Bild L

Sovande begravd.  😀
Kunde det inte fått plats några fler saker? Det kunde bli soppartorsk precis överallt. Energin tog slut på en nanosekund.

Tävlingsregler & fast text:
EFTER jag lagt in alla deltagande foton från A till S kommer ett tävlings-blogginlägg. OBS! Det är endast där som du deltar i tävlingen.

En av er som lämnar poäng och deltar vinner en Skrapkryss. Jag eller någon familjemedlem lottar från det svarta porslinshjärtat.

Du har 15 poäng till ditt förfogande. Poängen fördelar du precis som du vill. Ex. ge alla poäng till det fotot som du tycker bäst om, ge fem poäng var till tre foton, ge en poäng var till femton foton. Eller en helt annan personlig poängvariant. Domaren är dock bara intresserad av hela poäng.  🙂

 

En mördare på två ben och en mil hals

En söndagseftermiddag lämnades jag ensam hemma. Det var inte mörkt och jag var nästan femtio år gammal så det gick ingen nöd på mig. Egentligen hade jag det trevligt. Jag var mitt inne i manuset av ”En andra chans” och befann mig i en eggande fiktiv värld. Ändå var det något som fick mig att både tappa koncentrationen och rycka till. Någon hotfull skugga utanför min skrivlya mörklagde min sfär. Plötsligt drabbades jag av akut rädsla. Vilken farlig person befann sig i vår lugna villaträdgård, precis vid dammen med guldfiskarna? Behövde jag söka skydd eller fly?

Bilden är från dagen efteråt när mördaren återvände till brottsplatsen utan det minsta dåligt samvete. Då stod den och lurpassade vid häcken och gömde vapnet, den långa halsen.

DSCN3732

Vilken stor fågel! Just då landade inte mina tankar på arten häger utan min höga puls fick istället igång mina fötter. Snabbt sprang jag till skåpet med digitalkameran.
Jag hann klippa några taskiga bilder innan nästa impuls slog till. En ny rusch till vårt stora bibliotek och avdelning U. Rätt sida i fågelboken bläddrades fram och jag började ögna igenom texten:
Hägern är en imponerande fågel med en totallängd på 100 cm. Att den ser så stor ut beror mest på de breda vingarna, de långa benen och den långa halsen som den snabbt kan sträcka ner i vatt … (här fladdrade ögonen vidare) … Födan består huvudsakligen av fis …
Ännu snabbare lopp. Denna gång till altandörren som jag slet upp till vår inre trädgård. Den långa halsen styrde huvudet under vattnet som en radar och jag fick lust att vrida om halsen ett par gånger.
Några väl valda halländska ord satte fart på mördaren.

DSCN3672

Fyra guldfiskar hade blivit två. Just nu minns jag inte om det var Meg och Tom som blev söndagsefterrätt. (Jag ska leta upp begravningsplatsbilden senare) En stund senare satte jag dit hinder runt dammen.

0060001
Nästa dag när hägern Helge gjorde ett måndagsbesök blev det inget napp för honom. Där blåste jag honom på lunchen. Däremot fick jag uppleva en ovanlig måndagsbegravning där det hölls tal, sjöngs sånger och var en tyst minut. Ordning och reda på mina då små döttrar.  🙂

0020005
Tacka vet jag smådjur i en jämförelse. När jag var liten gillade jag maskar och skalbaggar. Nyckelpigor var söta men två gånger fick jag känna på tjuvnyp när jag satte mig på en nyckelpiga med alltför tunna shorts. Det gjorde riktigt ont. Numera är det fjärilar, humlor och nätvingar som är mina favoriter. Vilka är dina favoriter?

TrollsländaVårtbitare
Båda djuren satt först en stund på min rygg. Det var först efteråt som jag fick veta att det var en Vårtbitare som kunnat nypa till. Det andra är en söt trollslända.

Jag hade gärna klarat mig utan vissa trista småkryp. Getingar, fästingar (stackars husdjur) spindlar, knott, mygg, myror inomhus, flugor på nätterna och bromsar som var hopplösa under sommarkvällar när vi bodde i Skummeslövsstrand. Alla har de säkert en viktig uppgift i kretsloppet i naturen, men jag har inte kommit på vilken.

Dags för ARTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 11 maj)

Regler & Mall:
Bilderna ska tas av dig utomhus under dessa dagar. Du prickar av de smådjur som hittas och känner då förhoppningsvis en tillfredställelse för det och sväljer besvikelsen om du tyvärr inte hittar allt under lektiden på ett korrekt sätt.

