Från storstad till …

Om sanningen ska fram hade jag bara systemkameran tillhands vid två längre tillfällen under de fyra dagarna. Detta var ett av dem. Annars låg den ensam på hotellrummet.

Jag som trodde att vi skulle vara ett litet sällskap som lämnade Visby flygplats. Istället var planet fullsatt enligt flygvärdinnan.
Jag gick på som en av de första resenärerna. En fräsch kvinna satte sig på andra sidan gången. Hon tog också en fönsterplats. Då var det fortfarande ledigt på de flesta sittplatser som jag såg framför mig. Eftersom jag väntade på Solveig hade jag uppmärksamheten kvar bakåt åt den långa kön.
Först i kön var en lång man i 45-årsåldern. Jag beskriver inte mer av utseendet. 🙂 Däremot hörde jag hans raggningsreplik. ”Är det ledigt här?” Jag hörde bara att hon sa nej och några ord till. Konstigt att han inte därefter valde platsen framför henne. Istället gick han väldigt lååååångt fram. 🙂 Sedan kom en kvinna och satte sig på platsen mannen trånade efter.

Vi bodde på detta hotellet förra sommaren också. Det var då vi grät i sängen när vi såg dokumentären ”Den blå dörren”. Den här gången fick vi rum på 8:e våningen, halvvägs upp till toppen. Härlig utsikt över havet och Öresundsbron. Bra koll på allt som hände på gatan nedanför. Vilken puls det var på vägarna ex. klockan 17.10. När många människor slutat jobbet. Jag hade inte velat vara en av dem.
Det är sällan allt funkar på en resa med många tider. Men denna gång var det nästan för bra för att vara sant. ALLA tåg kom och gick i rätt tid! Flygbusschauffören stack 20 minuter för tidigt. Båda flygplanen lyfte tidigare än den angivna tiden. Berodde såklart på att alla var incheckade och fastspända ombord. Visst fick vi öka tempot i de två branta rulltrapporna vid Triangeln och lyfta de tunga resväskorna med jämna mellanrum för att hinna ner till tåget. Gubben är inte van längre vid att sprinta iväg på en perrong. Det var annat förr. Pust. Allt för tre minuters stående tågresa.
Lockelsen var en mysig familjemiddag på en restaurang. ❤
Jennifer hade tagit tåget ner från Halmstad där hon gör praktik medan lillasyster Lizette hade kortare resa. Härlig stund och god ofotograferad mat liksom vid de andra restaurangbesöken.
Måndagen var min solodag medan Solveig åkte iväg till ett annat hotell i centrum, där hon sedan var på en heldagskurs. Hon skickade SMS under dagen och var väldigt nöjd med alla ”föredrag” och fick många nya idéer inför framtiden. 😀
Visst kan det vara ensamt att gå och äta på restaurang. Men samtidigt är öron och ögon öppna för många intressanta intryck. 😉 Blev bara lite störd när jag fortfarande hade mat kvar på tallriken och med mening hade en tredjedel kvar av ölen i glaset. Då kommer ”hon” och frågar om det smakade bra och vips var tallriken i hennes händer. Visst hade jag lagt ihop besticken, men jag hade tänkt njuta en stund till och det fanns gott om lediga platser i lokalen. Nu bröt hon stämningen.

Sådant hade jag glömt när jag vandrade vidare i staden med puls.
Solen var i vägen så jag kunde inte fota hela befintliga huset.
Överallt byggs det. Häftigt att slänga på lika många våningar till. Hoppas det inte ramlar ner en extra blåsig dag. Något liknande hände nämligen med ett nybygge i vår gamla hemstad några mil bort. Tur att ingen då kom till skada.

Mätt och nymotionerad kom jag tillbaks till hotellet. Innan jag tog hissen upp tittade jag till mannen som låg där och spottade vatten i rondellen.

