomavdelningen” i affären, eller så åker vi en liten bit till och köper på Lindhs växthus, innan vi hämtar våra bruna fullpackade påsar utanför Maxi vid niotiden.

Vi älskar att ha blommor på ”finbordet”. Ibland delar Solveig buketterna och sätter ut några småvaser i rummen. Jag bad henne att leka lite med sitt macro, innan tulpansäsongen är över. Läste att det var säsongsavslutning till helgen på ett ställe som vi tänkt ”bloggbesöka”. Tror det var självplockning. Eller så var det tidiga jordgubbar. Finns det sena jordgubbar? 😉

Vilket intensivt blåsippsår. För första gången passade vi på att plocka några blå juveler i ett område som inte är ett Naturreservat. Två dagar senare var de givetvis en historia i en grön påse. För mig som inte är bortskämd med blåsippor är det fantastiskt att kunna njuta av de blå mattorna. I min barndomsstad Halmstad minns jag att min mamma längtade efter vitsippor och liljekonvaljstarten på året.
Vad mycket som händer i naturen just nu. Utanför mitt fönster ser jag hur det blivit ännu mer gröna knoppar på det stora trädet. Snart slår det ut i sin vårprakt. Just nu minns jag inte namnet. Men jag har inte glömt att det är med i vår kategori FYRA ÅRSTIDER. Nu fuskade jag, nyfiken som jag kan vara. ”Lönnen utanför fönstret” hade jag som bloggtitel. Där tycker jag faktiskt att höstbilden vinner av de fyra fotona.
Ha en bra vårdag. ❤

Konsten att välja rätt foto

Skulle jag skriva en berättelse hade jag valt ettan. Men i ett bloggsammahang vinner sista bilden för mig.

Lätt val. Sista bilden är för oharmonisk.

Experter hävdar ofta att okända personer ska INTE befinna sig i mitten.

Här tycker jag bilderna kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.

Men detta stör mig mer och mer. Helst när jag själv varit på en plats, som någon lägger in en bild på. Sanningen finns på översta bilden. På den andra drog jag iväg färgen så långt det gick. Fult så det skriker om det.

Det går att ta skapliga macro-bilder även med min kamera, som numera är betydligt lättare än Solveigs.

Ibland tycker jag det räcker med en bild. Den med handduk. 😉 Resten lämnar jag till betraktaren.
Fotnot:
Nästa inlägg handlar om andra delen av Kurt Wallander-böckerna. Då ska du få chansen att välja en av tre. Välkommen åter. 🙂