Jag såg humlor och fjärilar redan i slutet av mars. Myror har dykt upp på altanen och mask i gräsmattan. Det jag inte sett än i år är skalbaggar och flugor. Väder och klimat styr jag inte över. Även om det finns stunder jag skulle vilja kunna göra det. Maj har i alla fall börjat mycket positivt.

Del ett:  0-10 poäng
Försök hitta dessa smådjur under uppdragsdagarna. Inga foton från ex. sommaren 1969, ”ring en vän”, en ”fuskpäls” eller ett snabbjobb på två röda sekunder på nätet.

A: Skalbagge
B: Fjäril, en art/färg
C: Fjäril, en annan art/färg
D: Myra
E: Humla
F: Nyckelpiga
G: Mask
H: Larv av något slag
I: Spindel
J: Fluga

Del två:  3 x 2 poäng
Tre olika sorters bajs från ”vilda” djur i naturen. (ej ex. katt, hund eller andra husdjur)
Du behöver inte kunna ”ägarens” namn. Men spillningen ska se olika ut om du har tur och hittar mer än en ”hög”.

Ut och njut av den sista vårmånadens underbara natursmörgåsbord. Se det stora. Se det lilla i det stora. ❤

Sammanfattning:
A. Lägg in foton i din blogg på de saker du hittar när det gäller smådjur och spillning.
B. Lämna en kommentar till mig att du är klar på din blogg.
C. Jag delar ut poäng och redovisar en ny tabell när lekuppgiften är avslutad.

Maxpoäng landar denna gång på 16.

Stänkare:
Nästa gång kommer jag att berätta om ett gratishotell som numera är nerlagt.  😀

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten.  ❤

Lek-Tabell: (Efter 17 uppgifter)
1. Ditte Akker, 165 p.
2. Eva Rohlén, 161 p.
3. Wiolettan, 157 p.
4. Znogge, 151 p.
5. Gunilla Wahlberg, 145 p.
6. Villa HerbertsEthel Hedström, 133 p.
8. Anki, 131 p.
9. Comsi Comsa, 108 p.
10. Primrose, 95 p.

11. MiaMaria Bromander, 92 p.
13. Lma, 88 p.
14. Sanna, 82 p.
15. Kersti, 77 p.
16. GunBritt, 74 p.
17. Sussie, Gunnel Moberg, 48 p.
19. Kicki Olsson, 47 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. GunToresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Susan Johansson, 11 p.
25. Ezter, Mickan, 10 p.
27. Anne, 5 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.

Färg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
Det är alltid de som står för underhållningen.  😀
https://znogge.wordpress.com/2016/05/07/smakryp/#comment-193736
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/bosses-tavling-18de-uppgiften-en.html#comment-form
https://tittelina.blogspot.se/2016/05/bosses-bloggtavling-gar-vidare.html?showComment=1462890323702#c874327949501103413
http://akker.blogg.se/2016/may/fokuserad-och-envis-2.html#comment
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosse-tema/#comments
http://dammsamlare.blogg.se/2016/may/bosses-lek-3.html
https://lma7.wordpress.com/2016/05/10/uppgift-18-insekter/
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/05/att-trotsa-sina-radslor.html
https://egopyret.blogspot.se/2016/05/bosse-lidens-18-lekuppdrag.html?showComment=1462977289180#c1826453970604727767
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/05/11/11312167-ut-for-att-leta-smakryp/
http://minsoltrappa.se/2016/05/11/de-sma-liven/#comment-220
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/smakryp-bosses-utmaning.html?showComment=1462983111774#c8841871536992207299
https://ankistankar.blogspot.se/2016/05/lite-stressad-dags-for-bosses-lek-igen.html?showComment=1462985512540#c4095816768391485587
https://villaherbert.wordpress.com/2016/05/11/bosselek-nr-18/comment-page-1/#comment-936
http://gunwah.bloggo.nu/Smakryp/#comments
http://eva49.bloggo.nu/Insekter/#comments

 

 

 

 

 

 

 

Jag plockade upp en gammal hobby

Det märks tydligt att mitt skrivande tog över rejält i januari 2013 då vi började tvätta manuset ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag plockade bort saker som jag sysslat med tidigare under åren, som t.ex. att för skojs skull räkna ut medeltemperaturen.