När jag tog detta kortet en stund senare hade jag ingen aning om att en berättelse föddes i min hjärna och tog form. Orsaken till det var mannen innanför fönstet som både fängslade och inspirerade mig. Vilken arbetsflit. 🙂 Han blev min hemliga kompis följande dagar. Jag skrev och jag tittade ut med jämna mellanrum från hotellfönstret. Tiden gick otroligt fort till Solveig kom hem. Då var det bråttom. Vi var bjudna hem till en mysig studentlägenhet och hade med oss tjugo paket. Tack Lizzan för allt gott. ❤
När vi sent i mörkret åkte hem därfrån bytte vi ut tåg och buss mot en taxichaufför eller var det en racerförare? Vi hade ett fast pris så vi tjänade inte in några pengar, men fick behålla våra liv.
Jag är glad för att vi i tisdags hann med en solig tågresa till vår förra hemstad. Där tog jag fler bilder. Visas i nästa blogginlägg. Nu ska här städas. Vi ska ha trevligt helgbesök. Ute är det sommarvarmt.

 

Annonser

Hansastaden växer långsamt

1

Den här vyn såg jag i en blogg för ett par år sedan och blev genast nyfiken. När jag for förbi med tåget från Helsingborg, på vår förlovningsresa i slutet av maj, kände jag igen husen. Dit måste jag åka någon gång, tänkte jag.

2

En solig dag i förra veckan blev resan av. 😀
Det påminner till en viss del om Visby. I det här fallet med en röd ”stadsmur” som skyddar mot buller och damm från stambanan.

3

Detta är entrén till affärsgatan i Jakriborg. Det omtalade bostadsområdet som började byggas 1998 och som bröderna Jan och Krister Berggren ligger bakom. En del säger att det är en filmkuliss. Andra korpar kraxar om att det redan håller på att bli en spökstad. Området är ritat av arkitekterna Robin Manger och Marcus Axelsson. Husen är byggda i hansastil, en sorts efterlikning i modern tid (pastisch) av medeltida bebyggelser i äldre Hansastäder. (Text från Wikipedia)

4

Det verkar som företag och butiker kommit och gått på affärsgatan under dessa sexton år. Det är inget som jag tänkt varken bena eller kamma ut. 😉 Jag har för lite kött på benen för det. Däremot hoppas jag det ska gå bra för Bageriet och caféet som öppnade i förra månaden. Den två dagar långa irländska musikfestivalen som ordnades för fjärde gången i juni hade jag gärna besökt. Kanske åker jag hit och går på julmarknaden som anordnas varje år. Bilderna därifrån lockar.

5

Här är entrén till affärsgatan från andra sidan, den mot det öppna fältet. Tempo ligger ytterst och har generösa öppettider.

6

Det finns olika typer av lägenhetshus. Höga och låga. En del blev jag riktigt förtjust i. ❤

7

Detta blev vi minst förtjusta i. Kanske är det populärast? Tyvärr hade inte solen letat sig ner mellan de trånga och mysiga gränderna under den timmen vi strosade omkring. Därför var det fullt med skugga på flera av mina foton. Nästa gång ska jag åka dit en eftermiddag istället.

8

Området byggs i långsam takt av olika orsaker. Det finns mark inköpt som räcker till ca 3 500 lägenheter. 2007 var 400 lägenheter färdiga och uthyrda. Året efter avskaffades bostadskön. Istället läggs lediga lägenheter ut på Jakri AB:s webbsida. Bolaget vill ha en ”blandad” befolkning enligt hemsidan.

9

Söt vattenskål för katter.

10

Anvisningar för hundägare.

11

Det är inte så trevligt att trampa i hundbajs, men vi saknade en skylt till. Gissa vilken? Synskadade personer skulle kunna råka illa ut. Det låg stora och små leksaker överallt på gatorna, andra allmänna områden och trånga gränder, som blivit kvar sedan gårdagens lek. Några barn såg vi inte till under en hel förmiddagstimme.

