Namn saknas

Då var vi framme vid höstens första dag. Här i Visby vaknade jag till tät dimma. Hoppas den lättar så vi kan åka iväg på en utflykt framåt dagen. Måste passa på medans vi fortfarande har en dotter kvar på ön. Det jag uppskattar – och givetvis visste innan flytten hit, var att det var ”ordnat” som i Ystad. Nära till ögonstenar i en fin småstad och relativt nära till ett dukat bord lite längre bort.
Då var det Österlen. Nu är det Gotland.
Här är ett foto från en plats som känns bekant. Galgberget. Det namnet finns också i Halmstad. Där handlar det om bokskog och barndomsminnen. Här bygger jag nya minnen. Den svenska historien bär på många otäcka och våldsamma episoder. Hur kunde människor ha behållning av att gå hit och bevittna halshuggningar och hängningar? Visst fanns det ingen TV och Netflix. För en vapenvägrare som jag… 😦

Vi skyndar långsamt. I ett helt annat tempo än det vi tvingades in i under allt bestyr med flyttningen. Först igår kunde vi sätta punkt i och med att försäljningen slutfördes i Ystad. Skönt att slippa betala två bostäder och dyra räntor för ”speciella korta lån”.
Smidigt och tacksamt med fullmakt så vi slapp göra en flygresa för att ”kladda dit” två namnteckningar. Vi flyger hellre dit av andra orsaker. Vilket vi antagligen ska snart. 😉

De som känner mig IRL vet min tanke med att visa upp Gotlandsfoton och annat. Andra har frågat ex. här på bloggen. Här kommer en del av min plan:
Jag bestämde mig redan i våras för att jag skulle starta upp en till blogg som mestadels skulle handla om Wisby (som det stavades förr) och Gotland. Gärna kryddat med besök på några närliggande öar. Först skulle jag köpa en mer avancerad kamera. Jag var på väg under en ”rast” att beställa en på nätet som utsetts till den bästa kameran 2017-2018 (i den prisklassen). Typiskt. 😦 När jag väl kom till skott fanns den inte längre i lager på det stället. Sedan har jag lämnat ämnet. Fortsatt med att låna/leasa Jennifers systemkamera som jag gjort de senaste tre åren. Jag har tagit flera hundra foton med den kameran sedan vi kom hit för fyra veckor sedan. Jag har valt ut och sparat i olika kategorier (20 st än så länge) i huvudmappen Gotland. Jag har strukturerat upp det som jag vill ha det. Ordning och reda. Här är några tankar.

Mitt mål är att besöka alla orter som finns på ön. Jag hoppas hitta oväntade saker.

En trappa som leder till något spännande.

Givetvis ska jag gå in och ut ur ringmuren överallt.

Ett annat mål är att gå in i alla medeltida kyrkor (94 st). Än så länge har jag besökt 7 stycken. Här i Tofta hade vi tur. Vi hörde hur de sjöng inne i kyrkan. Porten verkade inte vara öppen när jag drog i den. Sedan öppnades den inifrån av en av sångarna. Snart stundade det bröllop. Vi fick gå in en snabbis och ta kort. Tack!
När vi åkte förbi kyrkan en timme senare stod där två stora bussar och flera bilar.
Alla kyrkor är öppna 15 maj till 15 september. Förhoppningsvis hinner jag med några till i år. Dessutom är vissa öppna året om. Undra vilka kyrkor som hamnar på topp-tre av Bosse Lidén. 🙂 Vem vet? Jag kanske ber bloggbesökarna att välja sin favorit. Eller så blir det för stort.

De inlägg som varit populärast i längden och som fortfarande besöks varje dag på min blogg har varit dem där jag 2016 hedrade Mankells böcker om Kurt Wallander. Jag tänkte göra något liknande, i ett lugnare tempo under 2019-2021, om Mari Jungstedts kriminalböcker om Anders Knutas och hans kollegor.

Givetvis kommer jag att besöka olika fikaställen. Jag har redan börjat att göra en topplista. Det som förvånar oss är att vi ännu inte hittat goda osötade kakor som dem jag njutit av i Hjo, Falkenberg, Boarp, Båstad, Ängelholm (klart bäst) och i Ystad på flera ställen. En besvikelse för mina vardagar. 😦  Syftar på att köpa hem kakor. På fik kan jag styra med min pump och ofta rör jag mig efteråt och behöver extra kolhydrater.