Under tiden som min blodsockermätare kontrollerar mitt blodsockervärde, har jag samtidigt vandrat iväg tre meter och läst av temperaturen utanför sovrumsdörren. Detta tar inte många sekunder. Värdet har hamnat på den plats som finns för varje datum i min femårsdagbok. Mitt bloggskrivande har aldrig varit något mål för att ersätta dagboken eller ens komplettera den. Ändå har jag bjudit på mycket privatliv i mina blogginlägg. För att inte tala om i den kommande boken… 🙂

Nu har jag fått en oväntad lucka medan vi väntar på att kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” ska dyka upp från Danmark. I förra veckan satte jag på några riktigt bra skivor i min Bang & Olufsen musikanläggning och jobbade i kapp de ”förlorade” tjugo månaderna. Solen var snäll och inbjöd mig till balkongpauser.

  1. Medeltemperaturen på morgonen i varje månad. 2. Lägsta morgontemperaturen under månaden. 3. Varmaste morgontemperaturen under månaden.

Den intressantaste analysen jag kom fram till var att vi bott i Ystad tre höstar. Detta innebär 90 novemberdagar, 93 oktoberdagar, 90 septemberdagar. Det kallaste jag skrivit in som lägsta morgontemperatur är 0 grader, en novemberdag förra året. Jag minns hur det 2013 fanns fina rosor i trädgårdarna och andra blomster, som gladde oss under promenaderna. Där har ni en stor fördel med att bo i Ystad. Jag hoppas trenden håller i sig när vi går in i den andra höstmånaden. När vi bodde i Skummeslövsstrand hade vi som kallast minus femton grader en novemberdag 2010.

Många anser att statistik är tråkigt och att de som ägnar sig åt sysslan är urtrista och grå personer. Jag känner mig inte trist … okej! Jag erkänner! Jag har just nu tagit på mig en matchande grå tröja. 😉

Statistik har jag lekt med sedan barn på olika sätt. Jag ser inte på det med torra ögon utan oftast med en glimt i ögat. Samtidigt går det att se vissa sanningar och trender (även dölja sanningar). Därför tyckte jag det var hög tid att ge ämnet STATISTIK en egen kategori i min kära blogg. Spyr du över all statistik eller tror du att det finns ett korn av sanningar att läsa ut ur siffrorna?

Gör någon medmänniska glad ikväll, då smittas det samtidigt av till dig själv. Fiffigt. Behövs ingen trist statistik för att komma fram till det.

0010003

0020002

Den tog mig med storm

Oktoberkvällen 2011 var mörk och dyster. Barnen höll på med sitt skolarbete. Solveig ville se något på TV som jag inte hade följt tidigare. Därför berättade jag att jag skulle hyra en film och se den på datorn i sovrummet. Av en slump råkade jag hitta en film som jag visste att kritiker lovordat och som var med på min långa ”kanske-se-lista”. Snabbt kollade jag runt på betygslistor på olika sajter. Antingen högsta poäng eller lägsta. Den ska jag se, tänkte jag.
Jag var inte på mitt bästa hösthumör den kvällen. Efter att ha försökt få in svensk text eller åtminstone engelsk text så att jag kunde ha någon behållning av filmen, hade mitt humör sjunkit nära frostgränsen. Ändå fanns det inte med på min karta att ge upp. För fjärde gången startade jag om filmen och ställde in den svenska texten. Ändå tjafsades det på tyska utan att det var textat. Min skoltyska förstod efterhand delvis konversationen, men inte hade jag lust att sitta där under en hel film och… vad hände då? Plötsligt blev det engelskt tal och svensk text. (De hade alltså valt att inte översatta tyskan som pågick i fem minuter.) På övre plan i vår bostad hade Solveig sett klart sitt program och fortsatt att titta på något annat så länge att hon somnat i soffan. När hon vaknade till stängde hon av TV:n och gick nerför trappan, öppnade sovrumsdörren och hittade mig på stolen framför datorn. Endast skärmen lyste upp rummet.
”Har du inte sett klart filmen?” frågade hon förvånat.
”Det är tredje gången jag ser den. Man får hyra den i 24 timmar. Jag hinner en gång i morgon också …”
Sådär har jag aldrig gjort förr. Det har hänt att jag sett om biofilmer en vecka senare, ex när jag blev kär i en viss blond tjej i Grease.