12

Vackert utanför. ❤ Kommer det att ligga hus här snart? Läget är perfekt. Det tar inte många minuter till Lund. På mindre än en kvart når man Malmö. De som jobbar i Köpenhamn skulle lätt kunna bo här. Blir du sugen på att flytta hit? Själva tog vi Pågatåget hem till Ystad. Borta bra – men hemma bäst. Fast i Skåne säger man ”himma”. 😉

Fotnot: Detta är mitt inlägg nummer åttahundra.

 

En stadsdel i Malmö

 

Ett
Vi tog Pågatåget Jarl Kulle mot storstaden Malmö och klev av i stadsdelen Hyllievång. Helst hade jag gått in här och sett på en match eller en konsert,

Två

eller tagit bron som binder ihop oss med grannlandet Danmark. Om vi inte kört vilse i dimman som jag såg från takparken denna tidiga förmiddag.

Tre

Att ta nästa tåg hit till det jag alltid kommer att kalla Kastrup lockade också. Om några veckor ska vi ta tåget över om det blir som vi planerat. Ha tålamod Bosse.

Fyra
Alltid intressant att titta på arkitektur. Fint eller fult?

Fem
Vill inte ha ett sådant i Ystad eller i Abbekås, men här på lagom avstånd går det alldeles utmärkt.

Sex
Typiskt att det var upptaget. Kan ni vara snälla och knö er lite? 😉

Sju

Det var Emporia som var målet för en trio i familjen Lidén. Detta mecka för så många och där våra döttrar varit åtskilliga gånger.  2007 utlystes en arkitekttävling som Gert Wingårdh vann. 25 oktober 2012 skedde invigningen i den 13 m höga byggnaden, som hyser ca 200 butiker & restauranger och som kostade 2 miljarder att bygga. Butiksytan är 68 000 kvadratmeter. Det första jag mötte var en skylt som berättade att man inte fick fotografera därinne. Kul för Bosse Lidén. 😦 In med allt i skåpet. Efter några trevliga timmar kunde jag konstatera att siffran inte stämde. Vi måste ha varit inne i minst tusen butiker. Roligast var det i ett omklädningsrum där Solveig provade en klänning. Det var stort som en svit på Grand.
”Hur går det i Stora provrummet? Får jag komma in?” frågade en expedit. Tur att det inte var jag som provade klänningen. 😉
Min favoritaffär är Hollister. Bara att se på väggen med strandfilmen är värt ett besök. I den affären blev det tre t-shirts. Jag fick även ihop tre par byxor och en vårjacka utan att gnälla en endaste gång att jag ville hem eller ut. Istället blev jag sugen på att köpa mer. Hade jag feber i fredags? 🙂 Vilken god kycklingfilé jag åt på Jensens Böfhus förresten.
Åtta
Jag var förvånansvärt pigg efter denna shoppingtur – till stor förvåning från två håll. 🙂
Kaffe latte

Suget efter en kaffe latte blev stort och detta romankända konditori låg nära till hands.

Nio

Ser ni vad det står på väggen?  VARNING FÖR KÄNSLIGA MÄNNISKOR står det.
Är ni beredda? 😉  Här kommer modelejonet Bosse Lidén. Den fule gamle gubben gör allt för att skämma ut sig på Blogglandia.

Modelejon ett

Modelejon två

Modelejon tre

Modelejon fyra

Vilken tröja tyckte du var snyggast? Är Panter-Gunnel med vet jag vilken färg hon väljer. 😉
Vad komiskt det var när Solveig upptäckte att tjuvlarmsknappen satt kvar på min jacka. Helt fantastiskt. Solveig gick in på Dressman i Ystad för att få hjälp. De kunde inte ta bort den men var snälla och bytte ut den mot en likadan jacka. Så min jacka är köpt på Emporia, men rent fysiskt kommer den från en affär i Ystad. Tur att den inte var köpt på Hollister. Fast då hade jag å andra sidan haft ett bra skäl att återvända dit snabbt. 😉

När saker går emot

Så förvånad jag blev när jag öppnade kylskåpet i måndags. Inte av vad jag såg, men vad jag kunde ha sett om jag slagit i köksön med bakhuvudet. Alla planeters stjärnor och Tors hammare i samma kyliga paket. Plasthandtaget lossnade nämligen. Jag hade tur och hann stoppa fallet trots min morgontrötthet.