Var på ön finns den vackraste solnedgången? Jag ser mycket fram emot att få se soluppgångar. Liksom att upptäcka ansikten i raukar. Jag har redan sett Hoburgsgubbens lillebror. Undra om jag kan få pris för det. 😉

En annan sak som jag är svag för är gamla fisklägen. Vilken tur att det finns gott om det. Här i Gnisvärd tillbringade vi för två veckor sedan en mysig eftermiddag. Startade med en fikastund på stranden. Fick lust att vara med i kubbspelandet.

I november 2019 kommer det att bli en korsordstävling på den nya bloggen utan namn. Då kommer svaren att ha anknytning till Gotlandstrakten. Vad tycker du att jag ska döpa bloggen till? Jag tänkte betala för en egen domän.
Denna gamla blogg behåller jag. Den har sin funktion och är min gamla kompis. Kanske blir den mer och mer som en dagbok. Sådant ger sig om fyra månader.

Nu vet ni som frågat:
1. Jag tar massor av kort.
2. Hoppas jag ska lära mig en ny systemkamera under september.
3. Men jag sparar de allra flesta bilderna till nästa år/nästa blogg.
4. Vad kul det skulle vara om du/ni besöker den bloggen också.

Önskar dig bloggläsare/besökare en fin första septemberhelg. ❤
Nu är dimman borta. Men en sover och en är och handlar mat. Okej. Klockan är bara 08.36.

Annonser

Snart blir det så mycket bättre

Där tog jag fel. Med bättre kamera borde jag fått till en kanonbild och i smyg bytt min Header på bloggen, som jag haft sedan starten sommaren 2012.  😉
1

Ingen dramatik på havet trots att det blåste rejält på höjden. Inte samma gröna havsinslag.
Men det är alltid värt ett besök att köra upp till Högklint. ❤

2

Efter att vi återbesökt Tofta där vi bodde förra gången stannade vi till vid en av Mari Jungstedts absoluta favoritplatser på Gotland. Koviks kapell.
3

4

Nästa gång måste jag få uppleva om det stämmer. Alla fina ord om denna plats vid en solnedgångspromenad, som jag hört och läst om.

5

Det fanns många tillfällen längs väg 140 där vi var frestade att vika av vägen mot havet. Varje gång som jag varit på Gotland upptäcker jag nya platser. Den ena finare än den andra.  ❤
Är det någon mer än jag som längtar till sjunde säsongen av ”Så mycket bättre”? Här bor de under åtta dagar. Tragiskt att Freddie Wadling dog bara någon vecka innan inspelningen.
6
7

8

Här kan man hitta lite av varje. De flesta turister har säkert stannat till här. Nämns ofta i romaner med handlingen förlagd till Gotland.
8-b

Kul med variation. Vi tog väg 142 och lämnade Burgsvik och kusten. Målet var en god lunch i Roma och till en plats som vi alltid återvänder till vid ö-besöken.

9

10

11

12

Efter den goda lunchen blev det nyttiga blåbär till efterrätt och kaffe.
12-b

Nu var vi redo för shopping.
13

14

Stackare. Ni som berättade för mig att ni är jätteintresserade av glas och glasblåsning.
15

Nu får du inte följa med på fler Gotlandsinlägg. Bloggaren rattade bakom hörnet och …
dsc_41380022

Tack för titten. 🙂 Jag svarar ev. kommentarer med en gubbe. Dessa få rader tog väldigt låååååååång tid för mig att skriva rätt. Vad underbart det ska bli att ha tio fingrar att skriva med igen. Snart bara arton dagar kvar till nästa date. 🙂 Vilken tur att jag redan har skrivit inbjudan till korsordstävlingen i november. 😀
Du får ha en bra vecka. Jag kommer att titta in på 40 bloggar, men inte skriva ett enda ord. Läsa kan jag bra. 😀
Däremot blir det några få ord till de som lämnar in lekrapport. 🙂 Hoppas jag inte kommer att ”trolla” bort mer än färgen från trettionde inlägget. Bara jag flyttar markören med vänster hand händer det saker som jag INTE bett om. 😦

 

Månadens tävling – Författare & Meningar

Den femte kvinnanDSC005220010
Para ihop de tolv svenska författarna med de tre första meningarna i en av deras böcker. Den som har flest rätt först vinner en skraplott. Vem ska bli årets sista Månadsmästare? Kommer trenden att hålla i sig även denna sista gång – med olika segrare varje månad? Skriv ex. A-5, B-3, C-12, D-7, E-11, L-1 osv.
Många har mycket att ”stöka med” och är därför inte inne så ofta på Blogglandia. Därför pågår tävlingen till klockan 22.00 den 21/12. Jag kommer att skriva hur många rätt varje deltagare har, men inte vilka svar som är de rätta. En chans var. Lycka till! 🙂