Den här filmen tog mig med storm. Jag har flera gånger analyserat mig själv om varför det blev så. Jag kan varenda scen i manuset. Imorgon får du veta vilken film jag menar. Givetvis fick den en tia av mig i soffan. Det fick den definitivt inte av mina tre andra familjemedlemmar … 😉

VMA – Triss på en halvö

Vi både uppskattade och gillade Bjärehalvön när vi bodde och hade porslinsmuseum där. Endast 3 km till Hovs Hallar, 5 km till Torekov och 9 km till Båstad. Ändå tyckte både jag och Solveig att halvön söderut vann i en jämförelse mellan halvöarna.

Idag för två veckor sedan, när vi skulle hämta våra döttrar, gjorde vi en avstickare till de tre platser på Kullahalvön som vi gillar bäst: Viken, Mölle och Arild.

1

Overkligt att Viken ligger så nära till Danmark. Själva centrumkärnan består av två delar. Det är Gamla Viken som tilltalar mig mest. En villa med en lummig trädgård i de kvarteren hade jag inte sagt nej till. 🙂

2

3

När jag ser det anrika gamla hotellet på höjden i Mölle tänker jag på gamla filmer med ex. Nils Poppe.

4

Grabben i mig tänker på favoritserien ”Kullamannen” när jag blickar mot Kullen.

5

Här på bänken med utsikt ner mot hamnen i Arild fick gubben sluta tänka på Marianne i Kullamannen. Han hade själv två döttrar som skulle hämtas en viss tid.

6

Fast vi startade från Ystad redan klockan sex insåg vi att tiden sprang ifrån oss. Så är det när man har det roligt och det är asfaltläggarnas favorittid på året. Vi fick skippa ”Flickorna på Skäret”, Skepparkroken och några andra favoritställen. Snabbt tog vi oss till en strand i Hemmeslöv, precis i utkanten på Båstad. Undra om de ska förbättra hotellverksamheten eller bygga annat? Fortfarande var det strandväder när vi tog maten och gick ner till gamla kända kvarter. Här badade vi många gånger när tjejerna var små. Solveig hann duka upp under tiden som jag tryckte in insulin i magen. Jag hann ta några tuggor innan mötet började. Insåg att det handlade om ett stormöte och att vi inte var inbjudna. Varenda geting var däremot inbjuden till Rivierans Strand i Hemmeslöv. 😦 Dessutom började det dra ihop sig till ett lokalt ösregn. Mörka moln tornade ihop sig på himlen bakom våra ryggar och vi tvingades rusa till bilen. Plötsligt blev det full aktivitet runt bilen. Syns inte på bilden. (Jag vågade inte gå ut och fota när det pågick som värst). En stor läbbig gaffeltruck körde fram och tillbaks bakom bilen och hämtade saker som en lastbil snabbt hade lastat av. Jösses. Konstigt att de inte stängt av bilparkeringen för privatpersoner. Skulle vi äta sådana stressluncher varje dag hade vi fått magsår. Mestadels skrattade vi åt det, men en aning stressigt blev det. Kul minne efteråt och det kunde varit värre. Tänk om truckmannen bestämt sig för att lyfta upp vår bil i luften och sedan tagit helg. 😉

Vilken halvö av dessa tycker du bäst om och varför?

Du får ha en bra helg. Jag och Solveig ska ställa klockan imorgon.Tidigt på morgonen startar vi med sysslan att göra en gedigen tabell över sådana saker som ska ändras i vårt manus. Jag har tingat två yngre kockar till lunchen. För oss gör det inget om det ösregnar eller snöar ute denna intensiva manushelg.

 

 

En intensiv vecka

DSC_16130012

I takt med att temperaturen ökade drog vi upp tempot för manusarbetet denna veckan. Det var inte lätt att hitta en skuggig plats. Ett tag satt vi så nära vår häck vi kunde komma. Inomhus var det inte tal om att jobba. Våra hjärnor är inte gjorda för att vara kreativa i en bastu.
I torsdags skickade vi iväg inlagan och dagen efteråt gick omslaget samma väg. Nu kommer Annika Bengtsson på Grim förlag att göra PDF filer av materialet innan vår nästa arbetsuppgift tar vid.

