Månadens boktips – ”Min mormor hälsar och säger förlåt” av Fredrik Backman

November

Vilken svår bok att skriva om. Ändå är den given som mitt boktips i november. Uppföljaren till boken ”En man som heter Ove”, som jag älskade. Jag är egentligen inte så förtjust i att befinna mig i sagor samtidigt som jag läser en vuxenbok. Det är också när besöken där blir för långa, som jag anser att boken tappar tempo. Det finns ett stort skäl till att Landet-Nästan-Vaken och kungariket Miamas är en viktig del i denna mycket allvarliga bok. Här träffar vi på många olika karaktärer som från början har den gemensamma länken att de bor i samma hus. Fredrik Backman har ett personligt och helt underbart sätt att lyfta fram viktiga, annorlunda personligheter och ibland ge klacksparkar med sin, i många fall, ironiska berättarstil. Man kan välja att skratta med eller sätta skrattet i halsen. Frågan är vad som krävs för att man ska få ha sin fulla rätt att vara annorlunda. Dialogerna är ofta riktiga pärlor. Träffsäkra. Levande. Ibland skrattretande nära personer jag mött i riktiga världen.
Elsa är sju år och just annorlunda. Supersmart och fylld av fel kunskaper jämfört med sina jämnåriga. Mormor är sjuttiosju år och galen. En härlig kombination. Allt eftersom storyn nystas upp får vi reda på alla tokigheter denna kvinna gjort och samtidigt får vi även reda på allt viktigt hon gjort i sitt yrkesliv. Stora insatser som får konsekvenser i bokens framtid. Vi läsare känner igen katastrofer som hänt i världen. Det finns otaliga poänger i romanen. Fredrik Backman har för andra gången bevisat för mig att han är viktig i svensk skönlitteratur. Jag uppskattar hans fylliga epilog.

”För livet är ju väldigt komplicerat och väldigt enkelt på samma gång. Det är därför det finns Facebookstatusar.”

Månadens boktips – ”Nattvägen” av Kristin Hannah

Kristin Hannah

Ett lästips från Solveig Lidén

Tvillingarna Mia och Zach Farraday är uppvuxna i en familj med två föräldrar som älskar dem. De är vana vid att få allt de behöver och lite till. Lexi har varit ensam under större delen av sin uppväxt. Med en missbrukande mamma är hon van vid hunger, smuts, kyla och avsaknaden av någon som sträcker ut sina armar för att ge en kram. Efter att ha varit fosterhemsplacerad på flera ställen får hon äntligen veta att hon har en släkting i livet. En släkting som visserligen är både gammal och fattig men som är beredd att ta emot Lexi.

Första dagen i high school letar Lexi efter en plats där hon kan äta sin lunch. Under ett träd sitter Mia och läser. När Lexi frågar om hon kan slå sig ner där berättar Mia att det vore detsamma som socialt självmord. För trots sin fina familj saknar Mia något mycket väsentligt i skolsammanhang – nämligen kompisar. Vänskapen mellan Mia och Lexi växer sig allt djupare. Mias mamma Jude, en äkta curlingmamma, får finna sig i Lexis bakgrund eftersom hon märker hur väl Mia mår av att äntligen ha fått en riktig kompis. Samtidigt uppstår känslor mellan Lexi och Zach, trots att de till att börja med stretar emot. Så en natt händer det som inte borde fått hända. Ett enda felaktigt beslut förändrar livet för hela familjen Farraday, men ännu mer för Lexi. Hat och skuld intar kärlekens plats och livet blir plötsligt totalt annorlunda för dem alla.

Det här är en bok som engagerar mig som läsare allt mer ju längre jag läser. Jag kan lätt sympatisera med den lite utstötta och ensamma Mia som alltid kommer i bakgrunden av sin snygga och populära bror. Jag kan lika lätt bli trött på mamma Jude som innerst inne vill så väl, men som inte riktigt vet när hon ska stå tillbaka och låta sina barn klara sig utan hennes hjälp. Men det är trots allt Lexi jag känner för mest. Hennes totala utsatthet och brist på vuxenomsorg. Hennes glädje över små förbättringar i tillvaron. Hennes förmåga att försöka hitta något positivt att klamra sig fast vid.

Omslagsbilden har en lite mörk och dyster utstrålning. När man läst baksidestexten inser man snabbt att detta inte kommer att bli en Askungesaga där huvudpersonerna lever lyckliga i alla sina dagar. Men det verkliga livet kan vara just så här bräckligt och innehålla alla de här ingredienserna; glädje, kärlek och lycka – likväl som sorg, hat och skuld. Vad händer när allt det man byggt upp sitt liv kring splittras och blir till tusen bitar?

Näsduken behövs vid flera olika tillfällen och för mig är det ett konkret bevis på hur bra den här boken är. Kristin Hannah har gjort det igen – skrivit en bok som jag knappt kan lägga ifrån mig trots att klockan för länge sedan passerat ”dags att sova tiden”…