Sex kvinnor och sex män. Levande och döda författare. Blandat mellan deckare och skönlitteratur.
A. Annika Bengtsson
B. Karin Boye
C. Mari Jungstedt
D. Anna Jansson
E. Karin Brunk Holmqvist
F. Ulla Trenter
G. Ulf Lundell
H. Tomas Arvidsson
I. Henning Mankell
J. Bosse Lidén
K. Vilhelm Moberg
L. Håkan Nesser

  1. Tiden är en tjuv. Den stjäl våra liv. Äter våra dagar, kunde man påstå, och frossar på våra nätter.
  2. Dagen var nyårsafton. Tiden var sexton och fyrtiofem. Platsen var Kalmar.
  3. Jag sitter på dårhuset. Varken mer eller mindre. Det är resultatet av en lite väl spännande sommar.
  4. Det var en varm dag i maj och hon promenerade ensam genom Milanos gator. Efter en stund hamnade hon vid en vidsträckt, stenlagd piazza framför en kyrka. Torget var fullt av duvor.
  5. Tolv ljus. Fler blåstes aldrig ut. Endast ett fåtal dagar återstod.
  6. Än var det inte för sent. Hon kunde köpa en biljett och sätta sig på nästa tåg hem. Låta livet fortsätta som det var menat.
  7. Knarrandet från utdragssoffan i köket vittnade om att en ny dag hade börjat. Elida Svensson sköt in bädden exakt 07.10 så som varje morgon. Elida var äldst av de båda systrarna.
  8. Söndagen var något mer än halvliden, och nu frampå eftermiddagen var helgdagsron i gården fullständig. På förstubron låg huskatten ihoprullad och solade sin päls; hon låg där stilla som en död. I kållandet vid södra husgaveln hade hönsskocken grävt ner sig i balar; på denna förbjudna mark dåsade hönsen i behaglig ro, skrockade och viftande med vingarna, så att det fina stoftet stod som en rök kring dem.
  9. Den bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många – om jag alls vågar tänka mig, att ”många” får läsa den – eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är. Jag vill och måste, det är alltsammans. Allt mer och mer obönhörligt frågar man efter avsikten och planmässigheten i vad som göres och säges, så att helst inte ett ord ska falla på måfå – det är bara författaren till den här boken som tvingats gå motsatta vägen, ut i det ändamålslösa.
  10. Sensommaren låg som en vemodig skugga över barndomens fiskeläge. Vassruggarnas vaksamma spröt fångade viskningar från havet och från strandängens vissnande gräs. De uråldriga stenarna i muren runt den lilla stenkyrkan mumlade lågmält, samtalade om tiden före människorna.
  11. Jag lät blicken stanna kvar vid de gåtfulla raderna i den uppallade tidningen medan jag serverade mig en andra kopp te. När jag bredde min andra smörgås, förirrade den sig ut genom det öppna fönstret där vinden som förde gardinerna i lustiga ojämna valsturer luktade vår. Det var den andra maj, snön hade motvilligt dragit sig undan från Södra bergen och solen sken så ihållande som om hon ville göra bot och bättring.
  12. Nånting har han glömt, det vet han med säkerhet när han vaknar. Nånting han har drömt under natten. Nånting han bör komma ihåg.

Två vänstergummistövlar

0010001En mörkare himmel

En av mina sommaraktiviteter är givetvis att läsa böcker. Detta är mina två senaste beställningar från bibblan. Jag kommer att börja med Henning Mankells fristående fortsättning på ”Italienska skor”. Så här står det överst på baksidan:
En höstnatt vaknar den pensionerade läkaren Fredrik Welin av att det brinner våldsamt. Han hinner precis ta sig ut innan det är för sent. Allt han lyckas få med sig är två vänstergummistövlar. Morgonen därpå finns endast aska kvar av hans älskade skärgårdshus….
Mari Jungstedt tycks ha lämnat både Gotland och sin man bakom sig. istället blir det en ny serie från ett annat semesterparadis, Gran Canaria. Nu provar hon på ett tajt samarbete med Ruben Eliassen. Det ska bli spännande att se hur denna privata mix funkar skriftligt.