Helt förvånad var jag ändå inte. Allt har sin tid och åldern tar till slut ut sin rätt. För idag fyllde både kylen och frysen hela två månader. 12 augusti blev vi lyckliga ägare till denna avfrostningsfria frys och dess kompis kylskåpet. Antagligen är det en väldigt lång tid i dessa slit och slängtider. Ändå kände vi oss frostiga när vi kontaktade Elon och fick beskedet att vi kunde hämta ett nytt handtag om några dagar. En olycka kommer sällan ensam. Igår blev jag glassugen. Mitt på dagen. Det är ju den tiden på året nu. :)Glasstiden. Familjen brukar reta mig för att jag inte gillar att äta glass direkt från frysen. Själva äter de stenhård glass från burk och paket, medan jag låter min portion snurra runt några varv i mikron om jag har brådis. Ibland blir jag retad en extra gång när jag missat tiden och det mer liknar vaniljssås än glass när jag plockar ut min tallrik.
Den här gången valde jag ett paket med krossad choklad i. Paketet kändes ovanligt mjukt när jag tog ut det och jag insåg att det inte handlade om att mikra, snarare dricka glass.
Det visade sig att frysen bara lagt av helt och hållet. Solveig var hemma eftersom hon var sjuk. Hon ringde direkt till stället där vi köpt frysen. Det visade sig att vi inte kunde ta ut vilken elektriker som helst. Då gällde inte garantin. Vi skulle ringa till Elektro helios. Han frågade om vi kollat proppen. Löjligt tyckte vi eftersom kylen och frysen går på samma propp. Vi bytte för syns skull så han blev nöjd.
Ett samtal till Elektro helios gjorde oss inte muntrare. Elektrikern var fullbokad för dagen. Han hade tid först på onsdag. Maten då? Vi hade storhandlat för ett par dagar sedan. ”Ni har väl hemförsäkring”, var det empatiska svaret. Nytt samtal igen, till försäkringsbolaget. Ny trevlig information. 1500 kr i självrisk. Ingen av oss ljuger till vardags så vi kunde inte dra till med några dyra matvanor som vi precis skaffat oss.
Jag hittade en snäll granntant på gatan som numera har två hyllor i sin frys med våra varor. Vi får äta mycket bröd de närmaste dagarna. Bröd som kommer att bli torrt… Solveig gjorde kräm av bären. En hel del mat gick ändå inte att rädda.
Med posten fick jag en present. En slags värmepåse som skulle ”laddas” på ett varmt ställe. Jag föreslog frysen. Solveig kunde inte låta bli att skratta, fast hon tycker att jag är som en struts ibland. Själv tror jag att det är en överlevnadsstrategi från min sida. Allt kunde varit mycket värre. Frågan är också vad som ska hända snart. Alla goda ting är ju tre… spisen som får frostskador? diskmaskinen som börjar googla? Ystads alla 20 000 råttor som ska ha sammanträde i vår bostad? En ny pyroman som fryser och behöver leka med tändstickor? Nu leker jag struts igen. Det ser åter fint ut i köket. Varorna från skåpen ovanför kyl och frys har vi lyft ner en våning. Ska jag se Idol eller VM-kvalmatchen? Nu gick det en propp i min tokiga hjärna. Ska bara byta sedan är jag tillbaks igen. So happy. 😀