Det är söndag idag. Förra söndagen träffade vi en riktig kändis. Jag ska återkomma till denna Österlenman som ex. känner Björn Ranelid. 🙂

Tänk med vänner jag fått här på Blogglandia. En del av dem har hängt med sedan starten sommaren 2012. Väldigt många av de 259 personer som kommenterat på min blogg har jag aldrig träffat i verkliga livet. IRL som det så tjusigt heter. Det var heller aldrig mitt mål när jag startade upp. Jag hade redan många kontakter. Dessutom har jag anpassat mitt liv sedan jag sprang in i väggen. Samtidigt är jag innerst inne samma nyfikna kille så….
Att Signhild Skrivmoster Hortberg skulle bli nummer ett var inte överraskande. Själv hade hon inget att säga till om saken eftersom vi överraskade henne på hemmaplan. 😉 Nummer två var också ett naturligt val. Båda dessa kvinnor har varit med sedan vi var aktiva i en skrivarsajt parallellt med blogg och Facebook. Där var hon bara Regnbågen för mig. Numera är hon lika mycket Laila. Vi hade som väntat riktigt mysigt på vårt balkonghäng. Inte gjorde det saken sämre att hon både har en trevlig man och att han har ett välklingande namn – Bosse. En av Lailas presenter kommer vi att ha glädje av hela livet och förhoppningsvis kan den bringa välgång.

Blogg

Igår blev det en heldag med två gamla kompisar som känt mig sedan jag var en liten parvel. Efter balkonglunchen tog vi dem med på en Österlentur med ett stopp på Backåkra café. Där satt vi länge och som alltid gled samtalsämnena över i en salig blandning av allvar och skoj. För inte alls så länge sedan skulle vi haft med oss fyra goa tjejer. Nu är de upptagna med sina egna liv. Idag ska vi ta avsked av Jennifer och Lizette som försvinner iväg på ett sommarläger. Det är nu som jag ska skriva att vi kommer att längta ihjäl oss… vänta… de läser aldrig min blogg. 😉 Här ska göras många kuliga saker i nästa vecka om jag får bestämma fritt. Det enda molnet på himlen är att Solveig börjat prata om att förbereda sig för sina två skolstarter i Tomelilla och Kristianstad. Så var det något om ett hemprojekt som min ”frusna skuldra” inte kan delta i. Jag lyssnade bara med ett halvt öra. Ni kan ju själva se de bruna bevisen på mitt högerben. Jag inte ens kan gå i en trappa utan att råka illa ut. Känner mig som en Farbror Melker. 🙂 Självutlösaren tycks inte veta vad fokus/skärpa är. Snällt dock att kameran inter trillade ner från stolen som jag ställt på grannbordet. Ännu värre hade varit om någon snubbe sprungit iväg med…

DSC_16210007

 

 

 

 

 

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del elva

Förverkliga din bokdröm

Hösten 2012 hade vi tröttnat på förlaget som fått tre manus av oss (efter t-samtal). ”En andra chans”, ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och bilderboken som jag och Solveig gjort ihop, ”Svante trasslar till det”. Trots påtryckningar och över ett halvårs väntetid fick vi inget besked. Vi är i efterhand övertygade om att de inte läste något av våra manus. Vi hade bara skickat pappersvarianter på de två förstnämnda, men bilderboken som var en dummy ville vi gärna ha tillbaks. Därför hade vi skickat med ett frankerat brev med vår postadress på. Det tog tid innan Svante kom hem igen. Svante skulle kunnat bli en populär figur i Sverige. Tyvärr har vi inte råd att ge ut den och alla andra Svanteböcker jag gärna ägnat mig åt. Priset för färgbilder är på en annan nivå.

På slutet av hösten 2012 köpte jag boken ”Förverkliga din bokdröm”. En fackbok som fick mig att tänka om och satte stenarna i rullning. Denna bok har jag skrivet om som månadens boktips. https://bosseliden.wordpress.com/2013/01/21/manadens-boktips-forverkliga-din-bokdrom/

Under jullovet 2012 tog jag ett allvarligt samtal med Solveig. Vi bestämde oss för att bilda bokförlaget SolBo Förlag. Sedan följde jag Joannas och Kristinas bok och prickade av allt, allteftersom vårt arbete fortgick under våren 2013. En del av deras tips hade jag redan anammat tidigare. Mitt manus fanns där. Nu återstod bara den sista tvättningen. Korrekturläsningen. Trodde jag. 🙂

Det är många beslut som ska tas som inte har med själva skrivandet att göra. Vissa var självklara av olika privata skäl. Andra fick vi fundera på. Tålamod var också något jag fick träna rejält på. Väntan på svar från myndigheter, tryckerier och alla andra personer som vi plötsligt blev beroende av. Lärorikt, nyttigt och intressant på flera sätt. Vi lärde oss mycket. Det fanns fällor att hamna i. Främst inom teknikens väggar. Jag har inte plats här för att redogöra för dem. Valet av Scandinavian Book, i Danmark var inte svårt att ta. Inget att ångra. Liksom att trycka i Danskt band med invikta stabila flikar som därmed gav stadga åt boken. Utmärkta för författarporträtt och annat som jag ville ha med som trevlig information. Vi valde ett bekvämt format som ligger bra i handen.