På tal om ett annat spår:
Imorgon ska jag resa tillbaka till Hansatiden. Det har jag sett fram emot länge.
Jag får heller inte glömma bort att snart lägga in en Julitävling. Vem ska bli Julimästare och vinna en titel och en lott? Jag vann själv i en bloggtävling och fick presenter i onsdags. Det bästa var att jag vann på lotten. Tack än en gång Maria Bromander. 🙂 Månadens kåseri är mycket seriöst (läggs in 27/7) och skrivit en natt på balkongen då jag inte kunde sova. Vilken vacker himmel det var och underbart ljummet i luften. Nästan en tropisk natt, om jag får lov att överdriva ett par grader. ❤

De fem senaste

Ännu en hög böcker är utlästa under veckorna innan OS. Jag gillar spännvidden. Två spännings-romaner ramar in kvintetten.
Bok ett
John Grisham kan skapa dramatik och dessutom kan han det amerikanska rättssystemet på sina fem fingrar efter ett förflutet som advokat. Det har blivit några böcker sedan han debuterade 1988 med Juryn. Han fick sitt genombrott med Firman tre år senare. Ibland blir jag mätt på de likartade bitarna inom rättsväsenet som tenderar att dra iväg till fackbokhållet och bromsar upp genren, men han lyckas alltid få mig intresserad av själva storyn. Så också i thrillern Svindlaren.

Bok två
Marie Jungstedts elfte kriminalbok i Gotlandsmiljö tillhör inte hennes främsta, men hon gör sitt hantverk med finess. Jag älskar Gotland, men en del av spänningen försvann när jag spikade ”mördaren”. Dessutom upplevde jag allt för mörkt. Kanske var det årstiden eller personliga skäl som drog ner betyget. Jag brukar annars läsa Maries böcker på sommaren. Jag har till och med läst två av dem när jag varit på Gotlandsbesök. Ytterst vältajmat.

Bok tre
Annika Östbergs debutbok Ögonblick som förändrar livet läste jag av ren nyfikenhet.  Uppföljaren Se ljuset i det svarta läser jag mer behagligt tillbakalutad. Jag minns hur jag som ung både fascinerades och retade mig på att den blonda svenskan skulle få ett sådant långt fängelsestraff med tanke på att hon inte skjutit ihjäl någon. Min parallell gick till Lindomemordet där två personer skyllde på varandra och båda blev frikända. I denna andra bok berättar Annika om sitt nya liv som efterfrågad föreläsare. Hon väjer inte för att ärligt skriva om frågor som förlåtelse och bitterhet. Tar upp sorg, skuld och tro. Jag skulle gärna ha besökt någon av hennes framträdande. 28 år i fängelse. Inte bara på ont. Jag uppskattade att läsa båda hennes böcker som gav mig mycket.

Bok fyra
Att sticka mellan med att läsa några bra dikter är för mig aldrig helt fel. På 1av3.se träffade jag för första gången på poeten Svenarne Jansson som sedan blivit min Facebookvän. Förra året gav han ut Ordvändor. Snabbt blev jag förtjust i hans sätt att skriva. Jag uppskattar när jag förstår texten, men där jag ändå kan få ha min egen tolkning. Som alltid när jag läser poesi läser jag bara några dikter åt gången. Då kommer de bäst till sin rätt.

Bok fem

Sist men inte minst. Det var en fröjd att få återträffa den sorgliga Mr Gora, eller Göran Borg som han heter i Sverige. Jag bara älskade att läsa debutboken Delhis vackraste händer som kom ut 2011. Har ni inte läst den ska ni börja där. Mikael Bergstrand övertygade verkligen mig med den charmiga boken som utspelade sig i Malmö, men framför allt i Indien. Som jag skrattade och mös under den läsningen. Här hade han mycket att leva upp till med uppföljaren Dimma över Darjeeling. Mina förväntningar behövde landa först. Inte lika förträfflig, men ändå ytterst läsvärd. Uppskattade det oväntade slutet. På baksidan står texten: Dimma över Darjeeling handlar om fördomar och egoism, om att ta sig upp ur sina djupt rotade hjärnspår och hitta ny mark, om mod, lojalitet och vänskap. Och den svåra konsten att leva här och nu.
Nu för mig är sport på is och snö. Under OS-veckorna ligger bokläsandet nere.

Månadens boktips – ”Den sista akten” av Mari Jungstedt

Marie Jungstedt har gjort det igen. Snickrat ihop en gedigen kriminalroman. Detta är tionde gången Anders Knutas och hans kollegor brottas med onda handlingar på solskensön Gotland. Liksom i flera av de sista böckerna tar de hjälp från fastlandet av den matglade och populära Martin Kihlgård, från rikskriminalen i Stockholm.