Idag är det lördag. Vi har monterat ner en hög säng och monterat ihop en snygg dagbädd från Mio. Lizette hade bestämt sig för att komma ner från taket och sova närmare golvet. Jag gissar på att om man får killbesök är det mer praktiskt än att klättra uppför stegen. Först ska pappa och mamma godkänna kavaljererna. 😉 Jennifer är med en kompis på Emporia och en sväng till Malmö. Det märks att vi fått stora tjejer så där i all hast. Slut med haklappar, välling och att läsa sagor. Var sak har sin tid. Annars är det en bra idé. Om Lizette får killbesök knackar jag på och kliver in med ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Sätter mig av en slump i mitten av den nya dagbädden och snart har jag fångat min publik. Jag behöver inte överdriva och lägga mina armar om grabbens axlar. Man måste tänka på personliga revir. 😉 Är han trevlig och gillar högläsning så…. 😉

DSCN95980001

Månadens boktips – ”Ondskans pris” av Set Mattsson

DSCN93530003

På ett vis påminner denna bok om förra månadens boktips. Båda böckerna är berättade i ett långsamt tempo. Då handlade det om Stockholm och femtiotalet. I denna bok är handlingen förlagd till Malmö och tiden är precis efter andra världskrigets slut. I maj 1945 ligger Europa i ruiner. Tiotusentals flyktingar som drabbats av ondskan i nazisternas förintelseläger anländer till Malmö. Mordet på en ung polsk kvinna som precis kommit till Sverige sätter igång händelser som sprider sig likt ringar på vattnet och får oanade konsekvenser för många i bokens handling. Det svenska folkhemmet, som först öppnar famnen för flyktingarna, visar allt fler sprickor i fasaden. Detta är en förtätad kriminalroman som bygger på verkliga händelser i Malmö.

Det är intressant att läsa denna välskrivna bok, som är spännande, men samtidigt upplysande om hur det kunde vara i vårt land, som skulle kallas för neutralt. Mattsson är påläst som få. Han har grävt i gamla arkiv och intervjuat poliser som arbetade i Malmö på 1940-talet. Romanen är Mattssons examensarbete från författarskolan vid Lunds Universitet. Huvudpersonen i Ondskans pris är Douglas Palm, kriminalöverkonstapel med ett hopplöst fall på sitt bord. Inte blir det lättare av att hans fru Anna jobbar på förläggningen och ser livet på sitt sätt. Deras barnlösa äktenskap får sina prövningar. Journalisten Torsten Jonnervik har förmånen att kunna vandra ut och in från polishuset och mellan alla hemliga kvinnomöten. Ibland ligger han ett steg före, ibland gör han bara snedsteg. 😉
Det är en svår balansgång när man strävar efter att både skildra väldigt mycket och samtidigt hålla en spänningshistoria vid liv. De som bara är intresserade av kriminalbiten skulle kunna störas av att den biten går på sparlåga i vissa partier. Som vanligt kan jag inte låta bli att fantisera och gissa vem som är den störste skurken. Vet inte om det bara handlar om ren tur när jag för andra gången i rad drar rätt slutsats. En suggestiv, välkomponerad historia, med en utmärkt miljöskildring som får mig att imponeras.

Set Mattsson är sjuksköterskan som utbildade sig till journalist och som nu kan kalla sig författare. Hans debut smakar mer. Redan i år är det dags för del två, en fristående fortsättning med kriminalöverkonstapeln Douglas Palm. Hela serien ska omfatta tre böcker. Jag ser fram emot att få läsa nästa roman.

Vädra JoJo-korten

Skurupett

Förra veckan när damtrion åkte iväg på sin shoppingresa köpte de två jojo-kort för
1150 kr. Med dessa två kort kan man, från den 15 juni till den 15 augusti, åka så mycket tåg och buss som man vill i hela Skåne. Kortet är inte personligt. Har man två kort kan man kan ta med vem som helst på en trevlig utflykt.
Skuruptvå

Jag valde att ta med dessa två tonårstjejer och en lite äldre kvinna med grön jacka. Vi åkte inte långt. Bara tjugo minuter västerut med ett blått Pågatåg.

Skuruptre

Snällt och tåligt följde jag med in i skoaffärer och klädesaffärer. En av oss fyra gjorde riktigt bra fynd.