I efterhand känns det mysigt att vi gjorde omslaget ihop i familjen. Solveig, Jennifer och jag.
Jag är tacksam att Annika Bengtsson på Grim Förlag hade tid att sätta inlagan och omslaget. http://annikabengtsson.wordpress.com/kontakt/

Jag kan varmt rekommendera Annika om ni behöver leja bort den biten. Däremot får ni inte låna min vän Kerstins gratishjälp. Hon är orsak till många bra saker med min första roman. Dessutom var hon ett stöd redan från allra första början och hennes insatser var guld värda inför den stora tryckningen.

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del tio

 

CCI20140511_00010001

Ungdomsboken ”Sebastian och Lena” hamnade i karantän. Vi sålde vårt stora hus på 3 x 160 kvm och köpte en liten söt gul skokartong på 97 kvm. Jag slickade mina sår. Havet och solnedgångarna såg vi inte längre från altan och fönster, trots att vi hade närmare till havet (900 m). Någonstans där vaknade tanken på att börja skriva igen. Solveig tyckte att jag skulle satsa på att förbättra ”Jonas – fantasins mästare” som är hennes favorit av mina manus. Istället gungade jag fram andra möjligheter i mormors gungstol, (som jag med stolthet placerade i manuset) möjligheten att göra om handlingen i ”Sebastian & Lena” till en vuxenbok. Jag sa inget till Solveig. Ville först se hur ringrostig jag var.
Det första jag gjorde var att göra om manuset från tredje person till jagform. Denna metod var möjlig tack vare att jag bestämt mig för att ”öka” antalet viktiga personer i handlingen. Vilken fördel det var att skriva med vuxna ord. Det tog inte lång stund innan jag hade prologen och första kapitlet i hamn. Dessa skickade jag till min vän Kerstin som jobbar på en tidning som redigerare. Tillbaks fick jag proffsiga sidor som såg ut som en riktig bok. Dessa lät jag ligga framme på skrivbordet några dagar. Dagar då jag hoppades att Solveig skulle snubbla över dem, eftersom vi delade skrivbord. Men hon höll mest till i köket eller vardagsrummet när hon kvällsjobbade just dessa väntande dagar. Jag var helt övertygad om att min älskade fru skulle tycka skrivandet var jättedåligt.
Det tog tid. Jag minns hur jag låg på den bäddade sängen en kväll, när jag upptäckte att hon läste från papperna.
”Vad är detta för något?”
”Vilket då?” (lätt nonchalant ton)
”Vem har skrivet detta?”
”Är det dåligt?” (min röst var så neutral som det gick)
”Nej. Verkligen inte. Vem är författaren?”
”Det är jag. Starten på min nya bok.”
”Jag känner inte alls igen din stil.”

Ett beröm från Solveig i dessa lägen betyder mycket mer än snälla ord från någon som tycker om mig. Hon är lektör sedan över tjugo år på BTJ. Hon är godheten själv när det gäller mycket, men aldrig att hon öser kompissnällhet över mitt skrivande. Där tror jag hon bedömer mig hårdare än kända författare. 😉 Just nu minns jag förra vårens ”slitande” på alla hennes lov. Där vi gick igenom varenda stavelse och försökte hitta alla eventuella fel i manuset ”Mina fotsteg i ditt hjärta.
”Kan du inte någon gång säga att något är bra?”
”Det är inte därför jag offrar ännu ett lov.”
Jag spelade ledsen cockerspanielhund. Ingen svår roll efter hundratals timmar med att hitta svagheter och fel i något jag lagt ner tusentals timmar på.
”Visst är det mesta bra. Kom så får du en puss sedan läser jag högt igen så vi märker att texten flyter.”