Detta är inte den mest spännande boken av de tio, men Mari Jungstedt har en mycket hög lägstanivå. Den aktiva handlingen är förlagd till den intensiva Almedalsveckan som årligen hålls i Visby. Vid frukosttid, på ett hotell i centrum, hittas journalisten Erika Malm mördad på sitt rum. Hon är en omstridd debattkvinna och har haft sina strider mot högerextremister. Hon är själv gift med en färgad man. Samtidigt lever hon ett dubbelliv. Polisen hittar spermiespår i hotellsängen. Trådar leder vidare till Romateatern och dess skådespelare. Med jämna mellanrum förflyttas läsaren tillbaks till samma teater säsongen innan. En gift jag-person faller pladask för den unge skådespelaren Felix Sanner. Sedan har jag-kvinnan svårt att glömma de erotiska stunderna som skiljer sig en aning från vardagslunket.
Anders Knutas tvingas iväg till Spanska breddgrader för att äntligen knyta ihop säcken med ett fem år gammalt fall som återkommit några gånger under seriens gång. Karin Jacobsson handlade den gången inte helt enligt reglementet när hon först hjälpte en kvinna att föda sitt barn på Gotlansfärjan och sedan lät dubbelmördaren Vera Petrov löpa. Men Karin hade sina personliga skäl den gången.
Boken består av en bra blandning av mord och privatliv. Det är alltid trivsamt att följa personer som man tycker att man känner vid det här taget. Knutas tycker kanske tvärtom eftersom han de sista åren inte känt igen sin fru, danska barnmorskan Line med sitt röda hår och sin bleka hy. I denna bok är det definitivt. Skilsmässopapperna ska skrivas under. Samtidigt går den än så länge hemliga kontakten mellan Anders och hans yngre parhäst Karin Jacobsson in i ett nytt skede. De är osäkra och blyga inför varandra och man vet inte som läsare vilken väg det ska ta. Reportern Johan har återigen problem på hemmafronten med Emma Winarve. Det gnisslar i äktenskapet. Erotiska lockelser på jobbet drar.
Mari trissar stilenligt upp tempot och spänningen mot slutet. Hon är duktig på att få till oväntade och varierande slut. Kanske lyckades hon inte helt övertyga mig denna gång med motiv och logik. Men jag förlåter henne så gärna för jag har haft några trevliga timmars sällskap ännu en gång.
Jag njuter extra av Maris klacksparkar åt sig själv. Likt Alfred Hitchcock lämnar hon numera avtryck i sina böcker. Han med att i en kort sekvens dyka upp in sina filmer. Hon med sina härliga små instick. Samtidigt lämnar hon dörren på glänt. Det finns fler kvinnliga författare med Gotlandanknytning. Men när hon i författarens tack nämner en viss kvinna som en nära vän förstår jag att mitt första intryck var rätt.
Nu äter jag lite likt en gråsparv ur Maris hand eftersom jag älskar Gotland och blivit en kompis med Anders Knutas och hela persongalleriet genom åren. Det är bara fem månader sedan jag och min familj satt och fikade i solskenet i Roma kungsgård. Vi strosade utanför Roma klosterruin från elvahundratalet dit vi inte fick titta in eftersom de förberedde kvällens föreställning av Trettondagsafton med Allan Svensson i huvudrollen. En underbar oas i mitten av Gotland. Trist nog fanns inga biljetter att få till pjäsen. Därför missade vi det magiska i andra akten när mörkret lägger sig runt omkring som det görs reklam för i romanen.

Marie tillhör inte det djupa släktet av spänningsförfattare. Men hon är god stilist. Påläst på sitt tema. Lämnar inte ut något halvfärdigt. Skriver med värme och träffsäkerhet. Låter oss bit för bit lära känna personerna som oftast återkommer i nästa bok på det ena eller andra sättet. Jag själv anser att hon är mer åt pusseldeckarhållet. Där fyller hon en viktig funktion. Det är spännande att som läsare leka deckare. Man frestas att anstränga sina hjärnceller till att vara aktiva under läsningen.

Marie är jämn i sitt författarskap om Knutas. Det går att ställa årsklockan efter henne. Från 2003 och fram till 2012 har hon kommit ut med en roman om året som fängslat mig varje gång.
Så Marie. Hoppas att detta inte är ”Den sista akten” 😀