Skurupfyra

Men det var skönt att orten hade ett fik.

skurupfem

Som vanligt när alla fyra är och fikar satte vi var sitt personligt betyg. Då går vi efter läget, smaken, inredning m.m. Denna hobby började vi med när vi flyttade till Ystad.

Skurupsex

Om du tycker jag är söt skulle du se min pappa. Den texten hade Jennifer på en tröja som vi köpte på en marknad i Långås när hon var liten. Varför kom jag att tänka på den storyn nu? Detta är ju ett annat barn. 🙂

Skurupåtta

… och varför har jag fått Josefins light cola?

Skurupsju

Eftersom jag inte fick något kaffe till fikat kunde jag inte låta bli att använda kniven… Vilken tur att jag inte skrivit ortens namn. Skojar bara lite för ovanlighetens skull på bloggen. Visst var det tuffa stolar?

Slurupnio

Mitt favoritstopp på eftermiddagsturen var detta ställe. Jag blev glad redan när jag doftade i en stor teburk och kunde köpa hem en gammal favoritsort; Rabarber med grädde. Lizette hittade porslinskålar som hon vill börja spara på. Solveig har tröttnat på att skala små söta nypotatisar. Nu ska hon pröva…

Skuruptio

Hoppas de är lika bra som den trevliga expediten berättade.

Skrupelva

Jag lovar. Det var varken jag eller Lizette.

Skuruptolv

Om jag är snäll får jag följa med hem igen.

Det enda jag visste om Skurup innan var att det låg ungefär en kvarts bilresa från Sturups flygplats, att de har en folkhögskola med en journalistutbildning och att Johanna museet ligger i kommunen. Dessutom visste jag att en av mina bloggvänner bor där, för hon köpte min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” i förra veckan. 🙂
När man tar väg E65 mellan Ystad och Malmö åker man förbi i utkanten av tätorten. I hela kommunen bor ca 15000 invånare och i tätorten lite drygt hälften. Av dem i tätorten är det många som pendlar till Malmö, Lund och Köpenhamn.
Nästa gång familjen Lidén ska ut och JoJo-åka, ska vi åka åt ett annat håll.

Redovisning av tävlingen

 

Den här bilden tycker jag bättre om. Vågade inte lägga in den. Trodde att det skulle bli för lätt. Någon skulle förstora ABF i fönstret eller skyltarna till höger om dörren. Se ett riktnummer. Eller bli fikasugen. Plocka fram ett tandvänligt kexpaket. Läsa texten på det torra kexet innan det hamnade glupskt i munnen. Behålla flicknamnet i minnet. Tänka på min fråga där jag frågade efter en stad. Para ihop NAMNET med ordet STAD och belåten vara nöjd med att ha löst gåtan. MARIESTAD. Den mysiga staden vid Vänern. Nu blev det inte så. Lotten stannar här på bordet.

Damtrion har tagit tåget till stora staden Malmö. Då är det bara för mig att finansiera kostnaderna för innehållet i alla kassar som de troligen kommer hem med. Skrap. Det börjar lovande. En TV-apparat på första skrapet. En till. Fantastiskt. Nu fick jag den tredje. Hur många ska man ha? Lite mer skrap. Slutskrapat. Synd. Jag som hade hoppats på nio stycken. Så blev det ynkliga tre. Det var kul så länge det varade. Jag tror jag tittar på den riktiga Tv:n istället en stund. Jag känner mig lite dyster. Ute regnar det många droppar just nu.  😉

Ps. Bli inte skärrade kära läsare. Jag brydde mig inte alls om att jag ”bara” hade tre TV-apparater på lotten. Jag är van med nitlotter. Det konstiga var att jag hade tre klöver också. Passade inte alls in på årstiden. Svenska Spel har ingen som helst säsongskänsla. De kunde kört med pumpor eller höstastrar och sedan kastat över till snöbollar. Nu blev det för somrigt. 😀