Solveig var alltså van vid att läsa och redigera mina barn och ungdomsböcker. Hon hade även läst min självbiografi. Hon kunde med andra ord min skribentstil. Trodde hon. 😉 Tänk att hon inte kände igen sin egen mans stil. Det är kul att överraska. Åt det hållet.

Från den lilla stugan som finns på bilden strömmade det ofta ut sjuttiotalsmusik, när jag satt där inne med min laptop och en stor hög med gamla kassettband som jag letat fram från gömmorna. Den där natten då jag vaknat och kommit på den nya titeln ”Mina fotsteg i ditt hjärta” har en speciell plats i min minnesbank. När temperaturen och väderleken tillät det satt jag gärna i skuggan under ett fruktträd. Livet skulle varit som i min innersta dröm – om vi lämnar min hälsa utanför inlägget.

 

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del sju

Diaketikerbild

Mitt tredje stora manus, skrev jag snabbt under några månader. Efter att jag jobbat som kolumnist på tidskriften Diabetes under en tid ville jag ta skrivandet längre inom ämnet, som jag utan fri vilja blivit expert på. Titeln kom till mig när jag läste på en flygbiljett att de stavat fel och skrivet att jag var diaketiker och skulle få speciell kost. ”I huvudet på en diaketiker” blev titeln på självbiografin. Boken bestod av två huvuddelar. Den första beskrev mycket personligt mitt liv från ytterst aktiv till mitt nya liv som kroniker. Andra delen innehöll olika ämnen; arbete, sjukdomsperioder, resor, forskning o.s.v. Jag skickade in manuset till ett lämpligt förlag som jag har glömt namnet på. Kort därefter blev förlaget uppköpt av det större Förlagshuset Gothia AB. En person ringde till mig några gånger på mitt jobb. Förlaget var intresserat och ville ge ut boken och undrade om jag kunde vänta på besked. Skälet var att ämnet var smalt. De behövde hjälp med finanseringen. Därför fick jag vänta i över ett år innan Svenska Diabetesförbundet gav dem ett negativt besked. Det hade jag också räknat ut efter att ha läst ett reportage i Diabetes om en äldre göteborgare som levt ett äventyrligt liv trots sin jobbiga diabetes och nu gett ut en bok. Han var blind och hade ”tusen” andra fel på kroppen, men säkert även tusen spännande saker att berätta om sina resor. Återigen hade jag dragit kortaste stråt. Detta är ingen efterkonstruktion. Det är det NEJ som jag i efterhand varit mest glad för. Visst håller första biten av manuset och borde vara intressant för alla som drabbas av sjukdomen diabetes ett. Men jag hade bara haft sjukdomen i några år. Tänk om jag 2015 skulle skriva en ny bok och berätta om mina tjugofem år som diabetiker. Då skulle jag ha väldigt mycket att skriva om. Jag har med mina flyttningar fått en intressant inblick och skulle kunna jämföra landsting. Hur mycket ironi skulle jag krydda med? Hur många stenar skulle jag våga lyfta på? Vill jag bli känd eller ökänd? Dörren är än så länge stängd, men jag bär på historier som både skulle infektera, skrämma och roa. Dessutom är jag övertygad om att pressen skulle vara sugna på viss fakta och ge mig gratisskjuts på ett helt annat sätt än med ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Än så länge ligger jag lågt av personliga skäl.

Under denna ”väntetid” producerade jag under kvällarna lättlästa böcker på löpande band till en grabb som behövde komma igång med läsandet. Rita kunde jag inte, men fixa åtta sidor text i varje bok var en rolig utmaning. Han gillade mina böcker och därför fortsatte jag glatt min gratissyssla. Ni som följt mig vet ju vad som hände en av böckerna. Någon expert tyckte också att en bok var extra bra. 😦 Vem vet. Jag följer inte den boknischen längre. Jag är kanske pappa till många andra böcker. Om jag får barnbarn så kan det sluta med att en morfar sitter vid sängkanten och läser med arg röst på fel ställen. Den tiden, den glädjen. Nytt talesätt från Ystad. 😉

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon nu. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. 😀

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del sex

CCI201404050003 

Tänk er följande scen.
Jag sitter en varm majdag på altanen och målar om gråstenar till tjusiga vitstenar. Det är så varmt att jag kör topless och har ett par slitna avklippta jeans på mig. Vi har precis kommit hem från jobbet, jag och Solveig. Nu har vi bytt jobb och bostadsort. Tidigare delade vi bibliotekskontor. Nu är hon min chef i klassrummet. Solveig kommer ut och säger att det är telefon till mig. Jag är kladdig om händerna och alldeles torr i strupen och längtar till ett glas kall dryck.
”Bosse.”
”Hej! Mitt namn är Tove Stålheden. Jag var tvungen att ringa. Jag sitter faktiskt på skrivbordet och har läst fyra kapitel av ditt manus och bara måste få reda på vem Bosse Lidén är…”
Sådär startade samtalet samtidigt som allt blev kaos i mitt huvud. Vem av mina tjejkompisar är det som driver med mig? Kan det vara Susanne, Carina eller Eva? Låter det inte som Carina? Jag svarade entonigt, för att vinna tid och fattade inget. Inte sjutton ringer någon från ett riktigt förlag och sitter på skrivbordet och bara har läst fyra kapitel… dagdrömmer jag? Kan man bli knäpp av att måla för många stenar?

Detta handlade inte om ”En andra chans” utan mitt nästa projekt ”Jonas – Fantasins mästare.” Återigen var jag så korkad att jag lockats av en tävling. Juryn skulle vara representerad både från Sverige, Norge och Danmark. Mitt grova fel var att jag ville flirta med den norska sidan. Vinnaren skulle bli utgiven i alla tre länderna. Därför kom jag på en speciell grej som jag planterade i mitt manus som egentligen handlade om helt andra saker. Jonas var en underbar kille i vår klass med en härlig fantasi. Så han fanns på riktigt. Likaså en tjej med det häftiga namnet Lizette. På måndagarna i ettan fick barnen berätta om vad de gjort på helgen. De mest fantastiska historier kom från Jonas mun som alla klasskamrater trodde på. Utom jag och fröken Solveig som förstod att det var lurt med att Jonas hade klappat en levande delfin i trädgården. Det var då jag kom på att jag skulle skriva en ny bok. Några få sanna anekdoter lät jag vara med, annars hittade jag på allt själv som jag alltid brukar göra. Det var när jag såg broschyren om tävlingen som jag började på ett litet stickspår. Jag lånade inga skämt, meningar eller ord från någon annan än mig själv. Mitt syfte var, som jag skrev ovan, att flirta med den norska sidan. Jag tog hjälp av två norska kompisar och fick till rätt norska i ett par brev. Mitt problem var att grejen med att ett barn skulle låtsas vara en vuxen och skriva ett brev för att fixa en ny fru till en ensamstående förälder just det året var megakänd i Sverige. ”Sixten” av Ulf Stark gick på TV, som radioföljetong och boken hade varit en succé året innan. Jag trodde så här. Bara för att någon har skrivit om hästar är det inte förbjudet och stängt för att skriva om en annan häst. Jag älskade Sixten men såg ingen övrig likhet med mitt manus. På bokmässan i Göteborg fick jag träffa denna trevliga Tove (fingerat namn) som var impad av min fantasi och mitt lekfulla sätt att skriva på. Hon gillade skarpt mina dialoger, men tyckte att texten skulle tvättas. Här bjuder jag på brev från kvinnan som tyvärr inte lever längre.

”Roligt att träffa dig på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Som jag sa då tycker vi att du gjort en bra historia. Språket flyter bra. Det är lätt att läsa och enkelt utan att vara torftigt. Dialogen mellan barnen låter naturlig och uppslaget med att presentera barnen per xxxxx var mycket välfunnet. Deras hyss tilltalar säkert andra ungar i samma ålder. Det finns en del ställen där det skulle vara bra att komprimera texten. Det som gör att vi inte kan reflektera på att ta ditt manus för utgivning är att samma idé med brevet är redan tagen i en annan bok (av Ulf Stark tror jag?) Den har dessutom lästs i radio och är ganska känd. Vi hoppas att du fortsätter att skriva och utnyttjar din talang. Vi läser gärna dina manus om du har mer på gång. Jobba på med ditt skrivande. Man blir inte författare på en gång, men du är på god väg!”

De sista två meningarna tog jag från brevet jag fick från samma kvinna när jag skickat ”En andra chans”.

Jag hade ingen större lust att peta bort brevbiten som var ytterst personlig och ”Bosse Lidén-aktig”. Jag tyckte att det passade in i min story och var helt mina egna ord. Istället bestämde jag mig för att skriva en vuxenbok. En självbiografi. Projekt nummer tre.

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon nu. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. 😀